Världen vi förmår

[Anna Sara]

Ok. Så var finns den grogrund när någon säger att denna har sett igenom allting omkring konsterna?
När återgår vi till etiken och det sköna i värdet av vår utsikt?


Ibland känner jag att inte någon känner igen vad jag skriver och vill ut.
Skrattet är bipasserande i synden förstås och behoven sitter inte i magen. Låt oss leka det på daghemmet. Eller gör det då.

Är slut. För kemiskt obalanserad. Leker med solsken matt av andras och mina åsikter och vill nästan ta ut mitt hjärta som en blå feber i regriderat drömstadie. Nej jag har inte missat psykologin och förtröstan och patriotiskt begär inför slump utan avgick för längden att sammansluta förmögenhet (på skämt i dödslängtan). Någon såg att jag sov. Ja då.

http://youtu.be/UJKzv656BSc



Nej jag har inget mer att säga just nu.

Något händer i vändningen av moralisk anarki i privatlivet när jaget vill se på båda sidor av dagens artificiella glamour och inre ägodelar monopoliserat av staten. För hög för att avskärma mig!!!!!!!!! Ser grått och vill efterlämna men tygligen till ambivalensoffer. Ser hur anspråket av skuggans genuina romantik och högre avsikt snarare massakerar sina vänner och såg ständigt skillnaden mellan kvalitet och kvantitet som av mig själv i dansens personligt profilerade dömmandeutsaga. Ser alltså skillnad mellan polariteten av meditation och skådade bildens färgspel i en annan sak helt fast av etikett och ton.

ut.

[Anna Sara]

http://youtu.be/4N3N1MlvVc4


Varför pratar vi i substans ur teori och urskiljdar en matematik belägen i slum?
Inser ingen genomborrad av sorg sin egen åskådning eller är det något kompisen skämtade över?
Är det inget någon hade att snylta eller är det en slump?
Är det mer eller mindre?
De kausalt betingade medvetetsstationerna ihjältrampade av integralt möte försvann i insikt i en ödmjukhet när världen var tvungen att delas i två skyddad utanpå i den missonerade utsikten och "normal" av att man gick och la sig.
Är det ingen tid för överträdandan när platsen är bergsäker sådan att icensätta livsvillkoret i köpet av dramat en samling tunga individer sorglöst tog utav oss?