Att åldras

[Algotezza]

Hur ser ni kära filosofvänner på detta med att åldras?

Något ni inte vill tänka på?

Något spännande?

Ointressant?

Något som bara händer...?

[freddemalte]

Hur ser ni kära filosofvänner på detta med att åldras?

Det är en fascinerande process.

Något ni inte vill tänka på?

Ja det är roligt att kontemplera över både rent existentiellt såväl som rent biokemiskt á la genetisk programmering, telomeras* funktion samt förslitning och skada etc.
* http://sv.wikipedia.org/wiki/Telomeras

Något spännande?

Extremt spännande!

Ointressant?

Ja, rent sociokulturellt på så sätt att det för min egen del inte är intressant med ålder etc, mer än att jag gillar att ta del av människors erfarenheter, vilka ofta kan variera kraftigt just med avseende på ålder.

Något som bara händer...?

Ja, och det gäller för allt - gissar jag.

[Antic]

Tycker det är skönt att bli äldre eftersom jag lär mig massor med nya saker för varje nytt år. Skulle aldrig vilja gå tillbaka och bli oförstående och omedveten tonåring igen.

Känt citat

"Ungdom är ett fel som går över med tiden"

Och även om folk kanske inte lär sig så mycket så blir de i alla fall lugnare. De som var "tuffa" killar förr är betydligt mer ödmjuka och erfarna idag. Skönt att se.

Bara fysiken hängde med så skulle det enbart vara fördelar med att bli äldre. Tänk om man finge leva 1000 år vad mycket man skulle lära sig och vad mycket nytt man skulle upptäcka.

Å andra sidan, tester har visat att de som håller hjärnan i trim och tänker mycket har en lika viril hjärna (lika lättflyktiga signalsubstanser) som en tonåring även om de är över 70 år.

Ja, åldras är skönt, förutsatt att man inte står still i utvecklingen.

[Anne]

Jag tycker att det är intressant, men min nuvarande ålder är rätt besynnerlig - 44. Nåväl, jag ville bli indian när jag var liten, men av förklarliga skäl var ju det svårt... Men jag kanske kan bli shaman när jag blir stor? Guld i ögonen har jag ju redan, håret kommer bli silver. Återstår att se var och om bronset placerar sig. "Resan som är mödan värd"/LivBoje

[Anders]

Kan inte tro annat att genitikforskningen kommer lösa det här med åldrande. Det är ju rätt ologiskt egentligen, alla molekyler i kroppen byts ju ut med jämna mellanrum.

[Anders]

Hur ser ni kära filosofvänner på detta med att åldras?
Märkligt är det. Framför allt att den tid man levt ter sig så relativ. Att man långsamt ruttnar fysiskt, tja, inget kul med det, förutom att man vet att det är skälet till att man blir pensionerad. Fast än så länge (minns Neil Armstrong och Högeromläggningen) så slår jag rekord i bänkpress och springer inte så mycket långsammare än 1987

Något ni inte vill tänka på?
Jorå, inga problem. Däremot är det tuffare att tänka på det efteråt.

Något spännande?
Absolut.

[freddemalte]

Kan inte tro annat att genitikforskningen kommer lösa det här med åldrande. Det är ju rätt ologiskt egentligen, alla molekyler i kroppen byts ju ut med jämna mellanrum.

Du menar således att det ej är genetiskt programmerat att kroppen förvandlas från ett litet embryo till en åldring under ca 80 till 100 år? Är det i så fall enkom exogena krafter som leder till denna förvandling?

Några parametrar som forskningen hittills lyckats identifiera är bl a:

1. Oxidationen - en nedbrytande process som ger allt sämre proteiner (och andra biomolekyler) vad avser förmågan att binda och hålla samman vävnad etc.

2. En försämrad funktion hos bl a proteinet (enzymet) telomeras vars primära uppgift är att iordningställa kromosomerna vid celldelning.

3. Nekros och apoptos, dvs självprogrammerad vävnads- och cellförändring samt självdöd.

4. Yttre faktorer så som strålning, gifter, slitage etc.

[Antic]

Det resonemanget faller rätt snabbt när man tittar på djur som alla har en ganska lik livslängd. En hund, katt eller sköldpadda, alla har sin programmerade ålder.

[freddemalte]

Det resonemanget faller rätt snabbt när man tittar på djur som alla har en ganska lik livslängd. En hund, katt eller sköldpadda, alla har sin programmerade ålder.

Precis!

[reflex]

Hur ser ni kära filosofvänner på detta med att åldras?

Något ni inte vill tänka på?

Något spännande?

Ointressant?

Något som bara händer...?

Att åldras innebär på sätt och vis att dö en liten bit i taget. Vår vitalitet och förmåga avtar med tiden. "Förut kunde jag göra så här, men nu kan jag bara göra så här" (som Martin Ljung sa). Det som förbättras är väl vårt erfarenhetskapital ifall minnet fortfarande är någorlunda intakt. För min del tänker jag inte på åldrandet annat än när kroppen påminner mig om det. Det här med pensioneringen var ju bra så länge hälsan står mig bi. Vårt personliga liv är inte långt och vi måste snart lämna över stafettpinnen till nästa generation.

[Anders]

Det resonemanget faller rätt snabbt när man tittar på djur som alla har en ganska lik livslängd. En hund, katt eller sköldpadda, alla har sin programmerade ålder.

Och det är omöjligt att påverka?

[Antic]

Menade mera att vi alla har en programmerad ålder som varierar kraftigt mellan olika arter. Alla har sin specifika ålder beroende på art. Visst kan vi tänja lite på åldern åt båda hållen beroende på hur vi lever, var vi lever och vad vi äter, men att göra oss odödliga lär vi aldrig få vara med om.

Å andra sidan är vi redan överbefolkade och konsumerar mer än jorden har resurser.

[förstår mig själv]

Ett förnimmande, en upplevelse känsla och tanke alltså är inte åldrande på samma sätt som vi upplever tid osv. Detta kan inte försvinna då det alltid har funnits. Dock sker förändringar i våra upplevelser förhoppningsvis till det bättre.
För övrigt är det en ickefråga då det endast kan bevisas att endel(anden) fortlever efter döden vilket ni alla kommer att ha möjlighet att "notera"/"bekräfta" inom sin tid.
Vore det så att man helt "upphörde" att uppleva så skulle man inte kunna bekräfta/registrera något ja ingen fråga övur huvudtaget kan besvaras och förstås efter "döden".
Vi bör istället koncentrera oss på det eviga "nuet", "livet" och uppnå det goda.
På detta sätt är det möjligt att förvandla "sina upplevelser" av verkligheten/omvärden ("himmelsfärden")..

[förstår mig själv]

Det är önskvärt om vi påverkas mer av goda händelser/upplevelser och mindre av dåliga. Om man tex själv inte tolererar vissa åsikter eller grupper av människor så innebär det att man påverkas negativt såtillvida att man själv inte kommer betee sig normalt, öppet och förbomsfritt gentimot den annorlunde. Man blir alltså själv förändrad/påverkad annorlunda genfört med kanske innan ogillade det. Om tex obama bombar något land så kommer de som drabbats (vilka ju inte hade något privat relation med den som beordrade) inte kunna se hur detta kommer kunna leda till något gott... Snarare i ett sådant fall uppstår fanatism, hat osv. En kultur, åsikter och ett sätt att leva som avviker mot "fienden".
Sådant som andra gör som förknippas med "må bra" därimot leder till ett förnuftigare och friare sinne och öppenhet samt tolerans och genom denna metod "vända andra kinden till förbättrar man genom sitt sätt att vara (dvs sitt sätt att vara utspelas i naturen och kan registreras/observeras av andra (genom deras sinnen).. När det observeras påverkas denne till det bättre (Tänk kemiska/nervinput är förändring i hjärnan och leder till åsikter/uppfattningar och till alternerade rörelser och tankar i naturen).

[Pilatus]

Vore det så att man helt "upphörde" att uppleva så skulle man inte kunna bekräfta/registrera något ja ingen fråga övur huvudtaget kan besvaras och förstås efter "döden".

Helt korrekt, vi kommer inte inte att kunna "bekräfta/registrera något" efter det att vi förklarats döda.