Pilatus skrev: Och omvänt, hur många har inte känt sig sjuka med kroppen fylld av smärtor då det varit dags att gå till jobbet, eller att klippa gräsmattan? Känslor av olika slag förstärker och dämpar, litet grand beroende av vår motivation.
psykosomatiskt
... föreställningsmakten är en stor makt. För den är totalt illusorisk --- den är något som får en människa att känna sig - till och med kroppsligt - dålig för att man "tror" att det som hände igår eller andra gånger på jobbet kommer att upprepas och det som krävs är att se saken i ett annat "Ljus" - vända på saker. Man
måste inte gå - man har istället den stora glädjen, nåden att gå, förmånen att ha ett arbete, att vara behövd, att ha kamrater att få glädjen att behövas, dela med andra, delta och få ge av det man kan bidra med.
Det är andra grejer det
...
Men den smärta jag talar om är den fysiska - när något i kroppen lider, blir utsatt för något slags vridet, slaget, stucket, krossat, blödande, trasigt - trasiga nervbanor, smärta av att få ett främmande föremål inunder nageln (en stor sticka) --- detta (att någon vill sådant frivillig) är för mig djupt sant perverst - vridet och märkligt - än märkligare är de som vill tillfoga andra sådant och tycker om det.
När jag ser någon ramla och slå sig känner jag detta i min egen ryggrad - med barnen när de slår sig - det hugger i min egen kropp - jag känner smärtan.