Vad tänker du på?

[xion]

Jag föredrar den levande filosofin framför den döda.
Den levande filosofin är den som utspelar sig i samtalet mellan människor av kött och blod.
Den döda filosofin är det som man "konsumerar", oftast i bokform.
Den "döda" filosofin kan vara mer eller mindre död, utifrån författarens avsikt och textens tillgänglighet.

[David H]

Här kanske man kan tillgripa vattenprovet som man använde för att se ifall någon var en häxa.
Man fraktar ut och kastar i personen långt ut i öppna havet. Om hen då inte ber till Gud så är frälsningen sann.

Kanske den som bestämmer sig för att utföra sådant experiment och genomför det utan att blinka kan kallas för en frälst ateist…men själv anar jag då att personen i fråga förr eller senare kommer ångra sig

Du menar, när han drunknar?

Det finns en historia om det här också.
Mannen som satt på taket till sitt översvämmade hus och tackade nej till hjälp därför att han hade bett Gud att rädda honom.

Vi kan väl i alla fall konstatera att både den som utför experimentet och den som blir utsatt för experimentet delar samma urmoder. De delar i något avseende samma kött och blod, om man nu kan säga att det är köttet och blodet som blir utsatt för pinan som experimentet medför.

"Vem" som drabbas av ångern är då kanske inte heller den mest relevanta frågan, om det är så att gråten är min då du gråter...


https://www.youtube.com/watch?v=cp1qLS2uUBY

Något jag föreslår är att vi ska försöka kanalisera Guds röst mer, och inte hålla på med knäppa former av självplågeri.

[Algotezza]

Jag tänker på hur styrda vi är av vår spontana känsloreaktioner på det vinä upplever, hur vår vilja är styrd därav, liksom när vi försöker använda förnuftet.

[David H]

Jag tänker på hur styrda vi är av vår spontana känsloreaktioner på det vinä upplever, hur vår vilja är styrd därav, liksom när vi försöker använda förnuftet.

Vill du bara agera utifrån förnuft kommer rebelliska känslor och biter dig i baken. Och vill du bara leva i känsla kommer paranoida tankar och vilseleder dig. Vi är aldrig starkare än vår svagaste länk.

Jag tänker att högsätet är reserverat för Gud. Känslan ser till att tanken inte får det bekvämt om tanken försöker sätta sig på tronen och vice versa

[Algotezza]

Jag tänker på hur styrda vi är av vår spontana känsloreaktioner på det vinä upplever, hur vår vilja är styrd därav, liksom när vi försöker använda förnuftet.

Vill du bara agera utifrån förnuft kommer rebelliska känslor och biter dig i baken. Och vill du bara leva i känsla kommer paranoida tankar och vilseleder dig. Vi är aldrig starkare än vår svagaste länk.

Jag tänker att högsätet är reserverat för Gud. Känslan ser till att tanken inte får det bekvämt om tanken försöker sätta sig på tronen och vice versa

Balans mellan känsla och förnuft är det som på sikt är att föredra men det beror mycket på situationen också om den balansen kan upprätthållas. Känsla krävs för att kunna värdera. Förnuft för att förstå.

[David H]

Jag tänker på hur styrda vi är av vår spontana känsloreaktioner på det vinä upplever, hur vår vilja är styrd därav, liksom när vi försöker använda förnuftet.

Vill du bara agera utifrån förnuft kommer rebelliska känslor och biter dig i baken. Och vill du bara leva i känsla kommer paranoida tankar och vilseleder dig. Vi är aldrig starkare än vår svagaste länk.

Jag tänker att högsätet är reserverat för Gud. Känslan ser till att tanken inte får det bekvämt om tanken försöker sätta sig på tronen och vice versa

Balans mellan känsla och förnuft är det som på sikt är att föredra men det beror mycket på situationen också om zen balansen kan upprätthållas. Känsla krävs för att kunna värdera. Förnuft för att förstå.

Instämmer. Men tänker också att det inte går att hålla någon statisk balans. Det räcker inte att tanken håller vid ratten och styr medan känslan sitter bredvid som kartläsare. Och båda kan inte hålla ratten samtidigt. Ibland måste de då byta roll så känslan får sitta vid ratten en stund.

[Anders]

Jag föredrar den levande filosofin framför den döda.
Den levande filosofin är den som utspelar sig i samtalet mellan människor av kött och blod.
Den döda filosofin är det som man "konsumerar", oftast i bokform.
Den "döda" filosofin kan vara mer eller mindre död, utifrån författarens avsikt och textens tillgänglighet.

Problemet är att mycket få människor seriöst vill prata filosofiskt

[Pilatus]

Jag föredrar den levande filosofin framför den döda.
Den levande filosofin är den som utspelar sig i samtalet mellan människor av kött och blod.
Den döda filosofin är det som man "konsumerar", oftast i bokform.
Den "döda" filosofin kan vara mer eller mindre död, utifrån författarens avsikt och textens tillgänglighet.

Problemet är att mycket få människor seriöst vill prata filosofiskt

Det är mycket svårt att tala om filosofi i någon seriös mening. Det ställer krav på att det vi säger har mening och är hyggligt entydigt och möjligt att förstå. Skall det bli en bra dialog måste båda parter vara inställda på detta.

[xion]

Jag prenumererade på Filosofisk Tidskrift i ett år. Tyvärr blev jag rätt besviken.
Jag brukar titta i dom ibland men det är svårt att hitta något intressant.
Det blir mest att man tänker på "Kejsarens nya kläder".

[Anders]

Jag prenumererade på Filosofisk Tidskrift i ett år. Tyvärr blev jag rätt besviken.
Jag brukar titta i dom ibland men det är svårt att hitta något intressant.
Det blir mest att man tänker på "Kejsarens nya kläder".

Om du orkar med Engelska kan jag rekommendera Philosophy Now

[Algotezza]

Jag prenumererade på Filosofisk Tidskrift i ett år. Tyvärr blev jag rätt besviken.
Jag brukar titta i dom ibland men det är svårt att hitta något intressant.
Det blir mest att man tänker på "Kejsarens nya kläder".

Om du orkar med Engelska kan jag rekommendera Philosophy Now

Den är bra och läsvärd. Köper den ibland men finns ju bara på vissa ställen.

[Algotezza]

Vill du bara agera utifrån förnuft kommer rebelliska känslor och biter dig i baken. Och vill du bara leva i känsla kommer paranoida tankar och vilseleder dig. Vi är aldrig starkare än vår svagaste länk.

Jag tänker att högsätet är reserverat för Gud. Känslan ser till att tanken inte får det bekvämt om tanken försöker sätta sig på tronen och vice versa

Balans mellan känsla och förnuft är det som på sikt är att föredra men det beror mycket på situationen också om zen balansen kan upprätthållas. Känsla krävs för att kunna värdera. Förnuft för att förstå.

Instämmer. Men tänker också att det inte går att hålla någon statisk balans. Det räcker inte att tanken håller vid ratten och styr medan känslan sitter bredvid som kartläsare. Och båda kan inte hålla ratten samtidigt. Ibland måste de då byta roll så känslan får sitta vid ratten en stund.

Det beror vilken fråga det är och vad man vill uppnå. Känslan kan ge både impulser och vägledning. När det gäller värdefrågor är väl känslan mer påtaglig och vid t.ex. metafysik och ontologi mer förnuftet.

[xion]

Jag föredrar den levande filosofin framför den döda.
Den levande filosofin är den som utspelar sig i samtalet mellan människor av kött och blod.
Den döda filosofin är det som man "konsumerar", oftast i bokform.
Den "döda" filosofin kan vara mer eller mindre död, utifrån författarens avsikt och textens tillgänglighet.

Vad du än tänker så verkar det som andra har tänkt samma sak tidigare.
Jag upp täckte att Wittgenstein hade skrivit samma sak om än med annan formulering.

Kanske finns det ett kollektivt medvetande som vi är en del av utan att vi märker det.
Darwin upptäckte samma sak.

[Algotezza]

Jag föredrar den levande filosofin framför den döda.
Den levande filosofin är den som utspelar sig i samtalet mellan människor av kött och blod.
Den döda filosofin är det som man "konsumerar", oftast i bokform.
Den "döda" filosofin kan vara mer eller mindre död, utifrån författarens avsikt och textens tillgänglighet.

Vad du än tänker så verkar det som andra har tänkt samma sak tidigare.
Jag upp täckte att Wittgenstein hade skrivit samma sak om än med annan formulering.

Kanske finns det ett kollektivt medvetande som vi är en del av utan att vi märker det.
Darwin upptäckte samma sak.

Jag brukar tänka att det finns olika mentala frekvenser att "koppla upp sig på" eller vara i samklang med. Är man väl uppkopplad på eller i samklang med en viss frekvens kan man hämta ner tankar därifrån och verbalisera enligt sin förståelse av dessa tankar och förmåga att
formulera dem i ord. Verkar det flummigt? Det är bara ett sätt att uttrycka "det finns ett kollektivt medvetande ".

[Algotezza]

Solen skiner där jag befinner mig idag. Jag anar våren. Häromdagen kvittrade småfåglarna. Men ännu är det bara februari så det är nog bara ett fåfängt hopp.