Att trösta sig själv. Med vilket tänk då?

[Fundra]

Här sitter en annan, sömnlös och tröstlös.
Jag brukar testa - för att trösta mig själv - att försöka se mig själv från rymden. En liten betydelselös prick, syns knappt. Det borde vara skäl för depp att vara en betydelselös liten skitprick, men jag tycker det är tröstande. När jag tappar rymdperspektivet blir det tungt igen, inte som ångest eller så, bara (lite för) tungt.
Hur tröstar du dig själv?

[Zokrates]

Ja självtröst är jag inget vidare på, men fantasier lider jag inte brist på.
Bästa sättet är att inte tänka för mycket på själva orsaken till det som gör en nedstämd, i mitt fall en galen tinnitus som borde varit klassad som bullerskada och tyvärr kan man ju inte sätta in ett bullerplank i hjärnan, men i andra fall kan det röra sig om hemska katastrofer som skett, eller en förälder som berättat om att de mist ett barn. Har man empati så lider man, det hör till.

Men mina fantasier går ofta ut på att resa i tiden, men även till andra solsystem. Väl där går jag på upptäcksfärder, studerar allt och då och då kommer jag på insikter som jag lägger på minnet. Ju längre bort från verkligheten desto bättre och rymdfantasier är helt ok som t.ex att vandra på planeten mars, eller att terraomforma Venus så att den blir beboelig, bygga underjordiska självförsörjande komplex på månen eller dra till en annan galax i brist på annat,  i sämsta fall har jag ju alltid mina kramdjur.

[Justin Case]

Ibland tröstar jag mig genom att tänka som Hasse Alfredsson sa någon gång: "det kunde ha var't värre".

Och det kunde ju alltid ha varit värre, hur illa det än är. Man kunde t.ex. ha varit tillfångatagen av hämningslösa psykopat-satanister som torterade en på de allra mest vidriga sätt dygnet runt år efter år efter år. Man kan alltid trösta sig med man inte befinner sig i en sådan situation!

Tinnitus kan dock vara riktigt jävligt. I inte alltför svåra fall kan man vänja sig vid det (även om det kan ta något år), men är det riktigt högljutt vänjer man sig kanske aldrig helt. Du har mitt medlidande, Zokrates! Hur brukar det vara i dina drömmar, förresten, har du tinnitus där med?

[Skogsälvan]

Jag brukar göra så jag blir övertrött för då blir jag fnittrig. Annars andas jag i fyrkant ibland, alltså man visualiserar en fyrkant, andas in vid första hörnet, ut vid andra, in vid tredje, ut vid fjärde runt, runt några gånger. Släpper spänningar.

[Fundra]

Ja självtröst är jag inget vidare på, men fantasier lider jag inte brist på.

Samma här ... överskottsfantasi, nästan! Kanske det är överskottet som ligger till grund för nedstämdheten?
En annan grej jag brukar testa är att tänka på mig själv som en samling kött (vilket jag ju är), som råkat ut för en olyckshändelse: någon stoppade av misstag in känslor i köttstycket.

[Fundra]

Ibland tröstar jag mig genom att tänka som Hasse Alfredsson sa någon gång: "det kunde ha var't värre".

Det knepet har aldrig funkat på mig. Jag blir knappast mer uppåt av att veta att folk har det jävligt. Om jag inte lider av egna problem kan jag lida av andras.
Är det tacksamhet och jämförelser du menar? Att man kan hitta på tusen anledningar att vara tacksam för? Okej, jag är tacksam över att jag inte bor i Haiti. Blev jag mer uppåt nu? Nej. Kanske är det rentav en lyx att kunna sitta och känna efter hur man mår.

[nytt namn]

försök leka med perspektiv slav kontra herre,
se världen som om den vore i din hand

[Skogsälvan]

Så olika vi är. Spela kula med universum är direkt ångestframkallande hos mig.

[nytt namn]

då menar du att du istället vill vara kulan?

[Skogsälvan]

Helt klart om jag nu måste välja.

[nytt namn]

för mig beror det helt och hållet vilken på vilken arena man befinner sig.
själv är jag nog en ganska stor mes om jag skulle ge mig på de "stora grabbana", dock är världen så pass stor att jag inte behöver utmana dem. det jag gör utspelar sig istället på mer subtila plan.

[Skogsälvan]

Du är fin, jimmy - glöm inte det. Du skriver bättre lyrik än någon annan här. Och det är banne mig en bedrift!

[Skogsälvan]

Och, något av det svåraste man kan göra i det här samhället är att ge ut en diktsamling (såvida man inte bekostar det själv) - jag tror du kan göra det, du kan konsten att beröra och föda nya tankar.

[Justin Case]

försök leka med perspektiv slav kontra herre,
se världen som om den vore i din hand

Så olika vi är. Spela kula med universum är direkt ångestframkallande hos mig.

då menar du att du istället vill vara kulan?

Helt klart om jag nu måste välja.

Det är inte fråga om att du måste välja. Tvärtom - du kan inte välja. Vi är alla både kulor och kulkastare. Du, Skogsälvan, liksom alla vi andra som gör inlägg här, "spelar kula med universum" redan genom att överhuvudtaget göra inlägg här. Redan med det beteendet påverkar du andra delar av universum än dig själv, och de delarna påverkar i sin tur andra delar av universum, och så vidare ad infinitum. Detta är helt klart ett kulkastande med universum från din sida! Och när du får svar från oss spelar vi kula med dig. Livet är ett ständigt kulkastande från alla medvetna varelsers sida! Att föreställa sig att man skulle kunna vara enbart kulan må vara en uppkåtande fantasi för någon som vill bli dominerad, men det har inget med verkligheten att göra. Du kan inte vara enbart kulan, hur mycket du än försöker, Skogsälvan! Du spelar kula med universum hur mycket du än försöker låta bli!

[Fry]

"What we do in life echoes in eternity."