Tanke-människor och känslo-människor

[cawi]

Ingen annan skriver nu här Men, i den särskildes värld skriver jag för mycket hmm, vad är bästa val ~ Att hålla käft eller att tillåta sig själv bjuda detta forum på mer skrift..?

[cawi]

Jag förväntar mig ett glasklart svar..!

[cawi]

Jobbar här vidare på detta pga av att jag Aldrig mer vill höra ett enda shit av någon liknande Andreas gällande mina infriskade inlägg, jag är rak, sann och söndrar ingen med mer än via deras egna själstappning..!

[Andreas]

Lördagskväll, så vi kan kanske tillåta oss köra loss?

Tog ett glas GT, men utan sprit. Kanske dags för det nu, Johan tycker ju att man skall supa till i bland för att vara som folk.

Hur är det med dig annars cawi? Dricker du själv nu?

[Andreas]

Så där, spriten på plats. Skål!!?

[SigurdV]

I respekt till mina känslor har jag inte intresse av att besökare som trivs här lämnar forumet. I respekt till mina erfarenheter så är det en svår balansgång som jag till tider behärskat mindre än vad jag tycker man kan önska. I övrigt är jag rätt trött efter allt jobb. Nu är det lördagskväll och stämningen på forumet följer med, många som är busy med vänner och familj. Själv sitter jag här ensam i min soffa, endast hästarna som gnäggar utanför blandat med bilarnas mindre sköna vin.

Hej! Vill bara muntra upp dig lite, ha det bra i soffan och lycka till!

[Magne]

Hej!

När jag tänker på tanke- och känslomänniskor vill jag dela in dem i olika kategorier för det första, tankemänniskor: förnuft, logik, rationalitet, planering, medan känslomänniskor: flackande tankar, irrationella, omtänksamma, ångestfyllda, personliga.

Jag tycker det går att sätta många namn på dessa människor vad gäller deras egenskaper. Jag tror personligen inte att någon människa enbart är tanke- respektive känslomänniska utan att de kombineras. Överlag kan man vara antingen det ena eller det andra och då tror jag att jag själv som vill att förnuftet ska leda mig i vardagen går mot tankemänniskor, känslor är bra att ha med sig men de bör kunna användas på rätt sätt vid rätt tidpunkt också.

// Magne

[Pilatus]

När jag tänker på tanke- och känslomänniskor vill jag dela in dem i olika kategorier för det första, tankemänniskor: förnuft, logik, rationalitet, planering, medan känslomänniskor: flackande tankar, irrationella, omtänksamma, ångestfyllda, personliga.

Det finns en annan bild av detta, en fråga om huruvida det är ryttaren eller hästen som har kontroll över läget.

Jag tycker det går att sätta många namn på dessa människor vad gäller deras egenskaper.

Hej Magne, ser att detta är din första postning till forumet. Jag får hälsa dig välkommen. Läs gärna några trådar så du vet litet om oss här. Det kan vara nyttigt och du slipper bli överraskad av att de svar du får.

[Magne]

När jag tänker på tanke- och känslomänniskor vill jag dela in dem i olika kategorier för det första, tankemänniskor: förnuft, logik, rationalitet, planering, medan känslomänniskor: flackande tankar, irrationella, omtänksamma, ångestfyllda, personliga.

Det finns en annan bild av detta, en fråga om huruvida det är ryttaren eller hästen som har kontroll över läget.

Jag tycker det går att sätta många namn på dessa människor vad gäller deras egenskaper.

Hej Magne, ser att detta är din första postning till forumet. Jag får hälsa dig välkommen. Läs gärna några trådar så du vet litet om oss här. Det kan vara nyttigt och du slipper bli överraskad av att de svar du får.

Tackar för välkomnandet! jag ska försöka att ryttaren styr hästen hädanefter, den som springer iväg. Jag har läst lite om er redan...

[SigurdV]

de Brahminska prästerna och judarna betraktas väl som huvudet i världen,
vi andra är bara springpojkar till dessa genuina tänkare,
Einstein,Jesus,
Derrida, Marx,
Wilhelm Reich Wasiutynski, Paul Celan Dylan Cohen,
Marcuse

ja och känslor har vi inte hller så mycket av,

Äsh du bara tramsar som vanligt
Och vad har du haft för dej på sista tiden då?

[Antiinget]

Era känslor sårar mina tankar

Människans enfaldiga behov att förstå genom att skapa struktur. Speciellt ”kännslomänniskor” som uttrycker avstånd till struktur genom att strukturera in sig i motsatta fack till strukturtänkarna.

Vad tänker ni kring era känslor då? Utgår ni från att era känslor är delade i ett kollektiv eller är era känslor individuella?

Det är bara att titta på all deplatforming, metoo, blm och annat könslomässigt drev så inser man att känslomänniskor skadar andra betydligt mer och har lägre tolerans i kollektiv men diskussion här är hur unika de är som individer. Jaget före laget. Postmodernismen före modernismen. Kaos före ordning.

Det är inte kaos som bygger välfärd.

[klorofyll]

:D

Era känslor sårar mina tankar

Människans enfaldiga behov att förstå genom att skapa struktur. Speciellt ”kännslomänniskor” som uttrycker avstånd till struktur genom att strukturera in sig i motsatta fack till strukturtänkarna.

Vad tänker ni kring era känslor då? Utgår ni från att era känslor är delade i ett kollektiv eller är era känslor individuella?

Det är bara att titta på all deplatforming, metoo, blm och annat könslomässigt drev så inser man att känslomänniskor skadar andra betydligt mer och har lägre tolerans i kollektiv men diskussion här är hur unika de är som individer. Jaget före laget. Postmodernismen före modernismen. Kaos före ordning.

Det är inte kaos som bygger välfärd.

Jag kan inte riktigt kategorisera människor på det viset. Men människor med vapen brukar vara mer riskabla än de utan. Vem som har ett övertag beror mycket på situation. Ibland är tänkarna problemet, t.ex. Usama bin Ladin?

När vi undrar någonting så brukar vi fråga oss VARFÖR... Vilket jag tolkar som: "vad kommer ut av den här situationen" (dvs tänka framåt i tiden), det är bättre att fråga sig: "vad beror det här på.. vad har orsakat denna situation..". (dvs tänka bakåt). Många människor blir nog helt hjärnvtättade av att fråga sig varför, när de istället bör söka orsaken.. Vilket hela tiden varit syftet.

[iris]

:D

Era känslor sårar mina tankar

Människans enfaldiga behov att förstå genom att skapa struktur. Speciellt ”kännslomänniskor” som uttrycker avstånd till struktur genom att strukturera in sig i motsatta fack till strukturtänkarna.

Vad tänker ni kring era känslor då? Utgår ni från att era känslor är delade i ett kollektiv eller är era känslor individuella?

Det är bara att titta på all deplatforming, metoo, blm och annat könslomässigt drev så inser man att känslomänniskor skadar andra betydligt mer och har lägre tolerans i kollektiv men diskussion här är hur unika de är som individer. Jaget före laget. Postmodernismen före modernismen. Kaos före ordning.

Det är inte kaos som bygger välfärd.

Dina tankar sårar inte mina känslor. Vad bygger välfärd?