Dancingfordinero skrev:Jag lever i konstant eufori. Jag är lycklig. Varje dag. Det är kanske ingen höjdare att gå upp klockan fem på morgonen, ta tåget ca 50 mil var och varannan vecka. Jag kanske inte alltid är nöjd med mitt utseende - men jag låter det aldrig gå ut över mig. I det stora hela är jag väldigt nöjd. Min förändring från att leva i konstant mörker och ovilja att klara mig själv, till att vara snudd på orubblig, på bara några år - är enligt mig själv beundransvärd. I synnerhet då många i min omgivning fortfarande trampar vatten. Mår dåligt - över exakt samma saker som för flera år sen.
Anledningen att jag skriver det här, är för att jag på snudd på daglig basis pratar med människor som inte är nöjd med sin situation. Människor som vill vara något annat. Som inte kan ta sig ur sina negativa tankemönster, för att svaren inte finns utom, utan inom.
När jag mådde som sämst var jag en jävel på att romantisera depression. Att det var nödvändigt för människor som tänker. Att enda sättet att må bra - är att sticka huvudet i sanden. Det är det inte. Man kan intala sig att man mår bra i en situation där man inte gör det, men det slår alltid tillbaka. Nyckeln är att vara tillfreds i alla situationer. Det sagt, ska man inte undvika risker, för utan risk finns ingen chans till vinst. Ibland kan enda svaret vara att lämna den där pojkvännen, sälja båten eller vad det nu må vara. Även om det innebär vad som kan misstas vara en närmast oändlig svacka.
För utgångspunkten bör alltid ligga i dig själv. Vad du behöver. Inte vad du förväntas behöva. Att låsa sig i sociala situationer, oss som personer emellan, förhindrar oss ibland från att hitta människan i oss. Jag tror att alla människor är kapabla att klara sig väldigt bra själv, om man tillåter sig. Tänker du alltid att svaret ligger i en partner eller nya prylar, så kommer du alltid vara beroende av extern stimulans som du till stor del saknar kontroll över, för att vidhålla ditt välmående.
Att vara nöjd med sig själv, gör dig inte nödvändigtvis nöjd med din situation. Men det kan hjälpa dig att hitta en situation att vara nöjd över.
- De som inte förstår varför de mår bra.
- De som inte förstår varför de mår dåligt.
- De som förstår varför de mår bra.
Det är ungefär så jag kategoriserar människor. Inte från var de kommer ifrån, hur smarta de är - eller hur smarta de tror att de är. Utan vad de gått igenom, och hur de sedan hanterat det.
Vill man göra sig lite speciell, kan man resonera att det är tre steg. Där det sista saknar en självklar väg att uppnå. Men istället för att rädas sina inre demoner, bör man möta dem. Ibland inse att de är en del av dig, vända det till din fördel och inte utgå från att det är något ont som du inte kan bekämpa.
De här orden kanske gör liten skillnad för dig som mår dåligt. "Vad fan vet han egentligen?". Jag vet bara att jag mår bra. Och att jag varit med om mycket skit. Det kanske inte är för alltid, men från att ha levt i förhållandevis djup depression med daglig ångest, panikattacker och allmän uppgivenhet i tre år. Eller egentligen inte mått särskilt bra alls under hela min livstid. Så mår jag nu bättre än de allra flesta.
Jag skulle gärna vilja höra er väg till lycka, varför ni inte når upp till den. Eller i allmänhet; hur ni ser på saken.
För att svara:
Kort, tanken på den eviga tiden gör att all lycka trycks ned, medvetenheten om att alla borde leva i ett skrikande inferno pga medvetenheten om att tiden inte har något slut.
