I natt drömde jag

[David H]

...

David H, du har intressanta drömmar. Att du "svalts av ett moln", och därför inte kunnat berika ditt liv med resor, o.dyl., kan syfta på den rutinisering och stagnering av livet som Poul Bjerre talar om (Död och förnyelse, 1926). Du vidgar dig i den här drömmen och möter "kristendomen", vars vackra sång och dans du känner till men saknar tillräcklig kännedom om. Du hör dess vackra sång på avstånd och känner igen den, musiken som spelats i två årtusenden. Du vill hålla kontakt med kvinnan som representerar kristendomen. I en annan dröm är du åter i kyrkan. Du känner dig inte välkommen och flyr därför undan, men blir senare omhändertagen, för du mår inte bra. (Att vara "ute och cykla" är ju ett välkänt talesätt för att vara bortkommen på något sätt.) Drömmarna i sjukhusmiljö bör troligen tolkas på det subjektiva planet, för de syftar knappast på oansvar i jobbet. Så det torde handla om oansvar i ditt själsliv. Den gamle mannen som tappat huvudet är sannolikt en halvdöd aspekt av dig själv, som levat alltför länge. Ungdomarna som du underlåtit att ta hand om, men som du nu engagerar dig i, representerar kanske friskt blod i din egen livssyn. Det gamla måste dö och nya perspektiv måste tillåtas komma in, för ditt medvetande har blivit en "nazistisk" miljö, möjligen syftande på alltför stringent rationalism(?) och stela normer(?).

Så kan drömmarna tolkas. För att få en övertygande drömtolkning tänker jag det är viktigt med både subjektsförankring och objektsförankring. Vi behöver både en berättelse/ett narrativ och en grund/förankring/belägg för detta narrativ. För grunden tänker jag att den empiriska aspekten är viktig... i det här fallet om mig exempelvis, tänker jag det är viktigt att veta fakta om mig och mitt liv, vad som hänt specifikt i mitt liv innan dessa drömmar drömdes etc. Jag har svårt att tänka mig att det skulle gå göra någon särskilt övertygande drömtolkning utan detta faktaunderlag, men jag menar inte att döma ut möjligheten.

[Mlw]

Så kan drömmarna tolkas. För att få en övertygande drömtolkning tänker jag det är viktigt med både subjektsförankring och objektsförankring. Vi behöver både en berättelse/ett narrativ och en grund/förankring/belägg för detta narrativ. För grunden tänker jag att den empiriska aspekten är viktig... i det här fallet om mig exempelvis, tänker jag det är viktigt att veta fakta om mig och mitt liv, vad som hänt specifikt i mitt liv innan dessa drömmar drömdes etc. Jag har svårt att tänka mig att det skulle gå göra någon särskilt övertygande drömtolkning utan detta faktaunderlag, men jag menar inte att döma ut möjligheten.

Det är riktigt, kontexten till drömmen är avgörande för tolkningen. Men folk ger aldrig kontexten, så man får gissa. Kanske träffar man någorlunda rätt ibland. Jag har läst böcker om Marie-Louise von Franz' och Poul Bjerres metoder. Den förra anser att drömmarna framförallt kompenserar den medvetna ståndpunkten. Den svenske psykoanalytikern Bjerre har ett mer komplicerat system, som redogörs för i Drömmarnas naturliga system (1933). Det var Bjerres tankegångar jag tillämpade på drömmen om den gamle mannen som tappade huvudet. Bjerre var betydelsefull på sin tid, men är idag nästan bortglömd. Jag skriver om honom som en del av den här artikeln: Critique of Individuation.

[David H]

Så kan drömmarna tolkas. För att få en övertygande drömtolkning tänker jag det är viktigt med både subjektsförankring och objektsförankring. Vi behöver både en berättelse/ett narrativ och en grund/förankring/belägg för detta narrativ. För grunden tänker jag att den empiriska aspekten är viktig... i det här fallet om mig exempelvis, tänker jag det är viktigt att veta fakta om mig och mitt liv, vad som hänt specifikt i mitt liv innan dessa drömmar drömdes etc. Jag har svårt att tänka mig att det skulle gå göra någon särskilt övertygande drömtolkning utan detta faktaunderlag, men jag menar inte att döma ut möjligheten.

Det är riktigt, kontexten till drömmen är avgörande för tolkningen. Men folk ger aldrig kontexten, så man får gissa. Kanske träffar man någorlunda rätt ibland. Jag har läst böcker om Marie-Louise von Franz' och Poul Bjerres metoder. Den förra anser att drömmarna framförallt kompenserar den medvetna ståndpunkten. Den svenske psykoanalytikern Bjerre har ett mer komplicerat system, som redogörs för i Drömmarnas naturliga system (1933). Det var Bjerres tankegångar jag tillämpade på drömmen om den gamle mannen som tappade huvudet. Bjerre var betydelsefull på sin tid, men är idag nästan bortglömd. Jag skriver om honom som en del av den här artikeln: Critique of Individuation.

Jag är benägen att instämma i att det åtminstone delvis är så att drömmar handlar om att kompensera den medvetna ståndpunkten. Drömmar är i mångt och mycket uttryck för det omedvetna, men betyder inte att dröminnehållet förblir omedvetet även efteråt, när man fått chans att analysera drömmen. Jag brukar inte förstå mina drömmar direkt när jag vaknar, men om jag reflekterar över det en stund brukar jag få känslan av en klarare bild.

Flera av de drömmar du refererar till utspelar sig på sjukhusavdelningen där jag jobbar, och har nära koppling till händelser jag varit med om och tankar jag har haft på jobbet. En gammal människa som tappar huvudet exempelvis, det har inte hänt rent konkret, men jag har sett hur gamla människor blivit dåliga i sitt hälsotillstånd - och mer eller mindre förvandlats till en slags "grönsak" eller "paket" som inte längre får chans eller har möjlighet att föra egen talan. De förvandlas från subjekt till objekt. Objektifieringen som ofta sker på ett sjukhus kan vara ganska skrämmande tycker jag.

Sen är det såklart öppet för att göra andra tolkningar också, det behöver inte vara fel och det ena behöver inte utesluta det andra. Drömmar går alltid att tolkas från olika perspektiv. Saknas faktaunderlag kan man gissa...men man kan också exempelvis fråga, eller studera ämnet djupare på andra sätt. Och detsamma gäller väl i princip all typ av forskning och sanningssökande.
Jag kommer ihåg att när studerade litteraturvetenskap föredrog jag att göra analyser baserade på närläsning av texterna, men jag lärde mig att det gick det få ut mer av sina analyser om man kombinerade detta med kontextorientering och insamling av mer omfattande faktaunderlag.

[Anders]

Man kanske skulle börja med att skriva ner drömmarna. Har drömt ganska intensivt sista tiden och minns drömmarna precis då jag vaknar men efter nån timme är de borta.

Har av någon anledning drömt mindre obehagligt nu en period, det känner jag i alla fall. Men normalläget är att drömmarna är olustiga.Lite som att vara barn.

[Anders]

Hade en mycket tydlig härom natten. Jag och en kollega till hustrun som jag egentligen inte har nån relation till alls(mycket typiskt) är på ”skansen” i Stockholm, som inte alls är som den riktiga utan mycket större och nåt slags rörigt nöjesfält. En eventkille övertalar henne att åka rafting på en stock från toppen av skansen ner till botten. Kanalen är ett virrvarr av tunnlar, kanaler, men killen tar med mig i ett snabbt fordon längst ner för att ta emot henne. Jag tänker helvete vad fort han kör. Och då vi kommer ner hittar vi henne inte. Jag ger mig av uppåt för att leta men går helt vilse och kommer ut längst ner på ett helt annat ställe och jag har ingen aning om var jag är. (Mycket vanligt att jag går vilse i drömmarna. Och känner både vilsenhet och mindervärdeskomplex)

[Mlw]

Hade en mycket tydlig härom natten. Jag och en kollega till hustrun som jag egentligen inte har nån relation till alls(mycket typiskt) är på ”skansen” i Stockholm, som inte alls är som den riktiga utan mycket större och nåt slags rörigt nöjesfält. En eventkille övertalar henne att åka rafting på en stock från toppen av skansen ner till botten. Kanalen är ett virrvarr av tunnlar, kanaler, men killen tar med mig i ett snabbt fordon längst ner för att ta emot henne. Jag tänker helvete vad fort han kör. Och då vi kommer ner hittar vi henne inte. Jag ger mig av uppåt för att leta men går helt vilse och kommer ut längst ner på ett helt annat ställe och jag har ingen aning om var jag är. (Mycket vanligt att jag går vilse i drömmarna. Och känner både vilsenhet och mindervärdeskomplex)

Kanske symboliserar drömmen din livskänsla just nu, som kännetecknas av förvirring, precis som om livet vore ett stort nöjesfält. Din äkta livskänsla, symboliserad av din fru, riskerar att gå förlorad i virrvarret, och du försöker återfinna den autentiska livskänslan. Många moderna människor tycks se på livet som om det handlade om förnöjelser, få underhållning, samt att ha många rika upplevelser. Jag värjer mig bestämt mot den uppfattningen.

[xion]

Hade en mycket tydlig härom natten. Jag och en kollega till hustrun som jag egentligen inte har nån relation till alls(mycket typiskt) är på ”skansen” i Stockholm, som inte alls är som den riktiga utan mycket större och nåt slags rörigt nöjesfält. En eventkille övertalar henne att åka rafting på en stock från toppen av skansen ner till botten. Kanalen är ett virrvarr av tunnlar, kanaler, men killen tar med mig i ett snabbt fordon längst ner för att ta emot henne. Jag tänker helvete vad fort han kör. Och då vi kommer ner hittar vi henne inte. Jag ger mig av uppåt för att leta men går helt vilse och kommer ut längst ner på ett helt annat ställe och jag har ingen aning om var jag är. (Mycket vanligt att jag går vilse i drömmarna. Och känner både vilsenhet och mindervärdeskomplex)

Kanske symboliserar drömmen din livskänsla just nu, som kännetecknas av förvirring, precis som om livet vore ett stort nöjesfält. Din äkta livskänsla, symboliserad av din fru, riskerar att gå förlorad i virrvarret, och du försöker återfinna den autentiska livskänslan. Många moderna människor tycks se på livet som om det handlade om förnöjelser, få underhållning, samt att ha många rika upplevelser. Jag värjer mig bestämt mot den uppfattningen.

Vad menar du att det "handlar om" då?

[Mlw]

Vad menar du att det "handlar om" då?

Ja, inte handlar det om att "leka", som om livet vore en äventyrspark på Skansen. Augustinus menade att livet handlar om att komma närmare Gud, och för den sakens skull måste vi vara pilgrimer i denna värld och inte gräva ned oss i världslighet. Det tycks som om vi måste ha ett "projekt" i någon form, annars tappar vi fotfästet och går ner oss i något slags missbruk. Det har visat sig att pensionärer får alkoholskador av överdrivet drickande. Det beror på att de förlorat riktning i sina liv.

Augustinus menade att vi måste hålla riktning mot Gud, men det kan troligen ske med hjälp av någon slags kreativ aktivitet, såsom skrivande eller målande, eller genom att förkovra intellektet. Gud är ju Sanningen, och det är Sanningen vi ska söka. Men det kan göras på olika sätt, beroende på personlighet. Om man tror att man kan finna lyckan i förnöjelser så har man fallit offer för en illusion, för lyckan finner vi bara hos Gud.

Visserligen behöver människor förströelse såsom avkoppling från ett slitsamt arbetsliv. Men man måste ha utvecklat ett alternativt projekt långt innan man blir gammal. Redan som ung borde man odla seriösa intressen med andlig inriktning, så att man inte riskerar förlora riktning i livet. Det fungerar som en säkerhetslina, om man skulle drabbas av sjukdom eller arbetslöshet, exempelvis. Man kan då undkomma syndens kvicksand.

[xion]

Vad menar du att det "handlar om" då?

Ja, inte handlar det om att "leka", som om livet vore en äventyrsmiljö på Skansen. Augustinus menade att livet handlar om att komma närmare Gud, och för den sakens skull måste vi vara pilgrimer i denna värld och inte gräva ned oss i världslighet. Det tycks som om vi måste ha ett "projekt" i någon form, annars tappar vi fotfästet och går ner oss i något slags missbruk. Det har visat sig att pensionärer får alkoholskador av överdrivet drickande. Det beror på att de förlorat riktning i sina liv.

Augustinus menade att vi måste hålla riktning mot Gud, men det kan troligen ske med hjälp av någon slags kreativ aktivitet, såsom skrivande eller målande, eller genom att förkovra intellektet. Gud är ju Sanningen, och det är Sanningen vi ska söka. Men det kan göras på olika sätt, beroende på personlighet. Om man tror att man kan finna lyckan i förnöjelser så har man fallit offer för en illusion, för lyckan finner vi bara hos Gud.

Visserligen behöver människor förströelse såsom avkoppling från ett slitsamt arbetsliv. Men man måste ha utvecklat ett alternativt projekt långt innan man blir gammal. Redan som ung borde man odla seriösa intressen med andlig inriktning, så att man inte riskerar förlora riktning i livet. Det fungerar som en säkerhetslina, om man skulle drabbas av sjukdom eller arbetslöshet, exempelvis. Man kan då undkomma syndens kvicksand.

Det du skriver genererar många frågor,
Jag har kommit fram till att det mesta vi gör här på Jorden på ett eller annat sätt handlar om lek.

"Slängdes vi på berg och slätter för att tumla om och leka - och vi lekte..."
så skriver Dan Andersson i "Tiggaren från Luossa"

Om vi ser oss omkring så stämmer detta mer än vi kanske tänkt på.
Tog vi bort all lek och förströelse så skulle vi - Ja, vad då?

En annan sak.
"Syndens kvicksand"
Vad är det för något?

[Anders]

Hade en mycket tydlig härom natten. Jag och en kollega till hustrun som jag egentligen inte har nån relation till alls(mycket typiskt) är på ”skansen” i Stockholm, som inte alls är som den riktiga utan mycket större och nåt slags rörigt nöjesfält. En eventkille övertalar henne att åka rafting på en stock från toppen av skansen ner till botten. Kanalen är ett virrvarr av tunnlar, kanaler, men killen tar med mig i ett snabbt fordon längst ner för att ta emot henne. Jag tänker helvete vad fort han kör. Och då vi kommer ner hittar vi henne inte. Jag ger mig av uppåt för att leta men går helt vilse och kommer ut längst ner på ett helt annat ställe och jag har ingen aning om var jag är. (Mycket vanligt att jag går vilse i drömmarna. Och känner både vilsenhet och mindervärdeskomplex)

Kanske symboliserar drömmen din livskänsla just nu, som kännetecknas av förvirring, precis som om livet vore ett stort nöjesfält. Din äkta livskänsla, symboliserad av din fru, riskerar att gå förlorad i virrvarret, och du försöker återfinna den autentiska livskänslan. Många moderna människor tycks se på livet som om det handlade om förnöjelser, få underhållning, samt att ha många rika upplevelser. Jag värjer mig bestämt mot den uppfattningen.

Nej skansen är bara dystopisk, snarast lite intoversion kanske, en massa stök och hopar med folk, inget jag uppskattar i vaket tillstånd heller. Frugan är bra nu, man vet ju aldrig men hon har varit ok ett antal år nu. Tyvärr tror jag inte att jag försöker återfinna något mer gillar läget tror jag. Hoppas, kanske.

[Anders]

Jag har kommit fram till att det mesta vi gör här på Jorden på ett eller annat sätt handlar om lek.

"Slängdes vi på berg och slätter för att tumla om och leka - och vi lekte..."
så skriver Dan Andersson i "Tiggaren från Luossa"

Om vi ser oss omkring så stämmer detta mer än vi kanske tänkt på.
Tog vi bort all lek och förströelse så skulle vi - Ja, vad då?

Arbeta, känner jag. Det har liksom alltid varit planen. Men lärandet, vilket är nåt som driver mig både på arbete och på fritid är i och för sig på ett sätt lekande kanske. Och fysisk träning har något lekande över sig - ibland.

[David H]

Vad menar du att det "handlar om" då?

Ja, inte handlar det om att "leka", som om livet vore en äventyrsmiljö på Skansen. Augustinus menade att livet handlar om att komma närmare Gud, och för den sakens skull måste vi vara pilgrimer i denna värld och inte gräva ned oss i världslighet. Det tycks som om vi måste ha ett "projekt" i någon form, annars tappar vi fotfästet och går ner oss i något slags missbruk. Det har visat sig att pensionärer får alkoholskador av överdrivet drickande. Det beror på att de förlorat riktning i sina liv.

På sätt och vis kan jag hålla med om detta, men jag tror det inte går att komma ifrån att lek är en viktig del av livet också. Wittgenstein ska ha sagt "I don't know why we are here, but I'm pretty sure that it is not in order to enjoy ourselves", och det kan man ju hålla med honom om, men jag tänker också att det går att ana en ironisk underton i det han säger. Det är något underfundigt roligt över detta citat tror jag många håller med om.
Harald Davidsson som var ganska frispråkig av sig här på forumet jämförde Shakespeare vid en "torr fitta", vill jag minnas. Jag tänker att det är en naturlig konsekvens att uppfatta det så om man inte vill erkänna livets mer lättsinniga och humoristiska dimension. Det går att finna en slags djupsinnighet (profound) även i det lättsinniga ibland tänker jag, och den som inte uppfattar det har svårt för att se t ex Shakespeares storhet.

[Anders]

Vad menar du att det "handlar om" då?

Ja, inte handlar det om att "leka", som om livet vore en äventyrsmiljö på Skansen. Augustinus menade att livet handlar om att komma närmare Gud, och för den sakens skull måste vi vara pilgrimer i denna värld och inte gräva ned oss i världslighet. Det tycks som om vi måste ha ett "projekt" i någon form, annars tappar vi fotfästet och går ner oss i något slags missbruk. Det har visat sig att pensionärer får alkoholskador av överdrivet drickande. Det beror på att de förlorat riktning i sina liv.

På sätt och vis kan jag hålla med om detta, men jag tror det inte går att komma ifrån att lek är en viktig del av livet också. Wittgenstein ska ha sagt "I don't know why we are here, but I'm pretty sure that it is not in order to enjoy ourselves", och det kan man ju hålla med honom om, men jag tänker också att det går att ana en ironisk underton i det han säger. Det är något underfundigt roligt över detta citat tror jag många håller med om.
Harald Davidsson som var ganska frispråkig av sig här på forumet jämförde Shakespeare vid en "torr fitta", vill jag minnas. Jag tänker att det är en naturlig konsekvens att uppfatta det så om man inte vill erkänna livets mer lättsinniga och humoristiska dimension. Det går att finna en slags djupsinnighet (profound) även i det lättsinniga ibland tänker jag, och den som inte uppfattar det har svårt för att se t ex Shakespeares storhet.

På ett plan kan jag tycka att Wittgenstein, denne omvittnat dystre man, kan ha missat något med sin kommentar där. Om man har som mål att alla skall ha det gemytligt stor del av tiden förutsätter det att man jobbar för att det skall bli så. Lite kortsiktigt ont för framtida långsiktigt godare.

[David H]

Förra natten var jag ute och körde min gamla folkvagn tillsammans med min dotter. Jag svängde in på en väg som leder till ett vattentorn bara för att se hur det så ut nu för tiden. En person försökte hindra mig att åka in där men jag gjorde det i alla fall. Vägen slingrade sig över berget och kom fram till en sjö med några hus. Sista biten var den nästan som en stig och gick precis i strandkanten. Vi träffad på ett par gamla fiskargubbar i artonhundratalsstil. vi pratade med dom ett tag. Sen lyckades jag vända bilen och tog fart får att komma uppför backen i snömodden. Tyvärr glömde jag att min dotter hade stigit ur så jag fick vänta högst upp i backen så att hon kunde springa ikapp mig.

Min spontana tolkning är att detta är en dröm med religiöst tema. Att vattentornet i drömmen är ett religiöst objekt, som t ex kan vara en symbol/hypostasering för Gud eller en förlorad barnatro. Associationen vattentorn-kyrka känns inte heller så långsökt för mig.

När jag själv besökt kyrkliknande strukturer i mina drömmar har det varit lite med känslan av "apropå ingenting". Typ som den drömmen där jag väntade på ett tåg, så var det som att jag bara besökte kyrkan bara för att jag hade tid över och inte hade något annat bättre för mig.

[xion]

Förra natten var jag ute och körde min gamla folkvagn tillsammans med min dotter. Jag svängde in på en väg som leder till ett vattentorn bara för att se hur det så ut nu för tiden. En person försökte hindra mig att åka in där men jag gjorde det i alla fall. Vägen slingrade sig över berget och kom fram till en sjö med några hus. Sista biten var den nästan som en stig och gick precis i strandkanten. Vi träffad på ett par gamla fiskargubbar i artonhundratalsstil. vi pratade med dom ett tag. Sen lyckades jag vända bilen och tog fart får att komma uppför backen i snömodden. Tyvärr glömde jag att min dotter hade stigit ur så jag fick vänta högst upp i backen så att hon kunde springa ikapp mig.

Min spontana tolkning är att detta är en dröm med religiöst tema. Att vattentornet i drömmen är ett religiöst objekt, som t ex kan vara en symbol/hypostasering för Gud eller en förlorad barnatro. Associationen vattentorn-kyrka känns inte heller så långsökt för mig.

När jag själv besökt kyrkliknande strukturer i mina drömmar har det varit lite med känslan av "apropå ingenting". Typ som den drömmen där jag väntade på ett tåg, så var det som att jag bara besökte kyrkan bara för att jag hade tid över och inte hade något annat bättre för mig.

Jag brukar aldrig försöka tolka mina drömmar, men ofta går det att känna igen vissa saker.
Just den här drömmen tolkar jag som en önskan att upptäcka förändringar. Att se vad som finns på andra sidan bergen och en längtan att knyta an till det naturliga och ålderdomliga.