Skulle du köpa en Rolex?

[klorofyll]

Jag tycker att det är en bra fråga, hur tänker ni kring det? Vad är fördelen med att ha en Rolex, är den värd sina pengar? Om ni tycker att de är vackra, hur värderar man det estetiska? Är det omoraliskt att lägga så mycket pengar på en tidvisare?

[Algotezza]

Det gör man som man vill.

Jag har svårt att moralisera över andras presumtiva handlingar för jag har inte full inblick i andras medvetanden. Själv skulle jag aldrig köpa en Rolex - men å andra sidan lägger jag slantar på annat som kan kosta lika mycket.

[Anders]

Har aldrig haft en tanke på att göra det, men jag kan tänka mig scenarior då jag skulle kunna göra det.

Det som känns som det mest troliga skälet är för att imponera på andra, om det på något vis vore bra. Klockor som prylar ger mig ingen tillfredsställelse. Däremot har jag en sån där som räknar steg på min klocka, det är kul.

[klorofyll]

Det gör man som man vill.

Jag har svårt att moralisera över andras presumtiva handlingar för jag har inte full inblick i andras medvetanden.

Jag har läst att man skall försöka begränsa sina begär och istället vara mer förnöjsam, för när man väl tillfredsställer ett begär så uppkommer ständigt ett nytt. Det finns alltid något som kan bli mer perfekt, varför man nu egentligen vill att det ska vara perfekt? Jag tänkte för ett tag sedan att om jag hade riktigt mycket pengar så skulle jag köpa en Rolex, men jag ändrade mig, dessutom hade det då gjort att jag känt mig otillfredsställd i nuet när jag inte har en klocka. Men tanken bakom att jag ändrade mig var att jag vill vara mer förnöjsam, detta planerar jag att vara genom att bara lägga pengar på en hobby som jag har.. Jag har alltså begränsat mig till en hobby, som inte är Rolex-klockor. Jag tror inte att man kan begränsa sig HELT.

[klorofyll]

Det som känns som det mest troliga skälet är för att imponera på andra, om det på något vis vore bra.

Jag upplever att samhället blir mer av den karaktären... men gräver man lite under ytan tror jag att saker är annorlunda.

[Algotezza]

Det gör man som man vill.

Jag har svårt att moralisera över andras presumtiva handlingar för jag har inte full inblick i andras medvetanden.

Jag har läst att man skall försöka begränsa sina begär och istället vara mer förnöjsam, för när man väl tillfredsställer ett begär så uppkommer ständigt ett nytt. Det finns alltid något som kan bli mer perfekt, varför man nu egentligen vill att det ska vara perfekt? Jag tänkte för ett tag sedan att om jag hade riktigt mycket pengar så skulle jag köpa en Rolex, men jag ändrade mig, dessutom hade det då gjort att jag känt mig otillfredsställd i nuet när jag inte har en klocka. Men tanken bakom att jag ändrade mig var att jag vill vara mer förnöjsam, detta planerar jag att vara genom att bara lägga pengar på en hobby som jag har.. Jag har alltså begränsat mig till en hobby, som inte är Rolex-klockor. Jag tror inte att man kan begränsa sig HELT.

Jag gillar praktiska grejer. Statusprylar skiter jag i. Har aldrig varit inne på att imponera på andra med prylar. Däremot har jag inget emot om man uppskattar det jag knåpat ihop på egen hand, text, musik, bild. Men jag är ointresserad av beröm och beundran. Finns heller ingen jag beundrar men en hel del kreativa alster inom musik konst litteratur som jag verkligen gillar. Lägger en del pengar på det som har med mina kreativa hobbies att göra, för att kunna förverkliga mina idéer inom de områden jag är verksam.

För övrigt skiter jag i om man ska vara förnöjsam eller tillfredsställa begär t.ex. för att bli lycklig. Sedan tycker jag att tjatet om lycka är meningslöst. Ljus och mörker kommer och går. Lika meningslöst klaga på det och sträva hit och dit på det området som på vädrets område. Jag vill inte vara lycklig hela tiden.

Tänkande, skapande gör mig lycklig. Men kan också vara skönt att slappa med familjen. Göra ingenting. Jag har blivit allt bättre på det. Förr skulle jag alltid vara maniskt skapande. Har lugnat ner mig efter krisen 2011. Bara sitta och glo kan vara skönt så länge man inte är paralyserad av trötthet.

[Pilatus]

Jag tycker att det är en bra fråga, hur tänker ni kring det? Vad är fördelen med att ha en Rolex, är den värd sina pengar? Om ni tycker att de är vackra, hur värderar man det estetiska? Är det omoraliskt att lägga så mycket pengar på en tidvisare?

Nej ingen Rolex, jag ogillar reklamen. Hellre en Cartier Tank, den klassiska rektangulära modellen med ett brunt läderband.

Rolex är sportig, men jag vet inte om jag förknippar den med god diskret smak. Det estetiska är naturligtvis viktigt och märkets aura. Om det har så mycket med moral att göra vet jag inte, har ägaren inte kommit över den på ohederligt sätt så behöver det ju inte vara omoraliskt att ha någonting fint.

[klorofyll]

Man kanske inte gör något omoraliskt, men man sumpar ju chansen att göra något verkligt gott... Jag tycker att den där Rolex:en med blå urtavla är fin; den är sportig och väcker kanske lite för mycket uppseende, en fördel är att den inte är särskilt pretentiös. Men du har rätt Pilatus, jag menar, pengar är pengar, egentligen är de inte värda någonting... om man kan köpa något som gör att man själv mår BRA, så kan man ju därefter göra desto mer för andra just av den anledningen. Jag vill bli en person som gör mycket gott för andra.

[Pilatus]

Kanske en sådan här som första val, Cartier Tank Americaine,



men en Rolex Submariner med blå urtavla är säkert lika bra.

Rikedom är relativ, för den som har råd att köpa någon av dessa klockor är det knappast något alternativ att i stället skänka pengarna till romska tiggare. Möjligen skulle jag kunna tänka mig att ge pengarna till Läkare utan gränser om jag hade dem tillgängliga.

Om vi översätter det till en person med måttlig inkomst, ca 18 tusen i månaden, kanske hon skulle kunna undvara en tusenlapp till något gott ändamål. Jag tror väldigt få gör det om man skall tro på dem som ringer Gomorron Sverige eller deltar i Lyxfällan. Kanske har jag fått fel intryck, men många känner sig olyckliga och handlar en massa saker på kredit som de inte har råd med, eller ens behöver.

http://www.aftonbladet.se/nojesbladet/tv/article22582020.ab

[klorofyll]

Rikedom är relativ, för den som har råd att köpa någon av dessa klockor är det knappast något alternativ att i stället skänka pengarna till romska tiggare.

Varför?

Om vi översätter det till en person med måttlig inkomst, ca 18 tusen i månaden, kanske hon skulle kunna undvara en tusenlapp till något gott ändamål. Jag tror väldigt få gör det om man skall tro på dem som ringer Gomorron Sverige eller deltar i Lyxfällan.

Förmodligen är det så, men vad kan få oss att bli nöjda med det vi har? Jag tycker att det är tråkigt när man kan vara inne i en leksaksaffär och hör hur ledsna barnen blir och hur DYRT allt är. Det blir ungefär som att ha barnens glädje, och å andra sidan pengarna, i en vågskål som styrs av reklamen.

Kanske har jag fått fel intryck, men många känner sig olyckliga och handlar en massa saker på kredit som de inte har råd med, eller ens behöver.

Där kan man ta sig en tankeställare själv. En väldigt lärorik tankeställare. Vi gör hela tiden små val, som kanske i det stora hela bildar ett mönster.

Man kan se det såhär: Istället för att ha pengar på ett bankkonto så kan man ha värdet runt handleden...

[klorofyll]

Men jag är ointresserad av beröm och beundran.

Jag tycker att man har kommit ganska långt när man insett det. Då har man skapat en egen värld där man själv avgör vad som är värdefullt.

Sedan tycker jag att tjatet om lycka är meningslöst.

Jag vet inte riktigt vad man ska säga om det.. hur förklarar man för en frisk hur det är att vara sjuk? Precis i detalj. Om personen hade förstått precis, så hade väl den mått lika illa?

[Pilatus]

Rikedom är relativ, för den som har råd att köpa någon av dessa klockor är det knappast något alternativ att i stället skänka pengarna till romska tiggare.

Varför?

Förmodligen av det enkla skälet att Rumäniens problem måste de själva lösa. Vi kan inte ta över Rumäniens problem, flera miljarder har skänkts av pengar som ingått i EU:s fonder. Det skulle äntligen bli litet drägligare för romerna. Men till Rumäniens getton nådde aldrig pengarna.

De som har pengar har utgifter som de prioriterar högre. Segelbåten behöver en översyn, taket måste läggas om och resan till Palmyra för att studera arkeologi är redan bokade. Tiggarna får litet småpengar, möjligen.

Kanske har jag fått fel intryck, men många känner sig olyckliga och handlar en massa saker på kredit som de inte har råd med, eller ens behöver.

Där kan man ta sig en tankeställare själv. En väldigt lärorik tankeställare. Vi gör hela tiden små val, som kanske i det stora hela bildar ett mönster.

Man kan se det såhär: Istället för att ha pengar på ett bankkonto så kan man ha värdet runt handleden...

Ja, det är inte så ovanligt.

[Pilatus]

Rikedom är relativ, för den som har råd att köpa någon av dessa klockor är det knappast något alternativ att i stället skänka pengarna till romska tiggare.

Varför?

Förmodligen av det enkla skälet att Rumäniens problem måste de själva lösa. Vi kan inte ta över Rumäniens problem, flera miljarder har skänkts av pengar som ingått i EU:s fonder. Det skulle äntligen bli litet drägligare för romerna. Men till Rumäniens getton nådde aldrig pengarna.

De som har pengar har utgifter som de prioriterar högre. Segelbåten behöver en översyn, taket måste läggas om och resan till Palmyra för att studera arkeologi är redan bokade. Tiggarna får litet småpengar, möjligen.

Kanske har jag fått fel intryck, men många känner sig olyckliga och handlar en massa saker på kredit som de inte har råd med, eller ens behöver.

Där kan man ta sig en tankeställare själv. En väldigt lärorik tankeställare. Vi gör hela tiden små val, som kanske i det stora hela bildar ett mönster.

Man kan se det såhär: Istället för att ha pengar på ett bankkonto så kan man ha värdet runt handleden...

Ja, det är inte så ovanligt.

[klorofyll]

Om jag hade haft pengar och gjort prioriteringen att ge dem till behövande, så är tiggarna de första jag hade kommit att tänka på, men jag hade bett någon annan att lämna över pengarna, själv vill jag vara anonym.

[Algotezza]

Sedan tycker jag att tjatet om lycka är meningslöst.

Jag vet inte riktigt vad man ska säga om det.. hur förklarar man för en frisk hur det är att vara sjuk? Precis i detalj. Om personen hade förstått precis, så hade väl den mått lika illa?[/quote]

Lycka är när smärtan släpper.

Få har väl f.ö. varit friska hela livet....