Vem skriver du för?

[David H]

T ex, dig själv? Den du citerar och som du riktar dig till när du skriver ett inlägg? Övriga aktiva forummedlemmar? Personer som läser trådar utan att själva aktivt delta?

Själv är jag benägen att svara ungefär 25% var av dessa alternativ, men det beror på situation. I det här inlägget exempelvis tilltalar jag ju inte någon specifik, då det är första inlägget i en ny tråd. Annars tänker jag att just specifik mottagare av mitt meddelande spelar en viktig roll...det direkta samtalet är generellt sett bästa sättet att involvera någon upplever jag, att faktiskt kommunicera, som innebär att båda parter behöver anpassa sig efter varandra. En utomstående observatör tror jag inte kan få ut så mycket av detta, om än vissa är bra lyssnare och de kan få ut mer än andra som inte är lika bra lyssnare.

På mitt jobb är jag ibland handledare åt studenter...och något som jag märker då är att knappt någon lär sig av att bara stå med händerna bakom ryggen och observera. För att de verkligen ska utveckla färdigheter gäller det att de måste få göra själva. Motsvarande tänker jag också kan gälla om filosofi, för att utveckla din kompetens behöver du själv delta och mötas med andra i samtal. Wittgenstein uttryckte "A philosopher who is not taking part in discussions is like a boxer who never goes into the ring"... Lynx svarade nåt om att hon inte vill boxas, inte vill slå nån...men kanske vi då kan komma på annan liknelse... "En filosofi som inte deltar i diskussion är likt en som älskar utan att kramas" ? Hmm...får nog fundera lite mer på den.

[xion]

Det är inte ofta som någon besvarar mina inlägg så kanske att man kan säga att jag skriver för döva öron (eller blinda ögon).
Min motivation påminner en del om det som Maat skrev. En medmänsklig skyldighet att bidra om jag kan.
Om en synpunkt inte kommer fram eller är i mitt tycke felaktig, så känns det inte rätt att förtiga detta.
Om det jag skriver kan hjälpa någon att förstå så var det inte förgäves.
Det andra skriver kan i sin tur hjälpa mig vidare och skapa mer förståelse.

[Anders]

Att ingen besvarar är inte samma sak som att ingen läser. Det är många inlägg jag läser som jag inte svarar på. Visst, vissa skribenter är mer lättlästa än andra, men nog läses de flesta.

Skriver själv oftast som en reaktion på någon annans inlägg om det inte är nåt jag hört IRL som jag känner att jag vill dela med mig av/provocera med. Eller nåt ämne jag känner skulle kunna vara matnyttigt. Men jag skriver för de andra forummedlemmarna att läsa och eventuellt reagera på, generellt, skulle jag säga. Även om jag som nog de flesta här gillar "att höra ljudet av min röst"(vad det nu blir online)

[David H]

Det är inte ofta som någon besvarar mina inlägg så kanske att man kan säga att jag skriver för döva öron (eller blinda ögon).

Det är nog många som upplever det på detta sätt. Jag tycker till exempel om att ställa frågor, men uppfattar det ganska sällan att mina frågor besvaras. När jag gick i skolan betonades det att man alltid måste läsa frågan noga på prov, och att man bara får poäng för det man skriver som besvarar den faktiska frågan. Hur många poäng hade då delats ut, om frågorna som ställs på filosofiforum bedömdes på samma sätt som frågorna på ett prov i skolan? Inte så många antagligen.... men å andra sidan är det kanske inte riktigt jämförbart heller. Och fri diskussion med fria associationer har ju också sin charm.

[David H]

Wittgenstein uttryckte "A philosopher who is not taking part in discussions is like a boxer who never goes into the ring"... Lynx svarade nåt om att hon inte vill boxas, inte vill slå nån...men kanske vi då kan komma på annan liknelse... "En filosof som inte deltar i diskussion är likt en som älskar utan att kramas" ? Hmm...får nog fundera lite mer på den.

Om lynx uttryckte sig obekväm med en liknelse som handlar om att slå andra, kan jag dock tänka mig att många andra här kan känna sig obekväma med en liknelse om att krama andra. Jag kan själv känna mig något obekväm med det. Jag tror det är viktigt med någon form av närkontakt, men det behöver inte överdrivas. "En filosof som inte deltar i diskussion är likt en som älskar utan att ge komplimanger", kanske...

Ett bra samtal tänker jag kan vara likt två kuggar som perfekt hakar i varandra, och för detta behöver kuggarna komma tillräckligt nära. Ganska ofta kan det nog annars vara likt att kuggarna bara snuddar vid varandra - och i övrigt bara snurrar på var för sig. Och en samling hjul kan gå på högvarv när de bara spinner i tomma luften, men det intressanta är kanske vad som kommer hända när hjulen når marken...kommer det ta tvärstopp? Eller kommer hela bilen dra iväg i turbofart? Marken under behöver ha lagom mycket friktion för att det ska gå smidigt.

[xion]

Wittgenstein uttryckte "A philosopher who is not taking part in discussions is like a boxer who never goes into the ring"... Lynx svarade nåt om att hon inte vill boxas, inte vill slå nån...men kanske vi då kan komma på annan liknelse... "En filosof som inte deltar i diskussion är likt en som älskar utan att kramas" ? Hmm...får nog fundera lite mer på den.

Om lynx uttryckte sig obekväm med en liknelse som handlar om att slå andra, kan jag dock tänka mig att många andra här kan känna sig obekväma med en liknelse om att krama andra. Jag kan själv känna mig något obekväm med det. Jag tror det är viktigt med någon form av närkontakt, men det behöver inte överdrivas. "En filosof som inte deltar i diskussion är likt en som älskar utan att ge komplimanger", kanske...

Ett bra samtal tänker jag kan vara likt två kuggar som perfekt hakar i varandra, och för detta behöver kuggarna komma tillräckligt nära. Ganska ofta kan det nog annars vara likt att kuggarna bara snuddar vid varandra - och i övrigt bara snurrar på var för sig. Och en samling hjul kan gå på högvarv när de bara spinner i tomma luften, men det intressanta är kanske vad som kommer hända när hjulen når marken...kommer det ta tvärstopp? Eller kommer hela bilen dra iväg i turbofart? Marken under behöver ha lagom mycket friktion för att det ska gå smidigt.

Jag har en annan liknelse;
Man skjuter pilar till varandra.
Efter ett tag blir pilarna mer som ledningar och det bildas en "bubbla" där samtalet flyter lätt och integrerat.
Det är inte så ofta man upplever det här men det kan vara så att vissa människor är väldigt duktiga på att konversera.

[David H]

Jag har en annan liknelse;
Man skjuter pilar till varandra.
Efter ett tag blir pilarna mer som ledningar och det bildas en "bubbla" där samtalet flyter lätt och integrerat.
Det är inte så ofta man upplever det här men det kan vara så att vissa människor är väldigt duktiga på att konversera.

En bra liknelse tycker jag. Att det inte är ofta som något liknande upplevs på det här forumet, kan jag hålla med om. Men samtidigt så kan det väl ofta handla om att vi tar oss an svåra samtalsämnen också. Och att kommunicera i skrift med människor jag inte känner om lite svårare ämnen kan bli lite som att famla i blindo. T ex har jag pratat med min pappa "live" om vissa ämnen som diskuteras på forumet här, och då märker jag mer tydligt när kommunikationslänken slutar fungera. Vissa resonemang måste jag då avbryta, för jag känner att det inte fungerar i sammanhanget. Tråden tappas, och jag måste stanna till och backa tillbaka, för att vi ska kunna ha meningsfullt samtal. När jag däremot kommunicerar i skrift med någon jag inte känner så väl så märker jag inte lika lätt hur och när tråden tappas, och då är väl risken större att jag bara tutar och kör trots att jag redan hamnat ur spår...

[Algotezza]

Jag skriver för att

a) reda ut tankar, minnen och känslor för mig själv i mitt helt privata terapiskrivande - och för att roa mig med knasskrivande som aldrig når utanför min bubbla

b) För att samtala kring det som engagerar mig på detta forum med andra som också känner för/önskar det

c) Jag skriver på poeter.se för dem som önskar läsa mina alster och som vill ha tankeutbyte med mig

d) Jag skriver, samtalar och lägger ut bilder på Facebook och instagram för dem som vill ta del av det

e) Jag gör musik och lägger ut på Soundcloud som ofta speglar min sinnesstämning och mina upplevelser

[Illusionen]

Till: De som anser och/eller tror att "universum är matematik".

FILOSOFI har, så som jag förstått, som vetenskap betraktat, som målsättning att sanningsenligt studera
de grundläggande basala villkoren och förutsättningarna för tillvaron/verkligheten, vetandet och moralen.
Vad ska då här definieras som grundläggande och basalt ?

Tag som exempel en disciplin som MATEMATIK.
I konceptets inledning skriver jag citat,

”Med hjälp av matematik har mänskligheten genom århundraden försökt beskriva de fenomen
och egenskaper vi tycker oss förnimma. Det som saknats är vad som allt utgår ifrån i resonemangen,
m a o vad representerar jagets/medvetandets REFERENS ?
Ingen jag frågat har haft förmåga att redovisa svaret, och några verkar inte förstå frågan ö h t !

Inom all vetenskap, inkl fysiken, används matematik, som ett elegant verktyg för att bättre hantera,
förklara och förstå komplicerade samband, men då med referens till vår ”verklighet”.
Matematikens regelverk utgår dock från vårt medvetande, som bygger på erfarenheter av det vi,
via våra sinnen, anser oss förnimma i det atomära perspektivet, refererande till ”vårt reella rum”.
Min personliga uppfattning, efter att ha begrundat Eulers formel, är att vårt medvetande därutöver
även innefattar samband/mekanism av något vi saknar förmåga att förnimma.
Det går därför ej att utesluta att medvetandets begränsningar även indirekt påverkar matematiken.

Personligen har jag, som novis inom området matematik, via egna resonemang kommit till
slutsatsen att matematikens regelverk är utformat för att återspegla den förnimbara verkligheten.
De resultat som matematiken förmår leverera, bör således i minst något avseende vara beroende
av sättet för hur verkligheten uppfattas/förnims inkl bakomliggande storheter och samband.
Detta beroende kräver svar på ovanstående Citat A och Citat B, men svaren saknas alltså.”

Min erfarenhet indikerar att matematik för vissa närmast framstår som en religion, som det är lätt
att ”gömma” sig bakom, i tron att ”man förstår”.
Matematikens regelverk är utformat för att återspegla den förnimbara verkligheten, varför via
matematik erhållna resultat inte kan göra anspråk på att vara grundläggande basala till sin natur.

Det bör därför uppmärksammas att den som behärskar matematik, och använder matematik som
BEVIS för sin hävdade ståndpunkt i filosofiska sammanhang, behöver inte nödvändigtvis förstå de
bakomliggande grundläggande och basala sambanden.

Så är resultat som tillkommit via matematik i bevissyfte, att betrakta som grundläggande och basalt ?
Eller mer tillspetsat formulerat, hör matematik ö h t hemma inom sfären filosofi ?

Bengt Hj Törnblom / Illusionen

Pax vobiscum.

https://www.youtube.com/watch?v=YzRahwicFa8

[hakkapeliitta]

Med hjälp av matematik har mänskligheten genom århundraden försökt beskriva de fenomen
och egenskaper vi tycker oss förnimma. Det som saknats är vad som allt utgår ifrån i resonemangen,
m a o vad representerar jagets/medvetandets REFERENS ?
Ingen jag frågat har haft förmåga att redovisa svaret, och några verkar inte förstå frågan ö h t !

Bengt Hj Törnblom / Illusionen

Pax vobiscum.

Tycker du blandar ihop päron och äpplen.
Matematik är inte psykologi och sysslar inte med "jagets/medvetandets" referens.

Det du missar är att matematiken ständigt utmanar gängse tankesätt och på så sätt ifrågasätter vår bild av verkligheten.

Kom att tänka på den icke-Euklidiska geometrin, Euklides geometrin härskade i 2000 år som evig sanning tills ryssen Lobatjevskij på 1800-talet började ifrågasätta Euklides parallellaxiom. Detta var startskottet till den hyberpoliska geometrin vi känner idag.

Detta visar väl hur matematiken kan "gå över gränsen" i sitt försök att utvidga kunskapens gränser.

Du verkar ha något diffust mål "det vi inte vet" som yttersta gräns som ingen verkar fatta vad det är.

[Anders]

Jag skriver nog mest för att jag har mycket i mig men är ingen lysande konversatör. Någon gång kanske jag kommer få ihop nån novell eller liknande. Men jag suger på att komma på begåvade plottar. Men jag är bra på att skriva sexhistorier. Faktum är att allt typ skönlitterärt jag sätter iväg med blir typ sex efter ett tag. Sen skriver jag många mail till författare, sommarpratare och sånt. En som nu är i Svenska akademin tycker att jag skriver så pass att jag borde göra nåt av det, så det var ju inspirerande. Men grejen är att jag inte är särskilt äventyrslysten så jag har inte så många egna erfarenheter att plocka av. Mer än jobb.

För att svara, så för mig själv och alla som vill läsa.

[Algotezza]

Jag skriver nog mest för att jag har mycket i mig men är ingen lysande konversatör. Någon gång kanske jag kommer få ihop nån novell eller liknande. Men jag suger på att komma på begåvade plottar. Men jag är bra på att skriva sexhistorier. Faktum är att allt typ skönlitterärt jag sätter iväg med blir typ sex efter ett tag. Sen skriver jag många mail till författare, sommarpratare och sånt. En som nu är i Svenska akademin tycker att jag skriver så pass att jag borde göra nåt av det, så det var ju inspirerande. Men grejen är att jag inte är särskilt äventyrslysten så jag har inte så många egna erfarenheter att plocka av. Mer än jobb.

För att svara, så för mig själv och alla som vill läsa.

Kul!

Jag brevväxlade med en författare i Malmö. Dénis Lindbohm, från 1974 tills han avled 2005. Han skrev om minnen från tidgare liv på andra planeter och om magi.