Datorspelande - En överdrift?

[Avantgardet]

Människan som flockdjur är beroende av kollektivet.
Som kollektiv agerar det utåt som en enhet, inom kollektivet finns en maktkamp om herraväldet. Detta scenario kan tillämpas på alla djurkollektiv. Därav Darwins stora förtjänst att han jämställde människan med alla andra djur.
Människan är en zoon politicon, ett socialt djur som endast kan agera i ett socialt sammanhang, Rousseaus "tillbaka till naturen" är därför delvis en utopi då utvecklingen av samhället fodrar en föränderlig människa och Rousseaus människa står där men lien i näven och sniffar hästsdynga.
Det som krävs är inte steg bakåt utan tvärtom.

Faktum är att Rousseau skulle instämt i din sista mening här ovan - och slagordet "tillbaka till naturen" har eftertidens amatörer felaktigt tillskrivit honom. Visst är människan ett med-varandra-varo (något som Rousseau däremot faktiskt missade fullkomligt). Det påverkar emellertid inte mitt argument på något sätt. Både art och individ tjänar nämligen på en ekologiskt hållbar livsstil med så lite beroende som möjligt av statliga institutioner och annat (i synnerhet företag och den makt de vinner på detta förhållande). Revolution från insidan och ut av samhällsorganismen.

[Angelina]

Men revolutionen kan lika gärna börja i spelen som någon annan stans.

[Avantgardet]

Problemet är att revolutionen inte tar sig utanför simulationen i ett sådant scenario. Det vi behöver är att lära oss leva (överleva) av naturen själv - om än bara för vetskapens skull (finns inget tvång i min vision) -, för att på så sätt kunna agera fritt och otvunget gentemot våra förtryckare. Vi kan inte göra oss av med förtryckande strukturer så länge vi behöver dem. Alla behov är tvingande till sin natur.

[Sonic]

Alla måste gilla och/eller ogilla exakt samma saker som jag. De som tycker annorlunda bör tillrättavisas. De inser ju inte att jag vet så mycket mer om deras välbefinnande än de själva.

- Ja, det var säkert precis så jag menade

[FIG]

Sonic att börja med be jag om ursäkt ifall jag såra eller förolämpa dig nu, det mena jag verkligen inte,
( http://www.filosofiforum.com/forum/vie ... sc&start=0 )

Om jag inte minns helt fel, så var du inte så gammal?, För mig så verka du vara den typen som, just det skulle fastna för den typen av spel.

Vill du veta varaför?
Jag tro att folk som spela dessa här spelen inte för dom tycker det är så himla kul, då syfta jag förstås på det som har fastnat i spelet.

1. mer för att dom är väldigt ensamma i livet, men i spelet så är dom alldig ensam. där finns det alltid vännen om inte så som vi kanske kalla för vänner.

2. det värkliga livet som vi har är väldigt svårt för vissa, ibland allt försvårt, då blir spelat deras fristad, där dom kan vara lyckliga och drömma sig bort till en bättre värd. om inte minstånde för en stund. (Sonic  du vet själv hur svårt livet kan vara ibland )

3. som jag sa innan, vilken värd skulle du vilja leva i?, vår värd med alla de svårigheter som vi har, eller en oskulful värd där allt är lycklit.
och då har en del valt att leva i spelets värd, mer än verkligheten.

här har du mitt svar på dinna 3 fårgor/påstånde, dock i omvänd åning.


/ FIG

Kod: Markera allt

Mmm, jag har haft flera kompisar som fastnat framför World of Warcraft och spelar 5-6 timmar per dag, ingen av dem gick ut skolan...

Kanske bra att vana min lillebror, han önska sig det spelet:)

[Sonic]

Jag förstår precis hur du menar och det ligger nog väldigt mkt i det du säger om att spelande blir en fristad osv.

Jag kan förstå det, ibland så spelar jag mig gärna bort själv men jag kan inte alltid göra det, jag tänker mer på att inte missa något i skolan.

Jag har en kompis som har det jobbigt hemma och han spelra gärna väldigt mkt och lever sig in i spelet.

Men han säger också att om han inte skulle gått i skolan så skulle han suttit framför datorn hela dagarna, hur tänker man då egentligen?

Att skolan finns där är ett skäll för mig att inte spela, men om du inte finns där är det absolut INTE ett skäll att börja spela!?

Du kommer snabbt fram till så mkt bättre saker än vad jag någonsin har gjort...

[FIG]

Men han säger också att om han inte skulle gått i skolan så skulle han suttit framför datorn hela dagarna, hur tänker man då egentligen?

Du sa det själv ifal du vänder på det lite.
Vem skulle inte välja det lätta livet framför det svåra livet?

Som du säger så skulle du+han, har spelat mer ifall ni inte hade skolan.
Det tyder ändå på att det finns vissa saker som ni anser fordran är viktiga här i verkliga livet, vilket jag gläder mig över..

men för visa människor så är livet så mörkt att dom inte klara av verkligheten länger, och då är spelet ett sätt att fly undra värkligheten.

det finns fler sätt än att spela för att glöma väkligheten, ett annat sätt är självmod.
i båda fallen så lämna man värkligheten backomsig, med sina problem.
Enda skilanden är att i det ena falet så har vi ännu  forfran möjlihet att täda livet ljus igen.

Jag hoppas att ni förstår det, måhända att spelat inte är bra, men det är bäter än döden.
Glöm inte ifal dom inte hade spelet så kunde dom kanse vara död idag.

[suchanother]

Svar till Avantgardet.
Förtryckande strukturer är inte naturbundna. Problemet med mänskligheten är att det finns för många passiva idioter som låter sej hunsas. Den psykologiska passiviteten är en hämsko.
Engels skrev "samfälligheten söker sin givna form". Marx menade å andra sidan att samhället söker sin form efter "nyttoeffekten". (Han skrev faktiskt aldrig så men jag tolkar fritt här)
Mitt eget sökande är sökande efter lättja och pinacolada i näven under en palm. Slänger då och då en eftertanke åt hårt jobbande arslen högt uppe i norden och höjer glaset i ren tacksamhet.

[Avantgardet]

Marx menade väl också att vetenskapens uppgift inte bara var att beskriva världen utan också att förändra den?

[Angelina]

Men vad extraordinärt trångsynta ni var idag då. Är det för att det är söndag och ni varit i kyrkan?

Spelvärlden är lika lite sluten som resten av värdlen, och allt återspeglas i alla världar.

Att läsa är också en flykt i såna fall. Allt är en flykt, om man är omedveten om sig själv. Och hur kan man vara det, egentligen?

[Sonic]

Att läsa är också en flykt i såna fall. Allt är en flykt, om man är omedveten om sig själv. Och hur kan man vara det, egentligen?

- Jag vill vara medveten om när jag gör något som en undanflykt från verkligheten. Jag tror aldrig att jag någonsin har varit borta från verkligenheten

[Avantgardet]

Men vad extraordinärt trångsynta ni var idag då. Är det för att det är söndag och ni varit i kyrkan?

Spelvärlden är lika lite sluten som resten av värdlen, och allt återspeglas i alla världar.

Att läsa är också en flykt i såna fall. Allt är en flykt, om man är omedveten om sig själv. Och hur kan man vara det, egentligen?

Visst har du rätt. Men du vill tydligen inte gå med på att det finns nyttig och mindre nyttig information för människan? "Alla upplevelser är likvärdiga"? Visst kan man bli världsmästare på navelskåderi också, frågan är vad det tjänar till (för endera - eller båda - individen eller samhället).

[Avantgardet]

Själv betraktar jag eskapism som ett sjukdomssymptom. Det är ett tecken på att vi måste göra verkligheten trevligare att vistas i.

[Sonic]

Själv betraktar jag eskapism som ett sjukdomssymptom. Det är ett tecken på att vi måste göra verkligheten trevligare att vistas i.

- Jag kollade "Eskapism"

Eskapism, verklighetsflykt. En person som framställer sin personlighet eller handlingar som personen har fantiserat om och som inte är reella, är en eskapist.

I jämförelse med en persons "identitet" - som uttrycker hur personen tror sig vara, eller det tillstånd man önskar - är eskapism mer lögnaktig, fantasifull och kan ibland tolkas som ett sjukdomstillstånd.

- Så det betyder att jag kan vara sjuk om jag... tror mig vara någon annan?

[Avantgardet]

Tror du dig vara nån annan än du är så är det med största sannolikhet sjuk. Nu tror jag inte man i regel använder begreppet eskapism på det sättet, utan det syftar nog blott och bart på "verklighetsflykt" (i vid bemärkelse så är det tillstånd med identitetsförvirring, som du nämner, att inlemma därunder också förstås). När det gäller spelandet så är det i mångt och mycket ett uppgående i en rollkaraktär, på andra villkor än i verkligheten. Det är en flykt från verkligheten i så motto. Droger är en annan typ. Alla dessa typer betraktar jag emellertid som just symptom på en sjuk verklighet - eller en ogästvänlig (och vi ser mycket riktigt en korrelation mellan drogkonsumption och modernismens framväxt - i den "stålbur" som, med Max Webers ord, utgör det moderna livet -, om vi sedan ser spridningen på drogmissbruket så uppmärksammar vi fort en korrelation mellan fattigdom och missbruk). Många droger åstadkommer exempelvis (förutom de direkt psykoaktiva egenskaperna) en artificiell "mättnadskänsla" (såväl te som amfetaminer och opiater) och har därför också använts för att stilla hunger i svältsituationer - ett ganska direkt uttryck för eskapism i en bemärkelse som jag anser belysa detta problem på ett någorlunda förtjänstfullt sätt.