jag skrev
förut en dikt
jag inspirerades av:
"Men nu står jag här i fallna sinnens ras. Och jag glimtar över det klargröna fältet- över intill din tid. Bubblan; men vi stryker varandra ändå genoms själarums hjärteklappade frenesis påmindhet. Psykets vinterkölds dystra, tärande tid. Längre än jordens vandrings händelse, är den. Sådan är visan poeten strävsamt åtföljer; menandes."
som jag inte minns vem som skrev. Det var.. själsligt, betryggande.
nu står jag här i fallna sinnens utopi
glimtar det klargröna fältet
av färglösa vågor – intetsägande spektrum
en sfär av tid
men vi faller, i orons tärande fäste
genom själarums perplexa fluktuation
och psykets vinterköld, blott dystra svar
tankens vandring, är sådan,
klarhet genom sökande i det inre väsen
tillblivelse av illusoriskt axiom
en kausalitet till förfallenhet
genom skymfande vindar av betingad lycka
objektivitetens prevalens -
en visa för den viskande poeten att strävsamt åtfölja; syfteslöst.
tack.
inspiration
Moderator: Moderatorgruppen
-
spottkamel
- Inlägg: 89
- Blev medlem: 22 jul 2010 23:30
- Kontakt:
inspiration
the words are not good for the secret meaning, everything always becomes a bit different, as soon as it is put into words, gets disorted a bit, a bit silly - yes, and this is also very good, and I like it a lot, I also very much agree with this, that this what is one man's treasure and wisdom always sounds like foolishness to another person
-
spottkamel
- Inlägg: 89
- Blev medlem: 22 jul 2010 23:30
- Kontakt:
.
vad glad jag blir,
av ditt godkännande.
"Och våra tidlösa omslutande armar smeker varandra,
älskar med varandra - genom våra tårars ändlösa
mosaikverk; för det stora såret, den ömmande Närvarons
andetag. Och så vi andas! Flämtandes, skrikandes, hopplöst
gråtandes, i tårars evighet. För ingenting kan skilja
Passionens vingar åt. Inte ens vår egen fördömelse."
i en tidlös famn, vi omslutes
i en tidlös kärlek, vi varsamt älskar
bakom varje ärr finns ett öppet sår
bakom varje kärlek, en ändlös tår
allt består
rolös kvantifiering, ömhet
stötesten; innerlig lidelse
jag gillar det du skriver.
av ditt godkännande.
"Och våra tidlösa omslutande armar smeker varandra,
älskar med varandra - genom våra tårars ändlösa
mosaikverk; för det stora såret, den ömmande Närvarons
andetag. Och så vi andas! Flämtandes, skrikandes, hopplöst
gråtandes, i tårars evighet. För ingenting kan skilja
Passionens vingar åt. Inte ens vår egen fördömelse."
i en tidlös famn, vi omslutes
i en tidlös kärlek, vi varsamt älskar
bakom varje ärr finns ett öppet sår
bakom varje kärlek, en ändlös tår
allt består
rolös kvantifiering, ömhet
stötesten; innerlig lidelse
jag gillar det du skriver.
the words are not good for the secret meaning, everything always becomes a bit different, as soon as it is put into words, gets disorted a bit, a bit silly - yes, and this is also very good, and I like it a lot, I also very much agree with this, that this what is one man's treasure and wisdom always sounds like foolishness to another person
Återgå till "Tankar och känslor"
Vilka är online
Användare som besöker denna kategori: 5 och 0 gäster