Vad tänker du på?

[Algotezza]

Ingen får ta mig för att vara otydlig, i mitt fall är det tvetydlig. Så tydlig man kan vara när man postar med kluven tunga.

Jag tror du fått allt om bockfoten.

[reflex]

Inget medhåll där alltså men tack i alla fall för era reaktioner.

Jag experimenterar också i mitt tänkande och verbaliserande. Testar... tankar, förhållningssätt... Halvt på allvar, halvt på lek...

Men jag antar att inte du heller förstod mina tankegångar?

[Algotezza]

Men jag antar att inte du heller förstod mina tankegångar?

Jag har gjort en tolkning av vad du skrivit som förefaller rimlig men jag kan ju inte veta säkert om jag tolkat rätt. Vi kan aldrig vara helt säkra på att vi tolkar varandras texter rätt, eftersom vi aldrig lägger exakt samma betydelser i orden då den är betingad av vår erfarenhet och då vår erfarenhet skiftar.

[reflex]

Men jag antar att inte du heller förstod mina tankegångar?

Jag har gjort en tolkning av vad du skrivit som förefaller rimlig men jag kan ju inte veta säkert om jag tolkat rätt. Vi kan aldrig vara helt säkra på att vi tolkar varandras texter rätt, eftersom vi aldrig lägger exakt samma betydelser i orden då den är betingad av vår erfarenhet och då vår erfarenhet skiftar.

Ja, ord är bara bärare av budskap i en kommunikation. Orden i sig är inget statiskt. Det finns alltid utrymme för tolkningar av orden. Dessutom ingår orden i ett sammanhang som ger en "helhet" som inte alltid överensstämmer med orden i sig. Om man läser en översättning av Tao Te Ching är det inte själva orden som förmedlar budskapet direkt. Det är det som finns mellan raderna. De tankar och känslor som texten skapar. Egentligen är det samma sak med min favoritbok "konsten at njuta av livet". Det är inte texten i sig som är det viktiga, utan de känslor den skapar. Man kan också(tycker jag) säja samma sak om Nitsche.

[Algotezza]

Jag har gjort en tolkning av vad du skrivit som förefaller rimlig men jag kan ju inte veta säkert om jag tolkat rätt. Vi kan aldrig vara helt säkra på att vi tolkar varandras texter rätt, eftersom vi aldrig lägger exakt samma betydelser i orden då den är betingad av vår erfarenhet och då vår erfarenhet skiftar.

Ja, ord är bara bärare av budskap i en kommunikation. Orden i sig är inget statiskt. Det finns alltid utrymme för tolkningar av orden. Dessutom ingår orden i ett sammanhang som ger en "helhet" som inte alltid överensstämmer med orden i sig. Om man läser en översättning av Tao Te Ching är det inte själva orden som förmedlar budskapet direkt. Det är det som finns mellan raderna. De tankar och känslor som texten skapar. Egentligen är det samma sak med min favoritbok "konsten at njuta av livet". Det är inte texten i sig som är det viktiga, utan de känslor den skapar. Man kan också(tycker jag) säja samma sak om Nitsche.

Ja, ord pekar i förstone hän mot tanke- och känslobilder bakom orden (innehåll), och dessa bilder kan i sin tur peka hän mot andra tankebilder i den egna eller mer allmänna begreppsvärlden eller mot företeelser, ting och levande varelser i den fysiska världen (den värld vi uppfattar som fysisk och yttre) - referens/omfång. Därför är det de inre bilder som väcks till liv i ens medvetande via talade och skrivna ord som är budskapskärnan i dem.

Ju mer två personers erfarenhet och språkbruk konvergerar i desto högre grad tolkar de ord och uttryck lika och desto lättare kan de kommunicera och förstå varandra. Man kan säga att de befinner sig på ungefär samma mentalt-kognitivt-emotionella frekvens.

[Pilatus]

Jag har gjort en tolkning av vad du skrivit som förefaller rimlig men jag kan ju inte veta säkert om jag tolkat rätt. Vi kan aldrig vara helt säkra på att vi tolkar varandras texter rätt, eftersom vi aldrig lägger exakt samma betydelser i orden då den är betingad av vår erfarenhet och då vår erfarenhet skiftar.

Ja, ord är bara bärare av budskap i en kommunikation. Orden i sig är inget statiskt. Det finns alltid utrymme för tolkningar av orden. Dessutom ingår orden i ett sammanhang som ger en "helhet" som inte alltid överensstämmer med orden i sig. Om man läser en översättning av Tao Te Ching är det inte själva orden som förmedlar budskapet direkt. Det är det som finns mellan raderna. De tankar och känslor som texten skapar. Egentligen är det samma sak med min favoritbok "konsten at njuta av livet". Det är inte texten i sig som är det viktiga, utan de känslor den skapar. Man kan också(tycker jag) säja samma sak om Nitsche.

Jag är litet förundrad över diskussionen. I möjligaste mån försöker vi väl att använda språket för att förmedla en tanke. Poeter använder ibland avsiktligt språkets mångtydighet för att underminera vår bild av verkligheten. En ny insikt kan vinnas, livet är inte alltid rättframt enkelt. Men normalt sett använder vi orden i deras lexikala mening. Jag tror det är bättre än att sammanhanget får ge orden den mening vi avser. Det blir för mycket av kontext, man förstår så länge man läser och följer spåret. Men det kan bli omöjligt att i efterhand redogöra för vad det är man läst.

Filosofi handlar om analys. Det var så det började. Vi vill förstå världen och varann. Det är just därför vi diskuterar olika frågor och synar våra verktyg och metoder.

[reflex]

Ja, ord pekar i förstone hän mot tanke- och känslobilder bakom orden (innehåll), och dessa bilder kan i sin tur peka hän mot andra tankebilder i den egna eller mer allmänna begreppsvärlden eller mot företeelser, ting och levande varelser i den fysiska världen (den värld vi uppfattar som fysisk och yttre) - referens/omfång. Därför är det de inre bilder som väcks till liv i ens medvetande via talade och skrivna ord som är budskapskärnan i dem.

Ju mer två personers erfarenhet och språkbruk konvergerar i desto högre grad tolkar de ord och uttryck lika och desto lättare kan de kommunicera och förstå varandra. Man kan säga att de befinner sig på ungefär samma mentalt-kognitivt-emotionella frekvens.

Jag tror jag förstår hur du menar. När två människor samtalar kan det till att börja med liknas vid att de skjuter pilar mot varandra, men efter ett tag och när kommunikationen når en "högre" nivå så kopplas medvetandena samman och tankeutbytet sker nästan omedvetet så att man blir en öppen födande kommunikationskanal.

[reflex]

Men normalt sett använder vi orden i deras lexikala mening. Jag tror det är bättre än att sammanhanget får ge orden den mening vi avser. Det blir för mycket av kontext, man förstår så länge man läser och följer spåret. Men det kan bli omöjligt att i efterhand redogöra för vad det är man läst

Ja ofta blir det just så. Man förstår texten undermedvetet men kan inte redogöra för den. Den "sätter sig" i det undermedvetna och påverkar ens tidigare erfarenheter. Så påverkas man ju också när man läser romaner. Författaren väver in åsikter och påverkar en utan att man märker det. Lite som hur vi påverkas av reklam.

[Algotezza]

Jag är litet förundrad över diskussionen. I möjligaste mån försöker vi väl att använda språket för att förmedla en tanke. Poeter använder ibland avsiktligt språkets mångtydighet för att underminera vår bild av verkligheten. En ny insikt kan vinnas, livet är inte alltid rättframt enkelt. Men normalt sett använder vi orden i deras lexikala mening. Jag tror det är bättre än att sammanhanget får ge orden den mening vi avser. Det blir för mycket av kontext, man förstår så länge man läser och följer spåret. Men det kan bli omöjligt att i efterhand redogöra för vad det är man läst.

Filosofi handlar om analys. Det var så det började. Vi vill förstå världen och varann. Det är just därför vi diskuterar olika frågor och synar våra verktyg och metoder.

Vad förundras du över?

På vilket sätt står det du skriver i motsättning till det vi andra skrivit?

Ofta finns en viss, relativt stabil betydelsekärna hos orden vi använder men också finns ofta ett skal av känsloladdning och associationer kopplade till kärnan. För övrigt är det väl en iakttagelse många gjort när man diskuterat ett problem att vi inte alltid använder orden med samma betydelse och på samma sätt. Ibland kan man därför vara skenbart i motsättning eller skenbart överens, betingat av hur man definierar sina begrepp.

När vi menar att betydelsen hos ord är kontextberoende bör vi ju också tala om vad vi menar med kontext. Den kan ju vara av större eller mindre omfattning.

Det finns betydelseglidningar hos ord så den lexikala betydelsen är ju bara relativt fast. Och betydelsen glider inte hur som helst.

[Pilatus]

Vad förundras du över?

En viss relativism i argumenten. Jag medger gärna att det kan vara svårt att skriva om något med god precision, stringens och enkelhet. Och visst har många ord värdeladdning. Det finns åtskilliga ord som jag undviker, för det är ju lätt att mottagaren reagerar i första hand på hur belastat ett meddelande är med sådant som väcker känslor. Men borde det inte vara en utmärkande strävan i ett forum som detta att sträva efter ett gott språk?

Antagligen finns, med sådana språkliga ideal, då risken att det inte blir något sagt. Vi skriver ju om allt möjligt med viss anknytning till filosofi. Så vid närmare eftertanke är det kanske trevligare att skriva ungefär som vi talar vid kaffebordet. Atmosfären blir mindre ansträngd och det kan stundtals vara riktigt givande att läsa vad som skrivs.

[Algotezza]

Vad förundras du över?

En viss relativism i argumenten. Jag medger gärna att det kan vara svårt att skriva om något med god precision, stringens och enkelhet. Och visst har många ord värdeladdning. Det finns åtskilliga ord som jag undviker, för det är ju lätt att mottagaren reagerar i första hand på hur belastat ett meddelande är med sådant som väcker känslor. Men borde det inte vara en utmärkande strävan i ett forum som detta att sträva efter ett gott språk?

Antagligen finns, med sådana språkliga ideal, då risken att det inte blir något sagt. Vi skriver ju om allt möjligt med viss anknytning till filosofi. Så vid närmare eftertanke är det kanske trevligare att skriva ungefär som vi talar vid kaffebordet. Atmosfären blir mindre ansträngd och det kan stundtals vara riktigt givande att läsa vad som skrivs.

Jag förstår fortfarande inte på vilket sätt det du skriver står i motsättning till det övriga som skrivits här... Vad är det för språkliga ideal du menar att vi ger uttryck åt? Skriver inte andra här på tämligen normal prosa, som kring kaffebordet? Jag förstår inte vad det är för problem du menar dig se.

[AleichemSholem]

Jag har gjort en tolkning av vad du skrivit som förefaller rimlig men jag kan ju inte veta säkert om jag tolkat rätt. Vi kan aldrig vara helt säkra på att vi tolkar varandras texter rätt, eftersom vi aldrig lägger exakt samma betydelser i orden då den är betingad av vår erfarenhet och då vår erfarenhet skiftar.

Ja, ord är bara bärare av budskap i en kommunikation. Orden i sig är inget statiskt. Det finns alltid utrymme för tolkningar av orden. Dessutom ingår orden i ett sammanhang som ger en "helhet" som inte alltid överensstämmer med orden i sig. Om man läser en översättning av Tao Te Ching är det inte själva orden som förmedlar budskapet direkt. Det är det som finns mellan raderna. De tankar och känslor som texten skapar. Egentligen är det samma sak med min favoritbok "konsten at njuta av livet". Det är inte texten i sig som är det viktiga, utan de känslor den skapar. Man kan också(tycker jag) säja samma sak om Nitsche.

Jag är litet förundrad över diskussionen. I möjligaste mån försöker vi väl att använda språket för att förmedla en tanke. Poeter använder ibland avsiktligt språkets mångtydighet för att underminera vår bild av verkligheten. En ny insikt kan vinnas, livet är inte alltid rättframt enkelt. Men normalt sett använder vi orden i deras lexikala mening. Jag tror det är bättre än att sammanhanget får ge orden den mening vi avser. Det blir för mycket av kontext, man förstår så länge man läser och följer spåret. Men det kan bli omöjligt att i efterhand redogöra för vad det är man läst.

Filosofi handlar om analys. Det var så det började. Vi vill förstå världen och varann. Det är just därför vi diskuterar olika frågor och synar våra verktyg och metoder.

Applåder, applåder! Allt nog borde du först informera sofisterna på olika universitet runtomkring i världen först och främst, speciellt inom samhällsvetenskapliga eller tvärvetenskapliga discipliner, där termer och begrepp är så tvetydiga och innehållslösa att man tar sig för pannan. Pretentiösa försök att skapa nya "vetenskaper" genom användning av språkspel; försök att omformulera samma fråga i tron och hopp om att man till slut ska finna svaret.

OBS! Syftar inte bara på franska filosofer, utan även seriösa "vetenskaper" i övriga världen. Exemplifiering kan ges om personen i fråga nödvändigtvis vill veta.

[Algotezza]

All språkanvändning och kommunikation kan ju ses som språkspel. Ingenting konstigt med det. Eller är det en term som på något vis är laddad? Av vad, i så fall? Sofismer?

[Zokrates]

Ansvar

[klorofyll]

Vem säger att din högsta önskan inte just slog in?
(I mean logically, don't you know what to wish?)