Varför kan man inte glömma vad som gör en olycklig?

[Legendary]

Varför är det så att man inte kan, även om man vill, lägga vissa minnen åt sidan? Är det för att man helt enkelt inte kan göra det eller handlar det i grund och botten om att man inte vill? Varför skulle vi vilja hålla kvar vid minnen som gör oss olyckliga?

Tänker tillbaka på min första riktiga kärlek..
Det var inte mycket som var rätt mellan oss. Vi var nog så olika som 2 människor kan bli. Men... Jisses vad jag älskade den människan. Det var extrema känslor på både gott och ont. Aldrig varit så lycklig och aldrig varit så kär men samtidigt har jag aldrig varit så arg och så svartsjuk som han fick mig att känna mig. Allt avslutades med många tårar och brustna hjärtan.

6,5år senare. Vi skickar fortfarande sms fram och tillbaka med "tomma ord". Med obetydliga frågor om vad man gör osv. Ibland kan vi till och med bara vara elaka mot varandra. Vi har ingenting att prata om eftersom våra liv ser så otroligt olika ut och framför allt eftersom vi som personer är så otroligt olika varandra. Ändå verkar det som att det är oundvikligt för oss att kapa bandet helt. Är det olycklig kärlek eller är det en normal reaktion från oss människor att ty sig till sitt förflutna på detta vis?

Varför gör det ont i mig fortfarande? Varför håller man kvar vid sådana minnen och VARFÖR får jag panik av att inte hålla kontakten vid liv? Jag vill ju inte... Vad är det som jag som människa är ute efter egentligen?

Att detta ska förfölja mig efter så lång tid kan ju inte vara normalt...
Vad är era tankar kring detta?

[Marko]

varför inte börja sex chatta istället ?
ni går runt varandra med tomma ord, kommer aldrig till skott : )

glömma,
jag lärde mig en teknik efter att ha läst om en ryss med bildminne,
han höll på att bli tokig på allt han mindes, så han uppfann en teknik där han gömde saker bakom föremål.

Jag har adopterat den egenskapen, och vet att det fungerar bra efter lite övning.
jag gömde saker bakom en dörr som jag inte ville minnas. (men det var många årsedan jag gömde saker där)

jag vet inte varför ni går runt varandra, efter sex år så har ni nog eran jargong av vad ni tycker är lämpligt.
bryt isen på något vis, om det är det du vill göra... våren är ju kommen och lustarna växer
gör något konkret.

[Sceptisk]

Legendary

Det är nog den äldsta bland frågor hos människosläktet. Varför är kärlek, som på samma gång är underbart även kan vara så plågsamt.

[Zokrates]

Under ytan av alla indokrinerade vanföreställningar om att man skall vara för eller emot än det ena
eller andra beroende på ens bakgrund tillika ha en bestämd ideologisk ståndpunkt, en materialistisk
föreställning, så är vi i grund och botten fortfarande ett simpelt djur som drivs av instinkter och präglas
av inbyggda ideal och utrustade med en könsdrift som trots allt kan gå igång på feromoner, så är det
med den vetskapen alltid lika tragiskt när två personer som förmodligen rent biologiskt funnit varandra
går isär för att de är totalt "fucked up" i skallarna. Problemet kommer således alltid att bestå så länge
som folk inte själva är i kontroll av sina egna liv och själva styr vad som verkligen är viktigt för dem.

[Harald Davidsson]

därför att olyckan  ska motivera dig till att på nytt söka lyckan,

all utveckling funkar så,
då kundalinin går så innebär det att den går upp...lycka,
men strax vänder det och den går ner igen ...olycka,
men varje gång du kommer upp är lyckan starkare,

alltså du går ner i olyckan bara för att kunna hämta upp mera lycka

tills du till sist upptäcker att det inte längre finns något upp eller något ner
och då har du nått det hemliga centrumet inom dig som aldrig kan förändras

det eviga nuet

[haakon]

därför att olyckan  ska motivera dig till att på nytt söka lyckan,

all utveckling funkar så,
då kundalinin går så innebär det att den går upp...lycka,
men strax vänder det och den går ner igen ...olycka,
men varje gång du kommer upp är lyckan starkare,

alltså du går ner i olyckan bara för att kunna hämta upp mera lycka

tills du till sist upptäcker att det inte längre finns något upp eller något ner
och då har du nått det hemliga centrumet inom dig som aldrig kan förändras

det eviga nuet

Gillar den inställningen du hade där starkt.

Jag tror att vi alla någonting att lära oss från det som hemsöker oss, och det kan stödja med egen erfarenhet. Man får analysera och se det förflutna ur olika perspektiv och försöka komma tillfreds med VARFÖR man hänger kvar vid det gamla. Medvetenheten om varför man gör det är väldigt viktig tror jag, och över tiden så lär man sig släppa det.

[Anna Sara]

Vi glömmer vad som gör oss olyckliga hela dagarna.