Ondska=god+ond

[Clouds flashback]

Jag har tänkt lite på den här frågan. Kolla i fall någon kan få någon hjälp.
Är det inte så att godhet kan existera utan ondska.?

Till exempel om jag har en bokhylla som jag ger bort till en bekant till en vän. Själv klarar mig eftersom jag ville bygga en ny bokhylla.
Skulle inte detta vara något gott utan ont?

Men jag har inte hittat motsatsen till detta än.
Kan någon av er hjälp till med detta?

[Logos]

Det är ont om svart och vitt i livet. Tittare man närmare är det mesta grått.

[LJUSUPPLEVELSE]

Jag har tänkt lite på den här frågan. Kolla i fall någon kan få någon hjälp.
Är det inte så att godhet kan existera utan ondska.?

Till exempel om jag har en bokhylla som jag ger bort till en bekant till en vän. Själv klarar mig eftersom jag ville bygga en ny bokhylla.
Skulle inte detta vara något gott utan ont?

Men jag har inte hittat motsatsen till detta än.
Kan någon av er hjälp till med detta?

vill man hitta motargument , är det alltid lätt ...

Tack vare din "snällhet" får han dras med en gammal bokhylla , som han inte valt själv .

Om jag hade varit Gud ... och skulle skapa ett universum där ondska omöjligtvis skulle existera , hur skulle det se ut då ?  :idea:

mvh

[Marksa]

Om jag hade varit Gud ... och skulle skapa ett universum där ondska omöjligtvis skulle existera , hur skulle det se ut då ?  :idea:

mvh

Om du har medlidande med allt och alla runt dig. Lever dig in i medmänniskans och biosfärens situation både i glädjen och sorgen. Så har du förminskat "ondskan" betänkligt. Om vi andra gjorde likadant så våre det som om det som kunde kallas "ondska" nästan försvunnit. Nu är det så att Egoismen går hand i hand med ondskan. Så Ondskan kommer säkert att bestå, även om du är gud.

[LJUSUPPLEVELSE]

Om jag hade varit Gud ... och skulle skapa ett universum där ondska omöjligtvis skulle existera , hur skulle det se ut då ?  

Jag ställer en fråga Marksa ...
Kan du föreställa dig ett universum utan ondska / det onda ?
Är universum redan ett ställe utan ondska/ det onda och kan det hända att vi föreställer oss bara att ondska finns ?
Är allt precis som det ska , utan påhittet ondska ?
Är vi förprogrammerade med ondska i oss ?
Behövs det negativa i självkontrollen och kontrollerandet , kan man klara sig på det positiva bara ?

mvh

[Algotezza]

Jag har tänkt lite på den här frågan. Kolla i fall någon kan få någon hjälp.
Är det inte så att godhet kan existera utan ondska.?

Till exempel om jag har en bokhylla som jag ger bort till en bekant till en vän. Själv klarar mig eftersom jag ville bygga en ny bokhylla.
Skulle inte detta vara något gott utan ont?

Men jag har inte hittat motsatsen till detta än.
Kan någon av er hjälp till med detta?

Vad menas med gott och ont? Filosofiskt sett? Är vi alla överens om vilken betydelse vi lägger i dem? Jfr diskussionen kring begreppet evighet...

Ont - rär det det som orsakar lidande och smärta, kanske ONÖDIG lidande och smärta, men vilken smärta och vilket lidande är nödvändiga?

Gott - det som skapar behag - långsiktigt eller kortsikigt? Godhet - stryka andra inställsamt medhårs för stunden eller...?

Eller ont - det obehagliga; gott - det behagliga?

Ont och gott - något absolut eller något relativt?

Perspektivbetingat? Gott för en är ont för en annan... och vice versa...

Hur undvika etisk relativism (om den nu måste undvikas)?

undrar Algotezza

[Marksa]

Om jag hade varit Gud ... och skulle skapa ett universum där ondska omöjligtvis skulle existera , hur skulle det se ut då ?  

Ja du, en gång då, enligt dina premisser.  notworthy
Detta går ej att svara på då jag inte vet mer om dig som Gud. Hur ser din moralkod ut. Är den absolut. Och i så fall var går gränsen mellan ont och Gott.
Tillåter du egoism? I så fall hur kan egoisn finnas i en värld utan ondska?
Tillåter du individualism? Då måste du vara väldigt nogrann så att detta inte leder till egoism?

I övrigt se mitt svar ovan...

Jag ställer en fråga Marksa ...

Inte en utan flera....

Kan du föreställa dig ett universum utan ondska / det onda ?

Om du har medlidande med allt och alla runt dig. Lever dig in i medmänniskans och biosfärens situation både i glädjen och sorgen. Så har du förminskat "ondskan" betänkligt. Om vi andra gjorde likadant så våre det som om det som kunde kallas "ondska" nästan försvunnit.
Så ja jag kan tänka mig en värld utan ondska.

Är universum redan ett ställe utan ondska/ det onda och kan det hända att vi föreställer oss bara att ondska finns ?

Jag ser nog inte så mycket ondska i universum som sådant, men att människan i sig kababel till onda hanlingar (handlingar som inte befrämjar individen i ena änden och i den andra hela biosfären). Och ja detta är inte relativt utan mätningsbart.

Är allt precis som det ska , utan påhittet ondska ?

Så upplyst ser jag mig inte....Allt är inte som det ska. Det är en ständig kraftmättning mellan det som gynnar de få, och det som är bra för oss alla nu och i framtiden.

Är vi förprogrammerade med ondska i oss ?

Vi är förprogramerade att se till oss själva och de som är närmast oss.

Behövs det negativa i självkontrollen och kontrollerandet , kan man klara sig på det positiva bara ?

Positiv kontroll är att eftersträva. Eller snarare en positiv syn på utveckling och mognad. Oftast så görs sk onda handlingar ur ett för snävt pepektiv. Att se världen som en större och sammanhållen enhet är svårt, men ju vidare vår vye blir desto färre inskränta "onda" handligar utför människan.

Med en positivistisk och idelistisk anda

Marksa

[LJUSUPPLEVELSE]

Jag har omöjligt svårt att föreställa mig en värld utan ondska.
Alltför mycket bidrar till att det finns så mkt ondska som det faktiskt finns.
Framförallt alla basala behov (mat,hem,sömn,sex) , men också behovet av att förverkliga sig själv ,  kulturen , och allt som utspelat sig i det förflutna.
Den som ger sig in i leken får leken tåla...

mvh

[Clouds flashback]

Apropå det första inlägget jag skrev i ämnet. Så menar jag att den bekanta till en vän behövde/ville ha bokhyllan.

Jag tänkte lite så här. Att "ondska lever på godhet". Alltså där det finns något gott existerar ondska.
För att såra någon. Måste personen som blir sårad ha känslor. Kanske även har har den sårade någon form av tilltro kärlek till den som sårar. För att ta en frihet krävs det att personen har haft någon form av ju frihet. låter kanske flumigt.

[Marksa]

Jag tänkte lite så här. Att "ondska lever på godhet". Alltså där det finns något gott existerar ondska.
För att såra någon. Måste personen som blir sårad ha känslor. Kanske även har har den sårade någon form av tilltro kärlek till den som sårar. För att ta en frihet krävs det att personen har haft någon form av ju frihet. låter kanske flumigt.

Lite sadistisk vampyr över din bild av Ondska?
Eller möjligen en psykopatisk störning som ränderer i ett unnyttjande av människor för att nå en maktställning, och att detta skulle uppfattas som ondska?

Och ja, jag skulle nog göra det också, uppfatta det som ondska. Men båda dessa sinnestillstånd är väll att betrakta som skador, störningar i utövarens själlvbilld eller/och billden av sin omgivning. Egoism och individualitet som har hamnat snett. Denna typ av "ondska" är inget som bör vara i närheten av om man kan välja. Vilken "god" ansatts man än väljer så blir man manipulerad och förtryckt.

Marksa

[scirocco]

Det finns ingen som kan såra en så mycket som den man älskar...,.

[scirocco]

Men kärleken tar inte slut, kan i bästa fall fördjupas. Livet är bra märkligt

[Algotezza]

Det finns ingen som kan såra en så mycket som den man älskar...,.

Därför att man blottar sitt hjärta för denna person... plockar av rustningen... bara att hugga i hjärtat - om man vill...

tänker Algotezza

[Sceptisk]

"Ondska" är godhet som gått vilse. Man kallar till exempel inte vulkanutbrott eller tsunamis för ondskefulla. För att kunna vara ond så måste det handla om en moralisk varelse som gör något oförsvarligt. Alltså kan inte heller djur vara onda, eftersom de bara följer sina instinkter. För att ondska ska kunna finnas så måste det först också finnas en handlingsfrihet som når över instinkter. Och vad säger att människan inte agerar under någon slags inskränkthet? Det verkar som att alla våra förklaringsmodeller kommer till korta. Det krävs ett helt nytt sätt att se på tillvaron för att förstå dessa begrepp.

Ondska är något vi känner igen, men det behöver inte betyda att det är ondska vi ser. Kanske är det så att vi ser ondska när vi inte kan känna igen vad vi ser. Vi förstår inte vad som händer och kallar det därför för ondska. Döden är för oss fullständigt obegriplig och har i detta rätt i att se på döden som något ont. Samtidigt fascinerar döden oss. Om man tittar i förlängningen på vad onda handlingar grenar ut sig i, vad ser man då?

De skrämmer.
De är obegripliga.
De fascinerar.
De leder mot döden.
De är relativt kortlivade.

Som handlingar med motiv betraktat så är de själviska och gagnar ingen utom den som utför dom själv.

Så om man ska betrakta ondska som en förmåga, så är det en förmåga till själviskhet.

Och här blir det riktigt intressant. Vi är ju alla drivna av själviska behov, kan någon säga att denne är god?

Varför finns det då skillnader mellan goda och onda människor? Är dom goda bara duktigare på att manipulera? Detta skulle ju innebära att goda föräldrar egentligen är extra onda.

Eller är det inte riktigt så enkelt att själviskhet helt enkelt är ondskefullhet utan att själviskhet egentligen bara handlar om ett djupt och aldrig sinande behov att få bli tillfredställd. Är det då människans fel att hon är på det sättet? Vad finns det för ont i att vara tillfredställd? En tillfredställd människa är ju oftast trevlig. Det är människor som inte får sina behov tillfredställda som blir bittra och arga.

Så vad är själviskhet och vad kan man göra åt den? Det går ju inte att bara tillfredställa behoven, för det är en tillfällig lösning och förändrar inte det faktum att man snart nog måste iväg och tillfredställa dom igen och igen och igen.

Alltså, vad är själviskhet och vad kan man göra åt den?

[suchanother]

Narcism är ett tillstånd som är så kraftödande för närstående. Vet vad jag pratar om, brorsan är den värsta skitstöveln jag har mött.
Alltså att odla detta grandiosa ego som inte har täckning i verkligheten men där vederbörande lever i en fantasibubbla där han är nåt fenomenalt men alla andra är schackpjäser och inte människor.
Narcisten har stannat på barnstadiet. Den normala utvecklingen är väl att börja reflektera om och kring när man kommer till puberteten, typ. Man börjar förstår att man inte längre kan vara en egoist utan måste ta hänsyn till andra och kompromissa, lära sej tålamod, det går inte att få sin vilja igenom ständigt. Detta är självklarheter. Fan vad jag har fått kämpa och det jävligaste är att mina syskon har lämpat ansvaret på mej.