Tillvägagångssätt för meningsfull diskussion/samtal på filosofiforum

[Algotezza]

Detta forum blir vad dess medlemmar gör det till. Vi kan ta upp vilka ämnen vi vill och vara så personliga som vi vill. Vill man sluta vara aktiv här är det väl lika lätt som att vara aktiv här. Man kan vara halvaktiv här och bars läsa här utan att skriva.

[Illusionen]

Det är svårt att finna något som, mot den här bakgrunden, motiverar en fortsättning på min medverkan, så ni får välja mellan att utesluta mig permanent alternativt stänga av
mig till 1 juli 2024. Önskemålet är som tidigare att mina inlägg får bli kvar.

Vi tar inte bort dina postningar. Och vi stänger inte av någon, det är ditt eget beslut om du vill avstå att posta nya inlägg till FilosofiForum fram till juli.
Yttrandefrihetsgrundlagen skyddar också vår rätt att kommunicera förtroligt med varandra, utan att offentliggöra våra persondata. Yttrandefrihetsgrundlag (1991:1469) 2 Kap Rätten till anonymitet

Det där undrar jag också över, varför begära att bli avstängd istället för att sluta skriva helt enkelt. Finns massor med medlemmar som har medverkat en tid men sen slutat skriva.
Känns lite pretentiöst att under pompösa former gå ur ackompanjerad av trummor och trumpeter.

Hakkapeliitta,

Skrev tidigare till David och motiverade mitt önskemål, citerar,

”Det kan ju verka märkligt, som Hakka påpekar, att begära att bli permanent avstängd,
och inte enbart sluta skriva. Orsaken till mitt önskemål är att jag, vis av erfarenhet, vill
förhindra mig själv från att återvända när jag blir intresserad av frågor som berör konceptet.
Historien kommer då att upprepa sig, och det gagnar ingen.”

Det är min förhoppning att du kan godta denna förklaring.

/ Bengt "från hängmattan"

https://www.youtube.com/watch?v=vVrwmwgC3IU
https://www.youtube.com/watch?v=mb60AQK3Q94
Så var det det där med trumpeter, de här är mästare på trumpet,
https://www.youtube.com/watch?v=7CsFUCViiZc
https://www.youtube.com/watch?v=elo0SPMo6qg

[David H]

Angående detta om avstängning på egen begäran, det kan helt klart verka paradoxalt. Men en del i det tänker jag handlar om att vi är inte bara självständiga individer, vi är också beroende av andra. Jag är övertygad om att alla känner någon slags ansvar, eller något slags kall i livet - men ibland kan det också vara smärtsamt att följa detta kall.

Som vårdpersonal exempelvis kan det vara en svår avvägning när det är mycket som händer på jobbet, patienter som blir akut dåliga, man vill hjälpa dessa patienter, men det kan också bli ohållbart när man hela tiden märker att det blir övertidsjobb. Då kan det vara bra att ha en chef som säger åt en tydligt men bestämt att man behöver anpassa sig mer efter ramarna för sin avsatta arbetstid. Eller som på andra sätt ansvarar för att man inte sliter för hårt.

Och när det fortfarande inte fungerar trots insatta åtgärder, kan det bli aktuellt med frivilligt eller ofrivilligt tvång. Kanske den som jobbar hårt går till sin chef och säger att den vill bli uppsagd för att den inte står ut med pressen, eller så säger chefen till medarbetaren att medarbetaren inte mår bra över detta så chefen tar själv initiativ till uppsägning.

Att vara medlem på filosofiforum skiljer såklart från att ha ett vanligt lönearbete, men ändå skulle jag inte säga att skillnaderna nödvändigtvis behöver vara så jättestora. Även här kan man känna ansvar, och att man har ett kall, och även här kan det innebära stor mental påfrestning.

Just tvångsåtgärder tänker jag ändå sällan är bästa lösning. Och gällande detta om avstängning på egen begäran kan vi väl också säga att det är något som vi redan testat, och som inte visat sig fungera. De som begärt bli avstängda från forumet, har ändå kommit tillbaka...med antingen nytt användarnamn och/eller önskan om att få avstängning hävd. Jag tror då mer på att försöka hitta andra lösningar, så som att försöka engagera forumets medlemmar till att göra detta forum trivsamt för de som vill ha trivsel här.

[David H]

Jag tycker det är beklagligt att det fortsätter vara problem med bemötandet på det här forumet. Hur vore det om var och en frågade sig, vad kan jag göra för att andra inte ska behöva må dåligt här? En viktig del tänker jag då handlar om att vara ärliga med vad vi själva känner och tänker. Känner vi oss själva sårade är det kanske bättre att säga det, än att försöka hämnas den som vi upplevt oss bli sårade av. Men visst kan det också vara svårt..särskilt när vi inte har så nära tillgång till våra egna känslor. Då kan det nog hända att vi tror oss vara oberörda, fast vi i själva verket inte alls är det, och vi tänker att vi bemöter andra rättvist och neutralt fast vårt bemötande i själva verket är ganska otrevligt.

[Pilatus]

Jag tycker det är beklagligt att det fortsätter vara problem med bemötandet på det här forumet. Hur vore det om var och en frågade sig, vad kan jag göra för att andra inte ska behöva må dåligt här? En viktig del tänker jag då handlar om att vara ärliga med vad vi själva känner och tänker. Känner vi oss själva sårade är det kanske bättre att säga det, än att försöka hämnas den som vi upplevt oss bli sårade av. Men visst kan det också vara svårt..särskilt när vi inte har så nära tillgång till våra egna känslor. Då kan det nog hända att vi tror oss vara oberörda, fast vi i själva verket inte alls är det, och vi tänker att vi bemöter andra rättvist och neutralt fast vårt bemötande i själva verket är ganska otrevligt.

Nej jag tror inte någon varit otrevlig den senaste tiden. Vissa människor är litet känsliga och eftersom de inte själva kan ha fel så måste det bero på att andra är fähundar. Att någon vill vinna över andra då de känner sig illa behandlade är vanligt. Ta det lugnt David!

Men det kan vara en bra idé att försöka variera forumet något. Frågor som Finns Gud och meningen med livet anmärkte redan Johan på. Det blir mycket svammel, för att uttrycka det litet rättframt.

Och våren är i antågande, finns det någon filosof som uttryckt sig med lust om våren? Bellman, Knausgård? Torkel Rasmusson och Tore Berger hör till mina favoriter.

[David H]

Jag tycker det är beklagligt att det fortsätter vara problem med bemötandet på det här forumet. Hur vore det om var och en frågade sig, vad kan jag göra för att andra inte ska behöva må dåligt här? En viktig del tänker jag då handlar om att vara ärliga med vad vi själva känner och tänker. Känner vi oss själva sårade är det kanske bättre att säga det, än att försöka hämnas den som vi upplevt oss bli sårade av. Men visst kan det också vara svårt..särskilt när vi inte har så nära tillgång till våra egna känslor. Då kan det nog hända att vi tror oss vara oberörda, fast vi i själva verket inte alls är det, och vi tänker att vi bemöter andra rättvist och neutralt fast vårt bemötande i själva verket är ganska otrevligt.

Nej jag tror inte någon varit otrevlig den senaste tiden. Vissa människor är litet känsliga och eftersom de inte själva kan ha fel så måste det bero på att andra är fähundar. Att någon vill vinna över andra då de känner sig illa behandlade är vanligt. Ta det lugnt David!

Hur tror du att jag kände inombords när jag skrev mitt meddelande? Tror du jag var upprörd och hade högt tonläge, eller resonerade jag med en tyst, fundersam och lugn stämma? Jag har ju förslagit att vi ska prata i telefon, så att vi får höra varandras röster, men jag fick aldrig något svar då.

På Annes initiativ har jag nu skapat en filosofiforum-server på Discord, där det både finns en textkanal där man kan skriva till varandra, och en röstkanal där man kan prata med varandra. Länk till det finns här: https://discord.gg/ms6kWrqd

[xion]

Men det kan vara en bra idé att försöka variera forumet något. Frågor som Finns Gud och meningen med livet anmärkte redan Johan på. Det blir mycket svammel, för att uttrycka det litet rättframt.

Jag tänkte på "Bönburken"
En massa människor fick gissa hur många bönor det fanns i en burk.
Då man tagit bort alla oseriösa svar så visade det sig att genomsnittet var mycket nära sanningen.
Nu vet jag inte om denna berättelse är sann, men jag tror i alla fall att den är sannolik.
Man ska aldrig ens fundera över att ta bort trådar. Hur vet man att man inte tar bort något viktigt?
Vissa trådar kommer att dö sotdöden i alla fall och drunkna i flödet, för att kanske dyka upp i ny skepnad.
Verkligt långa trådar (som till exempel "Finns Gud") innehåller, i "bönburkslogikens" namn, med säkerhet redan svaret på frågan.

[Pilatus]

Hur tror du att jag kände inombords när jag skrev mitt meddelande? Tror du jag var upprörd och hade högt tonläge, eller resonerade jag med en tyst, fundersam och lugn stämma? Jag har ju förslagit att vi ska prata i telefon, så att vi får höra varandras röster, men jag fick aldrig något svar då.

Nu hade jag Illusionen i åtanke och att hans synpunkter på hur han blivit bemött. Till viss del har han rätt, några överdrifter har han träffats av under åren han varit verksam. Senast gav jag det enkla rådet att han borde rätta enkla fel i svenska språket innan han skickar in sitt koncept till PRV. Jodå, han reagerade.

På Annes initiativ har jag nu skapat en filosofiforum-server på Discord, där det både finns en textkanal där man kan skriva till varandra, och en röstkanal där man kan prata med varandra. Länk till det finns här: https://discord.gg/ms6kWrqd

Det är säkert bra.

[Hubert]

Ja, hur ska vi handskas med offerkoftor?

Jag tycker det är beklagligt att det fortsätter vara problem med bemötandet på det här forumet. Hur vore det om var och en frågade sig, vad kan jag göra för att andra inte ska behöva må dåligt här? En viktig del tänker jag då handlar om att vara ärliga med vad vi själva känner och tänker. Känner vi oss själva sårade är det kanske bättre att säga det, än att försöka hämnas den som vi upplevt oss bli sårade av. Men visst kan det också vara svårt..särskilt när vi inte har så nära tillgång till våra egna känslor. Då kan det nog hända att vi tror oss vara oberörda, fast vi i själva verket inte alls är det, och vi tänker att vi bemöter andra rättvist och neutralt fast vårt bemötande i själva verket är ganska otrevligt.

[Anders]

På Annes initiativ har jag nu skapat en filosofiforum-server på Discord, där det både finns en textkanal där man kan skriva till varandra, och en röstkanal där man kan prata med varandra. Länk till det finns här: https://discord.gg/ms6kWrqd

Kul David!

[David H]

Kanske borde vi fråga forumets deltagare om hur de ser på långa citerade textsjok från chatGPT utan åtföljande analys.

Syftet med att använda chatGPT tänker jag är att ha det som ett verktyg i en process, och inte ta dess svar som en slutprodukt. När jag själv citerat chatGPT, har jag så vitt jag kan komma ihåg alltid avslutat med en egen kommentar eller uppföljande fråga. Men kanske andra anser att detta inte är tillräckligt? Att jag behöver presentera längre analys än så?

Rent allmänt ser jag både för- och nackdelar med användande av AI i samtal

Fördelar:
1. Jag tycker svaren från ChatGPT visar på att det går att uttrycka kritik utan att vara otrevlig, och att fokusera på möjligheter snarare än problem. Detta tror jag att alla borde kunna lära sig något av.
2. Ofta i samtalen här på forumen uppfattar jag det som vi missförstår varandra och har svårt att hitta gemensam grund, och då tänker jag att AI kan hjälpa hitta denna gemensamma grunden. Ibland uppfattar jag till exempel att det påstås saker här på forumet om det ena och det andra som det saknas belägg för. Till exempel att mlw skrivit att vetenskapen motbevisat Jungs typologi....då tycker jag det är utmärkt att kunna använda AI för att syna den typen av påståenden.
3. En hjälpreda i sökandet efter sanning. För den som faktiskt vill förändra världen kan detta vara en fördel, tänker jag. På ett filosofiforum tycker jag det är rimligt att ha viss tolerans för sådant.

Nackdelar:
1. Nackdel blir såklart om man tolkar AI som ett facit. Och man tycker att svar som AI ger är självtillräckliga, vilket de så klart inte är.
2. Risken att man glömmer uppmärksamma varandra. Om det ägnas mer uppmärksamhet åt AI-svar än inlägg från andra medlemmar, riskerar det vara till nackdel för kommunikationen på forumet.

[Algotezza]

Jag är skeptisk till AI eftersom det är levande människor jag vill samtala/diskutera med. Det är mitt primära syfte här, tankeutbyte, kommunikation, för att förstå varandra och hur vi tänker, och därmed kanske kunna förstå sig själv bättre. Vill jag prata med AI för att "finna sanningen" gör jag det. Jag har tillgång till AI. Citat från verkliga filosofers böcker är något annat, eftersom man då läst något en medmänniska tänkt och gjort en tolkning av det. Då kan man ge andra perspektiv på problemen än utifrån ens egna personliga erfareheter och åsikter.

För mycket förnumstiga, opersonliga, humorbefriade AI-citat gör att jag tappar intresset.

[David H]

Jag är skeptisk till AI eftersom det är levande människor jag vill samtala/diskutera med. Det är mitt primära syfte här, tankeutbyte, kommunikation, för att förstå varandra och hur vi tänker, och därmed kanske kunna förstå sig själv bättre. Vill jag prata med AI för att "finna sanningen" gör jag det. Jag har tillgång till AI. Citat från verkliga filosofers böcker är något annat, eftersom man då läst något en medmänniska tänkt och gjort en tolkning av det. Då kan man ge andra perspektiv på problemen än utifrån ens egna personliga erfareheter och åsikter.

För mycket förnumstiga, opersonliga, humorbefriade AI-citat gör att jag tappar intresset.

Det här forumet handlar också om just kommunikation med andra människor, tänker jag. AI:n har inte kommit så långt att den kan skapa egna användare på forum som för egen talan...utan i den mån AI yttrar sig här är det då genom citat som blivit genererat fram av någon människa, som bottnar i något den människan vill förmedla/diskutera.
AI tänker jag framförallt kan hjälpa med objektsförankring, att kunna hitta gemensam grund...men denna grund blir inte gemensam förrän det finns levande människor som kan enas kring den. Vi behöver alltså både subjektsförankring och objektsförankring.

Gällande humor, så är det något jag gärna ser mer av här på forumet... men tänker också att det inte är något som skapas ur intet. Humor ser jag då snarare som en slags belöning som man får ta del av när man gjort sig förtjänt av det. Wittgenstein kommenterade om humor så här:

“humor is not a mood but a way of looking at the
world. So if it is correct to say that humor was stamped out in Nazi
Germany, that does not mean that people were not in good spirits, or
anything of that sort, but something much deeper and more important”

Hade jag själv levt i Nazi-Tyskland hade jag antagligen inte varit så skojfrisk av mig om jag var tvungen att anpassa mig efter dominanta kulturen... men även i mörka tider går det att finna glädje och livskraft när man fokuserar på att skapa förändring till något ljusare och bättre.