Vad tänker du på?

[Algotezza]

Jag då, som inte ens lyckats få klart något som jag skulle vilja skicka in. 50 böcker jag kommit 50 sidor på…

Många av oss vandrar kanske i den dödsskuggans suicidal pga att vår genialitet ännu inte blivit allmänt erkänd...

[David H]

Är det inte så att många svar på livets stora frågor och mysterier finns inom var och en? Och att det kan också medföra att det finns en slags genialitet inom oss? Att så många ser sig som världens frälsare är då kanske inte heller så konstigt, då möjligheten till världens frälsning på något sätt inom alla och behöver bara aktiveras. Svårigheten handlar då kanske främst om åtkomst och förmedlande av den genialiteten.

[Algotezza]

Är det inte så att många svar på livets stora frågor och mysterier finns inom var och en? Och att det kan också medföra att det finns en slags genialitet inom oss? Att så många ser sig som världens frälsare är då kanske inte heller så konstigt, då möjligheten till världens frälsning på något sätt inom alla och behöver bara aktiveras. Svårigheten handlar då kanske främst om åtkomst och förmedlande av den genialiteten.

Alla har en potential. Saknar man önskvärda förmågor kan de övas upp om intresse därför finns. Saknas intresset så spelar det ingen roll om man redan har förmågor som man inte använder.

Vad vi har inom oss av kunskaper vi inte har åtkomst till är svårt att avgöra. Kanske ligger något i DNAt eller i det faktum att vi öht existerar.

Sedan är frågan om världen behöver frälsas. Från människornas påverkan då, kanske? Men den "frälsningen" verkar vara på g.

[David H]

Vad vi har inom oss av kunskaper vi inte har åtkomst till är svårt att avgöra. Kanske ligger något i DNAt eller i det faktum att vi öht existerar.

Sedan är frågan om världen behöver frälsas. Från människornas påverkan då, kanske? Men den "frälsningen" verkar vara på g.

Jag funderar ibland på narrativet om att viljan till att skaffa barn har att göra med att tvinga fram något man har tappat bort inom sig själv. Hittar man inte barnet inom sig själv behöver barnet bokstavligen skapas, externaliseras i en ny individ. Och i det nyfödda barnet finns något av den mer rena sanningen om livet... Låter kanske flummigt, och må så vara... men att pröva lite olika perspektiv på tillvaron kan vara intressant tycker jag.

Sen om världens frälsning handlar om frälsning från människornas påverkan? Kan nog ligga nåt i det. Det är väl knappast för intet som människan brukar kallas världens farligaste djur. Men sen är det väl också så att denna "frälsning" kan ske på mer eller mindre trevligt sätt. En ångestfylld, våldsam och ofrivillig avinstallation, eller en glädjefylld, fredlig och frivillig avinstallation? Där finns nog olika alternativ. Än är inte äventyret slut.

[Anders]

Har fått tänka hårt på jobbet den här veckan.

[Algotezza]

Jag tänker på nära och kära och mer perifera som har det svårt och på världens tillstånd idag.

[Anders]

Jag tänker på nära och kära och mer perifera som har det svårt och på världens tillstånd idag.

Har hamnat framför TV program idag och igår som har fått mig att tänka i samma banor. Venezuela rent allmänt. Ett avsnitt av ambulansförarna i Liverpool, ett avsnitt där det var folk som råkade ut för andras våld. En 12 årig tjej som oprovocerat blev nedslagen av en vuxen man, en äldre man som försökte hjälpa en rattfull men blev allvarligt skadad då idioten plötsligt började slåss… att vi inte kan få det där lyckliga slutet på historien, men det känns långt borta.

[David H]

Jag tänker på nära och kära och mer perifera som har det svårt och på världens tillstånd idag.

Har hamnat framför TV program idag och igår som har fått mig att tänka i samma banor. Venezuela rent allmänt. Ett avsnitt av ambulansförarna i Liverpool, ett avsnitt där det var folk som råkade ut för andras våld. En 12 årig tjej som oprovocerat blev nedslagen av en vuxen man, en äldre man som försökte hjälpa en rattfull men blev allvarligt skadad då idioten plötsligt började slåss… att vi inte kan få det där lyckliga slutet på historien, men det känns långt borta.

Vi kan få det lyckliga slutet på historien..men om vi kommer få det lyckliga slutet på historien? Det vet jag inte. Spontant känns det inte så sannolikt.

[Anders]

Jag tänker på Sokrates och Republiken. Sokrates, stenhuggarsonen, som såg ett samhälle framför sig där man sorterades ut efter personlig kvalitet, där alla hade sin plats där de passade bäst, och där de som tänkte bäst, togs omhand och fostrades till goda regenter. En stat framväxt under ett långt och lätt skämtsamt samtal. Men som än idag inte saknar slagkraft. Den starkaste motkraften tänker jag är - moderskärleken. Tror ingen kvinna skulle kunna ha tänkt fram en sådan fiktiv stat. Tänkte att man kan se dessa två krafter som någon slags historiska motkrafter. Och kvinnans list övergår alltid mannens förstånd.

[David H]

Och kvinnans list övergår alltid mannens förstånd.

Inte alltid. Men kanske är det en naturlig konsekvens om mannens förstånd försöker övertrumfa kvinnans list...

[David H]

Behandlades Xantippa med den respekt hon förtjänade?

[Anders]

Behandlades Xantippa med den respekt hon förtjänade?

Haha, jag sökte aldrig mesiga tjejer och jag och frugan har gått våra ronder genom åren. Vet inte hur hon behandlades men det verkar som om hon och Socrates kunde gå sina ronder, det skulle ju vara drömtjejen, en som var lika stridbar som en själv och ville utmana på klass, kön, rubbet! Utan att det blev gräl, bara en kärleksfull kamp genom hela livet. Sokrates själv behandlades inte så jävla bra heller, folk som öppnade käften togs ned, oavsett kön.

Utgår från att hon behandlades illa och det är inget jag ser nåt manligt plus med. Tjejer som tar strid säger vad de tänker i alla fall. Feminister är ofta jäkligt kul att prata med. Men - även den mest inbitna, rättvisekrävande feminist har väldigt svårt att behandla sina barn som blivande medborgare. Nästan så att de mest feministiska jag känner också är de som har barn som kelgrisar mest och gynnar favoriter, livet igenom. Moderskärleken försvinner inte med jämställdheten, fast man tycker att den borde det.

[David H]

Behandlades Xantippa med den respekt hon förtjänade?

Haha, jag sökte aldrig mesiga tjejer och jag och frugan har gått våra ronder genom åren. Vet inte hur hon behandlades men det verkar som om hon och Socrates kunde gå sina ronder, det skulle ju vara drömtjejen, en som var lika stridbar som en själv och ville utmana på klass, kön, rubbet! Utan att det blev gräl, bara en kärleksfull kamp genom hela livet. Sokrates själv behandlades inte så jävla bra heller, folk som öppnade käften togs ned, oavsett kön.

Utgår från att hon behandlades illa och det är inget jag ser nåt manligt plus med. Tjejer som tar strid säger vad de tänker i alla fall. Feminister är ofta jäkligt kul att prata med. Men - även den mest inbitna, rättvisekrävande feminist har väldigt svårt att behandla sina barn som blivande medborgare. Nästan så att de mest feministiska jag känner också är de som har barn som kelgrisar mest och gynnar favoriter, livet igenom. Moderskärleken försvinner inte med jämställdheten, fast man tycker att den borde det.

Jag tänkte inte direkt på hur Xantippa behandlades av sin samtid, utan mer på hur hon behandlats efteråt av historieskrivare under 2000+ års tid och andras kommentarer kring detta. Hur det talas om xantippa med litet "x" säger väl en del, den som har en ordbok kan själv kolla upp...

Angående moderskärleken så finns det såklart något i det du skriver. Och konstigt vore det väl annars. Om vi exempelvis studerar detta evolutionsbiologiskt, så borde det finnas god grund att anta att mödrar inte förhåller sig till barn på samma sätt som fäder gör. En man kan teoretiskt sett bli förälder till tusentals barn utan någon större självuppoffring, medan en kvinna bara kan skaffa ett fåtal barn och varje barn kräver en betydande självuppoffring. Att kvinnan därmed fäster större värde vid egna barn är väl knappast konstigt, sett ur evolutionär synpunkt. Enligt evolutionär logik är det möjligt att kvinnan fäster högre värde vid sina barn än vad hon fäster värde vid sig själv, medan det är mer osannolikt för en man att hamna i sådan situation..iaf inte så länge mannen är i fertil ålder.

Detta kan sen såklart kompletteras med psykologiska och sociologiska analyser osv.

[David H]

Nog är det så att kvinnlig psykologi kan förklaras i mångt och mycket efter kvinnlig biologi. Och det är där något särskilt med relationen till egna barn. I sagornas värld är ju de elaka styvmödrarna välbekanta. Andras barn bemöts inte med samma välvilja som de egna barnen.
Men jag tänker också att det är viktigt att se och acceptera det naturliga med detta. Det behöver inte betraktas som en ondska.

Och vad vi inte får glömma är att om vi väljer att granska kvinnor på detta sätt, gäller det att förstå att även män kan granskas kritiskt på motsvarande sätt. Vi kan då även anta att det finns en manlig psykologi som kan förklaras utifrån manlig biologi. Och denna psykologi är knappast mindre problematisk.

[Anders]

Nog är det så att kvinnlig psykologi kan förklaras i mångt och mycket efter kvinnlig biologi. Och det är där något särskilt med relationen till egna barn. I sagornas värld är ju de elaka styvmödrarna välbekanta. Andras barn bemöts inte med samma välvilja som de egna barnen.
Men jag tänker också att det är viktigt att se och acceptera det naturliga med detta. Det behöver inte betraktas som en ondska.

Och vad vi inte får glömma är att om vi väljer att granska kvinnor på detta sätt, gäller det att förstå att även män kan granskas kritiskt på motsvarande sätt. Vi kan då även anta att det finns en manlig psykologi som kan förklaras utifrån manlig biologi. Och denna psykologi är knappast mindre problematisk.

Finns bra och dåligt med båda, ondska är det inte fråga om, det kvinnliga . Men definitivt antimeritokratiskt. Och kanske klassuppehållande. Eller det kanske bara är en bild jag fått. Av kvinnor i min nya miljö, den akademiska. Vet att en av farsans kusiner, en tjej som åkte till Kibbutz trivdes bra med att ungarna uppfostrades kollektivt. Och i samlarägarsamhället, i det gamla sverige före skiftena och även i stories man får från människor i andra länder var och är barnen mer hela byns angelägenhet. Kändes lite så under de första åren i höghuset, man var mer som en skock med de andra ungarna. Och jag upplever att det inte var lika mycket mina barn och andras ungar som här. Och även här varierar det. Men att hitta en riktig meritokrat bland kvinnor/tjejer, det har jag inte gjort. Fair Race, som Rawls talar om, det verkar vara en manlig konstruktion.