rekoj skrev:En till viktig poäng här att du nämner personlighet. För saken är ju den att alla har inte samma personlighet, och var och en måste ju på något sätt få agera efter sin egen personlighet - vilket betyder att bästa tillvägagångssättet inte är detsamma för alla. Men ibland tänker jag också att det finns stunder då man kan behöva kliva utanför sin personlighets bekvämlighetszon, och göra något annat. Typ en forehandsspecialist som ibland får slå in en oväntad backhand (så fick jag in en återkoppling till pingis där också
).
Håller helt med
Jag bestämde mig för några år sedan att göra en "ny grej" varje dag. Tanken va att göra en minimal liten grej jag inte brukar göra för att expandera min repertoar av beteenden. Det har inte handlat om "utmanande stora grejer" utan att öppna nya spår i min person att göra nya grejer bara. Små grejer.
Exempelvis, skippa lunchen och ta en promenad istället, ringa någon jag sällan ringer, sitta på en plats på bussen jag inte brukar sitta, prata med någon jag inte brukar prata med så ofta på jobbet eller liknande. Jag har tänkt att det räcker med EN sådan fast varje dag. Inom vissa områden är jag dock rätt varierande som exempelvis när det gäller mat, musik, film, etc, jag gillar att testa nya saker. Gå på opera, käka allt jag inte käkat tidigare osv.
Vad som hände va inte att jag expanderade min repertoar utan att jag blev mer risktagande istället
Det blev så för att det nya beteendet jag skapade va "gör en ny sak varje dag" snarare än att jag hittade nya specifika saker tillgängliga att gör per se. Och då jag dagligen kände impulser att "här kan jag utföra min dagliga uppgift" där det fanns en liten risk blev det det nya beteendet. Det va ett smidigt sätt att få gjort den uppgiften, ta en risk per dag.
Jag har inte en riskbenägen personlighet men just därför tillförde det något att ta en mini-risk varje dag. Ofta har det blivit "gör något" istället för "gör inget" så är dagens uppdrag slutfört.
Beteendet att göra en ny sak då och då och att ta mini-risker kvarstår.
Jag läste en bok som heter "rubba sina cirklar" för många år sedan och fick idén från den.
Min grundpersonlighet är dock intakt skulle jag säga. Den har inte ändrats ett dugg någon gång även om jag till viss del förändrats i hur jag tänker kring saker, värderar saker och vissa beteenden. Själva personlighetsdragen är helt oförändrade och jag har inga behov eller önskan av att ändra dem hos mig eller någon annan.
Istället är det viktiga att ge uttryck åt de sidor jag mår bäst av att uttrycka och det kommer inte bli att göra så tillsammans med en osympatisk person direkt
Inte för att säga att en person med drag jag uppfattar som osympatiska inte har något att tillföra.