1. en avstickartråd,
2. ett konstaterande från mig till forumet samt
3. en kommenterar till ett inlägg av Avantgardet:
http://www.filosofiforum.com/forum/vie ... ght=#99737
Denna tråd är INTE en dialog. Det är tänkt som en monolog. För mig finns INGET att diskuera i det jag säger. För mig är detta högst självklart och jag kommer inte rubba mig i min uppfattning.
Det går alltså inte att diskutera med mig i denna tråd.
Jag kan dock komma med förtydliganden som så önskas.
...
Jag har försökt vara tydlig, tar ansvar för eventuella felaktigheter, men även jag har gränser i tid och rum.
...
MVH,
Jimmy
Jag är hemskt ledsen, men det är omöjligt att diskutera med dig eftersom du trotsar det jag försöker säga. Jag försöker presentera ett helhetsmaterial, och ur detta så lyfter du fram någon del som är ganska orelevat i förhållande till den helheten jag försöker måla upp. Du är aldrig nöjd med det som jag har att erbjuda, utan istället anklagar du mig konstant för dolda agendor och "rationaliseringar". Försöker man på djupet presentera något i detalj så kommer du alltid med en antitest på någon detalj, du bekräftar aldrig min helhet.Avantgardet skrev:Har du förlorat förmågan att konversera på vanligt sätt, eller söker du istället för att samtala med mig göra nåt annat, och må hända viktigare, som jag inte riktigt begriper vad det kan vara?
Jag har aldrig sagt att jag inte är mottaglig av kritik. Men du bekräftar aldrig det jag säger utifrån mitt sätt att se, utan du ska ständigt relativisera allting.
Det är helt enkelt omöjligt att komma överrens med dig. Ju mer jag försöker berätta något som JAG tror på. så ökar samtidigt ditt behov av att trotsa det jag säger - det är en propotionell relation.
Du säger att du tycker det är tråkigt att ingen vill skriva "djupa analyser" etc, men sanningen är att jag redan försökt göra detta med dig förut men tvingades i min djupaste frustration inse att du har bestämt dig vad du tror på.
Jag tycker du är skarp, problemet är bara att jag tycker att du gjort dig för bekväm. Du avfärdar det jag skriver genom ett givet mönster.
Jag har gjort försök då jag "går in" i "ditt" perspektiv genom att vända det mot dig själv, dvs att dekonstruera det du skriver, men då upplever du mig som "ojuste". Der är tydligen bara du som får använda de fula metoderna.
Vidare har jag försökt att "gå in" i "ditt" perspektiv, men denna gång med syftet att försöka se saker på ett sådant sätt som du jag upplever att du gör, dvs att försöka lära på ditt sätt. Men när jag gör detta, så blir det natirligtvis inte lika bra som när du gör det - helt naturligt jag är på ny mark som du själv går på dagligen. Detta bestraffar du även genom att kritisera mig av att inte vara lika sofistiskerad som dig.
Det är helt enkelt omöjligt att relatera till det du skriver, eftersom du bestraffer än hur man än förhållar sig. Det enda som är accepterat av dig, är att erkänna de teorier du tar anspråk i, och förkasta allt annat - samtidigt som man erkänner att du har bättre insikt än mig i de teorier du representerar.
Det är alltså "total underkastelse" du - i praktiken - vill att jag ska göra. Men naturligtvis är detta befogat från din sida, du har ju "goda intentioner", du har ju "folket" på din sida.
...
Du är ärligt talat, antagligen en av de minst uppmuntrande människorna att diskutera med som jag känner, eftersom du ger ett sken av att vilja närma dig människor. Jämför man dig med jbig så är det uppenbart att jbig kör sitt "egna race" med "glimten i ögat" - vilket gör att man kan hålla en slags distans till det han skriver.
Både du och jbig går in i en slags besserwisser roll, som hela tiden syftar till att relativisera och underminera sin samtalsparner.
Jag ser egentligen inget fel i detta, jag själv har i min godhjärtade naivitet även gjort detta. Men jag var aldrig lika bitter som varken dig eller jbig. En till skillnad mellan dig och jbig, är att jbig är bitter men vågar inte erkänna detta utan istället går in i besserwisser rollen för att smeta över sin bitterhet. Skulle jbig inte vara bitter skulle han ha ett öppnare förhållningsätt.
Du ger alltså ett sken av att vilja möta den andre, detta kommer ur en slags uppriktighet i det du skriver. Problemet är bara att man, så fort man börjar prata med dig, så upphör detta.
Jag tycker det är lustigt att läsa dig och jbig diskutera. Ni verkar vara två av de personer som är mest osams med varandra på forumet, samtidigt som ni antagligen är de som ligger varadra närmast i praktiken, dock är är ni båda för självgoda och vill hela tiden trumfa över den andre.
Du säger att din intention inte är att "tuppa dig", men resultatet blir likväl en ständig kamp om tolkningsföreträde - du är helt enkelt bländad av dina "goda intentioner", vilket är problemet med all form av idealism.
Att du inte håller med mig i detta förvånar mig inte.
eller,
Att du säger att du håller med mig, och sen snabbt övergår till att göra anspråk på hur du säger att du "förstår vad jag menar" men att jag gör "vulgärtolkningar" förvånar mig inte heller.
Jag förväntar mig inte att du ska ta det minsta av detta till dig, jag förväntar mig att du ska spela ut en orgie av försvarsmenanismer mot mig, att anklaga mig för "dolda maktanspråk", "rationaliseringar", "idealism bortom praktiskt nytta", "vulgärtolkningar", "abstraktioner som i realiten är värdelösa eftersom detaljerna är borta". osv osv osv.
...
Dels är det en ständig kamp om vem som bäst kan axla ledarrollen.
Jag ger dig ledarrollen, gör vad du vill med detta forum, jag själv är helt dessillusionerad av att gång på gång studera hur dysfunktionell denna grupp (dvs ff) är.
Jag erkänner att mitt största behov är att få bekräftelse, i att få uppleva att mitt perspektiv också är viktigt och jag har fortfarande mina förhoppningar kring att hitta människor som dels har en glöd av att vilja veta, och dels som känner som jag och som kan dra mitt resonemang ännu längre, som kan gå genom mitt perspektiv och i slutet presntera för mig varför jag fastnat i "mitten av röret". Det jag möter när jag diskuterar med dig är dock något helt annat, du pratar i ett helt annat rör.
Det jag försöker säga är att jag ser relevansen i att prata ur dels Sceptiskt rör och dels ditt, det är mitt rör, men det är tydligen för "abstrakt, enkelt och menlöst" utifrån de fascinerande intellektuella äventyr du vill bjuda in alla andra till.
...
Jag känner att jag mer och mer släpper sakfrågor, speciellt ur människor som pratar ur sitt egna rör. Människor som pratar ur sitt egna rör har en funktion, och det är att de är väldigt bra att gå till när man har ett specifikt problem man behöver lösa.
Problemet är att mitt problem är mycket mer allmänt. Det rymms inte i era teorier. Jag är ledsen för det, och det är därför jag så sällan skriver på detta forum nuförtiden.
...
För mig handlar det om något mycket mer fundamentalt. Det handlar om att sätta upp "forum" eller "kommunikationsrum", där alla accepterar vissa premisser, så att diskussionen kan ha en solid bas att stå på, så att kvalitéen säkerställs. Det är därför jag f.n. är mer intresserad av att starta en egen plattform - vilket jag i denna tråd inte heller vill fördjupa mig i. Jag har inte tid att skriva mer om detta här. Jag har högre krav på innehåller än vad som händer i denna tråd.
För mig är uppriktighet det viktigaste, inte hurvida det andra säger är "politiskt korrekt" eller "sant", utan hur faktiskt människor upplever det. Och det CENTRALA i detta, är att det helt enkelt inte GÅR att reducera det andra säger till symptomatiska representaitoner av deras försvarsmekanismer.
Det plågsamma i att kommunicera med andra är för mig att se hur ärliga människor är i deras goda intentioner - samtidigt som det är pinsamt uppenbart hur oärliga de är mot sig själva.
Jag klarar inte av detta längre. Jag orkar inte vara med människor som lever i sådant självbedrägeri samtidgigt som de har goda intentioner att "hjälpa andra".
...
Jag har alltid varit väldigt ärlig mot sig själv, och i att syna andras självbedrägeri. Det jag har upptäckt är att denna form av ärlighet ofta uppfattas som obehaglig. Att de flesta inte kan hantera detta att andra lyfer fram deras egna självbedrägeri. Det är därför jag spolar filosofiforum och startar eget snart.
Andra kanske då tänker tanken: "men varför stannar du inte kvar, och deltar istället, skriver inlägg om detta?" osv... Nej jag känner att det inte räcker, eftersom detta inte är MITT forum. Det är vårat, (eller mer och mer erat då jag känner att jag inte får ut någon kvalité här). Många upplever att de har en gemenskap här. Problemet med vardagen är att vi har möten som vi upplever som frustrerade, och det är därför vi kommer till filosofiforum för att få våran frizon, där vi kan tillåtas ventliera våra tankar för att bli bekräftade om det vi som inte får plats i andra rum.
Ni har eran ateljé, ni har eran gemenskap här. Jag känner att detta forum är öppet, men det har ingen struktur, det ger inget fundamentalt stöd för diskussionerna, och jag vill inte förstöra det ni har.
Jag känner verkligen att de flesta av er inte är dedikerade på ett sätt som tilltalar mig. Jag vill inte skapa obehag och agera "Gud" då ni inte bett om det. Sanningsenlighet kommer bara till människor som vill ha det. Och även jag har mina dåliga perioder.
Det jag vill göra är att skapa ett helt nytt forum, som representerar diskussionerna på ett annat sätt än filosofiforum och där alla som skriver accepterar MITT kontrakt.
Dvs, jag ska skapa ett eget sällskap för de som är dedikerade till 100% att stötta varandra att växa, där de goda sidorna erkänns och beundras samtidigt de sämre sidorna lyfts fram i ett slags kärleksfull cirkel av fullständig och total uppmärksamhet och totalt dedikerat stöd. Där de svagare och mer nertrampade sidorna får ta plats och växa i en slags kärleksfull lekfullhet där ingen känner sig granskas, utan alla turas om att "offra" sin sanning genom en ritualiserad själsdöd - och detta är konfirmationens egentliga syfte - att erkänna och lyfta fram det svaga i ljuset för att ömmsa skinnet. Där uttalade explicta konkrakt existerar för att säkerställa allas enkilda individuella integritet i denna utvecklingsprocess. Där den mogna, ärliga och vuxna människan är idealet, och all praktik resonerar mot erkännandet av att vissa människor är mer vuxna i vissa områden än andra, samtidigt som vi måste låta alla växter blomma ut och manifestera sig på sitt egna sätt.
Och detta inkluderar mycket mer än ett internetforum.
Jag har en klar vision över hur detta ska genomföras i praktiken. Detta är de religiösa ritualernas egentliga funktion. Att vara meningskapande och skapa "avslut". Födsel, dop, konfimation, student, giftemål, begravning.
Dessa ritualer är "meningskapande", det gör en "stor markering" i vårat psyke, vilket gör att en "plattform" skapas, så att vi har något att falla tillbaka på när prövingar kommer.
Alla dessa markerar att människan faktiskt växer genom vissa nivåer och att både medvetandenivåer och socialanivåer faktiskt existerar och har en rätt att göra det, att det är högst naturligt med sunda hierarkier.
Filosofiforum är, på gott och ont en sandlånd. Men i längden är svårt att bo i sandslott.