min syn på kärlek

Ventilera dina personliga funderingar om smått och stort.

Moderator: Moderatorgruppen

chriss
Inlägg: 19
Blev medlem: 23 feb 2012 12:04

min syn på kärlek

Inläggav chriss » 25 feb 2012 15:45

Kärlek handlar aldrig om mig, det handlar om andra, det är när jag bara ser andra och inte mig själv som jag handlar i kärlek. För att göra detta måste jag gå utanför mig själv, inse att ingenting här i livet som är av betydelse handlar någonsin om mig själv. När jag börjar blanda in mig själv i kärlek så är det mitt ego som är framme. När jag kan identifiera mitt ego bland mina tankar så kan jag också välja bort dem tankarna för det är inte jag. Jag är inte mitt ego. Mitt ego är en konstruktion som mitt medvetande har skapat för att skydda mig. Problemet är att under hela våra liv så har vi fått lära oss att ha ett ego, för om vi inte har det så riskerar vi att skada oss. Jag brukar tänka på exemplet med barnet som bränner sig på kokplattan, nästa gång samma barn ser kokplattan kommer egot att skrika ”akta dig! Det är farligt!”, i den situationen skyddar den oss men när egot agerar utifrån tankar som är skapade då vi varit ledsna på grund av till exempel tidigare problem i en relation så kan det om vi inte är medvetna om hur det fungerar försöka skydda oss på ett sätt som är destruktivt om vi vill ha långvariga relationer. Egot skapar våra rädslor för att skydda oss från framtida eventuella faror.

Egots motsats är hjärtat, egot vill ha, ta, greppa, hålla för sig självt, uttrycker sig i jag, fästa sig vid, hindra medan hjärtat vill ge, sprida, släppa fri, uttrycker sig i dig, släpper taget om. Det är när vi lyckas identifiera vilka tankar som kommer ur egot och vilka som kommer från hjärtat som vi kan göra våra egna val och nå dit vill vi nå.

Varför är det så svårt att följa sitt hjärta? Jag tror för att under hela våra liv så har våra egon tränats till att bli starkare och starkare och ju längre vi lever med egot desto mer tror vi på vad det försöker säga till oss och få oss att göra eller inte göra, till dess att vi förstår och inser dess existens, då kan den inte existera längre. När du är medveten om ditt ego och hur det fungerar så kan det inte existera längre för det är bara en illusion som är skapade utifrån egots påhittade rädslor. När vi identifierar oss med vårt eget ego och tänker att tankarna som kommer därifrån är sanna så tar det oss ifrån våra hjärtan och den kärlek som vi har inneboende i oss. Vad är det egentligen som tolkar och ser egot, vad är det som finns där bakom? Kan det vara du kanske? Är du då dina tankar eller är det du som lyssnar på dina tankar och ibland väljer att fästa dig vid dem?

Hur lär man sig bli av med egot? Genom att inte följa egots röst, utan istället följa hjärtats känsla. Men hur gör man det i praktiken? Genom att när du känner en känsla följer den där och då, genom att när du känner att du söker trygghet utanför dig själv, gå då in i dig själv och ta reda på känslan som gömmer sig bakom illusionens draperi av rädslor.

Vad händer när man kommer bakom det där draperiet av rädslor? Något obeskrivligt vackert sker, en känsla som rullar upp längs ryggraden, en del av hjärnan som öppnar sig och dumpar ut lyckokänslor över dig så fort du känner för det, du förstår alla alltid och du känner medkänsla för alla varelser elaka som snälla. För du tänker inte ens så längre då, för du vet att om någon agerar på ett sätt som du inte förstår så vet du ändå att denna människa agerar utifrån sina rädslor som är skapade av egot. Så det betyder att just nu är denna människa ett med sitt ego, bakom detta ego gömmer sig den riktiga människan, det riktiga hjärtat och kärleken och kärleken är samma för alla när egot är helt ute ur bilden. När egot är helt borta så är hjärtat helt öppet, när rädslorna är framme så gömmer sig hjärtat.

Vad betyder det då att släppa taget om? Hur gör man det i praktiken? Jo, att släppa taget innebär att släppa taget om sina rädslor, att gå emot egots röst. Att göra det som man vet är rätt för andra, för kärlek handlar aldrig om dig. Om det inte handlar om dig så kan du ju faktiskt ta bort dig själv ur ekvationen och fråga istället, vad är det bästa jag kan göra för att den här människan ska må bra. När du svarar på den frågan så får du ett icke egoistiskt svar för den är helt befriad från egot, frågan ställs med kärlek som utgångspunkt. Om vi alltid kommer ihåg att ha kärleken som utgångspunkt så fattar vi alltid rätt beslut.

Kan kärlek handla om mig då? Ja, kärlek handlar i allra högsta grad om dig, för vad som händer när du agerar helt efter kärlek är att du strävar alltid efter att ha ett öppet hjärta så du kan fortsätta sprida kärlek för andras skull. Då måste du behandla dig själv kärleksfullt och det gör du genom att bortse från ditt ego och fokusera på din sanna natur, den kärleksfulla naturen som vi alla har inneboende i oss. Vi måste aktivt påminna oss själva om att om jag inte ger mitt hjärta det den behöver kan jag inte ge andras hjärtan någonting. När jag inte har ett öppet hjärta får andra lida för att jag är förvirrad på grund av att jag identifierar mig med egots röst, jag började då för en stund tro att kärlek handlade om vad jag vill och mina behov. Det är mitt ansvar mot min omvärld att se till att alltid ha ett öppet hjärta annars är jag självisk och det kommer jag då också att känna som en tyngd i mitt hjärta som ständigt påminnelse tills dess att jag rättat till mig själv och börjat agera igen efter kärlek.

LOVE!
Kärlek!

Återgå till "Tankar och känslor"

Vilka är online

Användare som besöker denna kategori: 27 och 0 gäster