Varför är man otrogen? Har den människan något problem? kankse känslomässigt?
Varför byter vissa partners mer än andra? kan de personer inte älska någon?
Finns det människor som inte kan älska någon på riktigt?
Frågor om otrohet som behöver svar...
Moderator: Moderatorgruppen
-
Grubblaren
- Inlägg: 19
- Blev medlem: 27 maj 2007 21:34
- Kontakt:
Rent konkret, de manliga individer som jag känt och som vanemässigt varit otrogna har varit skitstövlar. Det har allså inte bara varit fråga om otroheten utan man även exempelvis öppet tala illa om sin flickvän/fru, använt sig av grova sexistiska skämt/språkbruk, typ "dom är ju ändå horor allihopa", varit opålitliga som vänner/arbetskamrater och ibland även problem med droger/alkohol.
Av vara trogen är ett ideal som håller på att luckras upp. Förr var det bara män som var svin (främst ) men också kvinnor som var lätta på foten som sysslade med sånt.
Nu är det snälla, trevliga, men olyckliga och otillfredställda kvinnor (främst) som bejakar sin lust och följer sitt hjärta när de råkar träffa den där mannen eller kvinnan som helt enkelt är på samma våglängd - och det bara känns helt rätt!
Nu är det snälla, trevliga, men olyckliga och otillfredställda kvinnor (främst) som bejakar sin lust och följer sitt hjärta när de råkar träffa den där mannen eller kvinnan som helt enkelt är på samma våglängd - och det bara känns helt rätt!
men den frågan går ju inte ens att besvara på ett så generellt sätt. är den då ens relevant att ställa?
varför är folk otrogna?
- "för att de är omogna skitstövlar"
varför är folk glada?
- "för att de äter glass"
varför är folk arga?
- "för att de klämde foten i dörren"
varför slåss folk?
- "för att de fick en drink utspilld över sig"
och så vidare...
varför är folk otrogna?
- "för att de är omogna skitstövlar"
varför är folk glada?
- "för att de äter glass"
varför är folk arga?
- "för att de klämde foten i dörren"
varför slåss folk?
- "för att de fick en drink utspilld över sig"
och så vidare...
Jag är inte tystlåten... jag är bara nykter.
Jag har inte livsångest... jag är bara nykter.
Jag är inte ful... du är bara nykter.

Jag har inte livsångest... jag är bara nykter.
Jag är inte ful... du är bara nykter.
Angelina skrev:Visst är det svanar som är monogama och håller ihop hela livet?
Monogami börjar kännas förlegat för den "moderna människan". Man kan säga att mongami är en form av själviskhet. Men det är som sagt upp till var och en vad som känns rätt.
Jag har hört att det är kajor (alikor på skånska) som lever i livslånga äktenskap. Det skiljer dem från människan.
Stereogamen är monogam också.
Monogami i sin "högsta form" att ömsesidgt äga varandra kroppsligt och mentalt, att inte ha några andra intressen än varandra, att avra "allt för varandra", "världen", förutom att man måste fixa så man får mat, kläder och husrum.
Jag orkar bara med att ha en nära relation - i den bemärkelsen är jag monogam - men jag har betydligt fler intressen än min partner.
A
Algotezza aka Algotezza
Att vara otrogen är att välja någon annan framför sitt partner. Det är att välja bort sin partner, höjden av alla avståndstaganden.
Känslorna som skapar otrohet är inte fel, men akten att vara otrogen är oftast fel väg att gå. Otrohet är ett tydligt tecken på dålig kommunikation med sin partner.
Otrohet kan komma ur två scenarier:
* Ett växande "singelbehov" av att känna sig fri och träffa andra. Bottnar i att ens egna känslor inför det nuvarande förhållandet börjar avta, antingen p.g.a. problem i förhållandet eller att man tappat intresset.
* Nya starka känslor har växts mot en annan person. Sakta väljer man bort ens nuvarande partner för den nya personen (inte bara fysiskt utan även i tanken).
Dessa scenarier är inte felaktiga i sig utan är alltid befogade och måste få finnas. Hela problemet med otrohet är när dessa scenarier kombineras med ett förträngande och en skam, som gör att man undanhåller sina känslor och upplevelser inför sin partner, istället för att förmedla dessa öppet.
Att uppleva ett känslomässigt avståndstagande mot sin partner men inte tala om det är just fällan som till slut skapar en otrohet som sårar så mycket mer än om känslorna förmedlats mer direkt. När känslor förmedlas öppet kan båda parterna ta ställning till om förhållandet kan förbättras eller om det är bäst att avsluta det innan avståndstagandet går för långt, och eventuellt leder till otrohet eller andra jobbiga situationer.
Känslorna som skapar otrohet är inte fel, men akten att vara otrogen är oftast fel väg att gå. Otrohet är ett tydligt tecken på dålig kommunikation med sin partner.
Otrohet kan komma ur två scenarier:
* Ett växande "singelbehov" av att känna sig fri och träffa andra. Bottnar i att ens egna känslor inför det nuvarande förhållandet börjar avta, antingen p.g.a. problem i förhållandet eller att man tappat intresset.
* Nya starka känslor har växts mot en annan person. Sakta väljer man bort ens nuvarande partner för den nya personen (inte bara fysiskt utan även i tanken).
Dessa scenarier är inte felaktiga i sig utan är alltid befogade och måste få finnas. Hela problemet med otrohet är när dessa scenarier kombineras med ett förträngande och en skam, som gör att man undanhåller sina känslor och upplevelser inför sin partner, istället för att förmedla dessa öppet.
Att uppleva ett känslomässigt avståndstagande mot sin partner men inte tala om det är just fällan som till slut skapar en otrohet som sårar så mycket mer än om känslorna förmedlats mer direkt. När känslor förmedlas öppet kan båda parterna ta ställning till om förhållandet kan förbättras eller om det är bäst att avsluta det innan avståndstagandet går för långt, och eventuellt leder till otrohet eller andra jobbiga situationer.
Jag ger samtliga rätten att fritt använda eller bygga vidare på allt eller delar av det jag skriver i mina foruminlägg, utan krav på att ange mig som upphovsman eller fråga mig om lov.
Återgå till "Tankar och känslor"
Vilka är online
Användare som besöker denna kategori: 11 och 0 gäster