En film från förr...

[Algotezza]

Jag har haft en smalfilm i färg några minuter lång liggande i 48 år i mitt lilla blå kassaskåp. Jag blevav med skåpet när vi flyttade till nya stället för några år sedan, men det dök upp igen när vi städade i slutet av sommaren. Och där låg filmen.

Jag fick den digitaliserad och överförd till en dvd för någon vecka sedan. Kostade 420 för ett par minuter film. Det var det dock värt. Tror jag kollade på den en gång när den var ny men har alltså inte gjort det på 48 år. Färgerna i den är fina och det är som om filmen togs igår.

När jag ser filmen sugs jag tillbaka till -67, och allt från den tiden kommer tillbaka, minnen, känslor, allt.

Rörliga bilder kan göra stor skillnad. Man ser kroppsspråk och miner. Jag satte titel till och lade på lite musik. Och skickade den till mina bröder och mina barn.

Herregud, 48 år, vart tog den tiden vägen? Idag är jag fyra gånger så gammal som då... Ändå känner jag så väl igen mig i den 16-åring jag var då. Samma minspel. , kroppsspråk...

[klorofyll]

Det är så oerhört mycket som går förlorat hela tiden, men jag läste ett bra citat: "Om man har gjort sitt bästa kan man skita i resten!"

[Algotezza]

Det är så oerhört mycket som går förlorat hela tiden, men jag läste ett bra citat: "Om man har gjort sitt bästa kan man skita i resten!"

Minnena finns kvar även om man kanske inte minns precis allt. Digital teknik bidrar dock till att försämra minnesförmågan när vi kan ha minnet utanför oss.

[klorofyll]

Det är så oerhört mycket som går förlorat hela tiden, men jag läste ett bra citat: "Om man har gjort sitt bästa kan man skita i resten!"

Minnena finns kvar även om man kanske inte minns precis allt.

Det gör dom, de har blivit en del av vår personlighet, och jag var där en gång. Om det över huvud taget finns något jag är stolt över så är det att jag var där...