Att vara undergiven (på riktigt) och längta.

Ventilera dina personliga funderingar om smått och stort.

Moderator: Moderatorgruppen

Esther
Inlägg: 6736
Blev medlem: 15 jan 2018 19:53
Ort: Österlen

Re: Att vara undergiven (på riktigt) och längta.

Inläggav Esther » 03 jun 2018 18:29

Anders skrev:Men som sagt, det kan vara något helt annat än att psykiskt förstörda tonåringar som skändas av män från patriarkala kulturer. Alla som köpt fifty shades är inte trasiga småflickor från dysfunktionella hem. Och alla män i sfären är inte hjärtlösa monster som vill utöva osund makt över en annan människa. Och dessutom är det inte alltid åt det hållet.



Såg en så intressant intervju men en man från USA som satt i fängelset - på filmen Human. Hans styvfar hade pryglat honom som barn - han trodde därför att kärlek var hur mycket smärta en person kan ta emot från honom - så han mördade sin sambo och son... hennes mamma - kom till fängelset och lärde honom vad kärlek är --- inte sex om alla nu tror det --- utan förlåtelse och godhet, närheten och förbarmandet över honom som inte kunde annat.
Klart att kärlek är vad man förstår - för vissa är det att sitta i en bur och urinerad på, eller annat piskande - och för andra är det inte det.
Jag begriper inte detta med våld och smärtan som folk gillar - men evigheten --- :) den kan full pott.
Alla får det de praktiserar här. För en tid som aldrig mer tar slut - det måste vara som en enda lång orgasm för många i den här tråden då.
Skönt att plågas i evighet...
Personligen är det inte min kopp här, inte sedan.
Alla väljer - fritt och ledigt som ni sagt.
Veritas vos liberabit

Esther
Inlägg: 6736
Blev medlem: 15 jan 2018 19:53
Ort: Österlen

Re: Att vara undergiven (på riktigt) och längta.

Inläggav Esther » 03 jun 2018 19:02

här är evighetens SM...

Bild


Det ser nog "gött" ut för alla hugade som redan här har praktiserat - det blir gratis och för evigheternas evighet... - fina grejer?!
Veritas vos liberabit

JonasNyström
Inlägg: 18
Blev medlem: 01 jun 2018 18:18

Re: Att vara undergiven (på riktigt) och längta.

Inläggav JonasNyström » 03 jun 2018 20:31

Eller kan vi det, Jonas? Alla verkar ju inte se fast de har ögon.


Man måste väl försöka. Bara man inte fastnat i att tjafsa med tjafsare. Det är ovärdigt. Slöseri med lånad tid.

Men jag tror att små kaniner, vars tråd vi kör över nu, skulle värdesätta om vi återgick till kärnfrågan.
Kanske är hon villig att beskriva något om sin relation till smärta?

scirocco
Inlägg: 2098
Blev medlem: 19 dec 2008 21:43

Re: Att vara undergiven (på riktigt) och längta.

Inläggav scirocco » 04 jun 2018 07:44

Har inte haft tid att läsa forumet på sistone. Små kaniner,trådar kan byta ämne ibland här på forumet men det går ju alltid att hoppa tillbaka. Det ska handla om dina spörsmål här. Välkommen hit.
Mitt nick stavas med litet s. Esther kan läsa alla mina inlägg där om hon vill. Framgår det inte vilket kön bag har så spelar väl det ingen roll. Jag har skrivit en del trams men även annat seriöst. Vidare är jag inte singel sedan slutet av förra sommarsemestern. Jag har aldrig haft något annat nick. Jag var intresserad av esthers val att ägna sig åt religion och avstå från att vara intim med någon.

Esther
Inlägg: 6736
Blev medlem: 15 jan 2018 19:53
Ort: Österlen

Re: Att vara undergiven (på riktigt) och längta.

Inläggav Esther » 04 jun 2018 07:50

scirocco skrev:Jag var intresserad av esthers val att ägna sig åt religion och avstå från att vara intim med någon.


Intressant...
Veritas vos liberabit

Esther
Inlägg: 6736
Blev medlem: 15 jan 2018 19:53
Ort: Österlen

Re: Att vara undergiven (på riktigt) och längta.

Inläggav Esther » 04 jun 2018 07:55

Esther skrev:
scirocco skrev:Jag var intresserad av esthers val att ägna sig åt religion och avstå från att vara intim med någon.


Intressant...



Vill inte påminna mig att jag någonsin sagt något sådant vid något tillfälle - eftersom det bara inte stämmer med verkligheten. Men citera mig gärna.
Veritas vos liberabit

scirocco
Inlägg: 2098
Blev medlem: 19 dec 2008 21:43

Re: Att vara undergiven (på riktigt) och längta.

Inläggav scirocco » 04 jun 2018 11:50

Du kan nyansera det ämnet i en annan tråd utifall någon annan skulle vara intresserad. Jag förkortade det hela. Den här tråden tycker jag skall vara trådskaparens. Inte trådkaparens.

JonasNyström
Inlägg: 18
Blev medlem: 01 jun 2018 18:18

Re: Att vara undergiven (på riktigt) och längta.

Inläggav JonasNyström » 04 jun 2018 18:12

Här har vi en ug som gör fantastisk konst av sin läggning <3

https://www.youtube.com/watch?v=MVMzWi86Dr4

scirocco
Inlägg: 2098
Blev medlem: 19 dec 2008 21:43

Re: Att vara undergiven (på riktigt) och längta.

Inläggav scirocco » 05 jun 2018 23:23

Esther skrev:
lynx skrev:Scirocco är en man. Väldigt snygg för sin ålder. Omtänksam. Och jätteskön att krama. Jag fattar inte att han är singel.


Kanske för att just det jag markerade i svart - det brukar vara symptomatiskt - män som har ingen och alla --- inte mitt intresse.
Jag är hellre ensam än med vandringpokaler hur vackra de än är


Det här är lika urspårat som allt annat du skrivit.

småkaniner
Inlägg: 24
Blev medlem: 01 jun 2018 22:52

Re: Att vara undergiven (på riktigt) och längta.

Inläggav småkaniner » 06 jun 2018 10:24

Min relation till smärta?


Egentligen tror jag inte att det är så svårt att förstå. Alla som haft en riktigt smärtsam öroninflammation eller en migrän som fått en att nästan tappa andan vet. Först gråter man. Sedan när det onda till slut blivit en del av en själv, när det onda fyllt upp en så att man inte längre orkar göra motstånd då kapitulerar man. Och efteråt -- när smärtan gått över då är det som att man stigit in i ljuset och man är så tacksam över sitt liv; eller som Karin Boye beskriver det i sin dikt " du skall tacka dina gudar" ...man "ser med nyfödd syn på allt".

Det skrivs endel sm här. Jag har aldrig tänkt på min relation till smärta som endel av en "läggning" och i synnerhet inte sexuell. Jag är -- hm...inte sån... jag tycker om beröring och regler och gränser. Det har jag alltid gjort. Alla mina favoritlärare har varit stränga. Alla personer som gjort intryck på mig har varit obekväma. Men smärtan i sig är inte det bekväma utan snarare känslan att kunna vara i det obekväma.

Fast kanske är en bättre beskrivning jämförelsen med öroninflammationen i början bättre.

Sitt på ett hårt golv en hel dag så kommer ni till fullo uppskatta känslan av att få vila på ett mjukt fårskinnsull.

Svält er en hel dag så kommer ni till fullo njuta av varje tugga av er föda.

Låt er kärlek svälta ut er (ibland) då kommer ni känna tacksamhet för varje smula ni får.

Ungefär så tänker jag.

Mvh

små kaniner
Nu vill jag skänka bort mig själv,
så har jag ingen smula kvar.
Säg, stjärnor, vill ni ta emot
en själ, som inga skatter har?

Karin Boye

JonasNyström
Inlägg: 18
Blev medlem: 01 jun 2018 18:18

Re: Att vara undergiven (på riktigt) och längta.

Inläggav JonasNyström » 06 jun 2018 10:55

Små kaniner har en obekväm ståplats i vårt hårda hjärta... <3

RafaelB
Inlägg: 1
Blev medlem: 07 jun 2018 12:23

Re: Att vara undergiven (på riktigt) och längta.

Inläggav RafaelB » 07 jun 2018 12:48

Jag tycker det är en vacker önskan. Sedan gäller det förstås att välja sin partner med omsorg med det gäller ju alla relationer.

småkaniner
Inlägg: 24
Blev medlem: 01 jun 2018 22:52

Re: Att vara undergiven (på riktigt) och längta.

Inläggav småkaniner » 07 jun 2018 18:04

RafaelB skrev:Jag tycker det är en vacker önskan. Sedan gäller det förstås att välja sin partner med omsorg med det gäller ju alla relationer.


Tack. Jag vet.

Och tack för att du förstår.

Mvh

små kaniner
Nu vill jag skänka bort mig själv,
så har jag ingen smula kvar.
Säg, stjärnor, vill ni ta emot
en själ, som inga skatter har?

Karin Boye

JonasNyström
Inlägg: 18
Blev medlem: 01 jun 2018 18:18

Re: Att vara undergiven (på riktigt) och längta.

Inläggav JonasNyström » 09 jun 2018 20:29

Är man dominant i en relation med en som är så undergiven som små kaniner är det svårt att inte framstå som ond. Vi är, med rätta, inprogrammerade på att ta ställning FÖR en svag MOT en stark. Vill den svaga tjäna den starke, då måste vi nästan förutsätta att den starke på något sätt manipulerar och missbrukar den svagas välvilja. Vare sig det är så eller inte.

Esther
Inlägg: 6736
Blev medlem: 15 jan 2018 19:53
Ort: Österlen

Re: Att vara undergiven (på riktigt) och längta.

Inläggav Esther » 10 jun 2018 08:07

JonasNyström skrev:Är man dominant i en relation med en som är så undergiven som små kaniner är det svårt att inte framstå som ond. Vi är, med rätta, inprogrammerade på att ta ställning FÖR en svag MOT en stark. Vill den svaga tjäna den starke, då måste vi nästan förutsätta att den starke på något sätt manipulerar och missbrukar den svagas välvilja. Vare sig det är så eller inte.


Jag som kvinna --- ser det inte som "ond god" - detta har föga med saken att göra. Hur andra kvinnor fungerar --- är upp till dem. Hur jag fungerar är strikt individuellt --- för att jag redan som barn valde att inte bli en av två eller tre tjejer som gick och småfnissade och pratade om andra eller uteslöt andra (mycket vanligt beteende hos tjejer som brukar sitta i hela livet) - jag idrottade och höll mig till killarna just på grund av idrotten.
Vi delade intressen och vi hade mer eller mindre samma sätt...

Vad består då det kvinnliga sättet av när det ses som generellt? - Ja man kan säga att de själva (kvinnor) definierar det (sagt av många kvinnor på en dammiddag för några år sedan där bara jag och en till var "avvikande") som att säga : oh, vad det är varmt här --- vilket betyder: kan någon öppna fönstret.

Jag säger : kan någon öppna fönstret?

Så vad är min poäng här? Jo, att inom könen finns det olikheter - alla är helt enkelt inte lika. Män som har BEHOVET att kontrollera, bestämma, vara den som säger hur allt ska vara och vill ha kvinnor som lyder dem - ska skaffa en hund (i mina ögon). Något slags husdjur som de kan dominera.
För mig är sådana män svaga. Jag vill under inga som helst omständigheter ha en svag man - det är förnedrande som kvinna att behöva se ner på en man och inte ha respekt för honom. Inte kunna se upp till honom.
Pinsamt, avigt och märkligt... MEN svenska kvinnor över lag (jag minns min förvåning i hemmet hos en kompis jag brukade simma med - Ulla när jag såg hennes mors och fars samspel - där modern sa till honom allt han skulle göra --- en stor och mycket stilig man -- jag hade aldrig i mitt liv sett sådant för det var inte så hemma) vill ha män de kan säga till att sitta ner när de ska kissa.
Jag passar inte med sådana - bara lukten av män som visar sig undergivna och stukade --- är ... hemskt.
Samma sak med dominanta -- som bara klarar av att dominera de svagare - som barn, kvinnor och hundar - och som på jobbet är stukade och undergivna eller de som är våldsverkare -överallt... äcklande ---

I livet har jag träffat MYCKET få män - som är män. Min far var det. Sa aldrig till min mor vad hon skulle göra, tänka hur hon skulle vara --- men han var mannen. Inte genom en hotfull dominant tystnad eller sådana trix - han bara var. Den han var. Det han var - var man.
Efter honom -- här i Sverige - inte sett en enda --- förutom även min svärfar.
Bra män - bra folk --- fast den siste var svag på kvinnor. Min far hade en annan moral.

Så vad är en riktig man - en RIKTIG man har moral. En svag man har ingen moral...
:)
Lustigt nog --- hörde jag J Peterson (även han en MAN) igår säga samma sak - moralen definierar män från --- de andra - som gärna vill vara män --- men inte är det. De får också de kvinnor som passar dem.
Det är rättvisan i världen.
Har detta något med ont och gott och göra - ja - de goda får vara MÄN och de är det i sin höga moral - de andra har en öppen gylf överallt och det syns och framkallar noll respekt hos kvinnor som själva inte ligger med alla... :)
Veritas vos liberabit


Återgå till "Tankar och känslor"

Vilka är online

Användare som besöker denna kategori: 13 och 0 gäster