hakkapeliitta skrev:Lite självberöm, är ruskigt bra i minigolf, blev överraskad själv, är kanske en naturbegåvning.
De få gångerna jag har spelat minigolf kan räknas med ena handens fingrar, slog en gång ett "proffs" enkelt. Någon sa hur fan kan han vara så bra.
Svaret är att jag har medfödd bollkänsla och ett bra självförtroende, darrar aldrig inte på manschetten när det gäller. Hade nog blivit bra tävlingsskytt.
Jag var en medelmåtta i bordtennis tills jag en gång såg en japansk karatesnubbe i tv berätta om sin taktik, han krossade tegelstenar, han sa innan du slår koncentrera dej på tegelstenen längst ner och innan du slår har du redan krossat den.
Bra visdom. Över en natt blev jag bra i bordtennis när jag i tanken innan jag slog bestämde var bollen ska landa.
Samma sak med minigolf, bollen är min vän och lyder mej, jag bestämmer.
Sen slog jag alltid från vänster. Farsan var vänsterhänt har kanske med saken att göra. Känns naturligt, kollar på golfproffsen de slår alltid "felvända" ur mitt perspektiv.
Ja, det är en vinnande strategi, att leva sig in i bilden att det som skall göras redan är gjort, och göra det till en vana. Det blir som ett brofäste för tanken, handlingen, utvecklingen.
När jag spelar bangolf: fokuserar på önskat resultat, slappnar av och slår. Tar det inte så allvarligt.
Till och med när jag spelade loppa med morsan på hennes ålders höst var det en lyckad strategi. Hon älskade spelet och var riktigt vass.