Anders skrev:Spännande diskussion de sista sidorna. Som grubblande människa och dessutom uppväxt i en mycket religiös familj/släkt kan jag relatera till mig själv och till mina närmaste då jag tänker på vad religion är:
1. En social sammanhållnig. Betyder zero zip nada för mej, men för familjemedlemmar som konverterat till katolicismen är det fundamentalt.
2. Handerande av dödsskräck. För mig ytterst påtagligt, men kristendomens budskap(liksom de flesta andras religioners budskap) bara skrämmer mig. Är numer ateist pga det. För familjemedlemmar som är katoliker är livet efter detta inte nåt de grubblar så mycket på.
3. En form av meditation, en filosofi, en livshållning. Kan bara säga det, att inget ger mig så mycket myror i brallan och obehag som att sitta i en gudstjänst och jag satt fram till konfirmationen i Många. Och att be känns ytterst obehagligt. Skogsmunken somnar jag till.
4. En samhällsbyggare, en moral. Och här är kristendomens styrka som jag ser det. Kärleksbudskapet i kombination med straff och en livshållning. Verkar för skötsamhet, disciplin och omtanke om andra. Islam verkar ha en del såna ingredienser, men dels så är det så familjeorienterat, säkert det romerska arvet, och delse är expansiontekniken lite för sofistikierat intelligent, för politisk/mänsklig för att passa i min bild av en religion. Det måste vara mindre jordnära. I thailand verkade buddhismen göra bra grejer för folket där nere, till en del. Men de är väldigt fattiga. Intryck från en lång vistelse där.
Ett problem som jag ser med religion är att när man lär ut saker, så blir det ofta så att någon följer anvisningarna, men inte förstår varför... Det blir ett totalt missförstånd.
