Känslor och Tankar just nu

[Rotkiv]

Sju år. Två som par. Bra om du träffar någon. Tinder, svep höger. Hej vem är du? Bus, skoj, vill träffas inte skriva. Träffas.

Från kungsträdgården upp genom gamla stan. Middag på södermalm dessert och salsa vid Sveavägen. Snubblar ut från taxin, blev för mycket. Öppnar dörren till lägenheten. Hennes mamma öppnar.. hjälper henne in till sitt rum. Hennes mamma tittar på mig. Jag frågar, vad gör jag nu. Hon säger gå och lägg dig bredvid henne.

Hon var trasig, jag var trasig. Vi hittade varandra. Vuxna själar bara barnen, tonåringar.

Under fjärde dejten låg hon över mig. Jag måste berätta något. Visste nog vad som skulle komma. Hon gav mig på sätt och vis en ärlig chans. Mitt svar var, vi löser detta.

Två år gick. Kontroll, bråk, ny lägenhet, hopp, skratt, bra sex, förlorad vänskap, förlorad relation. När grannen knackade på för att se hur det var med henne fast det var tvärt om. Hon vill skaffa hund, vi skaffar hund.

Du är trygg här, du är säker här, inget eller någon kan skada dig. Varannan dag ekade skriket, skräck. Lägenheten, hissutrymmet, trappen, ut mot gården. Det ekade. Kontrollen. Att styra förändring inte utveckling.

Du får behålla hunden. Jag klara inte detta längre.

Ensam, med hund. Valet var aldrig ett val.

Två år senare hördes vi fortsatt av. Vänskap, firade högtider. Fick ett samtal. Han lever inte längre. Var tvungen att välja. Valde att avbryta.

Fick tillbaka kontakten. Varit lojal i 4,5 år. Träffades då och då. Vi var olika men ändå så lika. Att följa någon på avstånd när trasigt går sönder kostar.

Två år senare. Du behöver hjälp jag behöver hjälp. Flytta in till mig. Det är bra för mig bra för dig. Vi hjälper varandra. Jag flyttade in. Lagade mat, umgicks, byggde drömmar, trygghet, det var för sent. Vi hade det bra i 6 mån.

Sitta på ett tåg där slutstationen är oundviklig. Närmre för andra. Kan komma som nästa hållplats. Vi vet inte. Här var den verklig.

Reste, släppte kontrollen. Anhörighetssamtal. Ej medberoende. Skulle inte vara medberoende.

Kom hem två raka sår på varje handled. Kontakt med familjen. Reste igen. Kan inte vara borta för länge. Går inte. Vill inte.

Mötes av vår hund. Svansen viftade men inte som den brukar. Kom in i lägenheten, runt hörnet, In i korridoren.

På rygg, halvkropp ut från badrummet. Med en handduk över ansiktet. Hon fanns inte längre.

Åtta min senare kommer ambulansen. Åtta minuter efter sitter jag i en polisbil. Visar kvitton från min resa. Bevisar min oskuld. Min hund är nu utanför skäller, rädd, vad händer. Varit i ett helvete utan respons i två dagar.

20 min senare får jag ta min hund och resväska och gå därifrån. Får inte se henne, Får inte ringa någon. Inte säga något till någon. Polisen måste ringa anhöriga.

Begravningen kommer. Jag vill hålla tal. Sitter längst fram. Ensam på vänster sida, på andra sidan sitter familjen. Borttagen, finns inte, existerar inte. Jag och min hund som hon bestämde vi skulle skaffa, fanns inte. Aldrig funnits. Skam sa man.

Svårt att smälta. Känslor, varit vid graven en gång. Hon är med mig varje dag.

[David H]

En gång träffade jag en tjej...och jag sa till henne att du är en på 10000 eller mer sällsynt än så. Sen så funderade jag lite till och så sa jag till henne, att å andra sidan kan jag resonera och komma till slutsatsen att du är bara en på en. Och hon tycktes då lite irriterad, men sa i alla fall, att jo visst är hon det. Bara en på en.

[Pilatus]

Sju år. Två som par. ... Svårt att smälta. Känslor, varit vid graven en gång. Hon är med mig varje dag.

Vilken berättelse! Skulle kunna bli en god bok, men kanske svårt att berätta om. Hur som helst så uppskattade jag din berättelse.

Paul Klee.jpg (35.46 KiB) Visad 4898 gånger