Fel åsikt om Beatles musik?

[Skogsälvan]

Ok, det får du förstås tycka, avant  :)

[Ling]

När det gäller gemene mans intresse och tycke i musik, är det "smaken" som sätter in när man "faller " för en viss typ. Kan ju ändras förstås, men det är ändå det jag går efter, och jag räknar mig till gemene man i det här fallet.

[Avantgardet]

Och när det gäller mord - som exempel på en annan handling - är det samma sak där? Det vi tar fasta på är huruvida det var "vackert" utfört eller inte?

[Ling]

Anser du det relevant att jämföra musiksmak med hur ett mord skulle ha utförts och vad man i det fallet skulle ha ansett om det?
Musiksmak ändras, så är det. Att ha "smak" när det gällen handlingen mord?, kanske en patolog har det, vad vet jag.

[Algotezza]

Och när det gäller mord - som exempel på en annan handling - är det samma sak där? Det vi tar fasta på är huruvida det var "vackert" utfört eller inte?

Har du något bra exempel på ett snyggt mord (ej  tillrättalagt inom konst, litteratur, film)? När Mansonligan mördade Sharon Tate och hennes polare?

MVH

Algotezza

[Avantgardet]

Och när det gäller mord - som exempel på en annan handling - är det samma sak där? Det vi tar fasta på är huruvida det var "vackert" utfört eller inte?

Har du något bra exemepl på ett snyggt mord (ej  tillrättalagt inom konst, litteratur, film)? När Mansonligan mördade Sharon Tate och hennes polare?

Jag kan tycka att det ligger något estetiskt i Dahmers perversiteter, totalvrickat men det finns ett slags estetiskt tänkande från hans sida. Såna där som håller på med sånt där under lång tid blir ju rätt slipade, och duktiga på det som de gör - oavsett hur smaklöst det än är. Mansonligan är helt klart ett annat exempel, men det var ju ett riktigt amatörjobb. För mig för det tankarna till Jackson Pollock. Uppe på makthavarnas nivå så försvinner ju den etiska dimensionen helt och hållet från handlandet, och det blir en fråga om estetik. Ta när man delade upp länder sig emellan i Afrika när det en gång i tiden begav sig för kolonialmakterna. Man kunde spela kort om vissa områden. Det vittnar för mig om att det var något man i praktiken tänkte sig mer estetiskt än etiskt.



Ling,

fattar bara inte varför man hänvisar till "smak" när det gäller musik. Det är som att man vill slippa att lyssna ordentligt. Att sätta sig in i och förstå. Slippa analysera och reflektera. Som om musik skulle vara nån djävla kuddstoppning. Musik är språk, i alla bemärkelser, och det måste finnas nåt där. De måste ha nåt på hjärtat. Musik är inte underhållning - det är konst!

[Algotezza]

Och när det gäller mord - som exempel på en annan handling - är det samma sak där? Det vi tar fasta på är huruvida det var "vackert" utfört eller inte?

Har du något bra exemepl på ett snyggt mord (ej  tillrättalagt inom konst, litteratur, film)? När Mansonligan mördade Sharon Tate och hennes polare?

Jag kan tycka att det ligger något estetiskt i Dahmers perversiteter, totalvrickat men det finns ett slags estetiskt tänkande från hans sida. Såna där som håller på med sånt där under lång tid blir ju rätt slipade, och duktiga på det som de gör - oavsett hur smaklöst det än är. Mansonligan är helt klart ett annat exempel, men det var ju ett riktigt amatörjobb. För mig för det tankarna till Jackson Pollock. Uppe på makthavarnas nivå så försvinner ju den etiska dimensionen helt och hållet från handlandet, och det blir en fråga om estetik. Ta när man delade upp länder sig emellan i Afrika när det en gång i tiden begav sig för kolonialmakterna. Man kunde spela kort om vissa områden. Det vittnar för mig om att det var något man i praktiken tänkte sig mer estetiskt än etiskt.

Genocid oa typer av massmördande handlar vare sig om etik eller estetik utan enbart om statistik och "simpla lösningar", skenbara genvägar att lösa helt andra politiska problem. Håller med Stalin där ang. benämningen statistik på massmördande.

MVH

Algotezza

[Avantgardet]

Fast ta i beaktande att statistiken och "lösningen" syftar till något, och detta något vill jag mena vara mer av en estetik än en etik. Man annullerar per automatik alla etiska betänkligheter genom att behandla en fråga rent statistiskt, eftersom etiken är något mellan subjekt (och statistiken behandlar, som bekant, endast objekt, vilket ligger i dess natur). I denna mening vill jag påstå att estetiken (i dess vidare bemärkelse) alls inte påverkas på samma sätt (alltså "en fråga om smak"). I en snävare bemärkelse så vill jag nog se det som något oförenligt, men då talar vi om en specifik estetik - en som i sig kan innesluta också etiken.

[Ling]

Ling,

fattar bara inte varför man hänvisar till "smak" när det gäller musik. Det är som att man vill slippa att lyssna ordentligt. Att sätta sig in i och förstå. Slippa analysera och reflektera. Som om musik skulle vara nån djävla kuddstoppning. Musik är språk, i alla bemärkelser, och det måste finnas nåt där. De måste ha nåt på hjärtat. Musik är inte underhållning - det är konst!

Jag kan ta mig tid att reflektera och analysera musik, vad jag känner inför den, hur den talar osv. Men något är det som styr i mitt val av vilken sorts musik jag lyssnar på, sen kan man ju kalla det vad man vill. Det är klart att det finns nåt där i musiken, men all musik talar inte till mig så att jag kan känna det. Förstår du vad jag menar? Jag är ingen "vetare" när det gäller musik i vetenskapligt eller konstnärligt syfte, jag lyssnar till den musik som spelar på något inom mig, som får mig att känna något.
Håller inte med dig att musik inte skulle kunna vara underhållning. Om den gör mig glad, är det ju en typ av underhållning, precis som vilken konst som helst.

[Avantgardet]

Nej, i min mening är det en väsentlig skillnad på konst och underhållning. Begreppen i sig själva denoterar de olika förhållningssätt man intar till dem. Är det samma sak med filmer, som med musik, för dig? Går du "på känsla", eller intuition, där också?

[My Captain]

Det är löjligt att ta musik på för stort allvar. Det är fel. Detta tycker jag. Som den hycklare jag är kommer jag fortsätta himla med ögonen jag ser någon digga till e-type eller tracka ner välkomponerad och stilfull musik som tex Beatles som du nämnde.

Detta gör jag och vissa andra för att vi anser oss vara legitimerade musikkännare i våra små snobbiga mentala universum.

Men ärligt, jag delar smärtan med folk som blir klankade på för deras musiksmak. Jag får skit för mina Chris Isaak plattor gång på gång.

[Algotezza]

Det är löjligt att ta musik på för stort allvar. Det är fel. Detta tycker jag. Som den hycklare jag är kommer jag fortsätta himla med ögonen jag ser någon digga till e-type eller tracka ner välkomponerad och stilfull musik som tex Beatles som du nämnde.

Varför inte ta musik på allvar? Musik betyder mycket för enskilda och samhället idag, det är mycket pengar inblandat, vara musiker/kompositör/ artist det kan ge en viss maktposition. Oavsett vad man tycker om enskilda varianter av musik.

Detta gör jag och vissa andra för att vi anser oss vara legitimerade musikkännare i våra små snobbiga mentala universum.

Men ärligt, jag delar smärtan med folk som blir klankade på för deras musiksmak. Jag får skit för mina Chris Isaak plattor gång på gång.

En annan sak är om vi kan diskutera tycke och smak eller "tävla i msuk"... Men att lyssna på musik ger erfarenhet och referensramar - så varför skulle man inte kunna bedöma musik på ett proffsigt sätt, liksom allt annat? Sport, konst, politik, litteratur...

Vad  man tar på allvar eller ej är upp till varje individ att själv  avgöra utifrån sin personliga livserfarenhet... Finns inget universellt svar där. Jag har svårt att ta kd:s politik på allvar - men Göran Hägglund gör det, antar jag.

MVH

Algotezza

[My Captain]

Att ta musik som fenomen och troligen en av de största byggstenarna i vår kultur på allvar är ju naturligtvis helt logiskt. Det var inte så jag menade. Att bli upprörd när någon lyssnar på musik man inte gillar eller bli seriöst arg för att folk inte inser storheten med din favoritartist leder dock ingen vart.

Att diskutera musik är roligt och intressant. Att ta reda på vad folk tycker om med sin musik, vad man saknar eller stör sig på i musikvärlden eller att ifrågasätta artisters musikaliska kvalitet är ju naturligt. Men att ifrågasätta en människas smak när det gäller musik... vart leder det och varför skall man göra det? Hoppas man på att den här personen man diskuterat med skall "tänka om" och lära sig att inte lyssna på det den tycker om utan vad du eller jag anser är "credit"?

Nej, vet du vad, nyfikenhet i all ära när det kommer till andra människors musiksmak men alla skall få lyssna på vad de vill utan att bli ifrågasatt, oavsett vad man tycker om det.

[Algotezza]

Att ta musik som fenomen och troligen en av de största byggstenarna i vår kultur på allvar är ju naturligtvis helt logiskt. Det var inte så jag menade. Att bli upprörd när någon lyssnar på musik man inte gillar eller bli seriöst arg för att folk inte inser storheten med din favoritartist leder dock ingen vart.

Att diskutera musik är roligt och intressant. Att ta reda på vad folk tycker om med sin musik, vad man saknar eller stör sig på i musikvärlden eller att ifrågasätta artisters musikaliska kvalitet är ju naturligt. Men att ifrågasätta en människas smak när det gäller musik... vart leder det och varför skall man göra det? Hoppas man på att den här personen man diskuterat med skall "tänka om" och lära sig att inte lyssna på det den tycker om utan vad du eller jag anser är "credit"?

Nej, vet du vad, nyfikenhet i all ära när det kommer till andra människors musiksmak men alla skall få lyssna på vad de vill utan att bli ifrågasatt, oavsett vad man tycker om det.

Agree.

Best wishes,

Algotezza

[oppnadittsinne.se]

Man kan även diskutera huruvida någon tonsättare / popgrupp har varit viktigare än någon annan. Om inte Beethoven eller Beatles funnits hade musik säkerligen funnits ändå, precis som den alltid har gjort. Musiken skulle kanske inte låtit på samma sätt, men den skulle förmodligen ändå varit omtyckt av många. I vissa delar av Afrika får man t ex ut mycket glädje av musik utan att ha tagit nämnvärt intryck från våra västerländska musikaliska storheter.
    Hade inte färg-TV uppfunnits hade vi säkert varit alldeles nöjda med svartvit TV. Idag skulle vi dock aldrig kunna tänka oss att nöja oss med det. Lika lite som vi skulle nöja oss med att lyssna på "Kalle Johansson" efter att ha hört Beethovens symfonier.
    Är man extra betydelsefull om man gör musik som många andra grupper / artister tar efter? Då har man ju startat en trend som inbjuder till att kopiera snarare än att tänka kreativt. Musik har alltid funnits och vi har alltid tyckt om den.

Mvh                      
oppnadittsinne.se