Vad tänker du på?

[hakkapeliitta]

Det måste väl vara så med existensen, att man skall kunna fråga: var någonstans existerar detta?

Existerar som teori, imaginärt.
Inget fysiskt, men teorin har ändå bärkraft då den förklarar och beskriver det fysiska rummet och mycket mer. Teorins enda existenskrav är att den förklarar något.
Beskrivningen, det som matematiska språket delger, har vi nytta av.

Vore banalt om du menar att existensens krav är fysisk existens. Modellbyggandet inom olika vetenskaper bygger på kreativitet och fantasifoster, inget reellt.

Säger man inte att teorier finns, det finns en teori...

Det är svårt att bygga upp en förmåga till teoretiskt tänkande, ett flexibelt tänkande som går utöver vanliga ramar.
Jag själv är ett bra exempel på detta, arbetarklass, invandrare, ingen i släkten hade tagit studentexamen. Jag hade det kämpigt med nytänkande.
Det gäller att försöka tänka annorlunda, allt är inte hugget i sten.
Jag hade det slitsamt med intellektuell rörlighet men jag hade bra lässkalle och gick ut gymnasiet med 4,85 medel. Starka siffror för en invandrare som hade bott endast några år i Sverige och inte behärskade språket till fullo. Det som drog ner medel var svenska språket, på den tiden var betyget i svenska uppdelat i svenska språket och litteraturkunskap, två betyg där. Att jag fick en fyra (betyg 1-5, 5 högst) i svenska språket är inte mycket att orda om men i litteraturkunskap, där jag fick också en fyra, irriterade mej, jag var nämligen väldigt beläst i olika stilriktningar, slukade skönlitteratur på den tiden. Lite löjligt men kan inte släppa det där till fullo. Lärarinnan var annars schysst, adligt efternamn.
Svårt det där, i matematik och naturvetenskapliga ämnen var jag klassens stjärna. Våran fysiklärare var en amatör och jag fick rätta honom flera gånger, en gång när han skulle matematiskt derivera en acceleration så glömde han i en sammasatt funktion ta med den inre derivatan. Jag såg direkt hans misstag men dröjde med påpekandet, plågade honom.
Han gåv mej högsta betyget i fysik, fattas bara. Träffade honom på stan en gång långt senare och vi tog ett par öl.

[hakkapeliitta]

Existerar som teori, imaginärt.
Inget fysiskt, men teorin har ändå bärkraft då den förklarar och beskriver det fysiska rummet och mycket mer. Teorins enda existenskrav är att den förklarar något.
Beskrivningen, det som matematiska språket delger, har vi nytta av.

Vore banalt om du menar att existensens krav är fysisk existens. Modellbyggandet inom olika vetenskaper bygger på kreativitet och fantasifoster, inget reellt.

Säger man inte att teorier finns, det finns en teori...

Det är svårt att bygga upp en förmåga till teoretiskt tänkande, ett flexibelt tänkande som går utöver vanliga ramar.
Jag själv är ett bra exempel på detta, arbetarklass, invandrare, ingen i släkten hade tagit studentexamen. Jag hade det kämpigt med nytänkande.
Det gäller att försöka tänka annorlunda, allt är inte hugget i sten.
Jag hade det slitsamt med intellektuell rörlighet men jag hade bra lässkalle och gick ut gymnasiet med 4,85 medel. Starka siffror för en invandrare som hade bott endast några år i Sverige och inte behärskade språket till fullo. Det som drog ner medel var svenska språket, på den tiden var betyget i svenska uppdelat i svenska språket och litteraturkunskap, två betyg där. Att jag fick en fyra (betyg 1-5, 5 högst) i svenska språket är inte mycket att orda om men i litteraturkunskap, där jag fick också en fyra, irriterade mej, jag var nämligen väldigt beläst i olika stilriktningar, slukade skönlitteratur på den tiden. Lite löjligt men kan inte släppa det där till fullo. Lärarinnan var annars schysst, adligt efternamn.
Svårt det där, i matematik och naturvetenskapliga ämnen var jag klassens stjärna. Våran fysiklärare var en amatör och jag fick rätta honom flera gånger, en gång när han skulle matematiskt derivera en acceleration så glömde han i en sammasatt funktion ta med den inre derivatan. Jag såg direkt hans misstag men dröjde med påpekandet, plågade honom.
Han gav mej högsta betyget i fysik, fattas bara. Träffade honom på stan en gång långt senare och vi tog ett par öl.

[klorofyll]

hakkapeliitta

Jag gillar intelligenta människor, jag gillar typ alla människor. Om du frågar mig så är jag inte den personen som är absolut överlägsen. Men jag tror jävligt mycket på mig själv, har alltid gjort. Det som inte kommer självklart/naturligt kan man alltid lägga på minnet. Jag skulle gissa att man blir ungefär dubbelt så bra av att tro på sig själv. Dels är man mer vaken och positiv, dels så kan man pressa sig mycket mer i studierna. Men jag tror inte att det är något magiskt med begåvning, vem som helst kan bli nummer ett, är det inte så?

[Esther]

hakkapeliitta

Jag gillar intelligenta människor, jag gillar typ alla människor. Om du frågar mig så är jag inte den personen som är absolut överlägsen. Men jag tror jävligt mycket på mig själv, har alltid gjort. Det som inte kommer självklart/naturligt kan man alltid lägga på minnet. Jag skulle gissa att man blir ungefär dubbelt så bra av att tro på sig själv. Dels är man mer vaken och positiv, dels så kan man pressa sig mycket mer i studierna. Men jag tror inte att det är något magiskt med begåvning, vem som helst kan bli nummer ett, är det inte så?

Har lite svårt att hålla med om det sista - Einstein är inte norm, inte heller Nobel, inte heller Edison mfl. De var inte heller rikemansbarn alltid eller alls... mao hade den marxistiska tanke om fördelar eller sociala influenser noll inflytande... det handlar om en kombination om vilja, nyfikenhet samt även gener (dvs mycket är medfött) - du kan via system (som skolor och högre läroverk/universitet) få människor att bli medelmåttor och labbråttor som följer mönster och inlärda teorier och inom mycket snäva ramar tänka utanför en mycket liten smula - men de få benådade som kan tänka helt utanför är av naturen utrustade för att kunna det redan från början och de övar vidare på den förmågan av ren vilja och i högsta motstånd av ständiga misslyckanden...

[hakkapeliitta]

I dagens samhälle gäller det att mata folket med idolbilder.
Detta på två nivåer, dels idoler för wt-folket som inget eget liv har, mellovinnare osv., kändisar vars enda merit är att de är kändisar.
Nivå två är knepigare. Här finns det vanliga wt-folket (Einstein var ett geni påstår de, lite slentrianmässigt, utan att ha egen åsikt men köper mediabilden ), men även utbildat folk gränsande till wt som simplifierar sitt liv med idoldyrkan.
Einstein upplever jag som inte speciellt smart men han var en chanstagare med sina hypoteser och kunde lika gärna haft fel. Lyckosamt för honom att han hade rätt. Annars finns många "einsteins" i vetenskapshistorien som oturligt råkade ha fel med sina chansningar annars hade de varit dagens idoler.

Detta inlägg utmynnar i att endast jag är nykter.

[klorofyll]

hakkapeliitta

Jag gillar intelligenta människor, jag gillar typ alla människor. Om du frågar mig så är jag inte den personen som är absolut överlägsen. Men jag tror jävligt mycket på mig själv, har alltid gjort. Det som inte kommer självklart/naturligt kan man alltid lägga på minnet. Jag skulle gissa att man blir ungefär dubbelt så bra av att tro på sig själv. Dels är man mer vaken och positiv, dels så kan man pressa sig mycket mer i studierna. Men jag tror inte att det är något magiskt med begåvning, vem som helst kan bli nummer ett, är det inte så?

Har lite svårt att hålla med om det sista - Einstein är inte norm, inte heller Nobel, inte heller Edison mfl. De var inte heller rikemansbarn alltid eller alls... mao hade den marxistiska tanke om fördelar eller sociala influenser noll inflytande... det handlar om en kombination om vilja, nyfikenhet samt även gener (dvs mycket är medfött) - du kan via system (som skolor och högre läroverk/universitet) få människor att bli medelmåttor och labbråttor som följer mönster och inlärda teorier och inom mycket snäva ramar tänka utanför en mycket liten smula - men de få benådade som kan tänka helt utanför är av naturen utrustade för att kunna det redan från början och de övar vidare på den förmågan av ren vilja och i högsta motstånd av ständiga misslyckanden...

Jag tror att människan i allmänhet har fel förväntningar på ett "geni", de kanske förväntar sig en, hyllad person, såklart pga alla geniala idéer hen kastat fram som har revolutionerat varje jordbos vardag.

För att komma på något bra så måste man tänka på ett nytt sätt, människor vill tänka på samma sätt som de alltid gjort och den stora massan förstår inte bevisen, för det är så långt bort. Jag tror helt enkelt att man lättare hittar ett geni bland galningar än toppstudenter. Det räcker bara att fråga "varför gör du det här?" Toppstudenten funderar en stund då hen försöker komma på ett slagkraftigt svar... "Det lugnt, du behöver inte bry din hjärna med så triviala frågor, vad ska du göra med pengarna?" Det ligger i sakens natur att om du är ordningsam, seriös, bryr dig om vad andra tycker, strävar efter betyg... - Det tar slut i samma stund som ingen ger dig bekräftelse.

[hakkapeliitta]

Geni-epitetet har många fallgropar.
Som exempel;
Rent historiskt pågick en strid mellan England och Tyskland angående vem upptäckte infinitesimalkalkylen (integralen), Newton eller Leipniz?
Båda gjorde inledande tafatta försök. Problemet för dessa herrar var att de inte hade en sträng gränsvärdesdefinition.
Nåväl, Newton tjuvade friskt andras ideer, bl.a. centripetalkraften (från Christiaan Huygens?) som var avgörande för hans teorier om planetrörelse.
Kan tilläggas att Newton ägnade mesta tiden åt alkemi och försökte bevisa Guds existens med logiken.

[Algotezza]

"Folk" - vilka är det?

[Esther]

hakkapeliitta

Jag gillar intelligenta människor, jag gillar typ alla människor. Om du frågar mig så är jag inte den personen som är absolut överlägsen. Men jag tror jävligt mycket på mig själv, har alltid gjort. Det som inte kommer självklart/naturligt kan man alltid lägga på minnet. Jag skulle gissa att man blir ungefär dubbelt så bra av att tro på sig själv. Dels är man mer vaken och positiv, dels så kan man pressa sig mycket mer i studierna. Men jag tror inte att det är något magiskt med begåvning, vem som helst kan bli nummer ett, är det inte så?

Har lite svårt att hålla med om det sista - Einstein är inte norm, inte heller Nobel, inte heller Edison mfl. De var inte heller rikemansbarn alltid eller alls... mao hade den marxistiska tanke om fördelar eller sociala influenser noll inflytande... det handlar om en kombination om vilja, nyfikenhet samt även gener (dvs mycket är medfött) - du kan via system (som skolor och högre läroverk/universitet) få människor att bli medelmåttor och labbråttor som följer mönster och inlärda teorier och inom mycket snäva ramar tänka utanför en mycket liten smula - men de få benådade som kan tänka helt utanför är av naturen utrustade för att kunna det redan från början och de övar vidare på den förmågan av ren vilja och i högsta motstånd av ständiga misslyckanden...

Jag tror att människan i allmänhet har fel förväntningar på ett "geni", de kanske förväntar sig en, hyllad person, såklart pga alla geniala idéer hen kastat fram som har revolutionerat varje jordbos vardag.

För att komma på något bra så måste man tänka på ett nytt sätt, människor vill tänka på samma sätt som de alltid gjort och den stora massan förstår inte bevisen, för det är så långt bort. Jag tror helt enkelt att man lättare hittar ett geni bland galningar än toppstudenter. Det räcker bara att fråga "varför gör du det här?" Toppstudenten funderar en stund då hen försöker komma på ett slagkraftigt svar... "Det lugnt, du behöver inte bry din hjärna med så triviala frågor, vad ska du göra med pengarna?" Det ligger i sakens natur att om du är ordningsam, seriös, bryr dig om vad andra tycker, strävar efter betyg... - Det tar slut i samma stund som ingen ger dig bekräftelse.

Det finns en bok av Erich Fromm (marxist ) som heter "Att ha eller att vara" som förklarar detta fenomen på ett bra sätt. Hans tes var att de som vill ha är instrumentellt inriktade och har ofta bra betyg för att de vill använda dessa för att få framgång i yrkeslivet - så de söker inte kunskap utan att lära sig utantill för betygen mer eller mindre. De som är "vara" människor har ofta inte bra betyg för de fokuserar på att lära sig i grunden för inget mer än kunskapens skull - nyfikenheten. Man behöver inte köpa allt Fromm säger men det finns något intressant bakom detta tänkande.

[Esther]

Geni-epitetet har många fallgropar.
Som exempel;
Rent historiskt pågick en strid mellan England och Tyskland angående vem upptäckte infinitesimalkalkylen (integralen), Newton eller Leipniz?
Båda gjorde inledande tafatta försök. Problemet för dessa herrar var att de inte hade en sträng gränsvärdesdefinition.
Nåväl, Newton tjuvade friskt andras ideer, bl.a. centripetalkraften (från Christiaan Huygens?) som var avgörande för hans teorier om planetrörelse.
Kan tilläggas att Newton ägnade mesta tiden åt alkemi och försökte bevisa Guds existens med logiken.

Ja, det har ju funnits flera (Russel som stal allt från G Frege tex) men om man bortser från det "friska lånandet" så tycker jag i viss mån att den kan vara mycket berättigad eftersom all kunskap bygger på annan redan vunnen kunskap. Den brukar ju inte komma "från intet" utan då vi är varelser som lär oss begreppen (semantik) för att reda i det som omger oss samt där kunna ge både skäl och förklara för andra det vi känner/ser/vet/tänker så är ju också den kunskap vi lär oss frukten av mänsklighetens strävanden i gemenskap där tankar befruktar andra och för viss kunskap framåt. Min tanke var mer som tex muslimen i forna Hispania som insåg hur ögat spegelvänder av en slags ren "slump" när han försökte göra något helt annat. Detta finns det också gott om exempel av --- men för mig är genier många gånger människor som (som Kant hade sagt) förmår syntetisera kunskapen på oanade sätt för att visa och bevisa sina hypoteser. Kuhns "djärva språng" avseende paradigmer....

[Pilatus]

Nåväl, Newton tjuvade friskt andras ideer, bl.a. centripetalkraften (från Christiaan Huygens?)

Ja, det har ju funnits flera (Russel som stal allt från G Frege tex) men om man bortser från det "friska lånandet" så tycker jag i viss mån att den kan vara mycket berättigad eftersom all kunskap bygger på annan redan vunnen kunskap.

Även kreativt skapande:

We turn first to the parallel quotations from Massinger and Shakespeare collocated by Mr. Cruickshank to make manifest Massinger's indebtedness. One of the surest of tests is the way in which a poet borrows. Immature poets imitate; mature poets steal; bad poets deface what they take, and good poets make it into something better, or at least something different.
T. S. Eliot, The Sacred Wood (1920)

[klorofyll]

Mitt ideala geni: https://WWW.youtube.com/watch?v=KnamcFv_N9Q

[Algotezza]

Konsten är inte att från noll och scratch hitta på något helt nytt och originellt. Konsten är att knycka låna från andra och göra det till något eget. En personlig mix.

Här är en som vet vad han snackar om. Kul är det också.

https://austinkleon.com/

[klorofyll]

Lyssnar på Polly av Nirvana. Namnet Nirvana tycks mig nu knepigt, man växer ifrån ord och namn som tidigare var självklara.

Jag kanske ska uttryck min åsikt oftare, så kanske jag mår bättre. Men Dalai Lama tycker inte att man ska prata i onödan, att det är högfärd. Själv håller jag inte med. Ibland tror man att allt är ens eget fel, men jag tycker att han borde studera sina läxor noggrannare.

Förlåtelse innebär väl bara att man slutar vara arg och samtidigt inser att allt har en förklaring.

[klorofyll]

Har det så bra, egentligen. Är ganska anspråkslös dessutom, det enda jag behöver är litteratur.. Man odlar sin trädgård. Skulle nog gissa att jag har levt och lärt mig mer av böcker än av resterande verklighet.

Men endel saker kan man inte lära sig av böcker. Vissa lever aldrig på riktigt pga att de är hämmade.