Normalitet

[evaeva]

Det finns tre synsätt när det gäller normalitet. Statistiskt, etiologiskt och normativt. Om man talar om vad som är normalt ur ett statistiskt synsätt så är det statistiska medelvärdet som räknas som normalt, inom varje enskilt område. Det etiologiska synsättet innebär att den som inte når upp till sin optimala förmåga avviker från det normala. Det kan bero på sjukdom, handikapp eller sociala hinder. Men det tredje sättet att se på normalitet är det normativa sättet. Det innebär att normer för olika områden styr vad som anses vara normalt.

Tyvärr verkar det som att det normativa synsättet härskar inom de flesta områden. Även där det är absolut olämpligt. Som t.ex. i skolan. Om en elev har problem med att förstå, lära eller genomföra uppgifter, tas sällan någon notis om eventuella orsaker till varför den eleven inte uppnår sin egen potetiella nivå, men ser bara att han eller hon inte når dit de flesta andra når. Det ligger heller ingen statistik bakom bedömningen i skolan, utan den sker helt och hållet godtyckligt, utifrån varje lärares individuella tolknig av betygskriterierna.

[Pilatus]

Det finns tre synsätt när det gäller normalitet. Statistiskt, etiologiskt och normativt. Om man talar om vad som är normalt ur ett statistiskt synsätt så är det statistiska medelvärdet som räknas som normalt, inom varje enskilt område. Det etiologiska synsättet innebär att den som inte når upp till sin optimala förmåga avviker från det normala. Det kan bero på sjukdom, handikapp eller sociala hinder. Men det tredje sättet att se på normalitet är det normativa sättet. Det innebär att normer för olika områden styr vad som anses vara normalt.

Tyvärr verkar det som att det normativa synsättet härskar inom de flesta områden. Även där det är absolut olämpligt. Som t.ex. i skolan. Om en elev har problem med att förstå, lära eller genomföra uppgifter, tas sällan någon notis om eventuella orsaker till varför den eleven inte uppnår sin egen potetiella nivå, men ser bara att han eller hon inte når dit de flesta andra når. Det ligger heller ingen statistik bakom bedömningen i skolan, utan den sker helt och hållet godtyckligt, utifrån varje lärares individuella tolknig av betygskriterierna.

Jag utgår från att resonemanget ovan inte är helt korrekt. Zlatan Ibrahimović är en fullt normal person, även den mycket skicklige schackspelaren Viswanathan Anand, Edmund Hillary som besteg Mount Everest, och Albert Einstein. Merparten människor kommer inte i närheten av det de visat sig förmögna att göra, men vi betraktar dem som normala.

I skolan möts vi av ett annat fenomen. Det övervägande flertalet skolpliktiga ungdomar i vårt land går till skolan varje dag. Det är då naturligt att vi ser en stor spridning mellan de mest begåvade och de elever som får problem med inlärning och behöver stöd. Men vem kallar deras prestationer onormala? 68% av populationen ligger inom en standardavvikelse uppåt eller nedåt från mittpunkten.

Kanske avses den sociala hackordning i skolan, arbetsplatsen och samhället. Den kan skjuta in sig mot varje minimal avvikelse. Även begåvade människor kan råka illa ut. Tolerans är en god egenskap.

[reflex]

Det finns tre synsätt när det gäller normalitet. Statistiskt, etiologiskt och normativt. Om man talar om vad som är normalt ur ett statistiskt synsätt så är det statistiska medelvärdet som räknas som normalt, inom varje enskilt område. Det etiologiska synsättet innebär att den som inte når upp till sin optimala förmåga avviker från det normala. Det kan bero på sjukdom, handikapp eller sociala hinder. Men det tredje sättet att se på normalitet är det normativa sättet. Det innebär att normer för olika områden styr vad som anses vara normalt.

Tyvärr verkar det som att det normativa synsättet härskar inom de flesta områden. Även där det är absolut olämpligt. Som t.ex. i skolan. Om en elev har problem med att förstå, lära eller genomföra uppgifter, tas sällan någon notis om eventuella orsaker till varför den eleven inte uppnår sin egen potetiella nivå, men ser bara att han eller hon inte når dit de flesta andra når. Det ligger heller ingen statistik bakom bedömningen i skolan, utan den sker helt och hållet godtyckligt, utifrån varje lärares individuella tolknig av betygskriterierna.

Jag håller helt med dig.
Vi föds alla med olika förutsättningar, men det normativa systemet förstärker denna skillnad.
Ta till exempel ett ämne som matematik. Om du inte förstår eller bara halvt förstår en uppgift så tvingas du ändå vidare för att "hänga med". Då skapas kunskapsluckor som är förödande för studiernas vidareutveckling. Allt kommer att vila på "lösan sand".
Det här är dessutom ett farligt system, och som gäller allt lärande.
Det kommer att finnas en massa "kunskaper" hos människor i samhället som grundar sig på "oförankrade kunskaper". Man vet att det "är så", och att man ska "göra så", men egentligen inte varför.

[Pilatus]

Om du inte förstår eller bara halvt förstår en uppgift så tvingas du ändå vidare för att "hänga med".

Hur anser du att det borde vara? Det finns ju undervisningsstöd till dem som har svårt att följa undervisningen.

[reflex]

Om du inte förstår eller bara halvt förstår en uppgift så tvingas du ändå vidare för att "hänga med".

Hur anser du att det borde vara? Det finns ju undervisningsstöd till dem som har svårt att följa undervisningen.

Jag har inget svar på den frågan, men det är inte alla som kommer att begära eller atf få undevisningsstöd. I högstadiet till exempel vill man för allt i världen inte framstå som dum, därför kanske man låtsas förstå eller nöjer sig med att halvt förstå.

Jag kom på en annan tanke nyss när jag stod och kapade ved:

Amtag att du av en eller annan anledning ska genomgå en intelligenstest.
Ett antal uppgifter ska lösas på en viss tid, men eftersom du är "trögfattad" så tar det aldeles för lång tid och du hinner bara med hälften av uppgifterna.
Därför får du ett dåligt resultat på testet.
Om du istället hade haft obegränsat med tid kanske du kunnat lösa alla uppgifter.
Men, säger någon kanske, med obegränsat med tid skulle ju vem som helst kunna lösa alla uppgifter.
- Ja, just det. -

[Pilatus]

Antag att du av en eller annan anledning ska genomgå en intelligenstest.
Ett antal uppgifter ska lösas på en viss tid, men eftersom du är "trögfattad" så tar det alldeles för lång tid och du hinner bara med hälften av uppgifterna.
Därför får du ett dåligt resultat på testet.
Om du istället hade haft obegränsat med tid kanske du kunnat lösa alla uppgifter.
Men, säger någon kanske, med obegränsat med tid skulle ju vem som helst kunna lösa alla uppgifter.
- Ja, just det. -

Visst, i alla fall så skulle några ytterligare uppgifter kunna lösas. Vissa frågor kräver dock förståelse. Om du får en fråga om vad ordet "Eklatering" betyder a) offentliggörande i högtidligt sammanhang, eller b) tillkännagivande av att förlovning ingåtts och du aldrig tidigare hört talas om ordet så fungerar det inte med mer tid.

Jag satt och funderade på ett schackproblem, en tredragare. Jag var tvungen att sätta upp ställningen och pröva om jag var på rätt spår. Michail Tal som vid tillfälle analyserade problemet behövde tre sekunder för att se lösningen. Tal var världsmästare i schack, själv gör jag ofta tämligen enkla misstag. Tid är ofta avgörande då man ställs inför ett problem.

[Algotezza]

Tyvärr verkar det som att det normativa synsättet härskar inom de flesta områden. Även där det är absolut olämpligt. Som t.ex. i skolan. Om en elev har problem med att förstå, lära eller genomföra uppgifter, tas sällan någon notis om eventuella orsaker till varför den eleven inte uppnår sin egen potetiella nivå, men ser bara att han eller hon inte når dit de flesta andra når. Det ligger heller ingen statistik bakom bedömningen i skolan, utan den sker helt och hållet godtyckligt, utifrån varje lärares individuella tolknig av betygskriterierna.

I stället för "ett papper med bokstäver på" som garant för en persons förmågor och kunskaper inom olika kunskaps- och färdighetsområden, bör det finnas inträdesprov, lämplighetstest och intervjuer där verkliga, aktuella kunskaper och förmågor prövas. Detta bör gälla t.ex. postgymnasial utbildning/universitet/högskola. Vad är det som säger att en person med högsta betyg i alla ämnen på gymnasiet är lämplig som läkare? Det bör inte spela någon roll hur man nått sina kunskaper eller hur man övat upp sina förmågor. Det är en förlegad syn att tro att skolan idag är enda stället där man kan lära sig något och öva sin förmågor. Vi håller kvar vid skolidén av bekvämlighetsskäl - och får att det är lättare att styra över folk då. Björklund älskar att styra och ställa över skolan, över skolpolitiker i kommunerna, över skolledare, skolpersonal och elever. G Persson älskade det också på sin tid. "Om jag spelar min pipa ska ni alla dansa efter den!" Råttfångaren...

Samma förfaringssätt, med inträdesprov etc., kan användas t.ex. mellan grundskola och gymnasium. Det viktiga är att inse att man kan få kompetens, kunskaper och förmågor nog för olika former av utbildningar, på fler sätt än via skolan.

/Algotezza

[reflex]

Tyvärr verkar det som att det normativa synsättet härskar inom de flesta områden. Även där det är absolut olämpligt. Som t.ex. i skolan. Om en elev har problem med att förstå, lära eller genomföra uppgifter, tas sällan någon notis om eventuella orsaker till varför den eleven inte uppnår sin egen potetiella nivå, men ser bara att han eller hon inte når dit de flesta andra når. Det ligger heller ingen statistik bakom bedömningen i skolan, utan den sker helt och hållet godtyckligt, utifrån varje lärares individuella tolknig av betygskriterierna.

I stället för "ett papper med bokstäver på" som garant för en persons förmågor och kunskaper inom olika kunskaps- och färdighetsområden, bör det finnas inträdesprov, lämplighetstest och intervjuer där verkliga, aktuella kunskaper och förmågor prövas. Detta bör gälla t.ex. postgymnasial utbildning/universitet/högskola. Vad är det som säger att en person med högsta betyg i alla ämnen på gymnasiet är lämplig som läkare? Det bör inte spela någon roll hur man nått sina kunskaper eller hur man övat upp sina förmågor. Det är en förlegad syn att tro att skolan idag är enda stället där man kan lära sig något och öva sin förmågor. Vi håller kvar vid skolidén av bekvämlighetsskäl - och får att det är lättare att styra över folk då. Björklund älskar att styra och ställa över skolan, över skolpolitiker i kommunerna, över skolledare, skolpersonal och elever. G Persson älskade det också på sin tid. "Om jag spelar min pipa ska ni alla dansa efter den!" Råttfångaren...

Samma förfaringssätt, med inträdesprov etc., kan användas t.ex. mellan grundskola och gymnasium. Det viktiga är att inse att man kan få kompetens, kunskaper och förmågor nog för olika former av utbildningar, på fler sätt än via skolan.

/Algotezza

Du som är "Martinusanhängare" har säkert läst "Livets Bok". Det har också jag gjort, även om jag inte minns mycket av det som stod där.
Men visst är det väl så att det går att likna själv livet med en bok. Bara genom att leva får vi massor av nya kunskaper hela tiden.
Ta till exempel körkortsutbildning. Somliga tror kanske att man kan köra bil när man fått körkortet i sin hand. Istället är det så att man har bedömts tillägnat sig tillräckliga kunskaper för att kunna släppas ut i trafiken. Men det är nu själva lärandet börjar. Genom alla situationer man möter i trafiken ökar hela tiden erfarenheten och skickligheten att navigera i trafiken.

[förstår mig själv]

IQ isig dvs förmågan att se samband leder oftast till att individen anpassar sig bättre till normen. Det finns dock väldigt många som faller ur trotts att de är intelligenta. Jag har en annan definition av iq. Den lyder "förmåga att se samband mellan det vi gör och det vi känner" dvs. Må så bra som möjligt. Därmed blir definitionen av IQ det vi använder för att uppnå meningen med livet.