Filosofi -> Kärlek ?

[Advocate]

En vis filosof försöker ju förstå mycket, han försöker bl.a förstå människor, och varför de beter sej som de beter sej. Detta borde ju då leda till att filosofen blir tolerant eftersom han t.ex inte automatiskt tar för givet att en människa är en idiot om hon gör ett misstag.

Tror ni också som jag att filosofi leder till kärlek och ödmjukhet jämtemot andra?

[Angelina]

Jo, fast inte om man anammar Nietzsche, då blir man cynisk.

[Advocate]

Ja det finns ju förstås olika filosofer. Men man tycker ju iaf att en filosof i ordets traditionella betydelse skulle vara ödmjuk.

[Johan Ågren]

Det är svårta att dra gränsen mellan att vara sann mot sin egen övertygelse och att respektera andra människors sätt att tänka och agera. Det är svårt att säga att alla får göra som dom vill när man delar samma värld. Därför kallar vi vissa människor kriminella.

Att man är medveten om orsaken till människors negativa agerande innebär inte att man kan ödmjuka sig ifrån att agera på ett sådant sätt så att brister rättas till. Däremot så kan en objektiv syn på en situations tillblivelse stilla agressionen mot till exempel brottslingar.

Så vad betyder att vara ödmjuk? Är det att leva sig in i en situations tillblivelse och agera utifrån insikten om detta? Det är kanske därför det största måttet av ödmjukhet tilldelas de som erkänner sina begränsningar. Att ha insikt om situationers tillblivelse är ofta en övermäktig uppgift och att erkänna detta är ödmjukt. Innebär inte detta att den ödmjuke personen i så fall blir handlingsförlamad i brist på övertygelse?

Kan ödmjuk filosofi leda till handlingsförlamning?

Johan

[Advocate]

Jag kan tänka mej att det skulle leda till handlingsförlamning när man tvingas välja om man skall slå tillbaka t.ex vid ett bråk och liknande, men inte i alla situationer.

Men andra sorters handlingsförlamningar brukar nog upphöra när det gått för långt. T.ex i en situation då handlingsförlamning skulle leda till att andra far illa. Då skulle handlingsförlamning innebära att inte vara ödmjuk och handling att man är ödmjuk.

I en situation där man tvingas välja mellan att vara ödmjuk mot en av två parter och våldsam mot den andra gäller samma sak. T.ex i en situation med ett bråk mellan två personer. Också här skulle väl handlingsförlamning innebära att inte vara ödmjuk och handling att man är ödmjuk. Men här kommer dock en ny sak med i bilden, filosofi. Man måste resonera sej till vilken av de två parterna man skall beskydda. Handling utan att tänka innebär nu att man inte är ödmjuk liksom också handlingsförlamning innebär att man inte är ödmjuk. Det enda som leder till ödmjukhet här är resonemang och handling. Eller jag vet inte, håller du med?

[J R Auk]

Jo, fast inte om man anammar Nietzsche, då blir man cynisk.

Kan man inte vara cynisk gentemot dagens människa men ändo tro på historiens eller framtidens människa.
Dvs jag är cynisk mot människan i sin nuvarande form, men har ett extremt högt ideal om människans förmåga.

Är jag cyniker?

Låt kärleken styra!!