Köper ni de hemlösas tidning?

[Skogsälvan]

Varför? Varför inte?

[Ling]

Jag köpte en för några veckor sedan, pratade bort en stund med försäljaren. Han var så trevlig och väldigt pratsam.

[Skogsälvan]

Så fint av dig, Ling  :D !

[Ling]

Jo, det kanske det var, men min tanke när jag köpte den var mer för att den verkade intressant, det var inte första gången jag köpte den. Jag tror också att försäljaren hade en viss inverkan, han såg speciell ut, det låter väl knäppt förstås, men sån är jag. Jag är intresserad av människor, så länge det är kravlöst. Och i den här situationen är det kravlöst, jag pratade en stund för att jag ville, och han berättade om varför han stod där. Även lite om de olika artiklarna i tidningen.
När samtalet led mot sitt slut, så tackade han mig för en trevlig pratstund, bara en sån sak.

[Algotezza]

Jag köper alltid  Aluma här i Lund/Malmöregionen. Jag har deras kalender på jobbet. Jag ser det som en jämställd tjänst: jag betalar för något jag faktiskt vill ha av dem och som jag uppskattar. Det är inte nedlåtande välgörenhet.

MVH

Algotezza

[Makterna]

Man kan ha olika synsätt på problemet med hemlöshet.

För det första:
Det är insinuativt att kalla problemet för hemlöshet. Det är socialisterna som kallar det för det, för att insinuera att dessa människor hade levt lika bra liv som alla vi andra, om bara allmännyttan hade producerat fler bostäder.
Problemet med de människor som kallas "hemlösa", är i 99% av fallen psykisk sjukdom, som i 95% av fallen utlösts av substansmissbruk.
Om staten hade lagt ner sina fristäder för knark, de så kallade "soc-lägenheterna" (t.ex. Jägaregatan 14 i Göteborg, några hundra meter från snutstationen på Vågmästareplatsen, dit vemsomhelst kan bege sig för att köpa och konsumera billigt knark (det är bara att fråga vemsomhelst så visar de vilken dörr du ska knacka på, andra våningen är ett tips), utan att vara rädd för att det ska bli nedslag (eftersom polisen har sagt till dem att de får knarka hur mycket de vill, inklusive sälja till minderåriga som inte redan fastnat i knarket)), så hade betydligt färre ungdomar fastnat i ett beroende. Men det är tyvärr inte politiskt korrekt att låsa in psykiskt sjuka, utan de ska "slussas ut" (dvs bo granne med din familj och dina barn). De får heller inte tvångsmedicineras, för det är en politiskt inkorrekt människosyn enligt socialisterna på Landstinget, så om de glömmer eller beslutar att sluta ta sin psykmedicin, så är det på din lokala lekplats som nästa blodbad kan inträffar. Och bota psykiskt sjuka? Ja det är också politiskt inkorrekt. På 70-talet, när hippietänket var som värst, uppfanns den psykodynamiska läran som faktiskt bygger på att man inte ska bota patienten alls, utan prata med honom i största allmänhet. Många inom Landstingets så kallade psykvård är utbildade inom detta flum så därför sitter det "i väggarna". Den enda vettiga lösningen vore att skrota Landstinget, så att privat psykvård kunde släppas fram.

För det andra:
Antingen ser man de hemlösa som att de har hemlösheten som identitet, och tror att om man ger dem pengar så kommer de använda pengarna till att typ klippa sig och skaffa sig ett jobb, och köpa mat, mat som de annars inte fått.
Eller så inser man att om man uppmuntrar deras hemlöshets-identitet så blir denna identitet bara mer lockande för andra i framtiden, och man har bidragit till att skapa en bidragsfälla, ungefär som med u-länderna som blivit beroende av svenskt bistånd och därför kalkylerar med biståndet i sina budgetar snarare än att försöka få igång sin egna ekonomi.

[Avantgardet]

Intressant konspirationsteori. Polisen och knarklangarna i maskopi. Hur tänker du dig att den privatägda sjukvården skall gå till väga när de tvångsmedicinerar (kanske också tvångssteriliseringen kan bli aktuell igen)? Skall det ske godtyckligt?

Säg att jag startar upp ett sjukhus, och bestämmer mig för att folk med en viss typ av leverne i min omnejd, ett visst typ av beteendemönster, en viss typ av tankesätt, skall tvångsmedicineras, kan jag då bara skicka polisen på dem, spänna fast dem, och sätta igång?

Mycket snack och lite tankeverksamhet här...

Ge de hemlösa bättre betalt så har de råd att leva på sitt sätt men med den lyxen att också ha tak över huvudet - och i samma linje så får vi bukt med detta knarkförsäljandet till minderåriga (om det inte är tillräckligt lönsamt så minskar intresset).

[Algotezza]

Man kan ha olika synsätt på problemet med hemlöshet.

För det första:
Det är insinuativt att kalla problemet för hemlöshet. Det är socialisterna som kallar det för det, för att insinuera att dessa människor hade levt lika bra liv som alla vi andra, om bara allmännyttan hade producerat fler bostäder.
Problemet med de människor som kallas "hemlösa", är i 99% av fallen psykisk sjukdom, som i 95% av fallen utlösts av substansmissbruk.
Om staten hade lagt ner sina fristäder för knark, de så kallade "soc-lägenheterna" (t.ex. Jägaregatan 14 i Göteborg, några hundra meter från snutstationen på Vågmästareplatsen, dit vemsomhelst kan bege sig för att köpa och konsumera billigt knark (det är bara att fråga vemsomhelst så visar de vilken dörr du ska knacka på, andra våningen är ett tips), utan att vara rädd för att det ska bli nedslag (eftersom polisen har sagt till dem att de får knarka hur mycket de vill, inklusive sälja till minderåriga som inte redan fastnat i knarket)), så hade betydligt färre ungdomar fastnat i ett beroende. Men det är tyvärr inte politiskt korrekt att låsa in psykiskt sjuka, utan de ska "slussas ut" (dvs bo granne med din familj och dina barn). De får heller inte tvångsmedicineras, för det är en politiskt inkorrekt människosyn enligt socialisterna på Landstinget, så om de glömmer eller beslutar att sluta ta sin psykmedicin, så är det på din lokala lekplats som nästa blodbad kan inträffar. Och bota psykiskt sjuka? Ja det är också politiskt inkorrekt. På 70-talet, när hippietänket var som värst, uppfanns den psykodynamiska läran som faktiskt bygger på att man inte ska bota patienten alls, utan prata med honom i största allmänhet. Många inom Landstingets så kallade psykvård är utbildade inom detta flum så därför sitter det "i väggarna". Den enda vettiga lösningen vore att skrota Landstinget, så att privat psykvård kunde släppas fram.

För det andra:
Antingen ser man de hemlösa som att de har hemlösheten som identitet, och tror att om man ger dem pengar så kommer de använda pengarna till att typ klippa sig och skaffa sig ett jobb, och köpa mat, mat som de annars inte fått.
Eller så inser man att om man uppmuntrar deras hemlöshets-identitet så blir denna identitet bara mer lockande för andra i framtiden, och man har bidragit till att skapa en bidragsfälla, ungefär som med u-länderna som blivit beroende av svenskt bistånd och därför kalkylerar med biståndet i sina budgetar snarare än att försöka få igång sin egna ekonomi.

Man kan ha olika syn på allt... Men har du förslag på någon lösning? Vad har brogarna för snygga privata, ev. ultimata lösningar på detta? Hur får de "igång sin egen ekonomi"? Vilken identitet passar dem bättre? Finansvalp?

undrara Algotezza

[Ling]

Jag köper alltid  Aluma här i Lund/Malmöregionen. Jag har deras kalender på jobbet. Jag ser det som en jämställd tjänst: jag betalar för något jag faktiskt vill ha av dem och som jag uppskattar. Det är inte nedlåtande välgörenhet.

MVH

Algotezza

Det slog mig när jag pratade med försäljaren, hur han faktiskt verkade stolt över att han stod där. Då kände jag inte att det skulle vara någon välgörenhet genom att jag köpte en tidning, precis som du säger. Det var ett utbyte, båda tjänade på det.
Jag vet ju inte om det var så, men det var min upplevelse!

[Makterna]

Men har du förslag på någon lösning? Vad har brogarna för snygga privata, ev. ultimata lösningar på detta? Hur får de "igång sin egen ekonomi"? Vilken identitet passar dem bättre? Finansvalp?

undrara Algotezza

Det finns inte en enda lösning, utan flera. Självklart kan man aldrig helt utrota problemet med att vissa människor kommer att leva sorgliga liv där de bland annat saknar tak över huvudet. Och det vore kanske dumt att sträva efter att minimera de hemlösa in absurdum, på bekostnad av andra faktorer i samhället som också är viktigt. Ta alla barn som sätts till världen i förorterna, får en halvhjärtad uppfostran i barnbidragets namn, och växer upp med en ensam förälder som inte klarar av att ta det stora ansvar som barnuppfostran är. Lös det problemet så räddar du säkert 50 gånger så många liv. Och dessutom kanske du dessutom räddar 75% av de som sedan annars kommer bli hemlösa. De flesta av de hemlösas liv har säkert börjat gå utför för att de i unga år hamnade i fel sällskap, detta beroende på att de satts till världen i problemfamiljer i det bidragsfinansierade miljonprogrammet. Allt för att vänstern ska få fler framtida väljare...

Hur man räddar nån som redan hamnat snett, ja det är ju otroligt svårt. Idag ger ju socialtjänsten upp att försöka bota en knarkare redan när den fyllt 22-24, och det finns antagligen vetenskapligt stöd för denna inställning. Men det borde finnas avvänjningsanstalter som man kan lägga in sig på frivilligt, som i USA. Detta finns inte i Sverige utan den som vill ha LVM (tvångsvård mot narkotikamissbruk) måste få detta klubbat i domstol och det krävs att man utgör en konkret fara för sig själv eller andra - i praktiken ska det röra sig om seriösa självmordstankar. Och det får heller inte handla om psykisk sjukdom utan då blir det LPT istället, och då är praxis att skriva ut patienten efter 24 timmar. Så för folkets bästa - skrota allt vad statlig vård heter!

Angående "identitet" så ska jag utveckla vad jag menade med det.
Självbild är enormt viktigt för vem man kommer att bli. Om man växer upp i förorten och alla fritidsledare etc snackar i termer om "vi utslagna här i förorten" och sånt, så kommer detta bli en självuppfyllande profesia eftersom de kommer att få utslagenheten som identitet - man blir dömd redan från början. Om man istället släpper in lite självförverkligandetankar och låter barnen fråga sig - "1. Vem VILL jag vara? 2. Men så bli den du VILL vara då!" så kommer det gå lika bra för dessa barn som för alla andra barn som tänker positivt.
Om en hemlös missbrukare bryter sina vanor, tänker om, tänker nytt, så kan även han kunna bli den han vill bli. Problemet är väl att hjärncellerna redan är borta och psyket förstört av droger. Det tar minst 1-2 år innan en knarkare ens kan känna glädje av annat än knark, dvs vardagliga saker i livet som gör vanliga människor glada, och om han utvecklat manier etc (t.ex. "tjackskador") kan han aldrig bli helt frisk. Så det gäller att stämma i bäcken.

[Avantgardet]

Mycket erfarenhet eller?  :roll:

Ska jag orka bemöta det här, vad tycker ni?

[Avantgardet]

Okej, vi börjar väl lite lätt att reda ut dessa idiotier som Makterna far med. Till att börja med finns det ett fenomen som man brukar kalla frivillig vård - vilket står i kontrast till just tvångsvården - som Makterna missat. LVM är vidare inget man aktivt själv söker få klubbat i domstol, utan något som socialtjänsten driver igenom (oftast med anhöriga) - alltså direkt mot den egna vilja. Att socialtjänsten skulle ha "gett upp" när missbrukaren nått en ålder av 22-24 känner jag inte till, tvärtom så ligger de alltjämt på en. Faktum är att du inte är berättigad till bidrag, bostad, och allt annat som man kan tycka vara självklarheter om du inte visar på motprestationer - och har du missbrukshistorik så krävs det att du lämnar urinprover. Detta är praxis, undantag görs förvisso men mig veterligen mycket, mycket, sällsynt - vilket också förklarar stora delar av hemlösheten. Sen är det detta med alla journaler, papper, och koder, som  följer en långt efter att man slutat missbruka och som omöjliggör att man kan få anställning, även om man så vill.

Vi kan börja så, får vi se vilken idioti du kommer med härnäst. Vad en halvhjärtad uppfostran skulle vara vet jag inte, kanske du vet bättre?

Stor i orden...

[Skogsälvan]

Makterna... jag saknar ord. Ändå är jag nyfiken på att du ens kan ha det här förhållningssättet mot dina medmänniskor. Jag är också psykiskt sjuk och torde alltså ingå i den 99%-iga skalan (var du nu fick den statistiken från) och erkänner helt att jag hade kunnat vara hemlös om jag inte hade haft ett socialt nätverk. Jag tycker att du låter elitistisk, är det inbillning?

[Makterna]

Svar till Avantgardet:

Eftersom dina inlägg mest bygger på irrelevanta påhopp, typ "idiotier", "Stor i orden...", som inte tillför debatten något konkret, ska jag inte svara så utförligt på dina skriverier, utan man får väl sammanfatta det som att folk blir upprörda om man ifrågasätter etablerade "sanningar" om hur vård "ska" se ut, huruvida snällhet eller eftertanke ger effektivast konsekvenser, etc.
Jag känner en person som försöker komma ur ett narkotikamissbruk, och därför har jag ganska stor insikt i att det i praktiken inte finns något som heter frivillig vård. Att gå till en billig kurator och prata en timme i veckan, och lämna positiva urinprov, på vilket sätt hjälper det en missbrukare? Det existerar i praktiken ingen rehab i (S)verige, så om all statlig vård skrotades så skulle folk (anhöriga etc) inse att de måste ta itu med problemet själva, istället för att hoppas på en statlig vård som i själva verket inte existerar.
Nämnda missbrukare behöver inte delta i någon aktivitet utan får gratis pengar och lägenhet av soc ändå, så att hon kan gå till socialtjänstens anläggning på Jägaregatan 14 och köpa knark när hon är sugen.
Slutligen förstår jag inte vad "knark i papprena" skulle ha med anställning att göra. Kollar alla arbetsgivare om man någon gång, någonsin lämnat positiva urinprov, menar du??

Med "halvhjärtad uppfostran" menade jag att barnbidragspolitiken gör att personer som annars inte skulle skaffat barn, skaffar barn. Inte alla, men många, ur denna grupp, är halvhjärtade föräldrar, ställt i relation till de föräldrar som skaffar barn även om de själva skulle behöva bekosta den fulla kostnaden. (Givetvis finns individuella undantag från denna generella statistik). Alltså: barnbidrag ger förslumning.

[Makterna]

Makterna... jag saknar ord. Ändå är jag nyfiken på att du ens kan ha det här förhållningssättet mot dina medmänniskor. Jag är också psykiskt sjuk och torde alltså ingå i den 99%-iga skalan (var du nu fick den statistiken från) och erkänner helt att jag hade kunnat vara hemlös om jag inte hade haft ett socialt nätverk. Jag tycker att du låter elitistisk, är det inbillning?

Förhållningssätt till medmänniskor? Isåfall kanske vi pratar om olika saker, jag avsåg inte att anamma något specifikt förhållningssätt, utan att dra logiska slutsatser. Hade mitt syfte varit att verka snäll, ja då hade jag säkert istället förespråkat hippie-humanism och peace & love. Fast nu är jag resultatinriktad. Utilitarist.

"Elitist"? Ja om det är "elitism" att man vill att förslumningen ska minska, och att så många som möjligt ska ha det bra, då är jag "elitist".

(Angående 99% så sa jag att alla som är "hemlösa", inte är det primärt för att det är svårt att hitta bostäder eller för att de ekonomiska klyftorna faktiskt är så stora att vissa inte klarar att ha råd med en bostad, utan på att de (i 99% av fallen pga psykisk sjukdom) har andra värderingar/perceptioner än vi andra - som ju tycker det är väldigt viktigt att ha tak över huvudet. Om du läste in något "elitistiskt" i det så tror jag det säger mer om folks fördomar om "politiskt inkorrekta" fria tankar, än om vad jag i själva verket skrev/menade)