Väl Mött,
Kalle: Förnuft och empiriska erfarenheter är enligt mig subjektiva antaganden. Vilka principer man skall bedömma kunskap efter är även de godtyckliga. Om du och jag enas om vissa principer kan vi ioförsig disskutera andra saker utifrån dem...men om vi inte enats spelreglerna så blir det svårt att spela spelet.
Ja varje s.k. "absolut sanning" bygger på en tidigare sanning, och följer man kedjan av sanningar ner till dess början hittar man en "subjektiv" sanning som bygger på de subjektiva spelreglerna som från början antogs. Jag tror jag håller med där, men enligt mig är defination på subjektivt att uppfattningen i fråga härrör ifrån en individs iakttagelser. Detta innebär inte att de är helt fel, och de lika gärna kunna varit något annat. Att man skulle kunna anta vissa spelregler som helst.
Om jag t.e.x. ser en sten som är grå, så upplever jag den som grå. Jag kan inte vara säker på om stenen grå, men min upplevelse kan jag vara säker på (enl er). Personligen är jag av övertygelsen att något antingen är orsaksbunder eller slumpmässigt, det finns inget annat! det har vi enats om tidigare i diskussionen. Även min upplevelse är antingen slumpmässig eller orsaksbunden. Om vi säger att den är orsaksbunden, fanns det faktorer som fick mig att uppleva stenen som grå och inte som t.e.x. lila. Skulle faktorerna vara annorlunda, skulle jag kanske se stenen som lila. Faktorerna i detta fall kan vara t.e.x. ögats konstruktion, ljuset ifrån solen, vinkeln osv.
Om jag nu säger: "Jag är 100 % säker på att jag tycker stenen är grå" så erkänner jag även faktorerna som skapade upplevelsen (om jag nu förutsätter determinism). VILKA faktorerna är, vet jag inte, men att de finns vet jag. Så jag håller inte med om att pyrrhonismen stannar vid "jag är bara säker på vad jag tycker".
Sen finns det det andra sättet att se världen på, det slupmässiga. Då säger man att upplevelsen bara uppkom spontant, och att inget låg bakom. Här så förstår jag pyrrhonismen, men om upplevelsen var slumpmässig borde den inte vara den samma för samma objekt varje gång. I sådana fall borde stenen inte vara grå hela tiden, som den nu är. Att en sak alltid beror på en annan tycker jag är självklart. Det bygger på empiriska iakttagelser, som är subjektiva (alltså gjorda av en individ), men det betyder inte att de kan avfärdas eller att man lika gärna kan säga något annat.
Så allt vi behöver göra är att återberätta våra empiriska iakttagelser, och sätta deras trovärdighet emot varandra. Den enda spelregeln blir att inte avfärda subjektiva iakttagelser
.
Inte ens en dogmatisk fundamentalist kan ju anse sig ha säker kunskap om allting. Ibland så går man helt enkelt efter det som verkar vara mest troligt, svårare än så är det inte. Bara för att man inte vet så sätter man sig ju inte på sängen och deppar.
Exempel:
"Varför tänker du gå till skolan idag?"
"För att lära mig saker."
"Men det kan du ju inte veta att du kommer att göra!"
"Nej, det är sant. Och eftersom att jag inte är 100 % säker så är det bäst att jag inte går dit."
Så resonerar ingen (väl?). Eleven lärde sig nog inte mer av att stanna hemma.
IBLAND så går man helt enkelt efter det som verkar mest troligt, säger du? Eftersom allting bara är troligt, och inte säkert (kom vi väl överens om?
) så gör man väl ALLTID bara det som man tycker är troligast. Du säger också att eleven agerar efter det som är mest troligt. Det är inte lika stor chans att han inte lär sig något, som det är att han lär sig något. Hans erfarenhet säger honom detta, i de flesta fall i det förflutna lärde han sig något och detta utgör grunden för hans beslutagande i framtiden. Och därmed är konstaterandet om alltings osäkerhet inte relevant för handlandet (jag säger inte att du säger det
).
/Kalle
var jag taskig nu?). Annars hade vi väl inte haft folk som prövar det 'omöjliga'?
