Går det kommunicera alls?

[Algotezza]

Är kommunikation bara möjlig genom att vi suggererar oss att tro det och genom att samtalet ibland kan få synliga, materiella konsekvenser?

Är filosofiska samtal kring metafysik möjliga utan att man hamnar i diskussioner om definitioner som ju riskerar bli utan ände för när har man definierat färdigt? Och vem bestämmer det och utifrån vilka kriterier?

Filosofi kanske mest bara är ett alternativ som omväxling till sudoku och dataspel... Eller till fia med funk. Eller därför att man är impotent eller frigid...

/Algotezza

[freddemalte]

Är kommunikation bara möjlig genom att vi suggererar oss att tro det och genom att samtalet ibland kan få synliga, materiella konsekvenser?

- något i den stilen.

Är filosofiska samtal kring metafysik möjliga utan att man hamnar i diskussioner om definitioner som ju riskerar bli utan ände för när har man definierat färdigt? Och vem bestämmer det och utifrån vilka kriterier?

- det verkar bara vara i den så kallade konsensusen som det går att landa - allt annat blir otillfredsställande - på något sätt.

Filosofi kanske mest bara är ett alternativ som omväxling till sudoku och dataspel... Eller till fia med funk. Eller därför att man är impotent eller frigid...

- för min del är det enkom att likna vid Rubiks kub eller sudoku. för etiska rådet eller liknade instanser är det antagligen av mer vikt.

[Algotezza]

- för min del är det enkom att likna vid Rubiks kub eller sudoku. för etiska rådet eller liknade instanser är det antagligen av mer vikt.

Samma här. Det är ungefär som resten av livet - när det är som bäst. Underhållning, tidsfördriv...

If it's ain't entertaining - skip it!

Det är inte behag och lycka vi söker utan underhållning. Den behöver inte vara ljus och trevlig för att funka utan även rejält obehaglig.



/Algotezza

[Plattfot]

Håller fortfarande på och läser Brian Greenes "Ett Utsökt Universum". Kommunikation och definitionssvårigheter tycks vara grundläggande saker. Partiklar, som är matematiska abstraktioner utbyter partiklar, som också är matematiska abstraktioner. Inget av det kan bestämmas/definieras exakt (Heisenberg). Informationsutbytet börjar i mikrokosmos, och redan där får det materiella konsekvenser. Sedan blir det bara mer och mer komplicerat och svårare och svårare att definiera, när vi klättrar upp till vår normalstora verklighet. Det är därför vi inte begriper vad vi gör (tänker och säger), när vi kommunicerar med varandra.

I mitt fall både sudoku (svåra) och dataspel (lätta) typ tetris. Inget skjutande. Fast jag tröttnar.

[klorofyll]

Är kommunikation bara möjlig genom att vi suggererar oss att tro det och genom att samtalet ibland kan få synliga, materiella konsekvenser?

Det är en väldigt intressant och bra fråga och jag kan glädja dig med att dess svar är nej. Kommunikation handlar om att människor möts och jag får väl säga att givetvis är det möjligt för människor att mötas. Du har trasslat in dig i en för människan ofantligt vanlig, återkommande illusion, kärleken kommer återigen göra att du hittar ut ur labyrinten.

[Algotezza]

Är kommunikation bara möjlig genom att vi suggererar oss att tro det och genom att samtalet ibland kan få synliga, materiella konsekvenser?

Det är en väldigt intressant och bra fråga och jag kan glädja dig med att dess svar är nej. Kommunikation handlar om att människor möts och jag får väl säga att givetvis är det möjligt för människor att mötas. Du har trasslat in dig i en för människan ofantligt vanlig, återkommande illusion, kärleken kommer återigen göra att du hittar ut ur labyrinten.

Fint.

/Algotezza

[Algotezza]

Man kan också säga att vår kommunikation fungerar så väl att vi kan få andra att förstå och diskutera frågan: Går det att kommunicera alls? Det är något av en paradox. I synnerhet om de besvarar frågan nekande.

/Algotezza

[klorofyll]

Man kan också säga att vår kommunikation fungerar så väl att vi kan få andra att förstå och diskutera frågan: Går det att kommunicera alls? Det är något av en paradox. I synnerhet om de besvarar frågan nekande.

/Algotezza

Det beror på följande:
1. Man kan inte förstå det som är sant.
Men;
2. Man kan förstå att något är sant.
Haha. Jag tror att det är så.
Får du det att gå ihop?

[reflex]

Det kan tyckas att vår kommunikation ibland förefaller som ett slags spel, men det är ändå denna kommunikation som tagit oss dit vi är, men när vi nu en gång anträtt denna väg så finns ingen återvändo. Mycket av vår kommunikation förefalla meningslös men den kan liknas vid vatten som söker sig fram och ständigt hittar nya vägar att ta sig förbi hinder. Om vi betraktar den lilla del som det här forumet utgör så fungerar det enligt samma principer. Det är de ställda frågorna som leder vidare, inte svaren. Varje svar ger upphov till nya frågor som i sin tur leder till nya frågor. Vi människor älskar både frågorna och att försöka besvara dom. Vi triggas av att lösa problem och känner glädje om vi lyckas.

[Algotezza]

Det kan tyckas att vår kommunikation ibland förefaller som ett slags spel, men det är ändå denna kommunikation som tagit oss dit vi är, men när vi nu en gång anträtt denna väg så finns ingen återvändo. Mycket av vår kommunikation förefalla meningslös men den kan liknas vid vatten som söker sig fram och ständigt hittar nya vägar att ta sig förbi hinder. Om vi betraktar den lilla del som det här forumet utgör så fungerar det enligt samma principer. Det är de ställda frågorna som leder vidare, inte svaren. Varje svar ger upphov till nya frågor som i sin tur leder till nya frågor. Vi människor älskar både frågorna och att försöka besvara dom. Vi triggas av att lösa problem och känner glädje om vi lyckas.

Lusten att förstå av Peter Gärdenfors är en bok där han tar upp bl.a. den sköna aha-känslan när man förstått något. Den är sin egen belöning. Mycket annat tar han också upp. Hans tes är att finna mening är detsamma som att finna mönster. Dessutom skapar vi mening/mönster även om det egentligen inte finns något sådant. Förståelse medför att man kan lösa nya problem och kunna göra förutsägelser vilket gjort oss framgångsrika under evolutionen. Dataspel har inbyggda belöningsmekanismer när man känner man blir bättre på det. Att uppleva att man har kunskaper och förmågor på ett område är mycket lustfyllt. T.ex. om man lärt sig spela ett instrument så bra att man kan både improvisera låtar och spela efter noter.

För att kunna kommunicera krävs att man förstår varandra och man kan ju pröva om man förstår varandra genom frågor och fortsatt kommunikation. Det kräver att man lyssnar på varandra.

På vilka andra sätt kan vi pröva om kommunikationen fungerar? Eller räcker det med känslan av att ha förstått? Hur vet man att den stämmer? Förstår man dem lättare som man har analoga, tidigare erfarenheter med?

Anledningen till att jag startade tråden som jag gjorde och på den här avdelningen, var att jag ibland känner mig frustrerad när jag försöka föra en diskussion här när vi talar förbi varandra. Har ni också upplevt det så ibland?

Man kan förhålla sig på olika sätt till vad andra säger/skriver. Man kan ryggmärgsmässigt se kritiskt på det och genast slå ner på det man uppfattar som missförstånd och rena felaktigheter. Är detta konstruktivt?

Man kan se det andra säger/skriver som inblickar i den andres perspektiv och mentalitet och som man bara kan tacka och ta emot och tänka: Ja, så ser han/hon på detta problem - det är rätt för honom/henne. Och sedan är det inte mer med det. Men är sådan relativism fruktbar?

Tredje sättet handlar om att mer kunna leva sig in i vad andra skriver/säger och först försöka se det är den andres perspektiv, accepterande, därefter läsa det mer kritiskt. Men då kanske man inte ska vara alltför snabb. Men inbjuder nätkommunikation till eftertanke?

Är det inte empatin och förmågan att skifta perspektiv, till stor del via fantasin , för att kunna se på ett problem ur andras perspektiv, som möjliggör kommunikation på ett djupare plan?

Krävs inte både intelligens, känsla och en smula intuition för att kommunikationen ska fungera? Något mer också, kanske?

/Algotezza

[förstår mig själv]

När vi "språkar" är vi orsak till en reaktion hos den vi språkar med. Denna reaktion läser vi av. Reaktionen är alltså "svaret". Vi är som hundar, vi är "medvetna" om alla människor omkring oss (värderar med känslorna) ju starkare påverkan de har destå mer "uppmärksammar" vi den andre. Vi "förändrar" oss omedvetet till andra människor. Förhåller oss till dem. Vi vänjer oss vi vem vi är, om vi tex är stora, små, utseende osv detta är en del av vad vi uttrycker med språket.

[Algotezza]

När vi "språkar" är vi orsak till en reaktion hos den vi språkar med. Denna reaktion läser vi av. Reaktionen är alltså "svaret". Vi är som hundar, vi är "medvetna" om alla människor omkring oss (värderar med känslorna) ju starkare påverkan de har destå mer "uppmärksammar" vi den andre. Vi "förändrar" oss omedvetet till andra människor. Förhåller oss till dem. Vi vänjer oss vi vem vi är, om vi tex är stora, små, utseende osv detta är en del av vad vi uttrycker med språket.

Vad är det för slags reaktion du åsyftar när vi talar med varandra? Något mentalt? Ett verbalt svar grundat på en inre reaktion? Använder vi bara känslor när vi värderar? Handlar kommunikation och språk bara om känslor eller finns det fler dimensioner i dessa?

/Algotezza

[Anders]

Hey man, vi är filosofer! Det här är första vetenskapen. Vi rör oss utanför comfort zone, där vetenskap och produktiva livet hålls med sina tjusiga svar. Vi är där Platon var då han funderade på "hästens ide" och sånt - det som sedan ledde fram till genitik. Vi bryter ny mark här. Ser bara ut som om man står och stampar och snackar runt. Men det är mer ett tecken på att det är diskussioner där man visar att man är en mental man och inte en mus. De första faserna av ett projekt är alltid luddiga, de stora besluten är sällan att man kommer fram till någon gordisk knut utan det minst dåliga. Misströsta icke, det går bra här även om det inte ger tjusiga resultat.

'Enda knepet är att inte blanda in för mycket rädsla och personlig prestige i diskussionerna utan att vara seriöst och brutalt nyfiken.

Den där aha-känslan har jag nog aldrig känt, men det har gått rätt bra i alla fall, med de intellektuella utmaningar jag genom åren givit mig i kast med.

[Pilatus]

Det är inte behag och lycka vi söker utan underhållning. Den behöver inte vara ljus och trevlig för att funka utan även rejält obehaglig.

Det där kan innefatta en hel del förmodar jag, libertinism, ytlighet, sadomasochism, gothism och annat som jag inte vet något om. Men menar du verkligen det, även om det finns litet mer barntillåtna varianter? Är inte klarhet ett bättre alternativ, där det värsta skräpet skalats bort. Nog för att jag ser filmer som The libertine (Johnny Depp) och, för all del, även Underworld. Men i den där skuggvärlden blir ljuset ett dödligt hot, för vad återstår av mystiken då det bleka morgonljuset skingrat dimmorna?


John Wilmot, Second Earl of Rochester

[Algotezza]

Det är inte behag och lycka vi söker utan underhållning. Den behöver inte vara ljus och trevlig för att funka utan även rejält obehaglig.

Det där kan innefatta en hel del förmodar jag, libertinism, ytlighet, sadomasochism, gothism och annat som jag inte vet något om. Men menar du verkligen det, även om det finns litet mer barntillåtna varianter? Är inte klarhet ett bättre alternativ, där det värsta skräpet skalats bort. Nog för att jag ser filmer som The libertine (Johnny Depp) och, för all del, även Underworld. Men i den där skuggvärlden blir ljuset ett dödligt hot, för vad återstår av mystiken då det bleka morgonljuset skingrat dimmorna?

Jag bara beskriver - jag lägger primärt ingen värdering i det faktum att jag menar vi söker underhållning. Självfallet kan jag peka ut sådan underhållning som tilltalar mej och sådan som inte gör det. Vad man bör och inte bör syssla med om man vill kalla sig human människa.

Har nyhetsförmedling även ett underhållningsvärde? Även de värsta katastrofer...?

Och naturligtvis är det en tolkning och generalisering att vi söker underhållning - och som kanske inte stämmer. Kanske kan man öht inte säga något generellt om människan... Vad man än påstår kan man i princip göra invändningar (också mot detta kanske?)...

/Algotezza