I natt drömde jag

[xion]

I natt drömde jag att jag och flera andra personer åkte skidor på uppvindarna högt uppe i lufthavet, som örnar.
Rätt mysigt och framför allt kul.

[Anders]

I natt drömde jag att jag och flera andra personer åkte skidor på uppvindarna högt uppe i lufthavet, som örnar.
Rätt mysigt och framför allt kul.

Fantastisk dröm. Klart avundsjuk!

[David H]

Har ni någon gång funderat på varför vi drömmer?
Om man inte "reagerar" på drömmen så har man glömt den nästan på en gång.
Det kan alltså inte vara meningen att vi ska komma ihåg den.
Detta verkar dessutom logiskt. Det är ju onödigt att belasta minnet med minnen av händelser som inte har inträffat.

Jag tänker att det ligger något i det du säger om att det inte kan vara meningen att vi ska komma ihåg våra drömmar. Jag håller dock inte riktigt med om din motivering. Drömmarna är inte händelser som inte inträffat, tvärtom, drömmarna är just en slags bearbetning av händelser som faktiskt har inträffat. I drömmen får vi återuppleva något som vi har varit med om medan vi var vakna, men med diverse förvrängningar och betraktat från ett annat perspektiv. Framför allt är det väl intrycken som bara registrerats av medvetandets blinda fläckar som bearbetas i sömnen.

Att det finns någon kraft som driver oss till att glömma våra drömmar tänker jag framför allt har att göra med förvrängningarna. Till exempel har jag kommit på mig att drömma om någon person som jag träffade för typ 15 år sen, och som jag därefter inte haft någon kontakt med. Det är då väldigt lätt att glömma bort en sådan dröm, personen i fråga är ju inte viktig för mig...
Men om jag ändå stannar upp för en sekund, och börjar fundera mer på drömmen...kan jag fråga mig, vad hette den här personen egentligen? Jo just ja, efter en stunds fundering kommer jag på att han hette Andrey... och är inte Andrey likt namnet Anders...? Vilket ju var ett märkligt sammanträffande, för när jag tänker efter läste jag något meddelande postat av Anders här på Filosofiforum som gjorde starkt intryck på mig. Och när jag kommer på detta så börjar jag samtidigt komma på diverse andra händelser från drömmen, som på liknande sätt har paralleller till tankar och känslor jag haft under dagen innan. Steg för steg nystas den märkliga drömmen upp som tycks ha utspelat sig i en fantasivärld, till att få sina naturliga förklaringar med koppling till vad jag tidigare upplevt i vaket tillstånd.

Sen huruvida man borde lämna drömmarna i fred, eller försöka knäcka dess koder så att man förstår dess ursprung må ju vara en öppen fråga. Här kan jag komma att tänka på Harry Potter-böckerna, där Harry hade en förmåga att på telepatisk väg kliva in i Voldemorts hjärna. Ibland var det verkligen viktigt att kunna göra detta, men det var inte utan att det också kom med ett pris. Det var viktigt att också kunna stänga denna kommunikationslänk ibland. En sund balans mellan att ibland lyssna till sina drömmar, och ibland lämna drömmarna ifred, är något jag försöker sträva efter...

[David H]

Har försökt drömma bättre och det funkar faktiskt. Även om man som alltid har ångest då man släcker lampan så upptog jag en gammal vana från 00-talet att köra en kort kroppsavslappning (spänna muskler i tur och ordning, sen slappna av i dem) och intala mig att drömma bra och det har en påverkan.

Bästa metod för att drömma bättre, som funkar för mig har varit att under dagen innan göra något som känts bra och rätt för mig. Till exempel att ta kontakt med någon person som är viktig i mitt liv, men som jag inte pratat med på länge. Och vissa personer kan trigga igång mer speciella drömmar än andra.

Och tvärtom då... Kom ihåg när jag var aktiv på en dejtingsida förut. Varje gång jag kände att jag fick "connection" med nån tjej där, så resulterade det i någon riktigt fruktansvärd mardröm natten efter. Skräck och död osv. Och om jag nån gång funderade över tanken på att kanske skaffa barn, var det garanterat att jag skulle få uppleva någon ordentlig käftsmäll i drömmen natten därpå. Det var då helt enkelt att bara acceptera faktum, och släppa sådana tankar. Så här i efterhand kan jag också vara tacksam över det. Jag tror inte det är mening i mitt liv att skaffa barn.

[xion]

Har ni någon gång funderat på varför vi drömmer?
Om man inte "reagerar" på drömmen så har man glömt den nästan på en gång.
Det kan alltså inte vara meningen att vi ska komma ihåg den.
Detta verkar dessutom logiskt. Det är ju onödigt att belasta minnet med minnen av händelser som inte har inträffat.

Jag tänker att det ligger något i det du säger om att det inte kan vara meningen att vi ska komma ihåg våra drömmar. Jag håller dock inte riktigt med om din motivering. Drömmarna är inte händelser som inte inträffat, tvärtom, drömmarna är just en slags bearbetning av händelser som faktiskt har inträffat. I drömmen får vi återuppleva något som vi har varit med om medan vi var vakna, men med diverse förvrängningar och betraktat från ett annat perspektiv. Framför allt är det väl intrycken som bara registrerats av medvetandets blinda fläckar som bearbetas i sömnen.

Att det finns någon kraft som driver oss till att glömma våra drömmar tänker jag framför allt har att göra med förvrängningarna. Till exempel har jag kommit på mig att drömma om någon person som jag träffade för typ 15 år sen, och som jag därefter inte haft någon kontakt med. Det är då väldigt lätt att glömma bort en sådan dröm, personen i fråga är ju inte viktig för mig...
Men om jag ändå stannar upp för en sekund, och börjar fundera mer på drömmen...kan jag fråga mig, vad hette den här personen egentligen? Jo just ja, efter en stunds fundering kommer jag på att han hette Andrey... och är inte Andrey likt namnet Anders...? Vilket ju var ett märkligt sammanträffande, för när jag tänker efter läste jag något meddelande postat av Anders här på Filosofiforum som gjorde starkt intryck på mig. Och när jag kommer på detta så börjar jag samtidigt komma på diverse andra händelser från drömmen, som på liknande sätt har paralleller till tankar och känslor jag haft under dagen innan. Steg för steg nystas den märkliga drömmen upp som tycks ha utspelat sig i en fantasivärld, till att få sina naturliga förklaringar med koppling till vad jag tidigare upplevt i vaket tillstånd.

Sen huruvida man borde lämna drömmarna i fred, eller försöka knäcka dess koder så att man förstår dess ursprung må ju vara en öppen fråga. Här kan jag komma att tänka på Harry Potter-böckerna, där Harry hade en förmåga att på telepatisk väg kliva in i Voldemorts hjärna. Ibland var det verkligen viktigt att kunna göra detta, men det var inte utan att det också kom med ett pris. Det var viktigt att också kunna stänga denna kommunikationslänk ibland. En sund balans mellan att ibland lyssna till sina drömmar, och ibland lämna drömmarna ifred, är något jag försöker sträva efter...

Det där med att drömmar skulle vara ett slags bearbetning av händelser tror jag inte på. Det tror jag är ren bullshit producerad av psykologer i eget vinstsyfte.
Jag tror att vi drömmer för att hjärnan inte mår bra av att inte vara igång. Ungefär som bildskärmar tidigare.
Ingenting mår bra av overksamhet, inte vi människor heller. Och knappast hjärnan heller.
Min egen erfarenhet av drömmar är att jag ofta kan förstå skälet till att jag drömmer som jag gör.
Om jag är uttråkad kan jag t.ex. drömma de mest sammanhållna och spännande drömmar. Hela detektivromaner.
Ofta drömmer jag om att jag kommit vilse. Eller att jag är ute och kör med en olaglig och oregistrerad bil. Eller att jag missar ett tåg. När det gäller den typen av drömmar ser jag kopplingen till egna upplevelser. Men jag har ingen nytta av denna typ av drömmar. Dom är bara obehagliga.

[David H]

Det där med att drömmar skulle vara ett slags bearbetning av händelser tror jag inte på. Det tror jag är ren bullshit producerad av psykologer i eget vinstsyfte.
Jag tror att vi drömmer för att hjärnan inte mår bra av att inte vara igång. Ungefär som bildskärmar tidigare.
Ingenting mår bra av overksamhet, inte vi människor heller. Och knappast hjärnan heller.
Min egen erfarenhet av drömmar är att jag ofta kan förstå skälet till att jag drömmer som jag gör.
Om jag är uttråkad kan jag t.ex. drömma de mest sammanhållna och spännande drömmar. Hela detektivromaner.
Ofta drömmer jag om att jag kommit vilse. Eller att jag är ute och kör med en olaglig och oregistrerad bil. Eller att jag missar ett tåg. När det gäller den typen av drömmar ser jag kopplingen till egna upplevelser. Men jag har ingen nytta av denna typ av drömmar. Dom är bara obehagliga.

Det du skriver må låta kontroversiellt, men kan mycket väl vara korrekt enligt de bedömningskriterier du själv utgår från, tänker jag.

Det får mig att tänka på den där föreläsaren som Mlw postade om som presenterade idén om att hjärnan egentligen är platt. Självklart kan man ju argumentera för en sådan sak, i alla fall så länge man inte presenterat några falsifikationsvillkor för sin teori. Man kan till exempel säga att ordet "platt" här måste förstås allegoriskt, osv... Utifrån visst faktaunderlag, kan man hitta på i princip hur galna berättelser man vill om man vrider och vränger på orden tillräckligt mycket. I fallet med denna föreläsaren visade sig ju också att det var utifrån ett allmänt känt, okontroversiellt och begränsat faktaunderlag som han skapat sitt narrativ, vilket åskådarna i publiken inte heller var sena att påpeka om.

Om vi dock vill kunna lära oss något nytt i ett ämne tänker jag att detta med förankringen är viktigt. Att kunna enas om definitioner är viktigt, först då kan vi börja tala om att vi har ett samtal där vi diskuterar på samma nivå... Om vi till exempel jämför det jag skriver här om drömmar i inlägget, och sedan ditt svar, så verkar det i alla fall ge sken om att vi skulle ha olika uppfattningar om drömmar och drömmars betydelser. Men är det bara narrativa skillnader, där vi egentligen utgår från gemensamt faktaunderlag? Eller skulle vi kunna komma överens om testbara kriterier som ger den ene av oss rätt, och den andre av oss fel i det vi skriver om drömmar?
Innan vi kommit överens om några falsifikationsvillkor tänker jag risken är stor att vi bara pratar förbi varandra

[xion]

Det här att vi nästan omedelbart sedan vi vaknat glömmer bort vad vi drömt tycker jag är ett solklart bevis för att drömmar inte har något värde för oss. Hade de något värde skulle det fungera annorlunda. Det är bara om vi omedelbart "hanterar" drömmen som vi minns den. Drömtydning anser jag är lika tillförlitligt som horoskop. Minnet fungerar också på samma sätt. Det är bara om vi "hanterar" ett intryck eller en upplevelse som det skapas ett minne.

[David H]

Det här att vi nästan omedelbart sedan vi vaknat glömmer bort vad vi drömt tycker jag är ett solklart bevis för att drömmar inte har något värde för oss. Hade de något värde skulle det fungera annorlunda. Det är bara om vi omedelbart "hanterar" drömmen som vi minns den. Drömtydning anser jag är lika tillförlitligt som horoskop. Minnet fungerar också på samma sätt. Det är bara om vi "hanterar" ett intryck eller en upplevelse som det skapas ett minne.

Det finns någon kraft inom oss, som inte vill att vi ska komma ihåg våra drömmar, som inte fäster något värde vid drömmarna....tänker jag. Så där är jag inne på samma spår som dig, verkar det som. Men faktum är ju att vi inte alltid glömmer våra drömmar. Ibland kan vi erinra oss om händelser i drömmen mycket väl... Ibland kan jag vakna mitt i natten av mitt eget skrik, och det är då inte svårt att förstå att det är en hemsk dröm jag haft. Oavsett om jag vill hantera det eller inte, är det svårt att släppa tanken om en sådan dröm, och det är svårt att somna om.

Jag är benägen att tänka att det finns olika krafter inom en människa, och de olika krafterna drivs av olika motiv. Om vi tänker på oss själva som biologiska varelser exempelvis, vad finns det för evolutionära fördelar med att komma ihåg drömmar, jämfört med att glömma bort sina drömmar? Och om vi tvärtom tänker perspektivet om att vi är en varelse med förmåga till självreflektion....då må den självreflekterande varelsen finna värden som den tidigare biologiska varelsen inte fann värde i.

[David H]

I natt drömde jag att jag och flera andra personer åkte skidor på uppvindarna högt uppe i lufthavet, som örnar.
Rätt mysigt och framför allt kul.

När jag läste om denna dröm kom jag att tänka på diskussionerna vi haft på det här forumet, i trådarna om jaget och om medvetandets natur. Senaste dagarna har jag fått intryck av att det verkligen uppstått en samsyn kring medvetandet bland exempelvis dig, mig, Smisk och Algotezza. Även om vi inte uttryckt oss på riktigt samma sätt, är mitt intryck att vi ändå landat i samma slutsatser, och det tycker jag har varit riktigt häftigt och hoppingivande att uppleva. Och liknelsen om att åka skidor på uppvindarna högt uppe i lufthavet, som örnar, tycker jag inte låter helt långsökt i det sammanhanget.

När man fattar vidden av detta, kan man vidare fatta att det är något stort med det, tänker jag.

Är det bara en galen association, som inte alls stämmer med verkligheten, och som inte alls har någon koppling till drömmen i fråga? Jag vet inte. Den fråga är det kanske du själv som kan besvara bäst, om du känner efter och lyssnar till vad ditt samvete säger.

[xion]

I natt drömde jag att jag och flera andra personer åkte skidor på uppvindarna högt uppe i lufthavet, som örnar.
Rätt mysigt och framför allt kul.

När jag läste om denna dröm kom jag att tänka på diskussionerna vi haft på det här forumet, i trådarna om jaget och om medvetandets natur. Senaste dagarna har jag fått intryck av att det verkligen uppstått en samsyn kring medvetandet bland exempelvis dig, mig, Smisk och Algotezza. Även om vi inte uttryckt oss på riktigt samma sätt, är mitt intryck att vi ändå landat i samma slutsatser, och det tycker jag har varit riktigt häftigt och hoppingivande att uppleva. Och liknelsen om att åka skidor på uppvindarna högt uppe i lufthavet, som örnar, tycker jag inte låter helt långsökt i det sammanhanget.

När man fattar vidden av detta, kan man vidare fatta att det är något stort med det, tänker jag.

Är det bara en galen association, som inte alls stämmer med verkligheten, och som inte alls har någon koppling till drömmen i fråga? Jag vet inte. Den fråga är det kanske du själv som kan besvara bäst, om du känner efter och lyssnar till vad ditt samvete säger.

Jag brukar sällan försöka analysera mina drömmar. Dom flesta drömmar verkar hämta sin inspiration i sånt man upplevt läst eller fått information om på annat sätt. Det finns en typ av drömma som jag kallar för alzheimerdrömmar. Mycket obehagliga. Där jag kommer vilse. Stigen blir smalare och smalare och det börjar bli mörkt. Jag börjar ju komma upp i åren så kanske det är en sanndröm om framtiden?

[David H]

Jag brukar sällan försöka analysera mina drömmar. Dom flesta drömmar verkar hämta sin inspiration i sånt man upplevt läst eller fått information om på annat sätt. Det finns en typ av drömma som jag kallar för alzheimerdrömmar. Mycket obehagliga. Där jag kommer vilse. Stigen blir smalare och smalare och det börjar bli mörkt. Jag börjar ju komma upp i åren så kanske det är en sanndröm om framtiden?

Kallar du det alzheimerdrömmar kommer jag att tänka på hjärnforskningen, om hur tankeprocesser där neuronerna skickar signal från punkt A till B...och om någon får en skada på hjärnan, till exempel av ett hårt slag mot huvudet, eller bara av att många hjärnceller dör till följd av sjukdom så som alzheimers, så kan den där vägen mellan punkt A och B brytas. Och en del av rehabiliteringsprocessen kan då vara att försöka hitta nya vägar som tar oss från A till B. När en stig har blivit bruten får vi istället försöka hitta en annan stig.
För den som är ung och frisk fått en hjärnskada genom yttre våld, kan detta verkligen vara en rehabiliterande process... då hjärnan är frisk i övrigt, så kan man arbeta med att finna dessa nya stigar tämligen ostört.
Men om det däremot är fråga om en sjukdom som alzheimers eller för den delen den naturliga åldrandeprocessen som alla upplever, så har man mer oddsen emot sig. För även om man hittar nya stigar, så blir ju samtidigt hjärncellerna färre och färre, och stigfinnandet blir då en svårare och svårare process, och till slut går det inte alls. Till slut tar stigarna helt slut, och hjärnan släcker ner.
Men även detta senare är väl också en naturlig väg som vi alla måste vandra. Någon gång väntar döden.

För mig känns det något främmande att kalla vissa drömmar för "sanndrömmar"...för vad vore då alternativet... "falskdrömmar"? Om jag ska kategorisera drömmar så tänker jag mer att det handlar om gradskillnader... till exempel är vissa drömmar mer begripliga för mig, och andra mer obegripliga, vissa drömmar förefaller handla om oviktiga småsaker, medan andra drömmar förefaller handla om desto större frågor. Och om jag funderar över en dröm kan jag ändra uppfattning om drömmens betydelse, det är inte alltid som jag helt och säkert får "polletten att trilla ner". Å ännu svårare är det att gissa betydelsen av någon annans drömmar, när det är någon som jag inte känner särskilt väl.

[David H]

Jag är väl en ganska frågvis person. Och när jag inte får svar på frågorna jag ställer här på filosofiforum, tar jag ibland med dem och frågar min flickvän istället. Som nu ikväll diskuterade vi tråden om Galileo och jag försökte fråga henne om vad det kan finnas motiv för någon att vara motståndare till sanning. Och sen hade vi en stunds diskussion om detta innan vi somnade

Och sen när jag somnade drömde jag om att jag skulle åka iväg med ett tåg, men det dröjde flera timmar tills tåget skulle avgå…och jag behövde göra nåt annat för att fördriva tiden. Så jag gick då in till en kyrka, där det var en massa människor som höll på med nån slags sång och dans.
Jag själv är inget vidare på varken sång eller dans, men det var som en tillåtande stämning därinne, så visst fick jag vara med och försöka mitt bästa. Det var en tjej där som roade sig med hur svårt jag hade att klara av alla dansrörelserna, och hon visade lite tekniker om hur jag kunde göra det bättre. Vi började sen snacka om lite annat också, och hon frågade om min facebook så vi kunde fortsätta hålla kontakt.
Sen vidare var det någon sång som spelades långt borta, och flera inne i kyrkan undrade vad var det där för vacker sång? Jag visste svaret själv, men jag ville inte säga det, för jag ville att de andra skulle gissa. I alla fall var det andra som förstod att jag förstod, och de uppmanade mig: kom igen, sjung en bit av den där sången så att vi också förstår. Och jag kontrade då med att säga att jag är så dålig att träffa tonerna när jag sjunger, så om jag skulle nynna på den här sången - skulle ni ändå höra fel, och tro att det var en annan låt jag nynnade på. Ett stort gapskratt bröt ut i kyrkan. Visst var det väl också så att jag skämtat och överdrivet om hur dålig sångare jag är… men vad de andra kyrkobesökarna kanske inte förstod var att det var också mycket sanning i det jag sa. Jag är verkligen inte bra på att träffa tonerna. Och de andra visste ju inte om att jag var där för första gången, och hade aldrig övat på sångerna innan. De visste inte om att jag bara var en besökare och inte en del av deras grupp.

[xion]

I natt drömde jag om apokalypsen (civilisationens undergång).
Alla försökte få tag i saker av värde men verkade välja helt fel saker.
(ungefär som han som bar ut TV:n när det började brinna)
Undrar om jag själv får uppleva den.
Ibland önskar jag det. Men man ska nog vara glad om man slipper.

[xion]

I natt drömde jag att min före detta arbetsgivare bjöd mig på restaurang.
Det första jag fick var en räkning på 88 kr. Som tur var hade jag pengar i börsen.
Sen serverades svalor med citrongrädde vispat och format till typ glasskulor.
Till detta serverades smultronris. Eftersom det dessutom fanns kokt potatis så tog jag även det.
Tyvärr var det bruna fläckar i potatisen med servitrisen föreslog att jag skulle äta riset i stället.


Förra natten var jag ute och körde min gamla folkvagn tillsammans med min dotter. Jag svängde in på en väg som leder till ett vattentorn bara för att se hur det så ut nu för tiden. En person försökte hindra mig att åka in där men jag gjorde det i alla fall. Vägen slingrade sig över berget och kom fram till en sjö med några hus. Sista biten var den nästan som en stig och gick precis i strandkanten. Vi träffad på ett par gamla fiskargubbar i artonhundratalsstil. vi pratade med dom ett tag. Sen lyckades jag vända bilen och tog fart får att komma uppför backen i snömodden. Tyvärr glömde jag att min dotter hade stigit ur så jag fick vänta högst upp i backen så att hon kunde springa ikapp mig.

[Mlw]

...

David H, du har intressanta drömmar. Att du "svalts av ett moln", och därför inte kunnat berika ditt liv med resor, o.dyl., kan syfta på den rutinisering och stagnering av livet som Poul Bjerre talar om (Död och förnyelse, 1926). Du vidgar dig i den här drömmen och möter "kristendomen", vars vackra sång och dans du känner till men saknar tillräcklig kännedom om. Du hör dess vackra sång på avstånd och känner igen den, musiken som spelats i två årtusenden. Du vill hålla kontakt med kvinnan som representerar kristendomen. I en annan dröm är du åter i kyrkan. Du känner dig inte välkommen och flyr därför undan, men blir senare omhändertagen, för du mår inte bra. (Att vara "ute och cykla" är ju ett välkänt talesätt för att vara bortkommen på något sätt.) Drömmarna i sjukhusmiljö bör troligen tolkas på det subjektiva planet, för de syftar knappast på oansvar i jobbet. Så det torde handla om oansvar i ditt själsliv. Den gamle mannen som tappat huvudet är sannolikt en halvdöd aspekt av dig själv, som levat alltför länge. Ungdomarna som du underlåtit att ta hand om, men som du nu engagerar dig i, representerar kanske friskt blod i din egen livssyn. Det gamla måste dö och nya perspektiv måste tillåtas komma in, för ditt medvetande har blivit en "nazistisk" miljö, möjligen syftande på alltför stringent rationalism(?) och stela normer(?).