Ett liv utan hemligheter

[klorofyll]

Exempelvis så kan jag tänka om någon på jobbet, att "den personen kan inte klara sig själv, det är därför som det blir så mycket problem", men vanligtvis så skulle jag inte påtala det för personen. Det är helt mänskligt att inte kunna hantera alla upptänkliga situationer.

[Anders]

Till och med Erland Josephson skrev en hel bok om Sanningslekar (1994).
Annars tillhör det väl ungdomen att leka sanning eller konsekvens, avslöja sina tankar och eventuella erfarenheter eller kyssa någon. Eller vad det nu kan vara. Det kan vara en bra träning att inte alltid ruva på sina hemliga tankar och känslor.

Ibland tror man att man är ensam om "konstiga tankar och känslor" och då kan det vara en lättnad att avslöja dem så andra kan känna igen sig och man själv kan känna igen sina tankar och känslor hos andra när de avslöjar sina "hemligheter".

"Det som är botten i mig är också botten idig", tror jag Ekelöf sagt.

Och det gäller även de tankar som är osympatiska hos en. Det man går och ruvar på om hur världen borde vara, och det till min personliga fördel. Ens personliga kink. Underliga drifter man har att göra illa, men undviker att komma ut med det. Kan faktiskt vara till ens fördel att man kommer ut med det, gör en mer trovärdig.

Tänker ibland på de människor som faktiskt har fötts med en preferens för att ha sex med små barn. Och som går genom livet med att undertrycka sina sexuella behov för att man inte vill skada andra. Hörde talas om en psykolog som tog sig an just såna klienter. Jävligt bra. Man är inte ond för att man fötts med ett behov.

[Algotezza]

Finns det hemligheter utan liv också?

[klorofyll]

Tänker ibland på de människor som faktiskt har fötts med en preferens för att ha sex med små barn.

Jag tror inte att någon gör det... Man behöver inte leta efter sådant som inte finns. Det blir bara en stereotyp.

[klorofyll]

Det man går och ruvar på om hur världen borde vara, och det till min personliga fördel.

Jag vill inte förändra något alls, jag vill bara addera lite belysning..

[Anders]

Finns det hemligheter utan liv också?

https://sv.wikipedia.org/wiki/Mysteriet ... Oak_Island

[Algotezza]

Finns det hemligheter utan liv också?

https://sv.wikipedia.org/wiki/Mysteriet ... Oak_Island

Vissa av ens tankar är kanske också både livlösa och hemliga.

[Anne]

Kanske det, Algot. Kanske så jag tänkte med min dikt som jag skrev i 20-års åldern.

In the basement
kingdom of rats
silverblack eyes glare
they scent my holy breath
as I keep on breathing.

In the attic
heaven of bats
cunning moves projected
toxic tongues lick dirty wounds
starving for my focus of infection.

After all
I am still born
stillborn
on the second floor.

My garlic bread with cheese on top
somehow makes me

smile

cut!

[Anne]

Äh Jag är 50 nu. Fast fortfarande Anneliten 5 år, 15, 27 och så där. Dikten heter Can you picture me there. Fotografiet är ett tema. Himla bra låt du postade här förresten!

[David H]

Det gäller att gå över tröskeln och berätta allt. Det är ett stort steg. Visst finns det saker jag fortfarande skäms över. Men de börjar luckras upp.

Total transparens som ideal? Men vill vi verkligen veta precis allt om varandra?

Jag är nog i princip inne på lynx linje. Hemligheterna behöver få komma bort, sluta vara hemliga. Men det behöver inte handla om att man ska prata om allt och med alla om det, utan kanske mer handlar det om att jag inte vill behöva dölja eller känna att jag skäms. Men så inser jag nog också att det inte riktigt funkar.
Vissa saker går att prata med vissa om, och andra saker går att prata med andra om. Känslan i stunden avgör väl ganska mycket vad som går att prata om - men ibland handlar det nog också om mod - att våga säga eller göra det obekväma. Helst vill jag inte ha något som jag inte kan prata med någon om.

[Anne]

Förstår precis vad du skriver, rekoj. Alla är långt ifrån beredda på något sånt - varken som talare, eller lyssnare. Man ska inte hymla med lyssnarens/mottagarens viktiga roll. Jag känner själv till ett gäng som skulle få dåndimpen (roligt ord det där - dåndimpen - vem kom på det?) för bagateller. Ett sådant samtal blir ju inte konstruktivt.

[Anders]

Sen är det ju kanske så, att de största ångesterna knappast är uttryckbara i ord?

[Anne]

Man kan mötas i blickar också. Tystnaden kan vara underskattad.

[Algotezza]

Man kan mötas i blickar också. Tystnaden kan vara underskattad.

Blickar är spännande för det är svårt att ljuga med blicken. Ord kan kamouflera eller avslöja men blicken är naken och som man säger själens spegel, kanske inte bara spegel, utan öppningen till medvetandets grotta.

[Anders]

Man kan mötas i blickar också. Tystnaden kan vara underskattad.

Blickar är spännande för det är svårt att ljuga med blicken. Ord kan kamouflera eller avslöja men blicken är naken och som man säger själens spegel, kanske inte bara spegel, utan öppningen till medvetandets grotta.

Njaaa... Nog kan man ljuga med blicken allt. Det är ju tjejernas bästa ragg-knep. Lärde mig att det funkar på tjejer också.