Hur blev ditt liv?

Ventilera dina personliga funderingar om smått och stort.

Moderator: Moderatorgruppen

xion
Inlägg: 3118
Blev medlem: 22 mar 2016 08:09

Hur blev ditt liv?

Inläggav xion » 29 nov 2017 18:46

--

Användarvisningsbild
Anders
Inlägg: 7770
Blev medlem: 23 mar 2006 01:44
Kontakt:

Re: Hur blev ditt liv?

Inläggav Anders » 30 nov 2017 10:14

Bra trådämne!

Jag är inte riktigt framme vid pensionsålder än men ser den borta vid horisonten, så lite rutin har jag.
Så värst mycket drömmar hade jag inte och ingen av mina polare heller. Växte upp i höghus tills jag var 8 och sen då farsan fick bättre lön i kedjehus. Där hade man det väl bättre men beboddes uteslutande av familjer där inkomsten kom av åttatillfemarbete, och det var vad som föresvävades oss, ett liv med jobb, dock kanske ett mer välbetalt och intressant jobb. Men absolut inget starta eget, jobba med något humanistiskt eller gud förbjude, jobba med konst eller musik. Många hade talang för det ena och det andra, men det var självklart fritidsintressen. Det är helt annat för hustrun som växt upp i akademiska kretsar. Hon minns att de satt och drömde om resa till fjärran länder och göra spännande saker daytime weekdays som vuxna.

Det har blivit ungefär så. Lite kul med den här tråden också av skälet att jag träffade mitt gamla kompisgäng från kedjehustiden för ett par helger sen, vi har inte setts på typ 30 år. Och det var klockrent. Folk jobbade med det de gick i gymnasiet för att lära sig. Någon hade chefstjänst, någon var lite expert, någon hade det gått lite sämre för. Men ingen överraskade med att ha förverkligat någon slags dröm. Vi var alla hyfsat musikaliska, hade ett band och vissa lirade gubbgaragerock men inget man tjänade några pengar på.

Fruns välbeställda släkt, där finns i stort sett ingen som jobbar med något så tråkigt som ingenjör eller ekonom. Så det är i de parnasserna som drömmarna bor. Förutom för en del som livet farit riktigt illa med och förverkligar drömmar av ren revansch. Men svenne drömmer inte.

På det privata planet har jag en familj, och det är mer än vad jag vågade drömma om.
Min blogg över mitt filosofiska läsande --> http://ingenfilo.blogspot.com
Zizek - Om kaos, filosofi, kapitalism och globalisering
4 november 2017

Esther
Inlägg: 6736
Blev medlem: 15 jan 2018 19:53
Ort: Österlen

Re: Hur blev ditt liv?

Inläggav Esther » 03 feb 2018 13:50

Man kan stanna upp många gånger och se tillbaka på den väg man vandrar.

Hade inte mycket förväntningar på livet utan är mer en person som tar emot det jag får/fått och är nog väldigt tacksamt lagd i detta, samt ser möjligheter i det givna - frustrationer har nog handlat om relationer och där det inte ville till sig helt.
Mycket av detta har varit : finna rätt person i fel tid eller i rätt tid inte finna någon.
LIte av ett antiklimax där jag tror att stora delar har varit beroende på att vi har en slags uppgift att fylla som verkar ha (i mitt fall) haft en inre uteslutande känsla av att det jag skulle "göra" - skulle göras ensamt. Vilket bara genererat sorg och ett slags inre lidande. Men varit nyttigt ändå.
Stärkande på något sätt och utmejslande av vem man är utan att förlora sig i någon annan.

Detta förvånar mig och jag kan inte helt sätta fingret på om detta är inneboende i mig som en del av min person eller om det är något tillägnat i en slags rädsla att "hinna med allt".
Kanske är allt en produkt av en egentlig viljesvaghet? Det är svårt att svara på - eller en rädsla att bli sårad i kärlek. Fast det blir man ändå alltid på något sätt - så det är oundvikligt.

Hade tidigt i livet ett behov av två saker som jag uppfyllt till fyllest - det fysiska (idrottat och rört mig mycket under livet) och det intellektuella (behov av att förstå - både mig, andra och världen samt allt synligt och osynligt) - helst utan bedövning.
Stannade upp i alla skeden ofta och reflekterade över hur det har gått - till så att säga "dags dato" - det har känts bra. Ensamt, men det går inte (har jag lärt mig efter flera försök) att döva bort den ensamheten genom att ta någon bara. Det som saknas är nog den "andra delen" som inte är jag.
Om detta är ens möjligt vet jag inte. Tanken har levt med mig hela livet utan att den förverkligats. Eller ... :) så gjorde den det men jag sakande förmågan att ta chansen. Vet inte. Detta förblir ett enigma.
Veritas vos liberabit

xion
Inlägg: 3118
Blev medlem: 22 mar 2016 08:09

Re: Hur blev ditt liv?

Inläggav xion » 03 feb 2018 14:21

--

Esther
Inlägg: 6736
Blev medlem: 15 jan 2018 19:53
Ort: Österlen

Re: Hur blev ditt liv?

Inläggav Esther » 03 feb 2018 15:22

xion skrev:
Esther skrev:Man kan stanna upp många gånger och se tillbaka på den väg man vandrar.

Hade inte mycket förväntningar på livet utan är mer en person som tar emot det jag får/fått och är nog väldigt tacksamt lagd i detta, samt ser möjligheter i det givna - frustrationer har nog handlat om relationer och där det inte ville till sig helt.
Mycket av detta har varit : finna rätt person i fel tid eller i rätt tid inte finna någon.
LIte av ett antiklimax där jag tror att stora delar har varit beroende på att vi har en slags uppgift att fylla som verkar ha (i mitt fall) haft en inre uteslutande känsla av att det jag skulle "göra" - skulle göras ensamt. Vilket bara genererat sorg och ett slags inre lidande. Men varit nyttigt ändå.
Stärkande på något sätt och utmejslande av vem man är utan att förlora sig i någon annan.

Detta förvånar mig och jag kan inte helt sätta fingret på om detta är inneboende i mig som en del av min person eller om det är något tillägnat i en slags rädsla att "hinna med allt".
Kanske är allt en produkt av en egentlig viljesvaghet? Det är svårt att svara på - eller en rädsla att bli sårad i kärlek. Fast det blir man ändå alltid på något sätt - så det är oundvikligt.

Hade tidigt i livet ett behov av två saker som jag uppfyllt till fyllest - det fysiska (idrottat och rört mig mycket under livet) och det intellektuella (behov av att förstå - både mig, andra och världen samt allt synligt och osynligt) - helst utan bedövning.
Stannade upp i alla skeden ofta och reflekterade över hur det har gått - till så att säga "dags dato" - det har känts bra. Ensamt, men det går inte (har jag lärt mig efter flera försök) att döva bort den ensamheten genom att ta någon bara. Det som saknas är nog den "andra delen" som inte är jag.
Om detta är ens möjligt vet jag inte. Tanken har levt med mig hela livet utan att den förverkligats. Eller ... :) så gjorde den det men jag sakande förmågan att ta chansen. Vet inte. Detta förblir ett enigma.

Bibelns skapelseberättelse har många poänger.
När Gud (när jag säger Gud så menar jag underförstått Naturen/evolutionen) skapade människan så valde han att dela upp sin ide i två delar.
Man och kvinna utgör alltså tillsammans "iden" Människa. Han delade upp egenskaperna så att vissa egenskaper fanns hos kvinnan andra hos mannen.
Varje människa utgör sålunda en "halva", Att leva ensam gör att man blir halv. Det vanliga är att livets skeden växlar så att man ibland är hel och ibland halv. Det är möjligt att få ett bra liv även som halv. Du har tydligen ersatt den andra halvan med Gud. Så kan man säkert göra. Huvudsaken att man trivs.



Nnnjaeae - det har jag inte gjort. Visserligen finns människor (framförallt i min kyrka) som ersatt motparten med Gud (nunnor och munkar) samt ser sitt liv som en kallelse att be för mänskligheten - men jag är inte detta.
Det jag har gjort avseende Gud är (inte evolution/naturen) är att jag satt Honom först. Före allt annat.
Detta undantar inte allt annat - framförallt inte en man.
Istället handlar det om en tågordning. Även avseende mig själv som individ. Det är rent rationellt - inget flum. Och framförallt är det en praktisk sak i ord, handling samt även livet.
Det finns därmed också en tågordning i ett blivandet mellan man och kvinna. Där de flesta springer helt fel. Det kan man inte klandra dem för - de känner inte till något annat!
Veritas vos liberabit

Användarvisningsbild
Anders
Inlägg: 7770
Blev medlem: 23 mar 2006 01:44
Kontakt:

Re: Hur blev ditt liv?

Inläggav Anders » 09 feb 2018 09:53

Vad det gäller det religiösa förstod jag evighetens fruktansvärda implikationer som elvaåring och sen dess har jag inte så mycket funderingar på religiösa eller mystiska saker, får det tillfredställt genom att läsa Narnia, LOTR eller kolla på Game of Thrones. Kan också bero på att jag kommer från en kristen familj och tyckte det var skittråkigt att gå i kyrkan. Så mitt själsliga liv är tämmeligen down to earth. Tar skiten som den kommer. Men världen är ett häftigt ställe och det ger mig ständig glädje att undersöka den. Nu mer än då jag var 20, 32 eller 45.
Min blogg över mitt filosofiska läsande --> http://ingenfilo.blogspot.com
Zizek - Om kaos, filosofi, kapitalism och globalisering
4 november 2017

Esther
Inlägg: 6736
Blev medlem: 15 jan 2018 19:53
Ort: Österlen

Re: Hur blev ditt liv?

Inläggav Esther » 24 feb 2018 22:35

Detta med livet och vad som blev är egentligen intressant ur så många olika aspekter. Så jag tänker vidare här.
:)
Såsom jag ser det är man inte en annan person än den man alltid varit - jag känner mig mycket förknippad med mig som barn, minns mina tankar och känslor med stor klarhet. Kanske mycket för att jag spenderade också mycket tid då i ensamhet för att jag älskade att vara ute och upptäcka saker i naturen och springa och röra på mig.
Men de människor som också varit viktiga pusselbitar i livet är något som haft stor betydelse för mig. På olika sätt och i ett givande och tagande.
Vissa människor vet vad de vill vara och "bli" och har en klar plan med sitt varande och liv - jag tog emot det mer som det kom och tog chansen när jag blev erbjuden den som sedan ledde vidare till nästa osv.
Är nog i mångt och mycket en mottagande person mer än en styrande (kontrollerande) men samtidigt inte så foglig som andra. Verkar som en paradox fast det inte är det.
Veritas vos liberabit

xion
Inlägg: 3118
Blev medlem: 22 mar 2016 08:09

Re: Hur blev ditt liv?

Inläggav xion » 25 feb 2018 16:00

--

Esther
Inlägg: 6736
Blev medlem: 15 jan 2018 19:53
Ort: Österlen

Re: Hur blev ditt liv?

Inläggav Esther » 25 feb 2018 16:58

xion skrev:
Esther skrev:Detta med livet och vad som blev är egentligen intressant ur så många olika aspekter. Så jag tänker vidare här.
:)
Såsom jag ser det är man inte en annan person än den man alltid varit - jag känner mig mycket förknippad med mig som barn, minns mina tankar och känslor med stor klarhet. Kanske mycket för att jag spenderade också mycket tid då i ensamhet för att jag älskade att vara ute och upptäcka saker i naturen och springa och röra på mig.
Men de människor som också varit viktiga pusselbitar i livet är något som haft stor betydelse för mig. På olika sätt och i ett givande och tagande.
Vissa människor vet vad de vill vara och "bli" och har en klar plan med sitt varande och liv - jag tog emot det mer som det kom och tog chansen när jag blev erbjuden den som sedan ledde vidare till nästa osv.
Är nog i mångt och mycket en mottagande person mer än en styrande (kontrollerande) men samtidigt inte så foglig som andra. Verkar som en paradox fast det inte är det.

För min del så vet jag fortfarande inte vad jag ska bli när jag blir stor. Kanske blev jag ett korn som föll på hälleberget.


. Men... Något, blev du väl?
Är du nöjd med den personen? Och är andra nära och kära det?
Veritas vos liberabit

Esther
Inlägg: 6736
Blev medlem: 15 jan 2018 19:53
Ort: Österlen

Re: Hur blev ditt liv?

Inläggav Esther » 25 feb 2018 20:09

Kanske blev jag ett korn som föll på hälleberget.


Ja, om detta vet vi inte. Tänker på en berättelse av S Lagerlöf där den gamle militären får besök av döden en natt - som lovar komma tillbaka nästa natt - och han sätter sig direkt efter besöket med sin mors gamla bibel vid den uppgående solen och försöker göra "räkning" om allt det han gjorde fel, allt det han tänkte göra rätt men blev fel osv --- och inser att han inte kan. Inte vet. Och så går solen upp och han inser att den han ska stå inför är större... :) och han lägger det åt sidan och förbereder sig för sin sista dag.
Veritas vos liberabit

klorofyll
Inlägg: 9311
Blev medlem: 06 jun 2012 20:50

Re: Hur blev ditt liv?

Inläggav klorofyll » 22 mar 2018 01:49

Det får framtiden utvisa.

klorofyll
Inlägg: 9311
Blev medlem: 06 jun 2012 20:50

Re: Hur blev ditt liv?

Inläggav klorofyll » 22 mar 2018 01:50

Esther skrev:
Kanske blev jag ett korn som föll på hälleberget.


Ja, om detta vet vi inte. Tänker på en berättelse av S Lagerlöf där den gamle militären får besök av döden en natt - som lovar komma tillbaka nästa natt - och han sätter sig direkt efter besöket med sin mors gamla bibel vid den uppgående solen och försöker göra "räkning" om allt det han gjorde fel, allt det han tänkte göra rätt men blev fel osv --- och inser att han inte kan. Inte vet. Och så går solen upp och han inser att den han ska stå inför är större... :) och han lägger det åt sidan och förbereder sig för sin sista dag.

Mycket vackert!!

Esther
Inlägg: 6736
Blev medlem: 15 jan 2018 19:53
Ort: Österlen

Re: Hur blev ditt liv?

Inläggav Esther » 22 mar 2018 14:11

klorofyll skrev:
Esther skrev:
Kanske blev jag ett korn som föll på hälleberget.


Ja, om detta vet vi inte. Tänker på en berättelse av S Lagerlöf där den gamle militären får besök av döden en natt - som lovar komma tillbaka nästa natt - och han sätter sig direkt efter besöket med sin mors gamla bibel vid den uppgående solen och försöker göra "räkning" om allt det han gjorde fel, allt det han tänkte göra rätt men blev fel osv --- och inser att han inte kan. Inte vet. Och så går solen upp och han inser att den han ska stå inför är större... :) och han lägger det åt sidan och förbereder sig för sin sista dag.

Mycket vackert!!


Nja - jag vet inte om det är vackert. För mig var försoning och det faktum att jag av hela mitt hjärta bad om förlåtelse för allt jag gjort utan att ens fatta det var fel och att jag fick en förlåtelsen och kände hur detta bagage blev avlyft - den största händelsen i mitt liv.
Det fick inte gubben hos Lagerlöf.
Veritas vos liberabit

Esther
Inlägg: 6736
Blev medlem: 15 jan 2018 19:53
Ort: Österlen

Re: Hur blev ditt liv?

Inläggav Esther » 22 mar 2018 14:11

klorofyll skrev:
Esther skrev:
Kanske blev jag ett korn som föll på hälleberget.


Ja, om detta vet vi inte. Tänker på en berättelse av S Lagerlöf där den gamle militären får besök av döden en natt - som lovar komma tillbaka nästa natt - och han sätter sig direkt efter besöket med sin mors gamla bibel vid den uppgående solen och försöker göra "räkning" om allt det han gjorde fel, allt det han tänkte göra rätt men blev fel osv --- och inser att han inte kan. Inte vet. Och så går solen upp och han inser att den han ska stå inför är större... :) och han lägger det åt sidan och förbereder sig för sin sista dag.

Mycket vackert!!


Nja - jag vet inte om det är vackert. För mig var försoning och det faktum att jag av hela mitt hjärta bad om förlåtelse för allt jag gjort utan att ens fatta det var fel och att jag fick en förlåtelsen och kände hur detta bagage blev avlyft - den största händelsen i mitt liv.
Det fick inte gubben hos Lagerlöf.
Veritas vos liberabit

xion
Inlägg: 3118
Blev medlem: 22 mar 2016 08:09

Re: Hur blev ditt liv?

Inläggav xion » 22 mar 2018 14:30

--


Återgå till "Tankar och känslor"

Vilka är online

Användare som besöker denna kategori: 11 och 0 gäster