Vad tänker du på?

[Anne]

Visst är det historiskt så att t ex adeln blev rika genom vad jag kallar röveri. Vi hade det knapert ekonomiskt när jag växte upp. Tydligen var det så illa att jag fick ett stipendium för att jag hade det värst på det planet. Två andra stipendium delades ut; bäst studieresultat och bästa vän. Jag fick allihop och blev så generad att ingen annan fick något.

Men jag kan tillägga att t ex min favvotraderarsäljare är en von-människa. Allt är alltid exemplariskt och ofta generöst. Det är väl lätt om man har möjlighet till det, kanske någon muttrar. Ja, det är därför jag röstat rött; för att den möjligheten ska finnas.

Själv har jag fraktat en säng på en longboard några kilometer. Gick utmärkt. Har ju ingen bil och det ligger lite i det där "nöden är uppfinningarnas moder".

[Anders]

Socialliberalt är da shit. Von-Människorna skall få bli traders. Om de är vassare än alla svennar med liknande anlag och ambitioner. I ambitionerna är det största problemet. Hur skall man lyfta fram jasmin som har en skalle för trading till att överhuvudtaget fundera på trading, medan Percy, som har en far och en farbror som tradar nästan får värja sig för att inte bli det, om han egentligen fötts till undersköterska?

Man kanske skulle ha en MRT bredvid förlossningsavdelningarna, scanna av de nyfödda barnen, och meddela föräldrarna vad deras barn kommer att skolas in på för yrken? Ligger säkert ett par år i framtiden, men jag skulle välkomna en burk som hade sagt åt mig - "det här kommer att inspirera dig och det kommer du göra ett bra jobb på". Och sen bara kört den bogen.

[Anne]

Om du fick drömma fritt, Anders, vad hade du velat pyssla med?

[Anders]

Om du fick drömma fritt, Anders, vad hade du velat pyssla med?

Jag tror jag hade velat skriva böcker, bli romanförfattare. Men det är inte så att historierna bara hopar sig i skallen på mej. Jag tror jag är skapt för något jag inte har en aning om vad det är.

[Anne]

Vi är alla bra på olika saker, och mer eller mindre usla på annat.
Är det enbart en historia till en bok du inte kommit på än? Har du tålamodet? Ordförrådet?

[xion]

--

[Anne]

SJs snabbtåg. Jag gillar som sagt ingefära.

Och jag gillar dig Knapra ingefära du. Det gjorde min pappa också. Varenda morgon. Visst kunde han var butter, men sjuk var han så sällan att det kan kallas obefintligt. Honung tyckte han även var bra grejer. Det var fruktansvärt pinsamt att vara tonårsdotter till min far. Jag kom att tänka på när han cyklade runt och gnolande skrockade "Den som illa gör, den illa far. När andra går så åker jag!" När han fes utbrast han "Hederssalut!" Han var nykterist kan tilläggas. Ja. Älskar papsen ändå Men alltså jag frågade den förtjusande Magdalena Ribbing om det här med fisandet. Ja, det är sant. Till min förvåning svarade hon. https://www.dn.se/blogg/etikettfragan/2 ... slippande/

Ja, det gäller att leva upp till den svenska papparollen som är så väl synlig och ikonisk i svenska komedier som Svensson Svensson. Mamman klok, barnen, i synnerhet döttrarna, ännu klokare och smartare. Och nu har komedins ideal förts ut i verkligheten - åtminstone media-verkligheten - med alla kloka barn. Någon kallade det infantokrati.

Vuxna är dumma i huvudet. I synnerhet lärare. Och de flesta vuxna håller inställsamt med för att vara trendiga. Lärare är ju ett masochistiskt och flagellantiskt släkte. Hit me with your rythm stick (or pointer)!

Jag får nog förtydliga mig här. Min avsikt är inte att göra narr av min pappa. Nu när jag har vuxit upp är jag tacksam och stolt över båda mina föräldrar. Jag skrev några kärleksord till pappa här: https://www.poeter.se/Las+Text?textId=1068813 Det är ren kärlek i enkla sanningsenliga ordalag, inget idoliserat krafs. Skrev om mamma också https://www.poeter.se/Las+Text?textId=1192035

Det kan var viktigt med de komiska elementen. T ex Felix Herngren hade blivit helt lyrisk över att få ett ärligt, utförligt porträtt av min pappa. Jag skäms inte längre. Jag kan t o m skratta hjärtligt själv och verkligen förstå vad han gav mig och vad han lärde mig. Ovärderligt.

[klorofyll]

Jag bara gissar lite:
Kristendomen idealiserar hårt rättskaffens arbete...
Buddhismen får oss att se meningen i allt.
Islam - ingen aning.
Man kan fråga sig hur religion hänger ihop med klass...
Jag tänker att det mest högklassiga är att inte bry sig om pengar.

[Illusionen]

Jag bara gissar lite:
Kristendomen idealiserar hårt rättskaffens arbete...
Buddhismen får oss att se meningen i allt.
Islam - ingen aning.
Man kan fråga sig hur religion hänger ihop med klass...
Jag tänker att det mest högklassiga är att inte bry sig om pengar.

Eller att bry sig som den barmhärtige samariern.

[Algotezza]

Och jag gillar dig Knapra ingefära du. Det gjorde min pappa också. Varenda morgon. Visst kunde han var butter, men sjuk var han så sällan att det kan kallas obefintligt. Honung tyckte han även var bra grejer. Det var fruktansvärt pinsamt att vara tonårsdotter till min far. Jag kom att tänka på när han cyklade runt och gnolande skrockade "Den som illa gör, den illa far. När andra går så åker jag!" När han fes utbrast han "Hederssalut!" Han var nykterist kan tilläggas. Ja. Älskar papsen ändå Men alltså jag frågade den förtjusande Magdalena Ribbing om det här med fisandet. Ja, det är sant. Till min förvåning svarade hon. https://www.dn.se/blogg/etikettfragan/2 ... slippande/

Ja, det gäller att leva upp till den svenska papparollen som är så väl synlig och ikonisk i svenska komedier som Svensson Svensson. Mamman klok, barnen, i synnerhet döttrarna, ännu klokare och smartare. Och nu har komedins ideal förts ut i verkligheten - åtminstone media-verkligheten - med alla kloka barn. Någon kallade det infantokrati.

Vuxna är dumma i huvudet. I synnerhet lärare. Och de flesta vuxna håller inställsamt med för att vara trendiga. Lärare är ju ett masochistiskt och flagellantiskt släkte. Hit me with your rythm stick (or pointer)!

Jag får nog förtydliga mig här. Min avsikt är inte att göra narr av min pappa. Nu när jag har vuxit upp är jag tacksam och stolt över båda mina föräldrar. Jag skrev några kärleksord till pappa här: https://www.poeter.se/Las+Text?textId=1068813 Det är ren kärlek i enkla sanningsenliga ordalag, inget idoliserat krafs. Skrev om mamma också https://www.poeter.se/Las+Text?textId=1192035

Det kan var viktigt med de komiska elementen. T ex Felix Herngren hade blivit helt lyrisk över att få ett ärligt, utförligt porträtt av min pappa. Jag skäms inte längre. Jag kan t o m skratta hjärtligt själv och verkligen förstå vad han gav mig och vad han lärde mig. Ovärderligt.

Det tror jag inte heller du gör, alltså gör narr av din far. Jag menar bara det finns en klyschartad bild av den s.k. svenska pappan. Den är jag trött på.

[Anne]

Jag bara gissar lite:
Kristendomen idealiserar hårt rättskaffens arbete...
Buddhismen får oss att se meningen i allt.
Islam - ingen aning.
Man kan fråga sig hur religion hänger ihop med klass...
Jag tänker att det mest högklassiga är att inte bry sig om pengar.

Eller att bry sig som den barmhärtige samariern.

Jag har bara gjort det en gång: skänkt bort hela min lön till en uteliggare. Jag fick leva på ransonerade pasta-portioner och så där den månaden. Men jag ångrar det inte. Tror att jag lärt mina söner det viktigaste ändå. Jag skrev ner det här som en av dem sa så fort han lämnade rummet så jag inte skulle glömma ett ord https://www.poeter.se/Las+Text?textId=1392061

Pratade med sonen som nu provar att bo själv. Jag frågade hur det gick med städningen. Han svarade "Det finns utrymme till förbättring" och som mitt hjärta smälte! Jag har aldrig varit sträng mot mina barn, men det var ett ärligt, förvisso inte helt glädjande svar, men ändå en viss optimism i det.

[Anne]

Ja, det gäller att leva upp till den svenska papparollen som är så väl synlig och ikonisk i svenska komedier som Svensson Svensson. Mamman klok, barnen, i synnerhet döttrarna, ännu klokare och smartare. Och nu har komedins ideal förts ut i verkligheten - åtminstone media-verkligheten - med alla kloka barn. Någon kallade det infantokrati.

Vuxna är dumma i huvudet. I synnerhet lärare. Och de flesta vuxna håller inställsamt med för att vara trendiga. Lärare är ju ett masochistiskt och flagellantiskt släkte. Hit me with your rythm stick (or pointer)!

Jag får nog förtydliga mig här. Min avsikt är inte att göra narr av min pappa. Nu när jag har vuxit upp är jag tacksam och stolt över båda mina föräldrar. Jag skrev några kärleksord till pappa här: https://www.poeter.se/Las+Text?textId=1068813 Det är ren kärlek i enkla sanningsenliga ordalag, inget idoliserat krafs. Skrev om mamma också https://www.poeter.se/Las+Text?textId=1192035

Det kan var viktigt med de komiska elementen. T ex Felix Herngren hade blivit helt lyrisk över att få ett ärligt, utförligt porträtt av min pappa. Jag skäms inte längre. Jag kan t o m skratta hjärtligt själv och verkligen förstå vad han gav mig och vad han lärde mig. Ovärderligt.

Det tror jag inte heller du gör, alltså gör narr av din far. Jag menar bara det finns en klyschartad bild av den s.k. svenska pappan. Den är jag trött på.

Min pappa var verkligen ingen klyscha Jag känner inga filmregissörer. Det närmaste är väl nån som jag känner väl var klasskompis med Lukas Moodyson, men alltså jag betvivlar att han skulle kunna porträttera pappa ordentligt.

[Anders]

Vi är alla bra på olika saker, och mer eller mindre usla på annat.
Är det enbart en historia till en bok du inte kommit på än? Har du tålamodet? Ordförrådet?

Jag har startat på ett 20-tal historier av olika längd och typ. En kortroman klar, en grej till creepypodden i slutskedet. Och en massa första-femtio- sidorna där jag stannat för att det behövs lite genialitet för att hitta snygg intrig vidare.

[klorofyll]

Jag bara gissar lite:
Kristendomen idealiserar hårt rättskaffens arbete...
Buddhismen får oss att se meningen i allt.
Islam - ingen aning.
Man kan fråga sig hur religion hänger ihop med klass...
Jag tänker att det mest högklassiga är att inte bry sig om pengar.

Eller att bry sig som den barmhärtige samariern.

Ja det är verkligen upp till bevis i dagens samhälle... Många (så även jag) går förbi tiggare flera gånger om dagen.

[Anne]

Jaha. Nu var min dag förstörd. Det har tydligen blivit något av en trend att kasta klibbiga ostskivor på sin bebis. Cheesed kallas det. Nu orkar jag banne mig inte länge till! Och jag är så fruktansvärt sjuk jag! Spektakel.