klorofyll skrev:Pilatus skrev:Jo, vi har väl alla våra förhoppningar. Självkännedom kan innebära att känna sina begränsningar och möjligheter. För den som inte är extrovert är det inte alls självklart att prata. Om vad då?
Det finns tusentals anekdoter om hur svårt och ångestskapande det kan vara. För mer extroverta ger det sig av situationen, det finns alltid något kul att samtala om.
Det kan finnas begränsningar. Men så länge något är ett problem, så tror jag att det går att lösa, om det skulle handla om att bli mer extrovert så tror jag möjligheten finns.
Det är verkligen inte så säkert att vi kan lösa våra problem. Mycken terapi går ut på att vi skall kunna fortsätta utvecklas inom områden där vi har bättre förutsättningar att lyckas. En av mina kamrater stöp bokstavligt talat på att han inte kunde förlika sig med tanken på att lärarjobbet borde valts bort tidigt. När han väl kom till insikt blev han olycklig och ...
Tänk så mycket enklare livet skulle ha varit för många om de insett att de t ex gift sig mad någon som aldrig kan lösa en konflikt enkelt och rättframt. Det är inte alls säkert att det finns en lösning till alla problem. Senaste stormen svämmade över vid Fukushima, radioaktiviteten rinner rakt ut. Katastrofen är på intet sätt avslutad.
Det är samma med våra liv, vi måste finna oss i att vi inte kan allt, att vi måste kompromissa, att vi kanske får bära med oss vissa minnen som vi gärna avstått från.
“being alone never felt right. sometimes it felt good, but it never felt right.” ( Charles Bukowski, Women)
