Lärt dig idag eller i veckan...

[klorofyll]

"Den moderna människan separerades från andra människoarter under mellanpaleolitikum. Fossil och genetiska beräkningar pekar på att detta skedde för omkring 150 000–200 000 år sedan." - Wikipedia

[klorofyll]

Hur levde dessa 15 000 individer för 70 000 år sedan?

Detta är märkvärdigt, 15 000... En by. Japp. De kan inte ha varit alltför utbredda över vårt klot... En vän mena att de kom med Arken..

[klorofyll]

Hmm, jag känner typ press på mig att ha lärt nåt idag, eller kommer lära mig nåt resten av dan.
Hittills har jag inte lärt mig nåt på hela veckan!
Hur ska det här sluta?!

Det räcker att du upptäcker att det är något som du inte vet... Dvs, du har lärt dig, att det är något du inte vet...

[Anders]

Plötsligt mycket om familj. Att det är en konstruerad historia. Har inte direkt "lärt" mig något om det, mer fått mig att tänka till.

Och att "mycket pittoreskt" blir "muy pintoresco" på spanska.

Men håller med Pollen, den här tråden sätter lite press på en... bra där Klorofyll!

[klorofyll]

Den bästa parfymen för kvinnor är Alive från Hugo Boss.

[klorofyll]

Världen är varken rättvis eller orättvis. Det är få som greppar det (tänker jag), för man tenderar att tro att det är en motsägelse. Själv så tycker jag att den synen ger en hel del, för jag vill varken det ena eller andra ensamt...

[klorofyll]

Nästan alla människor har emotionella problem och det tycks vara helt accepterat i samhället, det är ingen som sätter ord på den kritiken, ändå är det ett väldigt användbart kort.

Om någon ex.v. blir arg, otrevlig, nedvärderande, så föreslår jag att man försöker komma till insikten att problemet ligger hos den andre.

https://www.youtube.com/watch?v=1BbOZkwWYY0

[Anders]

Hansen om hjärnan under upp växten - det här med det lilla barnet som lär sig språk, den hade man hört. Men tonåren - frontalloben utvecklas sent. Risktagandet och belöningssökandet är naturligt. Sen att man själv, som finnig, svag, filosofisk och introvert inte fick del av det där, allt exploderade vid 24 då man råkade hamna på universitet och träffa andra(inkl en massa snygga smarta tjejer) som inte bara scorade på orrten(fast då), undrar om det påverkat ens hjärnas utveckling.

[klorofyll]

Hansen om hjärnan under upp växten - det här med det lilla barnet som lär sig språk, den hade man hört. Men tonåren - frontalloben utvecklas sent. Risktagandet och belöningssökandet är naturligt. Sen att man själv, som finnig, svag, filosofisk och introvert inte fick del av det där, allt exploderade vid 24 då man råkade hamna på universitet och träffa andra(inkl en massa snygga smarta tjejer) som inte bara scorade på orrten(fast då), undrar om det påverkat ens hjärnas utveckling.

Man säger ju att tjejer mognar tidigare än killar, jag har aldrig klarat av det snacket, jag vet inte hur det förhöll sig med tjejerna, men killar mognar aldrig. Man har ju hört också att det finns betydligt fler 'mycket intelligenta' män... Jag har ingen hög intelligens mätt som IQ whatever, kalla mig narcissist, men jag har aldrig blivit imponerad av någons smarthet.. aldrig.
Det är visserligen svårt att fatta något som hör till en högre sfär, men jag har öht aldrig uppfattat någon antydning till att någon skulle vara smartare än mig...

[Algotezza]

Den har veckan har jag lärt mig att jag får mindervärdeskomplex av att jämföra mig med kända och berömda musiker och musikmakare på tv. Jag såg en bra musikfilm på tv igår, Echo from Laurel Valley (på CMore) och gillade den verkligen, samtidigt som jag kände mig så värdelös jämfört med dessa musikgiganter när jag tänker på hur jag själv fuskar ihop min musik.

Jag har också lärt mig att det är stor skillnad att lyssna ensam på mina låtar, för då tycker jag att jag hör alla nyanser och det låter rätt bra trots allt, jämfört med att lyssna med någon annan på samma låtar, för då blir jag bara superkritisk och tycker att det låter grötigt och ja, ganska värdelöst. Att höra med andras öron...

Samma sak med texter och bilder jag gör...

[Anders]

Den har veckan har jag lärt mig att jag får mindervärdeskomplex av att jämföra mig med kända och berömda musiker och musikmakare på tv. Jag såg en bra musikfilm på tv igår, Echo from Laurel Valley (på CMore) och gillade den verkligen, samtidigt som jag kände mig så värdelös jämfört med dessa musikgiganter när jag tänker på hur jag själv fuskar ihop min musik.

Jag har också lärt mig att det är stor skillnad att lyssna ensam på mina låtar, för då tycker jag att jag hör alla nyanser och det låter rätt bra trots allt, jämfört med att lyssna med någon annan på samma låtar, för då blir jag bara superkritisk och tycker att det låter grötigt och ja, ganska värdelöst. Att höra med andras öron...

Samma sak med texter och bilder jag gör...

Just vad det gäller musik stämmer det inte på mig. Eftersom jag har en rätt primitiv popmusiksmak så behöver jag inte göra några mästerverk, jag nynnar mycket ofta på mina egna låtar. Och texterna handlar om det som ligger mig varmt om hjärtat. Utan att jag är särskilt bra alls. Francis Rossi, där har man en förebild i alla fall.

Konst har jag inte mycket till övers för, hamnar jag på ett galleri brukar jag tänka på hur mycket vackrare utsikten är i den ram som fönstret utgör, än alla de berömda konstverk som är på väggarna.

Däremot instämmer jag helhjärtat då det gäller texter. Inte språket direkt, mest hur de kommer på så jäkla bra plotter. Bara såna som Läckberg eller Emma Hamberg. Hur de lyckas skruva ihop en historia. Hur de får till spännande överraskande händelser osv. Tyskungen, den första jag uppskattade av Läckberg knäckte mig totalt.

Sen att de får resa för att göra research, har obegränsat med tid, klart att deras miljöbeskrivningar, miljöer och språk blir bra. Men en bra plot, spännande handling i bemärkelse hur den är hopskruvad totalt, där faller jag bara på knä och bugar.

[Algotezza]

Den har veckan har jag lärt mig att jag får mindervärdeskomplex av att jämföra mig med kända och berömda musiker och musikmakare på tv. Jag såg en bra musikfilm på tv igår, Echo from Laurel Valley (på CMore) och gillade den verkligen, samtidigt som jag kände mig så värdelös jämfört med dessa musikgiganter när jag tänker på hur jag själv fuskar ihop min musik.

Jag har också lärt mig att det är stor skillnad att lyssna ensam på mina låtar, för då tycker jag att jag hör alla nyanser och det låter rätt bra trots allt, jämfört med att lyssna med någon annan på samma låtar, för då blir jag bara superkritisk och tycker att det låter grötigt och ja, ganska värdelöst. Att höra med andras öron...

Samma sak med texter och bilder jag gör...

Just vad det gäller musik stämmer det inte på mig. Eftersom jag har en rätt primitiv popmusiksmak så behöver jag inte göra några mästerverk, jag nynnar mycket ofta på mina egna låtar. Och texterna handlar om det som ligger mig varmt om hjärtat. Utan att jag är särskilt bra alls. Francis Rossi, där har man en förebild i alla fall.

Konst har jag inte mycket till övers för, hamnar jag på ett galleri brukar jag tänka på hur mycket vackrare utsikten är i den ram som fönstret utgör, än alla de berömda konstverk som är på väggarna.

Däremot instämmer jag helhjärtat då det gäller texter. Inte språket direkt, mest hur de kommer på så jäkla bra plotter. Bara såna som Läckberg eller Emma Hamberg. Hur de lyckas skruva ihop en historia. Hur de får till spännande överraskande händelser osv. Tyskungen, den första jag uppskattade av Läckberg knäckte mig totalt.

Sen att de får resa för att göra research, har obegränsat med tid, klart att deras miljöbeskrivningar, miljöer och språk blir bra. Men en bra plot, spännande handling i bemärkelse hur den är hopskruvad totalt, där faller jag bara på knä och bugar.

Kul att vi fungerar olika. Jag gillar förstås att lyssna på mina egna låtar. Men när man ser de stora musikelefanterna framträda kan jag känna mig liten och fattig på musikområdet. En snubbe plockar åt sig en gitarr och slår några ackord och det låter wow. Å andra sidan har jag blvit rätt bra på munspel och att hitta låtar som går i vanliga skalor och inte har alltför många halvtoner. Lite ska det väl märkas att jag spelat munspel sedan 1965.

En sak jag lärt mig när det gäller skrivande är att gräva där man står. Det finns historier överallt, gäller bara att upptäcka dem.

Konst kan vara kul till viss del men jag blir fort mätt på ett galleri eller konstmuseum.

[Anders]

För att knyta an lite till Bourdieu som Rekoj lyckats sälja till mig, jag tror det här med konst är lite som med vin. Att man behöver ha växt upp med konst ikring sig för att kunna förstå, veta vad man skall titta efter.

En liten eyeopener för mig var Musée d'Orsay i Paris, Impressionisternas museum. Det var verkligen pedagogiskt upplagt för en som inte kan konst. Köpte också en bok, som guidade till varje rum, vad man skulle titta på, lite om konstnärerna och så. Hade tänkt ta en sväng på tre kvart, blev kvar där i 5 timmar. Länge sen jag var där men jag tvivlar på att museet har blivit sämre. Rekommenderas verkligen om man råkar hamna i Paris och är sugen på att lära sig något om konst. Välj det istället för Louvern. Men fortfarande spöar en hygglig solnedgång allt som målats i skönhet, i mina ögon.

[Algotezza]

För att knyta an lite till Bourdieu som Rekoj lyckats sälja till mig, jag tror det här med konst är lite som med vin. Att man behöver ha växt upp med konst ikring sig för att kunna förstå, veta vad man skall titta efter.

En liten eyeopener för mig var Musée d'Orsay i Paris, Impressionisternas museum. Det var verkligen pedagogiskt upplagt för en som inte kan konst. Köpte också en bok, som guidade till varje rum, vad man skulle titta på, lite om konstnärerna och så. Hade tänkt ta en sväng på tre kvart, blev kvar där i 5 timmar. Länge sen jag var där men jag tvivlar på att museet har blivit sämre. Rekommenderas verkligen om man råkar hamna i Paris och är sugen på att lära sig något om konst. Välj det istället för Louvern. Men fortfarande spöar en hygglig solnedgång allt som målats i skönhet, i mina ögon.

Vin har jag inte vuxit upp med så det bergiper jag mig inte på. Alkohol över huvud taget ser jag som poänglöst. På 70-talet i Lund var det droger som gällde men jag var helt ointresserad. Däremot har jag läst Castanedas böcker med stort intresse på 80- och 90-talen.

Mina förlädrar var lite halvdant intresserade av kultur, gick aldrig på konsert och tittade sällan på konst, men läste en hel del. Jag hade en morbror som samlade konst.

[klorofyll]

Den har veckan har jag lärt mig att jag får mindervärdeskomplex av att jämföra mig med kända och berömda musiker och musikmakare på tv. Jag såg en bra musikfilm på tv igår, Echo from Laurel Valley (på CMore) och gillade den verkligen, samtidigt som jag kände mig så värdelös jämfört med dessa musikgiganter när jag tänker på hur jag själv fuskar ihop min musik.

Jag har också lärt mig att det är stor skillnad att lyssna ensam på mina låtar, för då tycker jag att jag hör alla nyanser och det låter rätt bra trots allt, jämfört med att lyssna med någon annan på samma låtar, för då blir jag bara superkritisk och tycker att det låter grötigt och ja, ganska värdelöst. Att höra med andras öron...

Samma sak med texter och bilder jag gör...

Algotezza, jag anser att Bob Dylan är en god musiker, och jag tycker att följande intervju i 60 minutes är högst intressant... Men jag tycker att du ger ett mer ödmjukt intryck, kanske borde Dylan bli mer som dig... och kanske - vad vet jag - har du något att lära av Dylan?

https://www.youtube.com/watch?v=hOas0d-fFK8