Låst i mina egna konturer

Ventilera dina personliga funderingar om smått och stort.

Moderator: Moderatorgruppen

Användarvisningsbild
Anna Sara
Inlägg: 2139
Blev medlem: 14 apr 2009 15:31
Kontakt:

Låst i mina egna konturer

Inläggav Anna Sara » 12 jun 2012 01:41

Mått skit i två månader. Sponsrad av karusellen där jag matade fåglar. En slags känsla av att vi var i samförstånd.


Var är min kärleksteori?


Det som inträffade var att jag tappade uppmärksamhet och estetiskt sätt verkar inget mellan det högsta och det mellersta (med empatin och budskapen, dualistiska strukturer) inbjuda mig, det är som om jag kastat allt bakom mig likaså, helt intonat i språket. I mötet ..jag börjar sympatisera med judendomen. Bidrog med ett misstag, vill åter respektera den mentala etiken, är för trött.


Om man skulle säga; att implicera och "föra ihop" varje karmisk betingelse i insikt om "nodernas" immanenta axel, vilket skulle kunna involvera hela ens föda och mysterium i en excentrisk (frigjord, inkluderande) loop i krisens kristna struktur istället för att välja hemmets förhållning vid naturen i och med samvetet -i "genombrottets vagga" (mening, system, impuls).. Detta är en ganska radikal approach (maskulin, lek) av dharma. Meningskapande i tillit, estetiscism, kollektivism är regler för alla likaså. Det är att "vara i ett genombrott" genom etiken vilket laddar den feminina konsten. Splittringen inneburen av helandet förbihållen av passager och självständighet etablerar "vägen", men vad händer i vägskiftningen i destruktionen när bildligheten i vänskapen (allt detta) drabbas av sin egen narcissism i sökandets bojjor (harmonin i det här, denna holistiska perceptions yttersta f l u m) i kaoset ("massorna") spyr ut det i kollapsen av självkänseln pga vattnets valmöjlighet mellan elemäntära rum/privata roller.

Det känns som jag sitter och spelar piano.


De yttersta symbolerna för leken är födan för djuren och utan minnet i förankringen av liv som en personaliserad kraft blir allt igenom igen samma sak och tillbakadragen i "kärnans" introverta rit vilket gör att tillvaron blir som en biograf.


Mitt misstag i relation till maskuliniteten skapades pga språket -min hänsyn gjorde att jag ägde expansion, men "arketypen" i relativ autenticitet blev upptagen i ansiktets behov vilket gjorde ett avbrott och jag försökte komma loss ifrån kollektivismens relativism i den yttersta ångeeeesten. Bilden av "min tvillingsjäl" blev hypotetiskt frångiven -samtalets lod blev ur min synvinkel biografiskt handslående.

Återgå till "Tankar och känslor"

Vilka är online

Användare som besöker denna kategori: 3 och 0 gäster