Livets tristess - eller något alldeles, alldeles underbart!

[Algotezza]

Mitt livs grundton har alltid varit tristessen. Redan från början. Därför lärde jag mig tidigt att roa mig själv. Jag tror det är viktigt att kunna det. Kanske är det så att livet i sig är rätt tråkigt. Att tristess är en mänsklig grundkänsla. Därav flykt till droger, alkohol, sex, mat, religion, politik, vetenskap, kultur, teknik - och konsumtion.

Drivkraften i utvecklingen har varit vår bekvämlighet och känslan av att livet suger. Men det talar vi sällan om. I stället talar vi om vår nyfikenhet och sanningstörst, vår uppfinningsförmåga. Utan vår bekvämlighet hade vi inte gjort några uppfinningar och utan vår känsla av livets tråkighet hade vi aldrig skapat underhållning i form av just kultur, religioner, droger och övrigt jag nämnde ovan... Djur kan förlita sig på sina instinkter för att få underhållning. Vi har mat och sex som vår grundläggande underhållning men sedan har vi byggt på med våra mänskliga påfund.

Ändå handlar mycket i livet även om att skapa tristess, trots att livet i sig suger. Skolsystemet är en inskolning i tristess, i att inse hur tråkigt livet är - så stå ut! "Det kan inte var roligt alltid", säger vuxna förnumstigt. Men kanske någon gång? Är det konstigt att ungarna sitter med sina mobiler när en stor del av lärarkåren menar att tråkigt = seriöst? Att humor och skratt = icke seriöst? Läroplaner och kursplaner är utformade med tråkighet som ideal.

Jag kom att tänka på detta när jag besökte min 92-åriga mor igår. Hon hör lite dåligt men är relativt klar fortfarande. Hon har emellertid så förbannat tråkigt på sitt särskilda äldreboende. Visst, hon får mat, medicin och omvårdnad, men knappast någon stimulans. Hon roar sig bäst hon kan med att sticka och virka. Lyssna på radio. Jag besöker henne en gång i veckan för att hennes liv ska bli lite roligare. När jag tänker på hur hon har det inser jag hur viktigt det är att kunna roa sig själv.

Snabbskiss av livet: lek och spontan underhållning fram till förskola, skola - sedan inskolning i livets tristess - så man inser att vara vuxen är att ha tråkigt. Sedan till ett jobba som förhoppningsvis har fler ljusa sidor än lönen. Sedan pensionär och några gyllene år av frihet om man inte är fattigpensionär. Sedan dö av leda och tyna bort av tristess på det s.k. hemmet.

Slutsatser

1. Man måste lära sig underhålla sig själv, inte förlita sig på andra.
2. Det finaste man kan göra är att underhålla varandra, göra livet lite ljusare för medmänniskorna.


Med underhållning menar jag inte bara ytligt tidsfördriv utan även att tänka, utbyta tankar och känslor, kommunicera, planera projekt tillsammans som man genomför, skapa inom filosofi, kultur, vetenskap - men också ta del av vad andra skapat.

Kanske handlar det om att livet i grunden är bortom all mening och meningslöshet - det bara finns - och att det är upp till oss själva att skapa en mening... som inte är destruktiv för vår kropp och vårt medvetande...

[xion]

"Till en vild och evig längtan föddes vi av mödrar bleka
ur bekymrens födselvånda steg vårt första jämmerljud
slängdes vi på berg och slätter för att tumla om och leka
och vi lekte - älg - och lejon - fjäril - tiggare, --- och gud.."

Undrar vad han tänkte när han skrev detta Dan Andersson?

Det mesta av det vi gör är på sätt och vis lek.
Ta sport till exempel, Vad spelar det för roll att vi får in pucken i mål?
Allt är ju bara en lek även om vi tar det på stort alvar.
Eller vad spelar det för roll vem som vinner en tävling?
Det är ju bara en lek. Visserligen har leken också en mera allvarlig baksida.
Det handlar om att imponera på andra för att därmed få status och fördelar.
Vi har numera ritualiserat detta istället för att segraren i Vasaloppet ska få sätta på kranskullan.

Ja, mycket av det vi gör är egentligen på lek.
Vi leker Gud också. Varje gång vi väljer ut vem som ska rensas bort och vem som ska få leva vidare leker vi på sätt och vis Gud.
Till och med när vi rensar ogräs eller gallrar morötter eller gallrar i skogen. Eller när vi sysslar med avel av olika slag, t.ex. hundar, grisar.
Vi rensar bort och gallrar varandra också. Vi väljer vilka vi vill ha barn med och gallrar bort de övriga. Vi mobbar dem vi inte tycker om för
att knäcka deras självförtroende och minska deras attraktionsförmåga.

[klorofyll]

Ibland tänker jag att det "kostar" att bli bra, d.v.s. ju större förlust man gör i början, desto större blir den framtida vinsten.

[klorofyll]

1. Man måste lära sig underhålla sig själv, inte förlita sig på andra.

Jag tänker att om man ständigt mår dåligt, så kanske man kan rätta till tillståndet med psykofarmaka, hur ser du på det?

2. Det finaste man kan göra är att underhålla varandra, göra livet lite ljusare för medmänniskorna.

Absolut, man kan inte kräva att bli väl bemött, vanligtvis, men man kan skaffa sig en bra inställning och om man inte ger upp så finner man snart människor som man mår bra av.

[Algotezza]

1. Man måste lära sig underhålla sig själv, inte förlita sig på andra.

1. Jag tänker att om man ständigt mår dåligt, så kanske man kan rätta till tillståndet med psykofarmaka, hur ser du på det?

2. Det finaste man kan göra är att underhålla varandra, göra livet lite ljusare för medmänniskorna.

2.Absolut, man kan inte kräva att bli väl bemött, vanligtvis, men man kan skaffa sig en bra inställning och om man inte ger upp så finner man snart människor som man mår bra av.

1. Om man ska ta till psykofarmaka eller ej beror på hur djupt det dåliga måendet går. En del går att avhjälpa genom att det t.ex. finns någons om lyssnar och bryr sig, annat kräver större insatser. Psykofarmaka kan sättas in tillfälligt men bör inte vara den slutgiltiga lösningen om det finns andra möjligheter. Men ibland finns det inte det.

2. Det är av mig själv jag kräver något. Av andra är det svårt att kräva något för man har sällan hela bilden varför de agerar och inte agerar som de gör...

[klorofyll]

2. Det finaste man kan göra är att underhålla varandra, göra livet lite ljusare för medmänniskorna.

Det här är en bra mening, därför återkommer jag till den. Kan man säga att det finns flera olika sätt på vilket det kan ske? Exempelvis genom att GE, eller genom att vara KRAVLÖS... i ett förhållande, fler?