Lite lösa funderingar om det estetiskt vackra och det Vackra

[Anna Sara]

Tycker den är lite kapitalistisk, "rysk", inte baptistisk. Jag vet inte vem som har målat den, hittade den genom google bildsökning. Gillar Hair, längesen jag såg den, tror jag tipsat om den här också.

[Lufier]

Kommer du ihåg vad du sökte på?

[Anna Sara]

Hittade den igår -"aquarius".

[Marko]

Tror att hon som gjort bilden heter Dawn Gold
och den finns på hennes blogg:
http://goldbettyboop.blogspot.com/2010/ ... entry.html

[Skogsälvan]

Jag yrar vidare.

Hitlers smak är ett typexempel på vad jag kallar den estetiska skönheten. Det är totalt urholkande för själen. Tror du inte på en själ så kalla det ett inre jag eller något som passar dig och som gör att du förstår vad jag menar. Men det tog inte slut när andra världskriget tog slut. Vi matas hela tiden med bilder av från media och så om vad som är vackert. Det är lätt att tro på dessa bilder. Men det är ju inte bara jag som mår dåligt idag, det är många andra. De flesta vet inte ens varför de mår dåligt, speciellt inte "lyckade" typer som har "allt".

I kärlekssånger och dikter är det ofta regn, månsken, solnedgångar och uppgångar. Kärlek kan visst finnas mitt på dagen i solsken. Tror inte det kommer att ske förrän denna förfining och detta tilltalande photoshoppande avtar. Jag skulle vilja snacka med Shakespeare. Jag tänker inte alls gå i kloster, Ofelia.

Det är ju helt snett att förälskelse ska betraktas som en psykos. Det värsta är att jag ibland har trott på det. Det är helt naturligt. Att vissa religiösa människor kan ha en syn på saker kring detta har jag respekt för, jag vet ju inte hur saker ligger till i sin absoluta helhet. Det som är mest förvånande är att det finns fullt med folk som tror att vi bara har ett liv och är ateister och ändå betraktar förälskelser som ett sjukdomstillstånd. Är det misogyna män som har skrivit historien och satt krokben för sig själva när de i jakten på ordning försökt dräpa sina egna känslor för att passa in i mallen de skapat? Är inte det lite destruktivt?

Kom att tänka på din igelkotte-bild, Marko. Det är ju verkligen så att de små söta krabaterna äter ormar. Det går inte att komma undan amors pilar. Mars har inte en chans mot Venus. Så är det, men Venus ser ledsen ut och så känner jag också. Jag är ett typiskt medlande mellanbarn. Det känns inte bra för mig att ta kål på någonting. Jag gillar ju mångfalden. Fröding skrev så bra om det i Sagan om graal och är du inte troende kan du tolka det metaforiskt
http://runeberg.org/stanflik/33.html
Tror det blir så.

Tänkte på Rising idag och tänkte på att det finns ju saker som måste fixas. Då kom jag att tänka på bl a Kurt Cobain och att vi verkligen borde sluta stryka skjortor.

<iframe width="480" height="390" src="http://www.youtube.com/embed/vabnZ9-ex7o" frameborder="0"></iframe>

[Skogsälvan]

Tror egentligen inte att någon förstår vad jag menar, men jag hoppas ju fast jag känner mig lite uppgiven.

[monstret]

Jag förstår det som så att du menar att vi instrueras till en uppfattning av vad som är vackert, i stället för att finna detta själv. Att det vackra blir normativt, snarare än deskriptivt. Och att vi på grund av det blir osäkra och otrygga. Är det rätt uppfattat?

[transversal]

Skogis:

Det är väl för att det kritiska tänkandet beträffande den tilltänkta hämmas kraftigt i hjärnan som tillståndet liknas vid psykos. Det är härligt att vara djupt förälskad, men speciellt saklig och skeptisk är man väl kanske inte.

[Johan Ågren]

Skogis:

Det är väl för att det kritiska tänkandet beträffande den tilltänkta hämmas kraftigt i hjärnan som tillståndet liknas vid psykos. Det är härligt att vara djupt förälskad, men speciellt saklig och skeptisk är man väl kanske inte.

En avprogrammerad och naturnära uppfattning av världen är relativt sett en psykos. Det betyder inte att upplevelsen är felaktig, bara det att den kommer i konflikt med "förnuftet". "Förnuftet" har ju visat sig vara bedrövligt och behöver göras om, tillika med de rådande kulturella värderingarna. Att kalla extraordinära upplevelser för "psykoser" rakt av gör ju att inga som helst starka alternativ får finnas. Vi kan ju då vara säkra på att vi kastar bort det finaste i livet.

[Plecto]

Är det någon som har upplevt en symmetrisk eufori(för brist på bättre ord)?

Spatiösa vakanta områden som i en flygplats eller ett av miljonprogrammens många alster kan framkalla en väldigt kortvarig euforisk känsla. Det är nästan en nihilistisk poetisk betoning på det hela.

[Johan Ågren]

Är det någon som har upplevt en symmetrisk eufori(för brist på bättre ord)?

Spatiösa vakanta områden som i en flygplats eller ett av miljonprogrammens många alster kan framkalla en väldigt kortvarig euforisk känsla. Det är nästan en nihilistisk poetisk betoning på det hela.

Har väl används i alla tider i kyrkor.

[Plecto]

Har väl används i alla tider i kyrkor.

Aa, kanske det.

Nå tycker jag att kyrkor är väldigt vackra i den bemärkelsen, men jag är väldigt aktsam. Den religiösa kontexten i vilket kyrkan befinner sig i kan kontaminera dess symmetriska skönhet.

Men samtidigt så talar jag mer om en berättande symmetri, har inte nödvändigtvis med storleken att göra(fast än storlek kan vara en drivande kraft i symmetrins projektion absolut).  


Det är svårförklarat egentligen.

[transversal]

Skogis:

Det är väl för att det kritiska tänkandet beträffande den tilltänkta hämmas kraftigt i hjärnan som tillståndet liknas vid psykos. Det är härligt att vara djupt förälskad, men speciellt saklig och skeptisk är man väl kanske inte.

En avprogrammerad och naturnära uppfattning av världen är relativt sett en psykos. Det betyder inte att upplevelsen är felaktig, bara det att den kommer i konflikt med "förnuftet". "Förnuftet" har ju visat sig vara bedrövligt och behöver göras om, tillika med de rådande kulturella värderingarna. Att kalla extraordinära upplevelser för "psykoser" rakt av gör ju att inga som helst starka alternativ får finnas. Vi kan ju då vara säkra på att vi kastar bort det finaste i livet.

Förälskelsen har väl andra tecken som påminner om psykosen också - känslan av sammansmältning med världen och uppfylldheten av "meningsfullhet". Tycker kanske att begreppet "psykos" tolkas lite väl negativt kanske ...

[transversal]

Förnuft är någonting intressant btw. Vi klarar oss inte utan det (bokstavligt talat), få lever efter det, det provocerar en del människor, attraherar andra, det finns hela eror "tillägnade" förnuftet (upplysningen) osv. En del personer tror att det styr oss, andra menar att människor är irrationella. Jag tror att förnuftet är missförstått. Tror att vi bara är i början på att förstå detta ...

[Johan Ågren]

Naturen är inte "jordnära", det är the image of naturen av de som inte levt i den, och den bild som vår kultur förpassat naturen till. Kulturen är förfinad, upphöjd och andlig, medan naturen är grov, primitiv och rentutav ond. Den andlighet som inte fyller naturen med mening och samband är ingen andlighet att räkna med.