Filosofiforum är en sandlåda

Ventilera dina personliga funderingar om smått och stort.

Moderator: Moderatorgruppen

Användarvisningsbild
PopJimmy
Inlägg: 2569
Blev medlem: 23 nov 2004 07:07

Filosofiforum är en sandlåda

Inläggav PopJimmy » 30 jul 2008 21:22

Detta är dels:
1. en avstickartråd,
2. ett konstaterande från mig till forumet samt
3.  en kommenterar till ett inlägg av Avantgardet:
http://www.filosofiforum.com/forum/vie ... ght=#99737


Denna tråd är INTE en dialog. Det är tänkt som en monolog. För mig finns INGET att diskuera i det jag säger. För mig är detta högst självklart och jag kommer inte rubba mig i min uppfattning.

Det går alltså inte att diskutera med mig i denna tråd.

Jag kan dock komma med förtydliganden som så önskas.

...

Jag har försökt vara tydlig, tar ansvar för eventuella felaktigheter, men även jag har gränser i tid och rum.

...

MVH,
Jimmy

Avantgardet skrev:Har du förlorat förmågan att konversera på vanligt sätt, eller söker du istället för att samtala med mig göra nåt annat, och må hända viktigare, som jag inte riktigt begriper vad det kan vara?
Jag är hemskt ledsen, men det är omöjligt att diskutera med dig eftersom du trotsar det jag försöker säga. Jag försöker presentera ett helhetsmaterial, och ur detta så lyfter du fram någon del som är ganska orelevat i förhållande till den helheten jag försöker måla upp. Du är aldrig nöjd med det som jag har att erbjuda, utan istället anklagar du mig konstant för dolda agendor och "rationaliseringar". Försöker man på djupet presentera något i detalj så kommer du alltid med en antitest på någon detalj, du bekräftar aldrig min helhet.

Jag har aldrig sagt att jag inte är mottaglig av kritik. Men du bekräftar aldrig det jag säger utifrån mitt sätt att se, utan du ska ständigt relativisera allting.

Det är helt enkelt omöjligt att komma överrens med dig. Ju mer jag försöker berätta något som JAG tror på. så ökar samtidigt ditt behov av att trotsa det jag säger - det är en propotionell relation.

Du säger att du tycker det är tråkigt att ingen vill skriva "djupa analyser" etc, men sanningen är att jag redan försökt göra detta med dig förut men tvingades i min djupaste frustration inse att du har bestämt dig vad du tror på.

Jag tycker du är skarp, problemet är bara att jag tycker att du gjort dig för bekväm. Du avfärdar det jag skriver genom ett givet mönster.

Jag har gjort försök då jag "går in" i "ditt" perspektiv genom att vända det mot dig själv, dvs att dekonstruera det du skriver, men då upplever du mig som "ojuste". Der är tydligen bara du som får använda de fula metoderna.

Vidare har jag försökt att "gå in" i "ditt" perspektiv, men denna gång med syftet att försöka se saker på ett sådant sätt som du jag upplever att du gör, dvs att försöka lära på ditt sätt. Men när jag gör detta, så blir det natirligtvis inte lika bra som när du gör det - helt naturligt jag är på ny mark som du själv går på dagligen. Detta bestraffar du även genom att kritisera mig av att inte vara lika sofistiskerad som dig.

Det är helt enkelt omöjligt att relatera till det du skriver, eftersom du bestraffer än hur man än förhållar sig. Det enda som är accepterat av dig, är att erkänna de teorier du tar anspråk i, och förkasta allt annat - samtidigt som man erkänner att du har bättre insikt än mig i de teorier du representerar.

Det är alltså "total underkastelse" du - i praktiken - vill att jag ska göra. Men naturligtvis är detta befogat från din sida, du har ju "goda intentioner", du har ju "folket" på din sida.

...

Du är ärligt talat, antagligen en av de minst uppmuntrande människorna att diskutera med som jag känner, eftersom du ger ett sken av att vilja närma dig människor. Jämför man dig med jbig så är det uppenbart att jbig kör sitt "egna race" med "glimten i ögat" - vilket gör att man kan hålla en slags distans till det han skriver.


Både du och jbig går in i en slags besserwisser roll, som hela tiden syftar till att relativisera och underminera sin samtalsparner.

Jag ser egentligen inget fel i detta, jag själv har i min godhjärtade naivitet även gjort detta. Men jag var aldrig lika bitter som varken dig eller jbig.  En till skillnad mellan dig och jbig, är att jbig är bitter men vågar inte erkänna detta utan istället går in i besserwisser rollen för att smeta över sin bitterhet. Skulle jbig inte vara bitter skulle han ha ett öppnare förhållningsätt.



Du ger alltså ett sken av att vilja möta den andre, detta kommer ur en slags uppriktighet i det du skriver. Problemet är bara att man, så fort man börjar prata med dig, så upphör detta.



Jag tycker det är lustigt att läsa dig och jbig diskutera. Ni verkar vara två av de personer som är mest osams med varandra på forumet, samtidigt som ni antagligen är de som ligger varadra närmast i praktiken, dock är är ni båda för självgoda och vill hela tiden trumfa över den andre.

Du säger att din intention inte är att "tuppa dig", men resultatet blir likväl en ständig kamp om tolkningsföreträde - du är helt enkelt bländad av dina "goda intentioner", vilket är problemet med all form av idealism.



Att du inte håller med mig i detta förvånar mig inte.

eller,

Att du säger att du håller med mig, och sen snabbt övergår till att göra anspråk på hur du säger att du "förstår vad jag menar" men att jag gör "vulgärtolkningar" förvånar mig inte heller.



Jag förväntar mig inte att du ska ta det minsta av detta till dig, jag förväntar mig att du ska spela ut en orgie av försvarsmenanismer mot mig, att anklaga mig för "dolda maktanspråk", "rationaliseringar", "idealism bortom praktiskt nytta", "vulgärtolkningar", "abstraktioner som i realiten är värdelösa eftersom detaljerna är borta". osv osv osv.

...

Dels är det en ständig kamp om vem som bäst kan axla ledarrollen.



Jag ger dig ledarrollen, gör vad du vill med detta forum, jag själv är helt dessillusionerad av att gång på gång studera hur dysfunktionell denna grupp (dvs ff) är.

Jag erkänner att mitt största behov är att få bekräftelse, i att få uppleva att mitt perspektiv också är viktigt och jag har fortfarande mina förhoppningar kring att hitta människor som dels har en glöd av att vilja veta, och dels som känner som jag och som kan dra mitt resonemang ännu längre, som kan gå genom mitt perspektiv och i slutet presntera för mig varför jag fastnat i "mitten av röret". Det jag möter när jag diskuterar med dig är dock något helt annat, du pratar i ett helt annat rör.

Det jag försöker säga är att jag ser relevansen i att prata ur dels Sceptiskt rör och dels ditt, det är mitt rör, men det är tydligen för "abstrakt, enkelt och menlöst" utifrån de fascinerande intellektuella äventyr du vill bjuda in alla andra till.

...

Jag känner att jag mer och mer släpper sakfrågor, speciellt ur människor som pratar ur sitt egna rör. Människor som pratar ur sitt egna rör har en funktion, och det är att de är väldigt bra att gå till när man har ett specifikt problem man behöver lösa.

Problemet är att mitt problem är mycket mer allmänt. Det rymms inte i era teorier. Jag är ledsen för det, och det är därför jag så sällan skriver på detta forum nuförtiden.

...

För mig handlar det om något mycket mer fundamentalt. Det handlar om att sätta upp "forum" eller "kommunikationsrum", där alla accepterar vissa premisser, så att diskussionen kan ha en solid bas att stå på, så att kvalitéen säkerställs. Det är därför jag f.n. är mer intresserad av att starta en egen plattform - vilket jag i denna tråd inte heller vill fördjupa mig i. Jag har inte tid att skriva mer om detta här. Jag har högre krav på innehåller än vad som händer i denna tråd.


För mig är uppriktighet det viktigaste, inte hurvida det andra säger är "politiskt korrekt" eller "sant", utan hur faktiskt människor upplever det. Och det CENTRALA i detta, är att det helt enkelt inte GÅR att reducera det andra säger till symptomatiska representaitoner av deras försvarsmekanismer.

Det plågsamma i att kommunicera med andra är för mig att se hur ärliga människor är i deras goda intentioner - samtidigt som det är pinsamt uppenbart hur oärliga de är mot sig själva.

Jag klarar inte av detta längre. Jag orkar inte vara med människor som lever i sådant självbedrägeri samtidgigt som de har goda intentioner att "hjälpa andra".

...

Jag har alltid varit väldigt ärlig mot sig själv, och i att syna andras självbedrägeri. Det jag har upptäckt är att denna form av ärlighet ofta uppfattas som obehaglig. Att de flesta inte kan hantera detta att andra lyfer fram deras egna självbedrägeri. Det är därför jag spolar filosofiforum och startar eget snart.

Andra kanske då tänker tanken: "men varför stannar du inte kvar, och deltar istället, skriver inlägg om detta?" osv... Nej jag känner att det inte räcker, eftersom detta inte är MITT forum. Det är vårat, (eller mer och mer erat då jag känner att jag inte får ut någon kvalité här). Många upplever att de har en gemenskap här. Problemet med vardagen är att vi har möten som vi upplever som frustrerade, och det är därför vi kommer till filosofiforum för att få våran frizon, där vi kan tillåtas ventliera våra tankar för att bli bekräftade om det vi som inte får plats i andra rum.

Ni har eran ateljé, ni har eran gemenskap här. Jag känner att detta forum är öppet, men det har ingen struktur, det ger inget fundamentalt stöd för diskussionerna, och jag vill inte förstöra det ni har.


Jag känner verkligen att de flesta av er inte är dedikerade på ett sätt som tilltalar mig. Jag vill inte skapa obehag och agera "Gud" då ni inte bett om det. Sanningsenlighet kommer bara till människor som vill ha det. Och även jag har mina dåliga perioder.

Det jag vill göra är att skapa ett helt nytt forum, som representerar diskussionerna på ett annat sätt än filosofiforum och där alla som skriver accepterar MITT kontrakt.

Dvs, jag ska skapa ett eget sällskap för de som är dedikerade till 100% att stötta varandra att växa, där de goda sidorna erkänns och beundras samtidigt de sämre sidorna lyfts fram i ett slags kärleksfull cirkel av fullständig och total uppmärksamhet och totalt dedikerat stöd. Där de svagare och mer nertrampade sidorna får ta plats och växa i en slags kärleksfull lekfullhet där ingen känner sig granskas, utan alla turas om att "offra" sin sanning genom en ritualiserad själsdöd - och detta är konfirmationens egentliga syfte - att erkänna och lyfta fram det svaga i ljuset för att ömmsa skinnet. Där uttalade explicta konkrakt existerar för att säkerställa allas enkilda individuella integritet i denna utvecklingsprocess. Där den mogna, ärliga och vuxna människan är idealet, och all praktik resonerar mot erkännandet av att vissa människor är mer vuxna i vissa områden än andra, samtidigt som vi måste låta alla växter blomma ut och manifestera sig på sitt egna sätt.


Och detta inkluderar mycket mer än ett internetforum.



Jag har en klar vision över hur detta ska genomföras i praktiken. Detta är de religiösa ritualernas egentliga funktion. Att vara meningskapande och skapa "avslut". Födsel, dop, konfimation, student, giftemål, begravning.

Dessa ritualer är "meningskapande", det gör en "stor markering" i vårat psyke, vilket gör att en "plattform" skapas, så att vi har något att falla tillbaka på när prövingar kommer.

Alla dessa markerar att människan faktiskt växer genom vissa nivåer och att både medvetandenivåer och socialanivåer faktiskt existerar och har en rätt att göra det, att det är högst naturligt med sunda hierarkier.


Filosofiforum är, på gott och ont en sandlånd. Men i längden är svårt att bo i sandslott.

Användarvisningsbild
PopJimmy
Inlägg: 2569
Blev medlem: 23 nov 2004 07:07

Inläggav PopJimmy » 30 jul 2008 22:30

Nu vet jag varför.

Du har inte sorgen.

Du har stängt dörren till sorgen och därför är din passion inte tillräckligt stark för att bryta sönder dina egna försvarsmekanismer.

...

Passion och medvetande kommer alltid ur genomlidandet, inte genom ekomiska förhållanden.

Du har lidigt, men du har inte genomlidigt, på vägen har din identitet hakat sig fast i falska dikotomier som är din representation av godhet/ondska. Att fastna i detta är i grund och botten att fastna i slavmoral.

...

Det handlar inte om att kasta ut "klass-samhället", utan att utrota alla former av identitets-barriärer - och det är här man för första gången upplever SORGEN vilket är något mycket mer fansansfullt och storslaget än sorgen (dvs egots självömkan).

...

SORGEN är för mig, alla former av missbruk och missförstånd i kommunikationen.

Jag kan inte säga detta mer tydligt.

Antingen så känner du sorgen och fortsätter trotsa, eller så känner du SORGEN vaknar upp.

...

SORGEN är så fasansfullt smärtsam att vi inte ensamt vågar möta den och erkänna den för vad den är. Och det är därför vi behöver varandras stöd i processen.


Livet är i sin natur, redan djupt orättvist. Vi måste vakna upp och inse att alla små "artficiella sorger" vi skapar då vi inte tar ansvar för alla sorg bara föder på SORGEN.



Vi kan inte rädda världen från SORGEN och detta är SORGENS natur. Sorgen föds i födelsetraumat, då vi skiljs av från allt som betyder något.

Vi måste inse att storslagna och abstrakta "goda intentioner" aldrig kommer att infrias. Det enda som står i vår makt är att försöka skapa miljöer och situationer där det "goda valet" upplevs som det mest rimliga. Detta är i praktiken väldigt svårt, eftersom vi alla är inkastade i denna gigantiska cirkus tillsammans. Det är därför vi behöver strukturer.

Men strukturerna får aldrig bli så spektakulära och ambitiösa att de tränger bort all plats för SORGEN - här skapas nämligen (den grandiosa) onskan.

...

Vet ni varför människor gör ont? Jo, jag ska förklara vad ondskans mysterium är.

Ondskan är den människa som förnekat SORGEN så pass mycket att den är helt emotionellt avtrubbad. SORGEN är så pass stark att den slår ut ALLA andra känslor. Våra känslor är väldigt finkänsliga, det är det bästa instrument vi har för att navigera i våran omgivning. Människor som blir slagna, och som TILL OCH MED bestraffas för att sin uttrycka sin sorg blir sjuka. Denna sjukdom är ondskan.

Vad är det ondskan vill? Jo, det ondskan, djupast av att vill göra, är att se sig själv, att förlösa sig själv, men det enda sättet ondskan tillåts att ta plats är att skapa den i andra människor. Då bekräftar ondskan sin eget fundament, dvs sorgen/smärtan.

Har ni tänkt på att, det viktigaste för en ond människa är att SE och HÖRA andra människor lida? Att skapa ondska utan att få den bekräftad, räcker inte för den onda människan. Han måste SE den. Men samtidigt ser han den inte medvetet. Det är därför hans blick är så frånvarande.

Ondskan är "mysterisk" just eftersom den alltid är omedveten. SORGEN/smärtan är däremot alltid medveten. Sorgen och smärtan definierar det som är verkligt. Allt annat är bara en lättsam estetisk lek/upplevelse.


Sorgen är så att säga "grunden" som vi sedan bygger vidare på. Resandet genom och upp från SORGEN är passionen, som skapar etiken.

Viktigt är att jag inte romantiserar SORGEN. Det enda som skapar en (förvirrad) estetik av SORGEN är romantiken. (Och det mest framträdande landet för denna förvirrade romantik är Tyskland med sin förvirrade idealism, goth och pornografi).

Etik utan sorg är ett liv innanför skyddade murar för LIVET, den karaktäriseras av sin "naiva lättsamhet".

Sanning är alla anspråk som strålar från passionen.

Passionen går genom etiken, och när den är fullbordad har den återskapat estetiken, harmonin är nu "återställd". Och alla går ut ur bion.

Godnatt.

Användarvisningsbild
Skogsälvan
Avslutat konto
Inlägg: 5809
Blev medlem: 28 jun 2005 18:54

Inläggav Skogsälvan » 30 jul 2008 22:36

Lustigt nog skulle Avant kanske valt samma rubik för sina åsikter/tankar.

Eh, det känns som jag sabbar balansen. Jag ska försöka vara tystare. Sån´t här mittemellanfolk som mig hamnar alltid i kläm och screwar till rythmen. Men! Eftersom jag har kommit bra överens med avant under en längre period, trots att vi är väldigt olika, så tror jag att du också kan det jimmy. Ja, jag hörde vad du sa; du vill inte diskutera det och jag säger vad jag säger bara för att jag vill att du ska höra det, du behöver inte kommentera det.

Användarvisningsbild
Loke
Inlägg: 502
Blev medlem: 03 dec 2003 17:16

Inläggav Loke » 30 jul 2008 22:36

För mig har det gått så långt med Avantgardet att jag distanserar mig till vad han säger. Jag upplever ingen äkta kontaktvilja i honom, svaren kommer så snabbt och rinnande, men det är ur en rent intellektualiserad domän. Jag pratar om honom nu, eftersom jag har tappat tron till att tala till honom. Beundransvärt inlägg av dig Jimmy, att du verkligen ärligt fortfarande öppnar upp och beskriver så väl. Det ger tillit.

Ett internetforum kan inte ge dig det du söker, inte med den ambitionen. I så fall måste det vara ett slutet forum, med människor som du känner och gått igenom djupa känslomässiga och existentielt öppnande processer med.

Det är uppenbart hur distanserad jag är när jag skriver detta, sittandes ensam framför datorn. Snabbt glider bilderna av vem/vilka jag kommunicerar med in och ut ur mitt sinne och ger skiftande ramar för det jag skriver.

För mig har forumet ändå ett värde, trots det distanserade och begränsande sammanhanget för kommunikation är det ändå ett andningshål i mitt databaserade jobb, där min kontakt med kollegorna i de flesta fall ändå är sämre än med er på forumet. Som tur är finns det undantag (på jobbet). Förutom Johan är du en av de personer Jimmy som starkast kan ge mig en frihetskänsla att läsa, en frihet från de begränsningar som präglar kommunikation i vardagen.

Känns som jag kan gojja på länge, eller bara sluta här. Men en fråga till dig först. Hur verklig är din vilja att bygga upp det du beskriver? Har du möjligheten att ta ledningen för något sådant alls, tillitsmässigt? Själv har jag ju redan ett sådant sammanhang.

I alla fall kommer jag som jag skrev i mitt pm till dig till Stockholm i helgen och skulle gärna ha ett möte med ambitionen av att vara ett ärligt och klarsynt möte med dig.

Användarvisningsbild
Skogsälvan
Avslutat konto
Inlägg: 5809
Blev medlem: 28 jun 2005 18:54

Inläggav Skogsälvan » 30 jul 2008 22:42

Med risk för att låta som grannen: NI HAR MISSUPPFATTAT AVANTS VARMA INTENTIONER.

Användarvisningsbild
PopJimmy
Inlägg: 2569
Blev medlem: 23 nov 2004 07:07

Inläggav PopJimmy » 30 jul 2008 22:46

Skogsälvan skrev:Med risk för att låta som grannen: NI HAR MISSUPPFATTAT AVANTS VARMA INTENTIONER.
Men det jag försöker säga är att goda intentioner inte räcker.

Jag har längre försvarat allt typ av agerande utifrån detta resonemang.

Men problemet är att det i förlängningen underminerar människors ansvar inför de val de gör.

Därför är det för mig viktigare att prata om det "goda valet" snarare än den "goda intentionen".

...

Problemet med det "goda valet" är dock att det är mycket svårare att upprätthålla, än den "goda intentionen".

...

Jag vet att jag är hänsynslös när jag dömmer.

Och det är klart att jag förstår att den goda intentionen är viktig. Anledningen att jag diskuterar med just Avantgardet, är för att han är den som mest driver på den "goda intentionen".

Användarvisningsbild
PopJimmy
Inlägg: 2569
Blev medlem: 23 nov 2004 07:07

Inläggav PopJimmy » 30 jul 2008 22:49

Och som jag har poängterat: Den "goda intentionen" är helt värdelös om människan med intentionen inte har en sund relation till SORGEN.

Det räcker inte att säga att man ska bekämpa "kapitalismen", inte för mig iaf.

Men på det här forumet kanske det räcker.

Användarvisningsbild
Skogsälvan
Avslutat konto
Inlägg: 5809
Blev medlem: 28 jun 2005 18:54

Inläggav Skogsälvan » 30 jul 2008 23:01

Men förihelvete Jimmy! Han har en annan syn på hur kunskap ska erhållas än dig och mig. Han läser mängder med böcker och vill diskutera ur det perspektivet, lite "konkret saklighet med ´fakta´" Det vill många som intresserar sig för filosofi. Jag kan inte säga att han gör fel. Det här stället kommer att förvandlas till rena flumhörnan utan avant o verkligen om Auk pyser också. Är det det du vill?

Användarvisningsbild
PopJimmy
Inlägg: 2569
Blev medlem: 23 nov 2004 07:07

Inläggav PopJimmy » 30 jul 2008 23:11

Skogsälvan skrev:Men förihelvete Jimmy! Han har en annan syn på hur kunskap ska erhållas än dig och mig. Han läser mängder med böcker och vill diskutera ur det perspektivet, lite "konkret saklighet med ´fakta´" Det vill många som intresserar sig för filosofi. Jag kan inte säga att han gör fel. Det här stället kommer att förvandlas till rena flumhörnan utan avant o verkligen om Auk pyser också. Är det det du vill?
Visst, men kunskap är värdelös i sig själv, den kan även missbrukas, och skapar onödigt mycket "tupperi" för min smak. Kunskap har relevans i "specialområden" som jag tidigare nämt. Behöver jag tips på hur jag målar väggen så vänder jag mig antingen till internet eller en till en proffessionell målare.

...

Men som jag sa, kanske ligger ribban redan lagom högt? Jag har inga anspråk på "forumet". Jag söker bara sanningsenlighet.

Användarvisningsbild
Skogsälvan
Avslutat konto
Inlägg: 5809
Blev medlem: 28 jun 2005 18:54

Inläggav Skogsälvan » 30 jul 2008 23:18

Men... varför stannar du inte då och varför utser du avant som syndabock att du drar? Tänk om nu! Du har gett mig mycket. Det har förvisso avant också gjort, men jag skulle sakna dig. Japp, jag skulle verkligen sakna dig  :( Jag vill se MÅNGFALD annars tröttnar jag fort.

Användarvisningsbild
PopJimmy
Inlägg: 2569
Blev medlem: 23 nov 2004 07:07

Inläggav PopJimmy » 30 jul 2008 23:33

Skogsälvan skrev:Men... varför stannar du inte då och varför utser du avant som syndabock att du drar?
Av dubbla anledningar. Dels för att han är den på forumet som gör mig mest frustrerad och utmanad.

Och dels att han gör stora anspråk på sanningsenlighet samtidigt som han är den på formet som hårdast anklagar mig för att inte vara sanningsenlig, samtidgit som jag märker att han är sårad och inte vill erkänna det. Han väljer bitterheten. Men samtidgit ser jag mycket potential.

Kanske är det så att vi aldrig kommer att komma överrens, och så är det inte mer med det.

Klart jag ser det ärliga och goda i det han gör. Jag själv ser också upp till Marx. Men jag är som sagt mer lagd åt det andliga hållet. Och det som stör mig, är att jag inte på något sätt avfärdar Marx. Jag avfärdar inte heller "postmodernister", jag tycker att de har mycket att komma med - men bara "längs vägen". Dock har jag aldrig sett honom visa någon som helst förståelse för den litteratur jag själv relaterar till som min "primär litteratur".

Jag försöker också kasta saker som jag tror ligger mellan mig och honom, Habermas t.ex. Men jag får ett väldigt svalt bemötande.

Jag upplever att Habermas har väldigt mycket att ge - trots att jag inte läst honom själv ännu.

Jag vill se MÅNGFALD annars tröttnar jag fort.
Själv har jag både kabel och tjärrkontroll, men jag tröttnar ändå.

Användarvisningsbild
Skogsälvan
Avslutat konto
Inlägg: 5809
Blev medlem: 28 jun 2005 18:54

Inläggav Skogsälvan » 30 jul 2008 23:46

Tänk om, jimmy. Att du drar berör inte bara dig, utan mig och flera andra också. Ok, du har en konfliktartad relation till avant. Vad sägs om att försöka lösa den? Ni behöver ju inte vara överens på alla punkter för det. Och det är väl inte bara avant det handlar om? Du har många läsare. Många uppskattar att ta del av dina tankar. Jag tror att några uppskattar att ta del av mina tankar också. Skulle jag inte göra det så skulle jag sluta skriva.

Användarvisningsbild
Zokrates
Inlägg: 9945
Blev medlem: 14 maj 2007 02:27

Inläggav Zokrates » 31 jul 2008 00:08

PopJimmy skrev:Kan jag få eran uppmärksamhet för en sekund?

Ska jag berätta varför jag är här? Detta är ett forum. Jag vill åkalla oss till ett möte. De flesta kanske rycker på axlarna när jag säger detta. Men jag vill verkligen betona att detta är allvar. Jag har i denna tråd, tänkt att, för er, skapa ett "gemensamt rum".

...

Alla som vill delta måste acceptera det sociala kontrakt jag här deklarerar, och anledningen att det är "mitt" konktrakt som råder - är för att anledningen att denna tråd startades för för att jag hade en "idè" (eller jag kan kalla det ett "sinnestillstånd") som jag vill kommunicera till alla som deltar. "Sinnestillståndet" är en slags "gemensam öppning" för att senare kunna ge plats åt våra respektive bakgrund/"individualitet". Jag skulle även kunna kalla denna idé för en "aning". Jag har alltså "en aning" om varför vi är här.

De som är här måste alltså acceptera/internalisera mina regler.

...

Anledningen att jag deklarerar det, är för att ge oss en grund, ett gränssnitt för oss alla att förhålla sig till. När ni har "accepterat" mitt kontrakt, så är det inte längre "mitt" utan "gruppens", vi har då gått in i fas 2. Jag återkommer till vad detta innebär om vi kommer dit.

Det som "avgör" om vi kommer "dit", är om tillräckligt många accepterar mitt kontrakt, alltså accepterar en "viss standard" för hur kommunikationen i denna tråd bör gå till.

...

Så vad gör vi här?

Det är något som fört oss alla hit, är vad jag vill diskutera. Det går att sammanfatta i frågan "Varför är vi här?".

Jag kan ge ett smakprov på "Varför vi är här?": det hela är väldigt enkelt, människan är ett socialt djur - med sociala behov - att du ÄR HÄR bekräftar redan mitt "grundantagande". Det jag vill göra för er är att ge en vision över hur vi tillsammans kan tillfredställa våra sociala behov. De "grundantaganden" jag är här för att belysa är något som gäller för oss alla. Man skulle kunna beskriva det som att vi vill förstå våran "historia" fram till detta ögonblick. Men samtidigt så kommer detta att ge en "aning" om vart vi är påväg. Våran "historia" säger något om "kampen om våra rättigheter", dvs våran "civilisation", dvs den deklaration som klargör våra behov och vårat syfte, och med "vårat" menar jag "människan i sin helhet".

Detta är väldigt enkelt. Människan är väldigt enkelt. Skulle jag hitta enklare sätt att dela denna "aning" med er, skulle jag göra detta. Jag fordrar alltså ödmjukhet hos er i denna "värvning"  - för den dialog jag själv för inom mig själv och som jag vill manifestera i mötet.

...

Jag ber alla att släppa stridsyxan och underkasta er mitt kontrakt. Se det som en övning i tillit (om du är lagd åt det naiva/troende/positiva hållet) - eller som en praktiskt studie i att bli hjärntvättad (om du är lagd åt det cyniska/misstorende/negativa hållet).Vi har behovet av att underkasta oss ett socialt kontrakt. Du behöver inte oroa dig, det kommer att finnas mycket plats för skilda åsikter - när vi väl lyckats fungera som en sammarbetade grupp. Vi är här i första hand för att vi vill mötas, och i andra hand för att vi är olika - av "olika kön".

Mötet är intimt. Precis som två oskulder möter varandra för första gången. Men jag är inte oskuld, men för mig finns det intima mötet med livet fortfrande kvar - och detta vill jag skapa utrymme för i denna tråd.



Vissa skribenter har ingen ännu utvecklad förmåga att "älska genom ord", de vill sysselsätta sig med våldtäkter på språket och sin parner genom att ge ett sken av att vilja mötas. Våldtäktsmannen har så att säga "Kuken i fittan" - men syftet var aldrig att möta sin parner, utan att definiera upp maktförhållanden/roller, att förnedra sin parner.

Missförstå mig inte - jag älskar förnedringsex av den mest dekadenta sorten - min beskrivning av vad jag i andra sammanhang drömmer om skulle antingen få dig att känna avsmak - men ett sådant möte kräver ett helt annat "socialt rum" och helt andra roller, och de typer av människor hittar jag på andra mötesplatser, som t.ex. "darkside".

...

Alla har dessa behov, både att förnedra och att mötas intimt. Ingen poäng att förneka detta i denna tråd. Men vi lämar som sagt yxan hemma. På andra ställen kan du våldta, det jag försöker göra här är att etablera ett "Sanctuary". http://en.wikipedia.org/wiki/Sanctuary

...

Jag försöker åkalla det intima. Min förfrågan till er nu är: Vill vi mötas i det intima? Eller vill vi fortsätta med verbal våldtäkt?
Citat:
Att åkalla är att på ett högtidligt sätt ta kontakt med någon viss gudom eller högre makt. Åkallan kallas själva utförandet av denna rit eller ceremoni.

http://susning.nu/%C5kalla

...

Valet är upp till er.
_________________
Vissa studerar andras galenskap, andra studerar sin egen.



Varför är det så viktigt att vara ledaren, är man ingen Alfahanne så är man det inte, punkt slut...

Användarvisningsbild
PopJimmy
Inlägg: 2569
Blev medlem: 23 nov 2004 07:07

Inläggav PopJimmy » 31 jul 2008 00:08

Skogsälvan skrev:Men... varför stannar du inte då och varför utser du avant som syndabock att du drar?
Av dubbla anledningar. Dels för att han är den på forumet som gör mig mest frustrerad och utmanad.

Och dels att han gör stora anspråk på sanningsenlighet samtidigt som han är den på formet som hårdast anklagar mig för att inte vara sanningsenlig, samtidgit som jag märker att han är sårad och inte vill erkänna det. Han väljer bitterheten. Men samtidgit ser jag mycket potential.

Kanske är det så att vi aldrig kommer att komma överrens, och så är det inte mer med det.

Klart jag ser det ärliga och goda i det han gör. Jag själv ser också upp till Marx. Men jag är som sagt mer lagd åt det andliga hållet. För mig är vilja till det materiella intimt förknippad med en slags "borgerlighet" (för att tillåta mig använda ett sådant begrepp). Marxister som Avantgardet och suchanother är bittra och det tolkar jag som ett slags underliggande vilja till "borgerlighet". De är borgare i sin filosofi, men de föddes inte privilegiet och därav bitterheten/avundsjukan. Jag tycker inte att man kan vinna på "borgarnas planhalva" och därför väljer jag den andliga vägen.

Avantgardet tycker antagligen att Andlighet är ett slags hycklande i förhållande till det materiella, och att prästen är den mest onde av oss alla eftersom han förespråkar andlighet men samtidigt tar skatterna från oss andra när vi är satt i prästens hypnos. Han tycker antagligen att det är avsmakligt att ge avkall på det materiella åt borgaren (och prästen - som egentligen är borgare). Men man kan snabbt påpeka att (för att ge ett exempel) Kina "fick igenom" Marx idéer, och att det visst inte heller befriade folket, utan att kommunistpartiet är precis lika onda som prästerna (kommunistledarna talar dock inte om att det materiella är värdelöst, utan att det materiella istället "bör delas lika") samtidigt som kommunistledarna snor det mesta av guldet själva.

Men då är Avantgardet antagligen snabb att inväda: "Men de dumma Kineserna 'missförstod' Marx, klasskampen måste gå genom kapitalismen" (osv/etc). Men han är nog samtidigt inte lika snabb att påpeka att prästerna 'missförstod' det religiösa budskapet - här var det nämligen inte fel på prästerna - utan på religionen. I Kinesernas fall verkar stämmer detta antagligen inte, här var det "bara" fel på Kineserna, inte på teorin (som de aldrig förstod).


Detta är som sagt, en väldigt förenkling. Jag antar att det brinner i fingrarna för Avantgardet att påpeka alla "logiska" detaljer och "fakta" som så att säga "stödjer" hans ståndpunkt, men han är nog lika ivrig att relativisera bort alla argument jag kommer med och reducera dessa till en "materialistisk bas", s.a.s. och hur mina "förenklingar inte håller" etc. Men för mig är det onödigt i att gå in på detaljer, om vi inte ens kan vara överens om det mest grundläggande.


Samtidgit som Avantgardet i teorin håller hårt om det materiella, verkar det som att han i praktiken inte gör det. Hans droganvändande är för mig ett symptom på att han egentligen vill ha en religiösa upplevelsen inte materiella ägodelar. Detta menar jag inte är "hycklande", snarare underligt utifrån mitt sätt att resonera. Här måste jag erkänna att jag inte alls förstår hur han resonerar - och detta menar jag inte i en retorisk mening - utan i en faktisk, ärlig, mening.


Och det som stör mig, är att jag inte på något sätt avfärdar Marx. Jag avfärdar inte heller "postmodernister", jag tycker att de har mycket att komma med - men bara "längs vägen". Dock har jag aldrig sett honom visa någon som helst förståelse för den litteratur jag själv relaterar till som min "primär litteratur".

Jag försöker också kasta saker som jag tror ligger mellan mig och honom, Habermas t.ex. Men jag får ett väldigt svalt bemötande.

Jag upplever att Habermas har väldigt mycket att ge - trots att jag inte läst honom själv ännu.

Jag vill se MÅNGFALD annars tröttnar jag fort.
Själv har jag både kabel och tjärrkontroll, men jag tröttnar ändå.

Användarvisningsbild
PopJimmy
Inlägg: 2569
Blev medlem: 23 nov 2004 07:07

Inläggav PopJimmy » 31 jul 2008 00:10

Zokrates skrev:Varför är det så viktigt att vara ledaren, är man ingen Alfahanne så är man det inte, punkt slut...
Om det är "punkt slut" för dig, varför tar du dig då tiden att säga detta till mig?


Återgå till "Tankar och känslor"

Vilka är online

Användare som besöker denna kategori: 12 och 0 gäster