Drömmen om ett kollektiv

[klorofyll]

Jag tror att ingenting försvinner, allt finns kvar, möjligtvis i annan form.

Vad tror du håller i alla väder? Jag skulle nog säga möjligtvis kärlek.

[reflex]

Medvetenhet om allt
och samhörighet med allt
Det är vägen. Det är "det hele".

[rope]

Det är mina psykiska kriser som gjort att jag idag kan ha något slags styr på mina tankar och även kortare stunder stänga av tankesurret. Människan är verkligen ett vanedjur och vi kan vänja oss både vid både positiva och utvecklande vanor och sådana negativa ovanor som på sikt bryter ner oss. Vanor/ovanor, bekvämlighet och nyfikenhet är bl.a. det som är typiskt för många av oss människor. Oavsett vilken etikett vi sätter på våra vanor, plus eller minus, är o/vanor en trygghet och fast punkt i en värld som om vi tänker efter är rätt obegriplig och full av ovisshet då den är i ständig rörelse. Vi söker en hållbar fast punkt. En del finner den i religion, andra i filosofi, några i gemenskap med andra, några i jobbet, några i bruk/missbruk av droger... men till slut rämnar den fasta punkten och visar sig vara baserad på önsketänkande. Kan vi leva med att det inte finns en fast punkt annat än en uppfunnen sådan? - eller finns det en VERKLIG fast punkt som inte löses upp vid närmare betraktande? Kanske den fasta punkten bara kan finnas via relationer med andra, t.ex. i ett kollektiv, inte i oss själva...

Jag tror helt klart att det finns fasta punkter. Som Zokrates skrev, kärleken växer fram, men inte av sig själv. För mig växte fasta punkter fram ur sådant som jag tidigare uppfattat som omöjligt och värdelöst. Jag började göra det jag tidigare inte haft en föreställning om att jag ville, och inte vågat, på en väldigt låg nivå utifrån min föreställning, och du anar inte hur långsamt vanorna växte till högar av guld, jag måste vara anspråkslös och troende när jag tänker på det. Man skall inte nedslås av motstånd, varje gång man möter motstånd skall man stanna upp och fundera ut en lösning i huvudet, då har man gjort uppgiften för dagen, det betyder att man inte ger upp, ju starkare motstånd desto bättre, genom att hela tiden addera nya lösningar så bygger man upp sig själv steg för steg.

Det är inte omöjligt att finna relativt fasta punkter, men det är svårt att finna sådana som så att säga "håller i alla väder" och som inte rämnar och upplöses när det verkligen blåser kalla vindar. Jag kan se familjen som en relativt fast punkt, jobbet likaså, men jag kan förlora någon av mina nära och kära och jag kan förlora jobbet. För en del är tron på Gud en fast punkt men man kan börja tvivla och uppleva sådant som motsäger Guds existens.

Varför måste det vara en fast punkt som aldrig försvinner, finns sådana?
Allt förändras eller försvinner förr eller senare. Det kallas tid.
En punkt som inte är fast, men som jag tror spelar en stor roll är att vara behövd.
Det ger en sorts kärlek, anledning att finnas och en uppgift.

[scirocco]

Om man skall hålla fast vid något fast så är livet ingen särskild bra idé. Det som följer tror jag inte är fast heller. En stor sten är att lita på,men inte heller den står oförändrad. Rörelse och förändring är oundvikligt,i stort som i smått.
En liten vardagslig syssla att ägna sig åt är att äta. Det kan vara många timmars väntan emellan måltiderna men de uppenbarar sig så småningom i en eller annan skepnad. Vid händelse att måltiderna ej längre dyker upp går man in i en annan fas och får annat att tänka på.(så detta är bara ett tidsfördriv och är till för att skingra tankarna på den som vill ha trygghet).

Måltidernas budskap varierar.
För den som har tid kan det vara intressant att följa de olika maträtternas inverkan på ens befinnande. Intag en måltid,märk hur ingredienserna landar i matsäcken. Redan vid denna första känsla kan man märka skillnad beroende på innehåll och beskaffenhet. Sedan går havregrynen(bara ett exempel)vidare i tarmarnas krångliga värld. Denna resa tar åtskilliga timmar och under resans gång kommer både grynen och den som svalt dem att genomgå många faser. Eventuella skillnader i hälsa och immunförsvar,muskelstyrka och även sömn och drömvärld är intressant att registrera. Fortsätt nästa dag med en ny måltid och genomgå en ny procedur. jag skriver ny därför att den kommer att bli annorlunda på många sätt.

Tyvärr märkte jag att detta förslag till lugn, trygghet och fast punkt att hålla sig till bjuder på alldeles för mycket spänning.
Resa ! Ja att färdas och vara på resa kan kännas tryggt. Troligen harmonerar det med universums tillstånd och människans uråldriga levnadssätt. Vi själva och omgivningen befinner sig i ständig förändring,en slags dans.

[klorofyll]

Jag tror helt klart att det finns fasta punkter. Som Zokrates skrev, kärleken växer fram, men inte av sig själv. För mig växte fasta punkter fram ur sådant som jag tidigare uppfattat som omöjligt och värdelöst. Jag började göra det jag tidigare inte haft en föreställning om att jag ville, och inte vågat, på en väldigt låg nivå utifrån min föreställning, och du anar inte hur långsamt vanorna växte till högar av guld, jag måste vara anspråkslös och troende när jag tänker på det. Man skall inte nedslås av motstånd, varje gång man möter motstånd skall man stanna upp och fundera ut en lösning i huvudet, då har man gjort uppgiften för dagen, det betyder att man inte ger upp, ju starkare motstånd desto bättre, genom att hela tiden addera nya lösningar så bygger man upp sig själv steg för steg.

Det är inte omöjligt att finna relativt fasta punkter, men det är svårt att finna sådana som så att säga "håller i alla väder" och som inte rämnar och upplöses när det verkligen blåser kalla vindar. Jag kan se familjen som en relativt fast punkt, jobbet likaså, men jag kan förlora någon av mina nära och kära och jag kan förlora jobbet. För en del är tron på Gud en fast punkt men man kan börja tvivla och uppleva sådant som motsäger Guds existens.

Varför måste det vara en fast punkt som aldrig försvinner, finns sådana?
Allt förändras eller försvinner förr eller senare. Det kallas tid.
En punkt som inte är fast, men som jag tror spelar en stor roll är att vara behövd.
Det ger en sorts kärlek, anledning att finnas och en uppgift.

En fast punkt är ett förhållningssätt (vad du gör/inte gör) du har till något i din omgivning över tid. Jag tror inte att det är helt avgörande om detta något finns kvar, se det som ett ideal, och fokusera på förhållningssättet för ofta kan det överföras på annat!