Är du en äkta människa?

[Harald Davidsson]

Är du en äkta människa?

[Mr.M]

Jag är en människa med äkta fel och brister.

[Harald Davidsson]

ag är en människa med äkta fel och brister. sakriver Mr M



var kommer dina fel och brister ifrän?

är du säker på att det är äkta genetiska skador
härledda från en äkta psykiaters diagnos och tester.


Kanske är det falska fel som beror på att du inte nått kunskap än om dig själv.

[freddemalte]

Är du en äkta människa?

Hej Harald
Den där frågan är lite i stil med frågan: "har du slutat slå din fru?". Med andra ord, den går inte att svara på utan att följdfrågorna och slutsatserna bli minst lika tokiga som frågan

Vänligen

Fredrik

[Harald Davidsson]

fredrik


Hej Harald
Den där frågan är lite i stil med frågan: "har du slutat slå din fru?". Med andra ord, den går inte att svara på utan att följdfrågorna och slutsatserna bli minst lika tokiga som frågan.


Som wittgenstein sa om språket, att vi måste försöka hitta det verkliga i språket,
och då kom han fram till att för det mesta var vardagliga fraser mer närmre verkligheten
än de som konstruerades som en slags stabil begrepps-verklighet som t.ex. finns en fri vilja.
Jag skulle vilja säga att formuleringen ifall en fri vilja finns är för långt bort från verkligheten
för att vara av intresse.

Vi måste försöka söka efter vad det äkta är,

vi kan börja här.

[freddemalte]

fredrik


Hej Harald
Den där frågan är lite i stil med frågan: "har du slutat slå din fru?". Med andra ord, den går inte att svara på utan att följdfrågorna och slutsatserna bli minst lika tokiga som frågan.


Som wittgenstein sa om språket, att vi måste försöka hitta det verkliga i språket,
och då kom han fram till att för det mesta var vardagliga fraser mer närmre verkligheten
än de som konstruerades som en slags stabil begrepps-verklighet som t.ex. finns en fri vilja.
Jag skulle vilja säga att formuleringen ifall en fri vilja finns är för långt bort från verkligheten
för att vara av intresse.

Vi måste försöka söka efter vad det äkta är,

vi kan börja här.

Harald, du har helt klart en poäng - i detta är jag benägen att hålla med dig!

Ok, så hur angriper man din frågeställning på ett tillfredsställande sätt utan att hamna i allt för missförstådda och märkliga diskussioner om vad som är äkta vad gäller människor?

Ordet äkta har betydelse-synonymerna :

Inte konstgjord
Inte förfalskad
Gedigen
Ren
Prima
Genuin

Och säkert några fler, vilken av dessa stämmer mest överrens med hur du vill att din fråga ska uppfattas?

Vänligen

Fredrik

[Harald Davidsson]

Fredrik

vi kan ju då börja tvärsom, finns det något i dig sim du tagit från andra

[freddemalte]

Fredrik

vi kan ju då börja tvärsom, finns det något i dig sim du tagit från andra

Oj, intressant fråga - troligtvis (?). Det vore ju konstigt om jag inte har påverkats av min omgivning under min uppväxt och under min vardag tillsammans med massor av människor. Jag hoppas ju att jag till största delen i så fall har "tagit sådant som gör både mig och min omgivning väl". Men jag har säkert sugit upp en del dumheter också . . .

Jag vet inte om det var detta du menade eller om det var "på ett annat plan" etc.

Vänligen

Fredrik

[Marksa]

Är du en äkta människa?

Ja visst.
En människa blir äkta i samverkan med andra människor och sin omgivning.

Javisst.
En människa som strävar efter och är nyfiken på sin fulla potentiall såsom människa.

Javisst.
En människa som vill och strävar efter att mina medmänniskor också skall känna frid och kärlek och ha möjligheten att utveckla sin genuina människa.

Var det något annat?

[Harald Davidsson]

Ordet äkta har betydelse-synonymerna :

Inte konstgjord
Inte förfalskad
Gedigen
Ren
Prima
Genuin   skriver Fredrik



Spontant........ genuin är ett bra ord som används på englska här i Indien, ett vardagligt ord, inom psykologin har du autentisk...och varför inte naturlig..och lite djupare att vara en origo-människa, en ursprunglig människa som ej spårat ur.

[Harald Davidsson]

Fredrik



Oj, intressant fråga - troligtvis (?). Det vore ju konstigt om jag inte har påverkats av min omgivning under min uppväxt och under min vardag tillsammans med massor av människor. Jag hoppas ju att jag till största delen i så fall har "tagit sådant som gör både mig och min omgivning väl". Men jag har säkert sugit upp en del dumheter också . . . skriver du..




Du ser här, du känner skuld och skam över att ha tagit från andra och modifierat dig själv på grund av din omginings kritk av ditt sätt att vara, men inte att du kommer ihåg en endaste liten detalj du tagit, Darridas tes är att vi härmar varandra, men det är inte min, men det finns olika teorier om hur vi säljer oss till samhället.


och förlorar vår äkthet,
det entusiastiska, det spontana, det extatiska,
det hängivelsefulla, som vi hade som litet barn.

[freddemalte]

Ordet äkta har betydelse-synonymerna :

Inte konstgjord
Inte förfalskad
Gedigen
Ren
Prima
Genuin   skriver Fredrik



Spontant........ genuin är ett bra ord som används på englska här i Indien, ett vardagligt ord, inom psykologin har du autentisk...och varför inte naturlig..och lite djupare att vara en origo-människa, en ursprunglig människa som ej spårat ur.

Oj, hummmm . . . sett utifrån min så kallade självbild (hur jag upplever mig själv och mitt samspel med omgivningen) blir väl svaret att jag är genuin i termer av att jag inte anstränger mig för att framstå på annat sätt än så som jag själv vill vara (lurig mening det där). Å andra sidan kan man ju se det utifrån ett annat perspektiv och tänka ungefär såhär: Hur mycket av socialiseringen, kraven utifrån, mina antaganden om andras förväntningar på mig etc, gör mig till den jag är? Om man i sak kan se något icke-genuint i detta, ja då är ju fallet annorlunda, ty visst finns det situationer som man "behärskar sig" etc. Låt säga att jag har en väldigt otrevlig kund i min butik så kan jag ju spontant känna att jag skulle vilja ryta tillbaka till denna och sätta personen "på plats", men inser i samma situation att det inte är så bra för mig och min verksamhet att göra så. Det där kan man ju helt klart fundera över utifrån ett "äkthets- eller genuinitesperspektiv".

Vänligen

Fredrik

[freddemalte]

Fredrik



Oj, intressant fråga - troligtvis (?). Det vore ju konstigt om jag inte har påverkats av min omgivning under min uppväxt och under min vardag tillsammans med massor av människor. Jag hoppas ju att jag till största delen i så fall har "tagit sådant som gör både mig och min omgivning väl". Men jag har säkert sugit upp en del dumheter också . . . skriver du..




Du ser här, du känner skuld och skam över att ha tagit från andra och modifierat dig själv på grund av din omginings kritk av ditt sätt att vara, men inte att du kommer ihåg en endaste liten detalj du tagit, Darridas tes är att vi härmar varandra, men det är inte min, men det finns olika teorier om hur vi säljer oss till samhället.


och förlorar vår äkthet,
det entusiastiska, det spontana, det extatiska,
det hängivelsefulla, som vi hade som litet barn.

förutom skuld-skam-påståendet ligger det nog en del intressanta "sanningar" i din analys av tillvaron. Ja, kanske skulle en dekonstruktion av hela det psykosociala samhällsstrukturerna vara nödvändigt för att frigöra det mänskliga och äkta psyket från alla bojor och fällor som det kanske har fastnat i.

Hur gör vi det då Harald? Hur når vi dit?

När vi väl (eventuellt) nått dit? Vad händer sedan?

Är det livets mening, att frigöra sig och blir så äkta som möjligt i den meningen att man är helt fri från omgivningen påverkan?

Vänligen

Fredrik

[Harald Davidsson]

Fredrik

Oj, hummmm . . . sett utifrån min så kallade självbild (hur jag upplever mig själv och mitt samspel med omgivningen) blir väl svaret att jag är genuin i termer av att jag inte anstränger mig för att framstå på annat sätt än så som jag själv vill vara (lurig mening det där) skriver du..




Den första frågan,,upplever min självbild...det är ju lite flummigt sagt, för självbild menas för det mesta hur andra ser på dig, men inom t.ex. Jungs individuationen så menas den bild av dig själv som kommer från dig själv fast med det menas inte att denna bild är oberoende av världen, av närmiljön, för denna bild av dig själv
som Jung talar om väcks upp gradvis genom att du kan assimilera din själs reaktioner i kroppen och inte projivcera ut dem på omvärlden,


det är el-avbrott här i detta fattiga land 10 gånger om dagen, ibland 10 minuter, ibland 50 minuter, ibland 12 timmar, så mina svar dröjer ibland.

[freddemalte]

Fredrik

Oj, hummmm . . . sett utifrån min så kallade självbild (hur jag upplever mig själv och mitt samspel med omgivningen) blir väl svaret att jag är genuin i termer av att jag inte anstränger mig för att framstå på annat sätt än så som jag själv vill vara (lurig mening det där) skriver du..




Den första frågan,,upplever min självbild...det är ju lite flummigt sagt, för självbild menas för det mesta hur andra ser på dig, men inom t.ex. Jungs individuationen så menas den bild av dig själv som kommer från dig själv fast med det menas inte att denna bild är oberoende av världen, av närmiljön, för denna bild av dig själv
som Jung talar om väcks upp gradvis genom att du kan assimilera din själs reaktioner i kroppen och inte projivcera ut dem på omvärlden,


det är el-avbrott här i detta fattiga land 10 gånger om dagen, ibland 10 minuter, ibland 50 minuter, ibland 12 timmar, så mina svar dröjer ibland.

Nja, självbilden "påverkas eller styrs" väl av hur andra ser och agerar på/mot en, men att det skulle vara det som är självbilden är jag aningen skeptiskt till. Nåväl, teknikaliteter, det var ju inte det som var huvudpoängen i sig - ändå. Härligt att du kallar mig flummig, det är underbart med livets ironi

Vänligen

Fredrik