Tillvägagångssätt för meningsfull diskussion/samtal på filosofiforum

[David H]

Vad gäller anonymiteten skall man givetvis få vara anonym under vissa förutsättningar, men att som anonym rikta
den form av kritik mot mig, jag fått utstå här på Filosofiforum under längre tid, kommer jag aldrig att tolerera.
De som vet om att de betett sig på detta klandervärda sätt, och inte bättrar sig, skall inte besvära mig.

Jag håller med om att det är viktigt att sätta gränser. Känner man sig påhoppad kan det vara bra att tänka att man inte behöver bry sig, och därmed förhoppningsvis också slippa känna besvär. Värsta påfrestningen är väl när man inombords känner sig velig om sina gränser, och dessa gränser prövas på olika sätt.

[Hubert]

Anonymitet eller inte?
Det här är en helt absurd diskussion.
On line är vi vem vi vill. Jag vet inte, bryr mig inte, om de som uppträder/framträder med fullständiga namn i sanning är de som de uppträder/framträder som.
Vem vet om inläggen är skrivna av den som säger sig vara avsändare?
För mig är allt det här ointressant.
Vi vet väl hur Internet fungerar!?

Filosofiforum handlar om argument.
Om det är en professor eller rörmokare som skriver skiter jag i.
Argumenten är i fokus för mig.

[David H]

Vad gäller anonymiteten skall man givetvis få vara anonym under vissa förutsättningar, men att som anonym rikta den form av kritik mot mig, jag fått utstå här på Filosofiforum under längre tid, kommer jag aldrig att tolerera.

Att man får använda sig av pseudonym har vi diskuterat och jag är förstås mycket glad att se att du ansluter dig till den policyn.

Kritik må vara accepterad om den framförs i sak. Argumentum ad hominem är däremot ett ogiltigt argument.

Uppförandekoden vi har är enkel, t ex skrev Hovnarr den 30 jan 2007 11:01:

Det finns ingen tolerans för personangrepp på forumet, och framförallt inte på de filosofirelaterade forumen. Med tanke på dessa forums natur borde en användares personlighet överhuvudtaget aldrig komma i fråga. Frågor av mer personlig och mindre saklig karaktär (vare sig de är angrepp eller ej) passar bättre under Övriga forum.

Hur detta i varje fall skall tolkas är svårt att reglera. Aktuella funderingar finns under tråden: Forumets regler/moderering/policy https://filosofiforum.se/forum/viewtopic.php?f=18&t=11218

Anser vi att ett inlägg står i strid med FilosofiForums regler och policy för gott uppförande så finns det en symbol (överst till höger) med ett utropstecken. Finns det anledning att ifrågasätta en postning är det långt bättre att ställa frågan till Moderatorn än att ständigt klaga på dåligt beteende. Vi förväntas uppträda någorlunda korrekt utan onödiga påhopp av personligt slag.

Väl sammanfattat, tycker jag, om än jag har svårt för den formuleringen som skrevs av Hovnarr tidigare.

Jag kommer ihåg en gång att Johan skrev om att all moderering som sker är subjektiv. Och jag tänkte, har karln helt tappat vettet?

Men sen har jag insett att så måste det oundvikligen vara. Visst för att det är viktigt med regler, men reglerna täcker inte allt, och det behövs också göras tolkningar av reglerna.

[Algotezza]

Anonymitet eller inte?
Det här är en helt absurd diskussion.
On line är vi vem vi vill. Jag vet inte, bryr mig inte, om de som uppträder/framträder med fullständiga namn i sanning är de som de uppträder/framträder som.
Vem vet om inläggen är skrivna av den som säger sig vara avsändare?
För mig är allt det här ointressant.
Vi vet väl hur Internet fungerar!?

Filosofiforum handlar om argument.
Om det är en professor eller rörmokare som skriver skiter jag i.
Argumenten är i fokus för mig.

Precis. I filosofi är förnuftet i centrum, och därmed förnuftsargument. Förnuft är för mig balans mellan intelligens och känsla.

Diskussionen i denna tråd har jag svårt att begripa och se poängen med. Stå med namn eller anonymitet är för mig skit samma. Jag var anonym under många år. Nu står jag med namn. So what! Frihet är det bästa ting och det bästa vi kan skänka varandra är frihet. Här och annorstädes.

Går det att skilja mellan person och sak om vi är summan av våra tankar, känslor och handlingar?

[David H]

Precis. I filosofi är förnuftet i centrum, och därmed förnuftsargument. Förnuft är för mig balans mellan intelligens och känsla.

Diskussionen i denna tråd har jag svårt att begripa och se poängen med. Stå med namn eller anonymitet är för mig skit samma. Jag var anonym under många år. Nu står jag med namn. So what! Frihet är det bästa ting och det bästa vi kan skänka varandra är frihet. Här och annorstädes.

Går det att skilja mellan person och sak om vi är summan av våra tankar, känslor och handlingar?

Jag är benägen att tänka att filosofi är dynamiskt, och att förnuftet kanske inte alltid är i centrum, men att det åtminstone har en central betydelse. Att förnuft innebär balans mellan intelligens och känsla låter också rimligt. I engelskan finns ordet reason, som jag antar på svenska också kan översättas till "reson". Och reson kanske också beskrivas som ett tillstånd där känsla och förnuft är i balans, tänker jag.

Vi kan skilja mellan person och sak i vissa avseenden, t ex kan jag säga att jag är en person medan datorn jag skriver på är en sak. Men börjar man analysera sådana frågor på djupare nivå, kan det bli desto mer rörigt, tänker jag. På en mer existentiell nivå tycker jag exempelvis att det som skrivits om Spinozas dubbelaspektteori låter rimligt.

Och vidare om man tänker att person och sak hör samman, blir det då inte paradoxalt att tala om att man ska bara hålla sig till ena aspekten? Till exempel att påstå "här diskuterar vi bara sak och inte person"? Det är det som jag menar blir problematiskt med citatet från Hovnarr som Pilatus postade här tidigare.

I filosofiska samtal behöver vi ta hänsyn till både sak och person, tänker jag. Det innebär inte att det nödvändigtvis är fel att personer som diskuterar har anonym identitet, men jag tänker att det försvårar samtalen ibland när man saknar kännedom om personen man pratar med (just själva identiteten/namn är ju dock inte det viktigaste).

[Algotezza]

Precis. I filosofi är förnuftet i centrum, och därmed förnuftsargument. Förnuft är för mig balans mellan intelligens och känsla.

Diskussionen i denna tråd har jag svårt att begripa och se poängen med. Stå med namn eller anonymitet är för mig skit samma. Jag var anonym under många år. Nu står jag med namn. So what! Frihet är det bästa ting och det bästa vi kan skänka varandra är frihet. Här och annorstädes.

Går det att skilja mellan person och sak om vi är summan av våra tankar, känslor och handlingar?

Jag är benägen att tänka att filosofi är dynamiskt, och att förnuftet kanske inte alltid är i centrum, men att det åtminstone har en central betydelse. Att förnuft innebär balans mellan intelligens och känsla låter också rimligt. I engelskan finns ordet reason, som jag antar på svenska också kan översättas till "reson". Och reson kanske också beskrivas som ett tillstånd där känsla och förnuft är i balans, tänker jag.

Vi kan skilja mellan person och sak i vissa avseenden, t ex kan jag säga att jag är en person medan datorn jag skriver på är en sak. Men börjar man analysera sådana frågor på djupare nivå, kan det bli desto mer rörigt, tänker jag. På en mer existentiell nivå tycker jag exempelvis att det som skrivits om Spinozas dubbelaspektteori låter rimligt.

Och vidare om man tänker att person och sak hör samman, blir det då inte paradoxalt att tala om att man ska bara hålla sig till ena aspekten? Till exempel att påstå "här diskuterar vi bara sak och inte person"? Det är det som jag menar blir problematiskt med citatet från Hovnarr som Pilatus postade här tidigare.

I filosofiska samtal behöver vi ta hänsyn till både sak och person, tänker jag. Det innebär inte att det nödvändigtvis är fel att personer som diskuterar har anonym identitet, men jag tänker att det försvårar samtalen ibland när man saknar kännedom om personen man pratar med (just själva identiteten/namn är ju dock inte det viktigaste).

Vad betyder det att filosofi är dynamiskt? Att det är föränderligt och skiftar från tid till annan?

Förnuft, alltså intelligens och känsla, logik, fantasi och erfarenheter är väl det filosofin har till förfogande plus en smula intuition, när man plötsligt inser ett svar men sedan måste få andra "med på båten" genom argumentation, beskrivningar och förklaringar, analyser, logiska tankekedjor som andra kan följa. Filosofi handlar väl om att försöka förstå varandra och världen .

Anonymitet eller ha ett namn... Det kanske är lättare att "trolla" om man är anonym...Men vad vet jag?

[Pilatus]

Det innebär inte att det nödvändigtvis är fel att personer som diskuterar har anonym identitet, men jag tänker att det försvårar samtalen ibland när man saknar kännedom om personen man pratar med (just själva identiteten/namn är ju dock inte det viktigaste).

Det viktigaste är att man respekterar forumets regler och andra användares integritet. En nackdel med att lämna ut personuppgifter är att man kan bli utsatt för nätmobbning, eller andra kränkningar om man uttrycker sina åsikter.

Det är naturligtvis en stor fördel med att identifiera sig genom att man skapar ett större förtroende hos andra användare. Men det finns ju ingenting som hindrar att vi kontaktar varann och frågar om det vi vill veta om en deltagare. (T ex vem som döljer sig bakom en signatur.) Det är beprövat och det fungerar.

[David H]

Vad betyder det att filosofi är dynamiskt? Att det är föränderligt och skiftar från tid till annan?

Förnuft, alltså intelligens och känsla, logik, fantasi och erfarenheter är väl det filosofin har till förfogande plus en smula intuition, när man plötsligt inser ett svar men sedan måste få andra "med på båten" genom argumentation, beskrivningar och förklaringar, analyser, logiska tankekedjor som andra kan följa. Filosofi handlar väl om att försöka förstå varandra och världen .

Anonymitet eller ha ett namn... Det kanske är lättare att "trolla" om man är anonym...Men vad vet jag?

Något jag tänker är att alla aspekter du nämner inte är en och samma. Till exempel kan man ju mena att i förnuftet ingår inte intuition, men som du nämner är ju ändå intuition viktigt inom filosofi. Och när intuitionen ska verka måste kanske intuitionen få finnas i centrum. Så filosofins centrum kan då ena stunden vara förnuft, för att i nästa stund vara intuition, och sedan åter till förnuft. Så visst skapas en slags föränderlighet i tid på det sättet. Det behöver dock inte vara förändring i universaltid (dvs tiden på klockor), utan mer förändring i rum/person-bunden tid. (Detta är också min tolkning av hur Carl Jung resonerar)

Jo..angående att trolla kan man väl också se fördelar med det. Jag brukade heta rekoj här, som alltså baklänges blir joker..och det som kännetecknar jokern är ju att den kan inta alla olika roller, representera vilket kort som helst i leken. Och det kan ju vara bra förmåga när man vill trolla...men det blir lätt rörigt också...

[Algotezza]

Vad betyder det att filosofi är dynamiskt? Att det är föränderligt och skiftar från tid till annan?

Förnuft, alltså intelligens och känsla, logik, fantasi och erfarenheter är väl det filosofin har till förfogande plus en smula intuition, när man plötsligt inser ett svar men sedan måste få andra "med på båten" genom argumentation, beskrivningar och förklaringar, analyser, logiska tankekedjor som andra kan följa. Filosofi handlar väl om att försöka förstå varandra och världen .

Anonymitet eller ha ett namn... Det kanske är lättare att "trolla" om man är anonym...Men vad vet jag?

Något jag tänker är att alla aspekter du nämner inte är en och samma. Till exempel kan man ju mena att i förnuftet ingår inte intuition, men som du nämner är ju ändå intuition viktigt inom filosofi. Och när intuitionen ska verka måste kanske intuitionen få finnas i centrum. Så filosofins centrum kan då ena stunden vara förnuft, för att i nästa stund vara intuition, och sedan åter till förnuft. Så visst skapas en slags föränderlighet i tid på det sättet. Det behöver dock inte vara förändring i universaltid (dvs tiden på klockor), utan mer förändring i rum/person-bunden tid. (Detta är också min tolkning av hur Carl Jung resonerar)

Jo..angående att trolla kan man väl också se fördelar med det. Jag brukade heta rekoj här, som alltså baklänges blir joker..och det som kännetecknar jokern är ju att den kan inta alla olika roller, representera vilket kort som helst i leken. Och det kan ju vara bra förmåga när man vill trolla...men det blir lätt rörigt också...

Det faktorer jag nämnde förnuft etc är de verktyg vi har till förfogande när vi sysslar med filosofi, som jag ser det, och olika problem eller frågor kan behöva olika verktyg för att penetreras eller samtalas om.

[Hubert]

Filosofiforum är inte en kanal för privata samtal. Forumet är öppet för alla över hela världen och därför är argumenten i fokus.
Vi vet väl hur internet fungerar?!

Talar vi filosofi så talar vi inte person, så enkelt är det.
Det är omöjligt att kräva att alla som deltar i forumet ska ha "kännedom om personen man pratar med" - ff ska inte vara ett forum för privata samtal. Vill man ha det, privata samtal, finns många andra nätbaserade forum.

Ibland hjälper det inte att ha "kännedom om personen man pratar med" för att begripa vad de pratar om.

Filosofiforum ska fokusera på argument!
Uppmaningen till medlemmar är, måste vara, att uttrycka sig så att budskapet blir tydligt för envar, medlem eller inte.

Jag är benägen att tänka att filosofi är dynamiskt, och att förnuftet kanske inte alltid är i centrum, men att det åtminstone har en central betydelse. Att förnuft innebär balans mellan intelligens och känsla låter också rimligt. I engelskan finns ordet reason, som jag antar på svenska också kan översättas till "reson". Och reson kanske också beskrivas som ett tillstånd där känsla och förnuft är i balans, tänker jag.

Vi kan skilja mellan person och sak i vissa avseenden, t ex kan jag säga att jag är en person medan datorn jag skriver på är en sak. Men börjar man analysera sådana frågor på djupare nivå, kan det bli desto mer rörigt, tänker jag. På en mer existentiell nivå tycker jag exempelvis att det som skrivits om Spinozas dubbelaspektteori låter rimligt.

Och vidare om man tänker att person och sak hör samman, blir det då inte paradoxalt att tala om att man ska bara hålla sig till ena aspekten? Till exempel att påstå "här diskuterar vi bara sak och inte person"? Det är det som jag menar blir problematiskt med citatet från Hovnarr som Pilatus postade här tidigare.

I filosofiska samtal behöver vi ta hänsyn till både sak och person, tänker jag. Det innebär inte att det nödvändigtvis är fel att personer som diskuterar har anonym identitet, men jag tänker att det försvårar samtalen ibland när man saknar kännedom om personen man pratar med (just själva identiteten/namn är ju dock inte det viktigaste).

[Algotezza]

Filosofiforum är inte en kanal för privata samtal. Forumet är öppet för alla över hela världen och därför är argumenten i fokus.
Vi vet väl hur internet fungerar?!

Talar vi filosofi så talar vi inte person, så enkelt är det.
Det är omöjligt att kräva att alla som deltar i forumet ska ha "kännedom om personen man pratar med" - ff ska inte vara ett forum för privata samtal. Vill man ha det, privata samtal, finns många andra nätbaserade forum.

Ibland hjälper det inte att ha "kännedom om personen man pratar med" för att begripa vad de pratar om.

Filosofiforum ska fokusera på argument!
Uppmaningen till medlemmar är, måste vara, att uttrycka sig så att budskapet blir tydligt för envar, medlem eller inte.

Jag är benägen att tänka att filosofi är dynamiskt, och att förnuftet kanske inte alltid är i centrum, men att det åtminstone har en central betydelse. Att förnuft innebär balans mellan intelligens och känsla låter också rimligt. I engelskan finns ordet reason, som jag antar på svenska också kan översättas till "reson". Och reson kanske också beskrivas som ett tillstånd där känsla och förnuft är i balans, tänker jag.

Vi kan skilja mellan person och sak i vissa avseenden, t ex kan jag säga att jag är en person medan datorn jag skriver på är en sak. Men börjar man analysera sådana frågor på djupare nivå, kan det bli desto mer rörigt, tänker jag. På en mer existentiell nivå tycker jag exempelvis att det som skrivits om Spinozas dubbelaspektteori låter rimligt.

Och vidare om man tänker att person och sak hör samman, blir det då inte paradoxalt att tala om att man ska bara hålla sig till ena aspekten? Till exempel att påstå "här diskuterar vi bara sak och inte person"? Det är det som jag menar blir problematiskt med citatet från Hovnarr som Pilatus postade här tidigare.

I filosofiska samtal behöver vi ta hänsyn till både sak och person, tänker jag. Det innebär inte att det nödvändigtvis är fel att personer som diskuterar har anonym identitet, men jag tänker att det försvårar samtalen ibland när man saknar kännedom om personen man pratar med (just själva identiteten/namn är ju dock inte det viktigaste).

Man lär väl känna andra via deras argument och sätt att diskutera. Om man känner för det.

Ibland kan man behöva ge exempel. Man kan ge påhittade exempel, halvt påhittade i kombo med en smula egna upplevelser, eller berätta vad man själv gjort eller upplevt. Det avgör man själv.

[Illusionen]

Detta inlägg var avsett som avrundande svar till Pilatus, ang anonymitet, i tråden,
”Vem ser att Per Oscarsson är naken?” som nu är låst.

Enkelt sammanfattat är min personliga uppfattning fortfarande att anonymitet,
• Visar brist på kurage.
• Banar väg för de sämre sidorna hos den anonyme skribenten.
• Genererar ohämmad kritik.
• Skadar Filosofiforums anseende.

David visar viss förståelse för att detta leder till motsättningar, vilket är positivt.

Tag som exempel mitt koncept och notera hur många visningar detta har genererat.
Be sedan anonyme H välja ut det intressantaste/bästa H anser sig har presenterat.
Jämför resultaten i samråd med David och förklara gärna ärligt för mig hur du ser
på detta, och den kritik som riktas mot mig av anonyma.

Det är svårt att finna något som, mot den här bakgrunden, motiverar en fortsättning på
min medverkan, så ni får välja mellan att utesluta mig permanent alternativt stänga av
mig till 1 juli 2024. Önskemålet är som tidigare att mina inlägg får bli kvar.

Bengt Hj Törnblom / Illusionen

Pax vobiscum.

[Pilatus]

Det är svårt att finna något som, mot den här bakgrunden, motiverar en fortsättning på min medverkan, så ni får välja mellan att utesluta mig permanent alternativt stänga av
mig till 1 juli 2024. Önskemålet är som tidigare att mina inlägg får bli kvar.

Vi tar inte bort dina postningar. Och vi stänger inte av någon, det är ditt eget beslut om du vill avstå att posta nya inlägg till FilosofiForum fram till juli.
Yttrandefrihetsgrundlagen skyddar också vår rätt att kommunicera förtroligt med varandra, utan att offentliggöra våra persondata. Yttrandefrihetsgrundlag (1991:1469) 2 Kap Rätten till anonymitet

[Illusionen]

Det är svårt att finna något som, mot den här bakgrunden, motiverar en fortsättning på min medverkan, så ni får välja mellan att utesluta mig permanent alternativt stänga av
mig till 1 juli 2024. Önskemålet är som tidigare att mina inlägg får bli kvar.

Vi tar inte bort dina postningar. Och vi stänger inte av någon, det är ditt eget beslut om du vill avstå att posta nya inlägg till FilosofiForum fram till juli.
Yttrandefrihetsgrundlagen skyddar också vår rätt att kommunicera förtroligt med varandra, utan att offentliggöra våra persondata. Yttrandefrihetsgrundlag (1991:1469) 2 Kap Rätten till anonymitet

Det är lugnt Pilatus, jag förstår och respekterar det du skriver, men problemet är enklare än så.
Jag tycker det är otrevligt att medverka under dessa förutsättningar.

/ Bengt

[hakkapeliitta]

Det är svårt att finna något som, mot den här bakgrunden, motiverar en fortsättning på min medverkan, så ni får välja mellan att utesluta mig permanent alternativt stänga av
mig till 1 juli 2024. Önskemålet är som tidigare att mina inlägg får bli kvar.

Vi tar inte bort dina postningar. Och vi stänger inte av någon, det är ditt eget beslut om du vill avstå att posta nya inlägg till FilosofiForum fram till juli.
Yttrandefrihetsgrundlagen skyddar också vår rätt att kommunicera förtroligt med varandra, utan att offentliggöra våra persondata. Yttrandefrihetsgrundlag (1991:1469) 2 Kap Rätten till anonymitet

Det där undrar jag också över, varför begära att bli avstängd istället för att sluta skriva helt enkelt. Finns massor med medlemmar som har medverkat en tid men sen slutat skriva.
Känns lite pretentiöst att under pompösa former gå ur ackompanjerad av trummor och trumpeter.