Berätta om när du var modig eller när du kunde varit modig

[David H]

Berätta det ena, eller berätta det andra, eller berätta både och!

[David H]

Jag kan väl börja med ett par reflektioner från mitt jobb

När jag var modig
Jag fällde en nedsättande kommentar om en kollega till en annan kollega, utan att veta om att kollegan jag snackade skit om också hörde vad jag sa. Kollegan jag snackat skit om konfronterade mig, och frågade vad jag menat. Instinktivt kändes situationen pinsam, och jag ville dra mig undan. Men jag kände samtidigt att jag betett mig illa och att kollegan var förtjänt av upprättelse. Så jag samlade mod, och sa att det jag sagt var dumt, och jag bad om ursäkt.

När jag kunde varit modig
Vid överrapportering mellan två pass, var det en nattsjuksköterska som var väldigt hård mot en kvällssjuksköterska som skulle lämna över. Först gick natt-ssk inte med på att ta rapport förrän mindre än 10 minuter innan kväll-ssk skulle sluta sitt pass, och sedan pressade natt-ssk med en massa frågor, som gjorde att avstämningen drog över på tid och tvingade kväll-ssk till att jobba övertid. Dessutom var de flesta frågorna meningslösa, t ex "vilken dag kom den här patienten till avdelningen?" (det ingår inte i avstämning att berätta, och natt-ssk har redan fått tid att läsa på själv), och för svåra för att kunna besvaras, t ex "vad var patientens senaste VAS-värde?" (VAS är ett instrument som nästan aldrig används på avdelningen, så föga förvånande hade kväll-ssk inget svar på detta). Det var tydligt att kväll-ssk blev nervös av alla frågorna hon fick som hon inte kunde besvara.

Om jag själv hade haft mer mod i denna situation, skulle jag kunnat konfronterat natt-ssk. Jag kunde sagt åt henne att hon ägnar sig åt trakasserier och att hennes frågor är omotiverade. Men jag vågade aldrig ta den konflikten...