Algotezza skrev:Anders skrev:Jag vet inte. Det är något överklassigt i att vara vegan. Lite "vad vill du göra med ditt liv". En fråga som en med knegarbakgrund inte ställer sig. Man gör som man brukar, en sunt konservativistisk inställning.
Fruktarian som bara lever på fallfrukt innan den nått marken måste vara mest överklassigt. Man låter tjänarna stå och vänta vid fruktträden för att fånga frukten innan den når marken. Riktigt små tjänare för jordgubbarna.
Skämt åsido, varför är det överklassigt att vegan? Överklassigt är jaga och käka vilt. Vaktelägg. Snöripa. Om vi nu ska vädra fördomar.
Det tycks ju vara de två val de som är av trygg akademisk släkt eller ren överklass har att välja mellan, med någon slags historiskt start 1968 även om säkert känslorna funnits länge.
1. Antingen bejakar jag min bakgrund och blir pengaproducent eller ren självförverkligare. Forskare,konstnär eller rent av ren stekare.
2. Man känner någon slags skam över sin bakgrund och blir vänster, världsförbättrare. Det är här vi hittar veganen. I Palmes efterföljd.
Vad man kan säga är kanske att det här har sipprat ner i klasserna lite. Även folkhemmets klassresenärers barnbarn börjar snegla åt det hållet. Att livet inte primärt, som det var för farfarsfar, att det går ut på att fixa ett jobb och se till att man får ett drägligt liv för sig och det sina. Att vidare drömmar än så kan vara tidsfördriv. I något slags Fukuyamas end of history kanske vi alla uppnår det här tillståndet, påminnande om Marx visioner för proletariatets diktatur, där vi går omkring och gör världen till ett bra ställe.
Men vi sextiotalister som har farföräldersgenerationen tryggt i den fattiga majoriteten är nog, även om man inte vill erkänna det, fortfarande kvar i att det här med miljö, flyktingkramande, kaninmatsätanden och liknande är lite halleluja för de som är födda på spetslakan.