Ensamhet
Moderator: Moderatorgruppen
Ensamhet
Godtagen kära medlemar här.
Det är någon som jag har funderat på en del, vad ensamhet är,
och varför en del känner sig ensamma.
Kärlek är något som vi alla behöver, det är något som är ohört djupt rotat i vår natur, både att vilja har och att vilja ger?
Men är då ensamhet avsaknadet av kärlek?, eller är det något annat som vi sakna när vi upplever ensamhet.
Är ensamhet avsaknad av vänner, mej vet inte.
Själv så känner jag mig av någon orsak väldigt ensam, på sistone.
Jag vet inte varför alls, vislingen så har jag väll inte så många riktiga vänner,
och väldigt få vänner i verkliga livet, flertalet av minna vänner som jag har,
känner jag tyvärr bara över nätet.
Så min fråga är, finns det någon här som vill blir min vän, gärna msn också så vi kan prata med varandra
MVH FIG,
och tack på förhand.
Det är någon som jag har funderat på en del, vad ensamhet är,
och varför en del känner sig ensamma.
Kärlek är något som vi alla behöver, det är något som är ohört djupt rotat i vår natur, både att vilja har och att vilja ger?
Men är då ensamhet avsaknadet av kärlek?, eller är det något annat som vi sakna när vi upplever ensamhet.
Är ensamhet avsaknad av vänner, mej vet inte.
Själv så känner jag mig av någon orsak väldigt ensam, på sistone.
Jag vet inte varför alls, vislingen så har jag väll inte så många riktiga vänner,
och väldigt få vänner i verkliga livet, flertalet av minna vänner som jag har,
känner jag tyvärr bara över nätet.
Så min fråga är, finns det någon här som vill blir min vän, gärna msn också så vi kan prata med varandra
MVH FIG,
och tack på förhand.
Men kommihåg: Vi Alla Är Vilsen, Men Ändå Fångar I Denna Värd
www: Fig.Maxxflow.com
Mail: fig.ghd742@gmail.com
www: Fig.Maxxflow.com
Mail: fig.ghd742@gmail.com
Ensamhet är inte så lätt som det först kan tyckas att enkelt definiera. Det är ju i sig en komplexitet i själva begreppet ensam, man förstår det först när det upplevs som ett problem. Vi är som sagt sociala varelser, till det krävs det att det finns en grupp vi kan ingå i, men i denna gruppen finns det alltid hierarkier. Det innebär att någon står högre i social rang samt att någon står lägst, men att majoriteten befinner sig mittemellan dessa poler.
Detta innebär att oavsett var du är i skalan, är du delvis avskild, därmed inte isolerad, för ensamheten kräver ju just att det finns människor runtomkring. Det kan vara fysiska avstånd till närmaste medmänniska, likväl psykiska, vi umgås ju bättre med vissa än andra. Således finns det även de som trivs så bra med sig själva att de aldrig tycks uppleva ensamhetens gissel.
Andra åter plågas för att de upplever det som ett lidande, då de kanske mot sin egen vilja känner en påtvingad ensamhet. Förutsatt att du inte sitter isolerad, typ i ett fängelse, så är dina handlingsval alltid dina egna. Inget säger att du inte kan, vara tillsammans med andra, eller att det inte finns någon som inte uppskattar ditt sällskap. Visst kan det vara svårt att finna goda vänner, en del hävdar att det är svårare än att finna en partner, men finns bara viljan så finns det även möjligheten.
Låg självkänsla och dåligt självförtroende kan vara en orsak till ensamhet, liksom komplex för sitt yttre. Självkänslan går ju att höja, ägna dig åt aktiviteter som du blir glad och mår bra av, intala dig att du duger som du är, eftersom du ändå inte kan byta bort ditt liv mot ett annat. Tror du att ingen vill umgås med dig på grund av ditt yttre, så förstå, att de som endast umgås med dem som ser bra ut, är ytliga människor som man gott och väl kan vara utan, för en värre ensamhet än att umgås med sådana personer finns ej.
Sätt in en kontaktannons, du har ju inget att förlora på det, men allt att vinna, beskriv vad du önskar få ut av ditt sällskap, dina intressen mm, så svarar förhoppningsvis någon. Även om ni inte kommer att umgås så får du ju i alla fall, om du har lite flyt, ett möte med en annan person.
Det där med ensamhetskänslor brukar ju gå i vågor, det går upp och ned, vissa dagar kan vara lite ensamma, men däremot behöver de ju inte vara tråkiga eller innehållslösa för det. Gå ut och sätt dig på en bänk, mata ankorna och njut av det fina vädret. Småprata med dem du möter när du gör dina ärenden, gör en egen picknick, ta med dig en bra bok och njut av ditt eget sällskap under solen, som faktiskt borde vara gott nog i en värld full av skitstövlar.
Jag hoppas du inte tycker att jag är elak nu, men det är himla skönt att vara ensam, man vänjer sig. Sedan finns det ju alltid husdjur en kan skaffa, eller i värsta fall, en partner. Annars är en god cigarett i ena handen och en kopp kaffe i den andra, det absolut bästa sällskap man kan ha!
Detta innebär att oavsett var du är i skalan, är du delvis avskild, därmed inte isolerad, för ensamheten kräver ju just att det finns människor runtomkring. Det kan vara fysiska avstånd till närmaste medmänniska, likväl psykiska, vi umgås ju bättre med vissa än andra. Således finns det även de som trivs så bra med sig själva att de aldrig tycks uppleva ensamhetens gissel.
Andra åter plågas för att de upplever det som ett lidande, då de kanske mot sin egen vilja känner en påtvingad ensamhet. Förutsatt att du inte sitter isolerad, typ i ett fängelse, så är dina handlingsval alltid dina egna. Inget säger att du inte kan, vara tillsammans med andra, eller att det inte finns någon som inte uppskattar ditt sällskap. Visst kan det vara svårt att finna goda vänner, en del hävdar att det är svårare än att finna en partner, men finns bara viljan så finns det även möjligheten.
Låg självkänsla och dåligt självförtroende kan vara en orsak till ensamhet, liksom komplex för sitt yttre. Självkänslan går ju att höja, ägna dig åt aktiviteter som du blir glad och mår bra av, intala dig att du duger som du är, eftersom du ändå inte kan byta bort ditt liv mot ett annat. Tror du att ingen vill umgås med dig på grund av ditt yttre, så förstå, att de som endast umgås med dem som ser bra ut, är ytliga människor som man gott och väl kan vara utan, för en värre ensamhet än att umgås med sådana personer finns ej.
Sätt in en kontaktannons, du har ju inget att förlora på det, men allt att vinna, beskriv vad du önskar få ut av ditt sällskap, dina intressen mm, så svarar förhoppningsvis någon. Även om ni inte kommer att umgås så får du ju i alla fall, om du har lite flyt, ett möte med en annan person.
Det där med ensamhetskänslor brukar ju gå i vågor, det går upp och ned, vissa dagar kan vara lite ensamma, men däremot behöver de ju inte vara tråkiga eller innehållslösa för det. Gå ut och sätt dig på en bänk, mata ankorna och njut av det fina vädret. Småprata med dem du möter när du gör dina ärenden, gör en egen picknick, ta med dig en bra bok och njut av ditt eget sällskap under solen, som faktiskt borde vara gott nog i en värld full av skitstövlar.
Jag hoppas du inte tycker att jag är elak nu, men det är himla skönt att vara ensam, man vänjer sig. Sedan finns det ju alltid husdjur en kan skaffa, eller i värsta fall, en partner. Annars är en god cigarett i ena handen och en kopp kaffe i den andra, det absolut bästa sällskap man kan ha!
Jag håller med Zokrates, ensamhet som är påtvingad (av olika skäl) är nog väldigt ledsam. Men som han sa, det finns vägar att ut, det gäller bara att hitta dem, att våga ta steget ut ur ensamheten.
Jag kan uppleva ensamheten som en lisa för själen. En stund att få tänka, eller bara vara med mig själv, då jag upplever mitt eget sällskap som helt ok, till och med nödvändigt för att vilja vara tillsammans med andra.
Jag kan uppleva ensamheten som en lisa för själen. En stund att få tänka, eller bara vara med mig själv, då jag upplever mitt eget sällskap som helt ok, till och med nödvändigt för att vilja vara tillsammans med andra.
Re: Ensamhet
Har heller inte många vänner, och de vänner jag haft genom åren har med vissa undantag visat sig vara rätt falska i slutändan. Jag ångrar inte att jag haft dem, tvärtom tror jag att de fyllde en viktig uppgift, men den person jag är nu saknar dem inte.
Jag är nog så funtad att jag inte har lätt att hitta vänner. Jag är intresserad av människor, jag kräver inte mycket av dem, och jag skyr överlag inte att bjuda på mig själv, men jag vill känna att kontakten har ett värde för mig och den andra. Ytligare och flyktigare kontakter har jag inte svårt att finna, men det jag får ut av dem känns ofta futtigt mot ljuset av det värde för mig som intimare möten har. Själv känner jag mig ofta ensam just under de stunder när jag är bland andra människor, och det är enligt min erfarenhet många gånger en långt värre ensamhet än den jag känner när jag är för mig själv. Här håller jag med Zokrates, att avskildheten mellan människor försvinner inte enbart för att man är tillsammans, saker och ting är mer komplicerade.
Så en mer avvaktande hållning känns naturlig för mig, och familjen blir viktigare, naturen, "min inre värld" om du så vill, etcetera...
Gemenskap som sådant är överhuvudtaget inget lätt, precis som det inte är lätt att leva. En del människor har otaliga kontakter och lätt för att umgås, men det betyder inte att de bemästrar gemenskapen, och vad det är att vara en bra medmänniska. Att vara "social" är lätt, det pratas mycket om att "han är ju så social, utåtriktad" osv, men det långt ifrån alltid samma sak som att vara "pro-social", som ju egentligen specifikt betyder att man hjälper och sköter om varann, men som för mig är ett bredare begrepp.
Jag är nog så funtad att jag inte har lätt att hitta vänner. Jag är intresserad av människor, jag kräver inte mycket av dem, och jag skyr överlag inte att bjuda på mig själv, men jag vill känna att kontakten har ett värde för mig och den andra. Ytligare och flyktigare kontakter har jag inte svårt att finna, men det jag får ut av dem känns ofta futtigt mot ljuset av det värde för mig som intimare möten har. Själv känner jag mig ofta ensam just under de stunder när jag är bland andra människor, och det är enligt min erfarenhet många gånger en långt värre ensamhet än den jag känner när jag är för mig själv. Här håller jag med Zokrates, att avskildheten mellan människor försvinner inte enbart för att man är tillsammans, saker och ting är mer komplicerade.
Så en mer avvaktande hållning känns naturlig för mig, och familjen blir viktigare, naturen, "min inre värld" om du så vill, etcetera...
Gemenskap som sådant är överhuvudtaget inget lätt, precis som det inte är lätt att leva. En del människor har otaliga kontakter och lätt för att umgås, men det betyder inte att de bemästrar gemenskapen, och vad det är att vara en bra medmänniska. Att vara "social" är lätt, det pratas mycket om att "han är ju så social, utåtriktad" osv, men det långt ifrån alltid samma sak som att vara "pro-social", som ju egentligen specifikt betyder att man hjälper och sköter om varann, men som för mig är ett bredare begrepp.
- Avantgardet
- Inlägg: 8885
- Blev medlem: 06 okt 2006 22:33
- Ort: Socialklass III
Kul tanke, har heller aldrig skrivit en kontaktannons. Min skulle förmodligen gå i samma anda som din, men lite mer maskerad och med tonvikt lagd på mig själv.
Man i sina bästa år ( förskönande omskrivning när man passerat de 40)
söker en trevlig kvinna med humor, ( hon skrattar ihjäl sig när hon ser mig annars).
Själv är jag singel, rökare, och koffeinist i stora mått, ( vilket är ett annat sätt att säga att man äter för dåligt och har anlagt en viss anorexia)
Är 1.80, väger 70 kg och är förvånansvärt stark och smidig trots att jag aldrig tränar, ( behövs inte när man lyfter sina egna bördor varje dag).
Solade senast för 5 år sedan, duschar max 1 gång i månaden och tror på ett liv i harmoni med biologin, ( låter snäppet bättre än att säga att man har en uteliggarmentalitet).
Slutklämmen däremot skrämmer nog iväg de flesta!
Jag är medelös och skuldsatt upp över öronen, har gott om fritid då jag är arbetslös, är bara bra på en sak och det är förbjudet, annars hade gigolo varit det rätta yrket för mig. Ta chansen, köp grisen i säcken och skicka ett svar till ;
Mannen utan framtid som endast kan älskas genom starkt medlidande och avnjutas i fullständigt mörker!
(Inser att jag är alla kvinnors drömmars man, för om de är med mig skulle de drömma om någon annan. Av förståeliga skäl blir det alltså ingen kontaktannons från mig.)
Man i sina bästa år ( förskönande omskrivning när man passerat de 40)
söker en trevlig kvinna med humor, ( hon skrattar ihjäl sig när hon ser mig annars).
Själv är jag singel, rökare, och koffeinist i stora mått, ( vilket är ett annat sätt att säga att man äter för dåligt och har anlagt en viss anorexia)
Är 1.80, väger 70 kg och är förvånansvärt stark och smidig trots att jag aldrig tränar, ( behövs inte när man lyfter sina egna bördor varje dag).
Solade senast för 5 år sedan, duschar max 1 gång i månaden och tror på ett liv i harmoni med biologin, ( låter snäppet bättre än att säga att man har en uteliggarmentalitet).
Slutklämmen däremot skrämmer nog iväg de flesta!
Jag är medelös och skuldsatt upp över öronen, har gott om fritid då jag är arbetslös, är bara bra på en sak och det är förbjudet, annars hade gigolo varit det rätta yrket för mig. Ta chansen, köp grisen i säcken och skicka ett svar till ;
Mannen utan framtid som endast kan älskas genom starkt medlidande och avnjutas i fullständigt mörker!
(Inser att jag är alla kvinnors drömmars man, för om de är med mig skulle de drömma om någon annan. Av förståeliga skäl blir det alltså ingen kontaktannons från mig.)
- Avantgardet
- Inlägg: 8885
- Blev medlem: 06 okt 2006 22:33
- Ort: Socialklass III
Tack, till er alla som har orkat ta er tid och svara på mitt inlägg.
När jag skrev detta inlägget så månde jag rätt dåligt, kände mig oehört ensam just då.
Ni har hjälpt mig och hitta ett hopp ingen, och fortsätta fram oberonder på var livet för en.
Som Advocate säger, det är två olika saker att har många ytliga vänner, eller få riktigt nära vänner.
Jag tro nog att jag var lite biter över livet, jag som har givit hela mitt liv till livet, men vad har livet givit mig?
Men jag vet ni, "frågan är vad kan jag ger livet".
Men om man nu ska spinna vida på det med kontaktanonnser.
så skulle jag väll ta upp detta typ:
Och åter igen, tack alla ni här för era finna svar.
/ FIG
När jag skrev detta inlägget så månde jag rätt dåligt, kände mig oehört ensam just då.
Ni har hjälpt mig och hitta ett hopp ingen, och fortsätta fram oberonder på var livet för en.
Som Advocate säger, det är två olika saker att har många ytliga vänner, eller få riktigt nära vänner.
Jag tro nog att jag var lite biter över livet, jag som har givit hela mitt liv till livet, men vad har livet givit mig?
Men jag vet ni, "frågan är vad kan jag ger livet".
Men om man nu ska spinna vida på det med kontaktanonnser.
så skulle jag väll ta upp detta typ:
- Sökande kille på 17 höstar, söker tjej, som söker efter saningen.
Som lever med båda fötterna på jorden, men med ett flygande sinne, som både vill förstå det jordiska och det himliska tinget.
Och åter igen, tack alla ni här för era finna svar.
/ FIG
Men kommihåg: Vi Alla Är Vilsen, Men Ändå Fångar I Denna Värd
www: Fig.Maxxflow.com
Mail: fig.ghd742@gmail.com
www: Fig.Maxxflow.com
Mail: fig.ghd742@gmail.com
Nu menade jag inte att mer flyktiga kontakter inte kan vara möten som har djup och värde också, bara för att de är korta. Blev lite konstigt. Men jo, överlag anser jag att det finns stor variation på kontakter/relationer, precis som det finns stor variation på människor. Det kanske inte skall vara så lätt att finna sanna vänner...jag vet inte. Kanske är det bara jag som är konstig
Bitter på livet blir man ibland.
Bitter på livet blir man ibland.
-
- Inlägg: 47
- Blev medlem: 20 jan 2008 00:44
Jag är ensam. För det mesta gillar jag det och kan bli riktigt irriterad om någon kommer och "stör" mig. Men ibland är ensamheten helt outhärdlig. Det verkar som att det inte går att kombinera ensamheten med det lilla behov som jag fortfarande har kvar av vänner. Eller så är jag bara för feg för att våga skaffa mig vänner...
(Notera att jag skriver det här på en sådan dag som sextonåringar ska vara ute att supa på.)
(Notera att jag skriver det här på en sådan dag som sextonåringar ska vara ute att supa på.)
Ensamhet kan vara lite olika.
Då man hör de andra skratta kan ensamheten vara som en kniv i hjärtat
Då man sitter i ett förtroligt samtal är den nåt okänt
Då man åker ner på stan och sätter sig och läser på ett fik är den helt underbar.
Då man sitter på den flåshurtiga fikapausen kan den vara önskvärd. Eller ytterst påtaglig.
I lagom portioner är den helt nödvändig. Men portionsstorleken verkar vara olika för olika personer. Det tragiska är när man får en större tårtbit än vad man vill ha...
Då man hör de andra skratta kan ensamheten vara som en kniv i hjärtat
Då man sitter i ett förtroligt samtal är den nåt okänt
Då man åker ner på stan och sätter sig och läser på ett fik är den helt underbar.
Då man sitter på den flåshurtiga fikapausen kan den vara önskvärd. Eller ytterst påtaglig.
I lagom portioner är den helt nödvändig. Men portionsstorleken verkar vara olika för olika personer. Det tragiska är när man får en större tårtbit än vad man vill ha...
Min blogg över mitt filosofiska läsande --> http://ingenfilo.blogspot.com
Zizek - Om kaos, filosofi, kapitalism och globalisering
4 november 2017
Zizek - Om kaos, filosofi, kapitalism och globalisering
4 november 2017
...så det är inte bara jag som känner mig ensam...
Den ensamhet som jag upplever är att det finns för få människor i min omgivning som ger mig det jag behöver. Det finns för få människor runt mig som jag kan "lufta" tankar och idéer med. Det känns otroligt ensamt när jag inte har någon att ha bra samtal med, någon som kan ge en nya tankar och infallsvinklar.
Jag skulle vilja vara omgiven av männsikor som inte tycker att jag grubblar och funderar för mycket, utan folk som gör detsamma. Människor som inte bara tar livet och det runt omkring för givet.
Jag försöker leta efter vägar hur jag ska ta mig ur ensamheten men finner inga...så kan tyvärr inte ge några bra råd...
Och kontaktannonser, mycket underhållande läsning :D
Den ensamhet som jag upplever är att det finns för få människor i min omgivning som ger mig det jag behöver. Det finns för få människor runt mig som jag kan "lufta" tankar och idéer med. Det känns otroligt ensamt när jag inte har någon att ha bra samtal med, någon som kan ge en nya tankar och infallsvinklar.
Jag skulle vilja vara omgiven av männsikor som inte tycker att jag grubblar och funderar för mycket, utan folk som gör detsamma. Människor som inte bara tar livet och det runt omkring för givet.
Jag försöker leta efter vägar hur jag ska ta mig ur ensamheten men finner inga...så kan tyvärr inte ge några bra råd...
Och kontaktannonser, mycket underhållande läsning :D
-
- Inlägg: 47
- Blev medlem: 20 jan 2008 00:44
zilv3r skrev:Den ensamhet som jag upplever är att det finns för få människor i min omgivning som ger mig det jag behöver. Det finns för få människor runt mig som jag kan "lufta" tankar och idéer med. Det känns otroligt ensamt när jag inte har någon att ha bra samtal med, någon som kan ge en nya tankar och infallsvinklar.
Jag skulle vilja vara omgiven av männsikor som inte tycker att jag grubblar och funderar för mycket, utan folk som gör detsamma. Människor som inte bara tar livet och det runt omkring för givet.
Skrev jag det där?
Nä.
Och när jag är med de där människorna som man inte "kan 'lufta' tankar och idéer med" blir jag uttråkad och när jag är utled på sällskapet håller jag antingen käften och dagdrömmer eller så roar jag mig med att sticka ut så mycket som möjligt genom att ta upp allhenda konstiga och gärna kontroversiella saker, allra bäst gillar jag att prata om "söta små pojkar", det är väl främst vid lunch i skolan, hemma samtalar jag aldrig. Jag gillar också att göra små experiment med folk ibland, till exempel tilltala någon med älskling, anmärka något hos personen som jag misstänker den inte gillar att höra och ibland bara göra någonting som faller mig in, typ ta några köttbullar av min klasskamrat och hälla ner i en annans huvtröja och dylika saker.
Min rektor är beteendevetare.
Kolla efter de som andra flyr, då finner du nog det du letar efter.
Tänk ansvar och flykt så inser man varför existentiella frågor är tabu.
Tänk ansvar och flykt så inser man varför existentiella frågor är tabu.
The decisions of bureaucracy are frequently reduced to Yes or No answers to drafts submitted to it; the bureaucratic way of thinking has become the secret model for a thought allegedly still free. But the responsibility of philosophical thought in its essential situations is not to play this game. A given alternative is already a piece of heteronomy. - Theodor W. Adorno
Ensamhet kan vara lite olika.
Då man hör de andra skratta kan ensamheten vara som en kniv i hjärtat
Då man sitter i ett förtroligt samtal är den nåt okänt
Då man åker ner på stan och sätter sig och läser på ett fik är den helt underbar.
Då man sitter på den flåshurtiga fikapausen kan den vara önskvärd. Eller ytterst påtaglig.
I lagom portioner är den helt nödvändig. Men portionsstorleken verkar vara olika för olika personer. Det tragiska är när man får en större tårtbit än vad man vill ha...
Vad fint det här var Anders, verkligen rörande att läsa!
Återgå till "Tankar och känslor"
Vilka är online
Användare som besöker denna kategori: 13 och 0 gäster