Tanke-människor och känslo-människor

[cawi]

Hör upp pajas,
När man är
som han är
är man värd
allt det där
som är värt
sant begär
alla äror är
Lev och Lär..!

[Andreas]

Det blir en chat, eller kanske twitteraktig prägling på forumet (har inte besökt twitter, men gissar att det är en ok jämförelse).

[Andreas]

Hör upp pajas,
När man är
som han är
är man värd
allt det där
som är värt
sant begär
alla äror är
Lev och Lär..!

Respekt

[cawi]

Respekt, är ej något man kan avkräva- det är något man förtjänat´

[cawi]

Och, jag har aldrig läst något gulligt från dig Andreas riktat åt mitt håll..?

[cawi]

Krångla ej mer hallå tillåt mig att hela tiden vara mig själv okey..!

[cawi]

Överklagare Svensson
Telefonsvarare Larsson
Avlagde Karlsson
Anställde Persson
Ögontjänare Torsson
Tjänare Jonsson
Arbetssökare Hansson
Arbetsgivare Klasson
Arbetstagare Pålsson
Arbetsvägrare Olsson
Kärlekstörstande Knutsson

Vem vill förbli en avart..?

[Andreas]

Hej på er!

En sak jag noterat på sistone är att människor i olika utsträckning baserar sin moral (och då menar jag helt enkelt hur de agerar) på tankar eller känslor. Jag är t.ex. mest en tankemänniska, så för mig är det t.ex. viktigt att det finns en slags intern logik och genomtänkthet i det jag gör. Jag agerar sällan på en känsloimpuls utan att undersöka den mentalt först. Jag söker mönster och allmänna regler, håller hårt på principer, överenskommelser och förväntar mig ett logiskt agerande från min omvärld.

Känslomänniskor är annorlunda. De hastar till den nödlidandes hjälp för att de mår dåligt av lidandet personligen - inte för att de tänkt ut att det är rätt sak att göra så rent principiellt. De styrs i högre utsträckning av sin upplevelse av skam, skuld, rädsla etc. Om något känns rätt upplever känslomänniskan det sällan som nödvändigt att förutsättningslöst undersöka vad som tyder på att det verkligen skulle vara rätt - känslan i sig är bevis på att det är rätt. Känslomänniskan har inga krav på logisk koherens och allmänna principer, utan litar till sina känslor att lösa moraliska dilemman när de dyker upp.

Som mestadels en tankemänniska kan jag ha svårt att lita på känslomänniskor - de kan ju ha en dålig dag och utifrån det ändra sitt beteende fullständigt menar jag. Men känslomänniskor kan uppfatta mig lika opålitlig - utan deras känslomässiga livboj/fotboja är ju jag kapabel till vad som helst och går därför inte att lita på.

Är det här något ni andra har erfarenhet av också? Hur är du själv - en tanke- eller känslomänniska, eller kanske lika mycket av båda? Hur har det fungerat i mötet med andra människor?

Nu har jag inte läst hela tråden, men en fråga. Känslomänniska känns spontant lite åt kvinnoarketyp, eller kanske ideal? Medans då tankemänniska lutar åt det manliga, men där klickar kanske jämförelsen lite tydligare. I alla fall som jag uppfattar det just nu. Andra betraktelser kunde nog hjälpa till att nyansera dessa jämförelser.

Så för att svara på frågan så är jag både och. Där har jag både min häst och min tuva...

[cawi]

Hallå folks.. troligtvis vill denne begreppsstinna paragrafryttare vid namn Andreas besvära sig med att klippa bort cawi from detta filosofiforum Men, vem fan bryr sig.. Eh bryr sig någon alls, säg..?

[cawi]

Inte ett enda svar rann in, vet att jag själv bryr mig föga ~ adjö´

[Andreas]

Krångla ej mer hallå tillåt mig att hela tiden vara mig själv okey..!

Ok för mig så länge inte du, jag och andra respektabla människor tar skada.

Angående respekt så var det innehållet i ditt inlägg jag syftade på. Gullighet vågar inte forum farbror blå ägna sig åt, men visst verkar du allt lite söt.

[cawi]

Andreas, du platsar ej där du nu bor ja bort med dig- du fattar inte så du sabbar ju hela den fina grejen Hey, finn ett annat jobb du funkar bättre uti, inget annat ~ Jag m.fl. önskar dig lycka till i ditt vidare Tja..!

[cawi]

Är den triviala saken Andreas nu utredd Och, kan man så åter igen få känna sig hemma..?

[cawi]

Ja tänk, alltid finns det någon därute som förivrar sig uti sina egenkärt glipande ögonblick´

[Andreas]

Inte ett enda svar rann in, vet att jag själv bryr mig föga ~ adjö´

Mitt mobila bredband har glapp, adsl på väg in till slut.

I respekt till mina känslor har jag inte intresse av att besökare som trivs här lämnar forumet. I respekt till mina erfarenheter så är det en svår balansgång som jag till tider behärskat mindre än vad jag tycker man kan önska. I övrigt är jag rätt trött efter allt jobb. Nu är det lördagskväll och stämningen på forumet följer med, många som är busy med vänner och familj. Själv sitter jag här ensam i min soffa, endast hästarna som gnäggar utanför blandat med bilarnas mindre sköna vin.

Andreas, du platsar ej där du nu bor ja bort med dig- du fattar inte så du sabbar ju hela den fina grejen Hey, finn ett annat jobb du funkar bättre uti, inget annat ~ Jag m.fl. önskar dig lycka till i ditt vidare Tja..!

Jo, kanske har du rätt. Så är forumet också i Johans och freddes händer. Tycker det kunde vara fint att bli avlöst om det anses som tid nog.

Är den triviala saken Andreas nu utredd Och, kan man så åter igen få känna sig hemma..?

I vissa sammanhang har män svårt att samexistera, innan hierarkin är på plats, eller när det kommer potenta män utifrån, eller nära många nya människor möts. I andra sammanhang, och jag syftar på forumvärlden tycks tjejer ha svårare att samexistera, som vanligt nära kopplat till att det manliga revirpissandet stinker. Om fler kan samsas här så har forumet i mina ögon vunnit. Själv kan jag inte sätta mig till doms, men det är så jag hoppas.