Är du en äkta människa?

[Pilatus]

Tycker om filosofin mer än matvalet, kungen är en vanlig människa som antagligen gillar att få något nytt. variation.

Det är möjligt Marko, jag vet inte om kungen åt bruna bönor. Men visst hade det varit litet speciellt om man under ett statsbesök serverade gästerna bruna bönor.

[Marko]

Tycker om filosofin mer än matvalet, kungen är en vanlig människa som antagligen gillar att få något nytt. variation.

Det är möjligt Marko, jag vet inte om kungen åt bruna bönor. Men visst hade det varit litet speciellt om man under ett statsbesök serverade gästerna bruna bönor.

Inte jag heller, kanske det var av artighet som han tackade för det ovanliga valet.

Den erfarenhet jag har av mat är relativt stort, farsans hopsnickrade husmans med lyxigare krogmat och herrgårdar (jobbade ett tag i gbg's 'finaste' restauranger... tröttnade tidigt på kalvfile och annat. grädd bräserad hälleflundra med lite pressad citron och flamberade räkor är väl okey.

men lite vilt (hare är topp 3) med enbärssås är fortfarande en klar favorit (var trött på det som barn, men gillar det idag, det är lyx) ..

fast det kanske var lyx för en elit att få lov att vara en vanlig människa för en liten stund och bli respekterad som människa, maten var symbolisk.
Namn är bara vackra ord. Symfonin av känslor kan flöda i maten och upplevelser runt det.
maten är konst, och ibland är det enkla något man fachineras över.

Du berättar sällan om upplevelser av dina goda viner...

I smaker är jag nog inte analfabet, bara i ord.

[adirffrida]

Vad är ordning i detta sammanhang?

[Harald Davidsson]

det var en bra fråga,

och vad 'är falsk ordning
jag håller inte med Johans ytliga skiss av bildupplevelsen,
det handlar inte om 2 eller 3 dimensioner,
för bilden finns faktiskt framkallade i hjärnan,
och hur många dimensioner vi kan se i hjärnan
är ännu inte utforskat,

det glödande ljuset som alla träffades av
kom från tredje ögat,
och det transcendentala var alltså den skapande kraften,
för vi såg en ordning gå sönder i tusen bitar
men sedan målade Asker Jorn en ny ordning av jordaktiga färger
brunaktigt en aning svart och dovt gult
och så vackert,

men kom ihåg att skapandet är antitesen till ordning,
för ni har väl skikat lite på hunduismen att den skapande kraften där är Brahma
men han är också den transcendentala kraften,
och varje stor konstnär går faktiskt bortom universum
då han kanske kluddar fram nya upplevelser av världen,

men kom inte och säg att slumpen styr den transcendentala kraften,
faktiskt tror jag att det finns en absolut ordningen
här i universum, men som vi inte kan sätta ihop, fast den
falska ordning som vi lyckas upprätta korrigeras hela tiden av dess anti-tes
konsten.

[Harald Davidsson]

du begravde vintern under hennes hus
dina ögon kunde se rakt igenom den tjocka isen som hållit henne fången
hennes läppar brann av sorg och ensamhet
då ni låg bredvid varandra

[Anne]

Harald, du har inte funderat på att samla dina dikter på ett ställe? Jag skulle gärna läsa om dem. Om du publicerade dem i bokform så skulle jag helt klart köpa den också. Du är så begåvad på det planet.

[adirffrida]

Jag är motvilligt en människa. Äkta, vette tusan.

[Pilatus]

Jag är motvilligt en människa. Äkta, vette tusan.

Naturligtvis är alla vi alla äkta människor. Det är Harald Davidssons fråga, kanske tvivlade han på sig själv i ett svagt ögonblick? Det finns dock mycket annat som vi inte alltid är och sådant vi är men inte alltid vill vara. Kanske bäst att vara sådana vi är. Det kommer inte att gillas av alla, men vi kan inte vara alla fähundar till lags.

[adirffrida]

Jag är motvilligt en människa. Äkta, vette tusan.

Naturligtvis är alla vi alla äkta människor. Det är Harald Davidssons fråga, kanske tvivlade han på sig själv i ett svagt ögonblick? Det finns dock mycket annat som vi inte alltid är och sådant vi är men inte alltid vill vara. Kanske bäst att vara sådana vi är. Det kommer inte att gillas av alla, men vi kan inte vara alla fähundar till lags.

Eller så kanske han ville få oss att tvivla på oss själva?

[Pilatus]

Naturligtvis är alla vi alla äkta människor. Det är Harald Davidssons fråga, kanske tvivlade han på sig själv i ett svagt ögonblick? Det finns dock mycket annat som vi inte alltid är och sådant vi är men inte alltid vill vara. Kanske bäst att vara sådana vi är. Det kommer inte att gillas av alla, men vi kan inte vara alla fähundar till lags.

Eller så kanske han ville få oss att tvivla på oss själva?

Det vore ju ett högst osympatiskt personlighetsdrag.

[adirffrida]

Naturligtvis är alla vi alla äkta människor. Det är Harald Davidssons fråga, kanske tvivlade han på sig själv i ett svagt ögonblick? Det finns dock mycket annat som vi inte alltid är och sådant vi är men inte alltid vill vara. Kanske bäst att vara sådana vi är. Det kommer inte att gillas av alla, men vi kan inte vara alla fähundar till lags.

Eller så kanske han ville få oss att tvivla på oss själva?

Det vore ju ett högst osympatiskt personlighetsdrag.

Menade inte på det sättet. Utan snarare att tvivla på frågan. Frågan var ju ställt rakt på, då börjar man undra vad han menar och tvivla på sin respons?
Eller så är jag väl ensam om det.

[Pilatus]

Frågan var ju ställt rakt på, då börjar man undra vad han menar och tvivla på sin respons?
Eller så är jag väl ensam om det.

Hm, det är inte lätt att veta vad Harald avsåg med sin fråga. Vad skulle vi kunna vara annat än äkta människor. Någon slags konstprodukt, något mindre genuint, något tillgjort, förvanskat, att vi är alienerade från vårt sanna jag? Varför frågar man om sådant om man inte förstår att det kan uppfattas som en ren oförskämdhet?

[Anne]

Harald är lite oförskämd då och då, tycker jag.

[Harald Davidsson]

Låt mig här tala om hur man blir en äkta människa,

tesen... i min dialektik är alltså den falska ordningen som vi alla lever i, vi kan acceptera denna ordning som om den vore sann och absolut och underkasta oss dess regler och leva ett liv anpassat till samhället, men då är vi inte en äkta människa, men bara ett embryo, som försöker överleva,, vårt liv styrs då av vår ego-robot, vi handlar mekaniskt och opersonligt som en äkta flockmänniska,

men ifall du råkar möta mig
och du frågar mig om hjälp att försöka hitta dig själv i denna falska ordning som samhället består av,

då kommer jag att säga att du måste försöka hitta antitesen till den falska ordningen inom dig själv
och då kommer jag att säga att det är din kreativitet som är din riktiga antites,

och att du måste då försöka börja skapa din egen ordning i den stora sociala ordningen,
men genom din egen förmåga att använda din skapande fantasi,
för genom denna fantasin kommer du att skapa fram din egen individualitet och personlighet, alltså ditt eget livsrum där du kan få vara dig själv,

men jag lovar hjälpa dig med din skapande fantasi så dina bilder inte förlorar sig alltför mycket bortom den verklighet vi har och att du då inte träder in i tex. en schizofreni,

men detta jobbet att kunna hålla dig till en viss verklighetskontakt kommer du att använda din egen analytiska förmåga, så du skapar inte bara din egen ording genom din kraeativitet men också genom din analytiska begåvning att hitta en riktig fungerande form,

men jag kommer hela tiden att inspirera dg till att göra uppror emot den falska ordningen, för allt börjar med upproret, men samtidigt måste du också börja skapa den nya ordningen genom fantasin.

men använd inte fantasin till att ljuga onödigt,

för nu har du blivit en Brahma, en Visnus son, som börjar omskapa den mekaniska spegling du fått av dig själv från samhället där du knappast kan känna igen dig själv, nu börja din skapande fantasi flöda fritt och du känner att hela världen förvandlas, du går in i en vacker park och sätter dig på soffan och njuter av naturens skönhet, du har gjort uppror emot den skenbild som omgivningen pressat på dig, du börjar bli en transcendental människa, du börjar dstansera dig mer och mer från samhället, alltså blir indifferent till allt vad världen bjuder dig.

[Harald Davidsson]

det fanns en mur framför hennes händer
snön låg fortfarande kvar i hennes hjärta,
jag rodde ensam uppför floden,
himlen sov i mitt hår
jag var förenad med mig själv,
jag såg hennes mjuka kind smälta i vinden
hur mycket kunde vi älska varandra
kunde vår kärlek vägas
skulle den väga mera än
allt guld i världen