JonasNyström skrev:Är man dominant i en relation med en som är så undergiven som små kaniner är det svårt att inte framstå som ond. Vi är, med rätta, inprogrammerade på att ta ställning FÖR en svag MOT en stark. Vill den svaga tjäna den starke, då måste vi nästan förutsätta att den starke på något sätt manipulerar och missbrukar den svagas välvilja. Vare sig det är så eller inte.
Jag som kvinna --- ser det inte som "ond god" - detta har föga med saken att göra. Hur andra kvinnor fungerar --- är upp till dem. Hur jag fungerar är strikt individuellt --- för att jag redan som barn valde att inte bli en av två eller tre tjejer som gick och småfnissade och pratade om andra eller uteslöt andra (mycket vanligt beteende hos tjejer som brukar sitta i hela livet) - jag idrottade och höll mig till killarna just på grund av idrotten.
Vi delade intressen och vi hade mer eller mindre samma sätt...
Vad består då det kvinnliga sättet av när det ses som generellt? - Ja man kan säga att de själva (kvinnor) definierar det (sagt av många kvinnor på en dammiddag för några år sedan där bara jag och en till var "avvikande") som att säga : oh, vad det är varmt här --- vilket betyder: kan någon öppna fönstret.
Jag säger : kan någon öppna fönstret?
Så vad är min poäng här? Jo, att inom könen finns det olikheter - alla är helt enkelt inte lika. Män som har BEHOVET att kontrollera, bestämma, vara den som säger hur allt ska vara och vill ha kvinnor som lyder dem - ska skaffa en hund (i mina ögon). Något slags husdjur som de kan dominera.
För mig är sådana män svaga. Jag vill under inga som helst omständigheter ha en svag man - det är förnedrande som kvinna att behöva se ner på en man och inte ha respekt för honom. Inte kunna se upp till honom.
Pinsamt, avigt och märkligt... MEN svenska kvinnor över lag (jag minns min förvåning i hemmet hos en kompis jag brukade simma med - Ulla när jag såg hennes mors och fars samspel - där modern sa till honom allt han skulle göra --- en stor och mycket stilig man -- jag hade aldrig i mitt liv sett sådant för det var inte så hemma) vill ha män de kan säga till att sitta ner när de ska kissa.
Jag passar inte med sådana - bara lukten av män som visar sig undergivna och stukade --- är ... hemskt.
Samma sak med dominanta -- som bara klarar av att dominera de svagare - som barn, kvinnor och hundar - och som på jobbet är stukade och undergivna eller de som är våldsverkare -överallt... äcklande ---
I livet har jag träffat MYCKET få män - som är män. Min far var det. Sa aldrig till min mor vad hon skulle göra, tänka hur hon skulle vara --- men han var mannen. Inte genom en hotfull dominant tystnad eller sådana trix - han bara var. Den han var. Det han var - var man.
Efter honom -- här i Sverige - inte sett en enda --- förutom även min svärfar.
Bra män - bra folk --- fast den siste var svag på kvinnor. Min far hade en annan moral.
Så vad är en riktig man - en RIKTIG man har moral. En svag man har ingen moral...
Lustigt nog --- hörde jag J Peterson (även han en MAN) igår säga samma sak - moralen definierar
män från --- de andra - som gärna vill vara män --- men inte är det. De får också de kvinnor som passar dem.
Det är rättvisan i världen.
Har detta något med ont och gott och göra - ja - de goda får vara MÄN och de är det i sin höga moral - de andra har en öppen gylf överallt och det syns och framkallar noll respekt hos kvinnor som själva inte ligger med alla...